För åtta år sedan


Nu när åsiktskorridoren murar börjar spricka kan det vara bra med en påminnelse om hur länge kritikerna varit tystade. Lars Berglund heter en docent i konstvetenskap som tidigt ifrågasatte invandringens påstådda lönsamhet. De ekonomiska beräkningarna i citaten nedan må vara överspelade men det är intressant hur överens samtliga nationalekonomer och andra relevanta forskare också då var om att invandringen inte är lönsam, utan en kostnad.

Det var inte den bild som medierna vill föra fram. Jag undrar fortfarande varför de var så angelägna om mörklägga kostnaderna. Säkerligen skulle de gärna fortsätta med det, om de bara klarade av trovärdigheten. Varför, vem har glädje av det? För journalister borde det väl vara frestande att sätta tummen i ögat på politiker, som av ideologiska skäl vilseleder medborgarna. Det är ju ett perfekt sätt att inför läsekretsen legitimera den tredje statsmakten. Men det är först efter massinvandringen hösten 2015, som det blev rent fånigt att hävda att invandringen är lönsam. Någon omvändelse har väl egentligen aldrig skett, trots att galgen står på plats.

Också politikerna vägrar att tala om kostnader. ”Vi får väl inte se till kostnaderna när det gäller medmänsklighet”, säger de stolligaste bland dem. Men aldrig de skulle använda den frasen med referens till den växande skaran av svenska fattigpensionärer. Där finns inte medmänskligheten med på den politiska agendan.

Från år 2008 och ännu i dag kan man från den svenska regeringens hemsida ladda ner den engelske ekonomen och journalisten Philipp Legrains av Globaliseringsrådet och Utbildningsdepartementet finansierade skrift Is free migration compatible with a European-style welfare state?(Hur många tusen drog han in på detta uppkok av det han tidigare skrivit och fått betalt för av EU?). Jag har tidigare på bloggen skrivit mycket kritiskt om honom och hans pseudovetenskapliga resonemang.

Så här ser regeringens presentation ut ännu i dag:

Fri invandring uppfattas ofta som inkompatibelt med en välfärdsstat. Denna rapport analyserar, med Sverige som exempel, i vilken utsträckning rika välfärdsstater lockar till sig migranter från fattigare länder. Rapporten visar att denna syn är för enkel. Tittar man snävt på effekterna på statens finanser missar man de bredare ekonomiska fördelarna som i själva verket bidrar till att finansiera välfärdsstaten. Migration ska ses som en möjlighet – inte ett hot.

Resten av den här texten lämnas över till Lars Berglund. Hans kritik är lika giltig i dag som när den skrevs sommaren 2009.
http://ordmotord.blogspot.se/2009/07/sydsvenskan-pastar-att-invandringen-ar.html
http://ordmotord.blogspot.se/2009/08/vi-maste-kunna-diskutera-invandringens.html

Lars Berglund:

En häftig debatt har blåst upp mellan Skånska Dagbladet (SkD) och Sydsvenska Dagbladet (SdS). Lars J Eriksson på Skånskan var nämligen oförskämd nog att under rubriken EU:s gränser kan inte bli öppnare (090714), skriva rent ut att ”… någon ökad öppenhet för massinvandring till EU är inte realistisk vare sig ekonomisk eller fysiskt, när en rad länder och storstäder i dag präglas av överbefolkning och en havererad integrationspolitik.”

Bakgrunden var att 22 miljoner människor redan är arbetslösa inom EU i dag och att detta ”innebär enorma påfrestningar på trygghetssystemen.” Fortsätter vi med en ogenomtänkt invandringspolitik, skriver Eriksson, så kan det leda till massfattigdom med social- och politisk oro som följd. ”Öppnare gränser leder direkt till socialbyråerna”, menar han. Eriksson ger flera exempel på stora länder i EU som redan nu är mycket hårt drabbade. Därför uppmanar han alla ansvarskännande politiker att inse farorna ”och inte förlora sig i flummiga visioner”.

För mig, och sannolikt för de flesta, låter Lars J Erikssons bedömningar både kloka och egentligen ganska självklara. Men inte för Sydsvenskans politiskt korrekta journalist Per Tedin. Sin framtida karriärbana trogen rycker han ut som en ideologisk legoknekt och kallar Skånskan för den smaklösa Mytmaskinen (090716) Som ett brev på posten staplar han upp den ena politisk korrekta floskeln efter den andra i ett mönster som upprepats i minst 20 år. Genom att Skånskan använt ordet ”massinvandring” kopplas tidningen omedelbart ihop med Sverigedemokraterna. Och, som bekant, utmålar Sydsvenskan alltid Sverigedemokraterna som den stora faran – inte verkligheten! Slutsatsen blir som väntat att de problem som Skånskan tagit upp kallas skrämselpropaganda, konspirationstänkande och demonisering och att detta ”känns igen från främlingsfientliga krafter”. Samtidigt anklagas Skånskan för att inte med ett enda ord tagit upp att ”… invandringen historiskt bidragit till att skapa det europeiska välståndet. Och kommer att göra det i framtiden”. Detta påstående har multikulturalismens häxmästare sett i sina kristallkulor och de har upprepat det till leda utan att någonsin kunnat ge några sakliga belägg för påståendet.

När Sydsvenskan kallar Skånskan för Mytmaskin då kan man lugnt sätta beteckningen Lögnmaskin på Sydsvenskan. Per Tedin kan nämligen inte nämna ett enda sakligt belägg för att de senaste 30 årens invandring varit lönsam – varken i Sverige eller i något annat europeiskt land. Men låt mig för enkelhetens skull hålla mig till Sverige, eftersom ett flertal politiker och journalister reflexmässigt påstått att invandringen är lönsam här. Följande fakta visar tydligt på en helt annan bild av verkligheten!

Enligt regeringens Departementsserie, Ds 1995:68 (sid 16), beräknades att de tidigare samhällsekonomiska vinsterna från arbetskraftsinvandringen upphörde ca 1985 på grund av att: ”…invandrarna började ta i anspråk det offentliga välfärdssystemet i betydligt större utsträckning än tidigare. Därefter har årligt underskott förelegat, dvs. inkomster överförs numera från svenskbefolkningen till invandrarbefolkningen.”

1988 påpekar Riksrevisionsverket i en rapport 88/02/15 att de kommunplacerade flyktingarna förblivit bidragsberoende.

1995 ger Finansdepartementet ut rapporten Ds 1995:68 ”Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter”, av professor Jan Ekberg och docent Lars Andersson. Forskarna konstaterar:

I de invandrarutredningar som arbetade på 1970- och 80-talen har invandringens ekonomiska effekter aldrig blivit föremål för någon egentlig studie … Även i ett så pass viktigt ekonomiskt-politiskt dokument som långtidsutredningarna har det inte funnits någon djupare belysning av invandringens ekonomiska effekter.

Rapporten kommer fram till att de sannolika kostnaderna för enbart 1995 uppgick till 20 miljarder kronor. Och forskarna konstaterar (sid 17) att:

20 miljarder är ett betydande belopp som i princip skulle kunna få en alternativ användning. Dessutom är den riktning som inkomstöverföringarna numera har ett uttryck för att något har blivit fel i förhållande till några av Sveriges invandrarpolitiska och ekonomisk-politiska målsättningar.

Jan Ekberg har sedan rapporten utkom justerat upp kostnadsberäkningarna till 25-30 miljarder årligen (Sydsvenska Dagbladet 97-09-21, sid A8) Lägg märke till det Per Tedin och Heidi Avelan!

1999 höjde Jan Ekberg kostnaderna ytterligare till minst 100 miljarders förlust årligen i en amerikansk ekonomitidskrift. (Jan Ekberg, Immigration and the public sector: Income effects for the native population in Sweden, Journal of Population Economics, volym 12, nr 3.). Dessutom har professor Bo Södersten på högskolan i Jönköping i artiklar, med Jan Ekbergs forskning som underlag, hamnat på 65 miljarder årligen – alltså betydligt mer än hela vårt försvar!

Och universitetslektorn i företagsekonomi vid Göteborgs Universitet, Lars Jansson, har i sina noggranna studier om invandringens kostnader i boken Mångkultur eller välfärd, Borås 2002, kommit fram till att invandringen kostar oss ca 150 miljarder årligen! /…/

Nu är det alltså upp till Sydsvenskans Per Edin och Heidi Avellan (hon har varit ute i Radio Malmöhus och debatterat mot Lars J Eriksson för hans artikel) att bevisa att invandringen varit så lönsam som de påstår. Och de bör också publicera den lönsamhetskalkyl som visar att den kommer att bli lönsam även i framtiden, vilket de lovat sina läsare. Det skall bli intressant att se vad de kommer att hitta på, särskilt med tanke på de enorma miljardförluster som forskarna hittills kommit fram till.

Men jag hoppas att Tedin och Avellan inte åter kommer dragandes med solskenshistorier om valloner, jugoslaver och italienare, ty det vore verkligen en skymf mot svenska folkets ekonomiska uppoffringar under de senaste 30 – 40 åren. De tidigare arbetskraftsinvandrarna i historien, som försörjde sig själva, är nämligen mycket få i jämförelse med de så kallade flykting- och anhöriginvandrare, vilka strömmat in i stora mängder alltsedan 1972, då regeringen beslutade att arbetskraftsinvandringen skulle upphöra till förmån för den senare typen av invandring. Mycket få bland dessa så kallade flyktingar och ekonomiska migranter (det är den stora gruppen) har lyckats försörja sig själva helt och hållet. Palmes ödesdigra beslut är därför med största sannolikhet den värsta katastrofen i Sveriges historia. Men det vågar man i allmänhet inte tala öppet om i medierna , ty socialdemokraterna föreslog i Riksdagen att alla som vågar kritisera och avslöja denna invandringskatastrof skall ”kriminaliseras och jagas”. Detta fascistiska förslag ställer tydligen Sydsvenskan fortfarande upp på. Heder åt Skånskan som inte gör det!

En kommentar från signaturen ”Jörgen”: Du kommer med felaktiga uppgifter. Jan Ekberg höjde inte alls till några 100 miljarder i Immigration and the public sector: Income effects for the native population in Sweden: ”At present, the yearly negative income effect is nearly 2 percent of the gross national product (see Ekberg 1999), i.e. approximately SEK 30-40 billions” http://www.amid.dk/pub/papers/AMID_48-2006_Jan_Ekberg.pdf
Som du ser stämmer inte ditt påstående. Jag antar att det är därför du inte länkade till tidningen?

Lars Berglunds svar:

Jag välkomnar kritiska kommentarer på mitt förra inlägg, vilket handlade om den invandringsdebatt som förs mellan Sydsvenskan och Skånskan. Jag tycker det var bra! Invandringens kostnader måste få debatteras öppet, och helst också sakligt, eftersom förlusterna år ut och år in är så stora.

Du Jörgen påstår att jag kommer med felaktiga uppgifter när jag hävdar att Ekberg höjt kostnaderna till ca 100 miljarder i Journal of Population Economics, vol 12, nr 3, 1999. Frågan är – har du läst den artikeln? Jag ställer frågan eftersom du hänvisar till en helt annan artikel i danska AMID, vilken är skriven betydligt senare, nämligen år 2006.

Ekbergs artikel i danska AMID var en intressant artikel som jag faktiskt inte läst. Tack för tipset! Den är överlag både bra och tydlig. Jag tycker dock att det citat du tagit från denna artikel är minst sagt anmärkningsvärt. Ekberg skriver: ”At present, the yearly negative income effect is nearly 2 percent of the gross national product (see Ekberg 1999), i.e. approximately SEK 30-40 billions.”

De siffror som Jan Ekberg kommit fram till nästan 10 år tidigare skulle alltså vara aktuella även 2006?! Detta faller ju naturligtvis på sin egen orimlighet, särskilt när man tar del av hans övriga text i artikeln. Här var ju Ekberg mer kritisk än någonsin till den förda invandringspolitiken och dess ekonomiska belastningar på samhället. Och han varnar bland annat för att hela skolsystemet kommer att ställas inför enorma finansiella problem när man skall försöka få andra generationens invandrare att bli attraktiva på en postindustriell arbetsmarknad.

Dessutom misstänker jag faktiskt att Jan Ekberg kan ha tagit kostnadsuppgiften han nämner här från en tidigare artikel på 1990-talet och helt enkelt glömt att revidera den i sin senare artikel. Kostnaderna kan ju inte ha stått stilla i nästan 15 år, särskilt med tanke på hur stor den utomeuropeiska invandringen varit under alla dessa år. Ekberg poängterar ju starkt att utomeuropeiska invandrargrupper överlag haft, och har, oerhört svårt att integreras på den svenska arbetsmarknaden. Och även om kostnaderna/förlusterna skulle stått stilla i 15 –20 år så skulle dessa vid det här laget minst motsvara en total förlust vilken är lika stor, om inte större, än hela vår statskuld!

Vissa framträdande politiker har under de senaste 15 åren hävdat att invandringen både varit berikande och lönsam, trots de årliga förluster som forskarna kommit fram till. Därför krävde Pierre Schori (s) i ett tal i Riksdagen att alla som kritiserade invandringspolitiken skulle ”kriminaliseras och jagas”, särskilt om de var akademiker. Massmedia har tyvärr lydigt ställt upp på detta. Jag tycker att det är både skamligt och allvarligt.

Inledning av Karl-Olov Arnstberg, resten av Lars Berglund

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.