Bidragsfusk

En fråga till läsarna:

Finns det någon bland er som kan och vill göra en insats med att omvandla PDF-filer till e-böcker? I så fall, maila mig: koa@arnstberg.se

***

Detta är den femte och näst sista texten som spinner på det moraliska ”turn-around-temat”. Det är också den första av två texter som handlar om kriminalitet bland finska romer. Först en introduktion, som inte blev fullt så kort som avsikten var:

Ett lands politiker måste se till att bestraffa och förhindra kriminalitet i en sådan omfattning att medborgarnas förtroende för rättssamhället upprätthålls. En stat vars ledare inte klarar den uppgiften riskerar att förlora sitt våldsmonopol, vilket är liktydigt med en samhällskollaps. Den svenska makt- och medieeliten bejakar tre dogmer, som måste klassas som samhällsfarliga, eftersom de bäddar för den typ av kriminalitet som undergräver medborgarnas förtroende för staten. De tre dogmerna är:

1. Samhällets bär alltid ansvaret. När människor begår kriminella handlingar är den gängse förklaringen att det handlar om ett samhälleligt tillkortakommande. Samhället har misslyckats med sin fostran av individen. Detta förhållningssätt syns bland annat genom att intresset främst riktas mot den kriminelle. Vad är det som samhället gjort fel? Hur kan felen korrigeras? Eftersom brottsoffer inte ska ”processas” på något särskilt sätt hamnar de i skugga. Så fungerar det inte i ett samhälle där den kriminelle bär personligt ansvar för sina brott. Där har staten i uppdrag att utföra hämnden på brottsoffrets vägnar. Där ska den felande inte vårdas och korrigeras utan straffas.

2. Brottslingar ska alltid hanteras som individer. Människan är ett socialt djur och likaväl som kriminalitet kan vara asocial och ett normbrott, så kan det vara precis tvärtom – brottsliga handlingar kan vara socialt accepterade inom den egna gruppen. Det kan handla om ”outlaws” i form av kriminella gäng, etniska grupper, släkter, familjer, sekter etc. Att begå brott kan till och med vara positivt, i den meningen att de bekräftar den egna gruppens överlägsenhet. Bland romer anses det ofta hedrande och värt beröm att lura gadjo, det vill säga personer som inte är romer. Enkelt uttryckt, så är bandet mellan kriminalitet och grupptillhörighet en empirisk fråga. När dogmen är att kriminalitet alltid ska knytas till individen, som i sin tur representerar ett samhälleligt tillkortakommande, kan mycket kriminalitet gå ”under radarn”.

3. Offerperspektivet. I det postmoderna och postkoloniala tänkande som i dag har företräde i offentligheten – det är också utbrett inom rättsväsendet – måste den vita majoriteten i ett land som Sverige, i synnerhet männen, förstå att det är de som har både makten och tolkningsföreträdet gentemot minoriteter, dit också kvinnorna räknas. Även om detta perspektiv översiktigt kan ha fog för sig, så stämmer det långt ifrån alltid när den tillämpas i vardagen. Den som är kriminell är oftare i ett överläge än ett offer. När exempelvis två romer lurar sig in hos en äldre vit svensk man och stjäl allt värdefullt de kan få med sig, så handlar det inte om att de är i något underläge. Det finns alltså ingen anledning för media att, vilket de regelmässigt gör, undvika att tala om vilken ”offergrupp” dömda förövare tillhör.

I början av året tog en ”resande” kontakt med mig för att berätta om en äldre finsk romni. Här har hon fått pseudonymen ”Flitiga Lisa”. Som självutnämnd representant för finska romer har hon många myndighetskontakter. Hon föreläser också om romer, i olika sammanhang.

Flitiga Lisa driver två kvinnocentra, som hjälp till romska kvinnor i kris. För det ändamålet hyr hon tre eller fyra större lägenheter med hemliga adresser, i skilda stadsdelar i Stockholm. Där kan utsatta romska kvinnor få ett mer eller mindre tillfälligt skyddat boende, som deras respektive hemkommuner betalar mellan ettusen och tolvhundra kronor för, per natt och kvinna. För den som nöjer sig med ytlig information finns det ingen anledning att bli misstänksam. Verksamheten är behjärtansvärd och alltsammans ser mycket bra ut.

Den resande som tagit kontakt med mig påstår att detta är fel och att kvinnan en bedragerska, som tjänar grova pengar på sina olika verksamheter. Flitiga Lisa står ensam som huvudman för dessa båda kvinnocentra och det är endast hon som har det ekonomiska ansvaret och tillgång till verksamhetens bankkonton. Styrelserna består av solidariska släktingar som ger henne fria händer. Ingen ifrågasätter hennes bruk av inkomsterna. De kvinnor som beviljas skyddat boende är vanligen unga och okunniga, vilket betyder att de har varit lätta offer för Flitiga Lisa. De har tvingats intyga kostnader som aldrig existerat och inte fått mycket för pengarna. Till exempel har de själva fått betala för hygienartiklar och mat. De har varit rädda och inte vågat vittna om hur de exploaterats. Kontrollen brister i flertalet fall, då kommunens ansvariga tjänstemän inte har någon närmare kontakt med de berörda kvinnorna, utan rätt av betalar för deras boende.

Min mailkontakt påstår att Flitiga Lisa har anlitat skickliga revisorer och redovisat samma kvitton i flera verksamheter. Vissa kvitton på större summor får hon från sina kollegor. De har satt i system att låna ut kvitton till varandra så att allt ska se okej ut när det lämnas till revisorn. På så sätt kan de gå i land med att systematiskt felaktigt redovisa kostnader och beviljade bidrag. Flitiga Lisa företräder inte någon romsk gemenskap utan enbart sig själv och sin familj och min mailkontakt skriver till mig:

Vi förstår även att ni kanske undrar över varför vi ger er denna information och vad vi vinner på detta. Svaret är enkelt. Vi har sedan länge försökt lyfta dessa allvarliga företeelser men massmedia vill inte skriva om det, bland annat på grund av rädsla för att utmålas som rasister. Berörda myndigheter vägrar att lyssna, trots att vi lägger fram bevis. De väljer att ha dessa romska företrädare som frontfigurer. Vi ser det därför som värdefullt med er hjälp och vi kommer att bidra med de fakta och bevis som ni behöver. Förhoppningsvis vill ni reda ut vad skattemedlen i verkligheten går till. Vår vinst blir att sanningen avslöjas och de oärliga företrädarna stoppas. Vi kommer att i första skedet lyfta fram det som rör /…/ och om ni finner detta intressant, så följer en lista över de romska företrädare som aktivt ägnar sig åt oärlig verksamhet i eget vinstsyfte. Vi kommer också att ge er all information av vikt för varje person och deras användande av skattemedel, med förhoppningen att ni har vilja och intresse att ta itu med det.

I ett svarsmail skrev jag att om kvinnan är kriminell är det bättre att vända sig till polisen, inte till en pensionerad och maktlös forskare som mig. Han protesterade, så lätt var det inte. För det första tog han en risk och om han blev avslöjad så kunde han råka illa ut. Men dessutom påpekade han att polis och åklagare helst undviker att sticka näsan i romers kriminalitet, eftersom den typen av ärenden riskerar att slå tillbaka i form av anklagelser om rasism, antiziganism etc. Dessutom är det en allmän uppfattning bland företrädare för svenska myndigheter att romerna, eftersom de inte är särskilt tränade i att följa svenska regelverk, måste ha rätt att ta ut svängarna mer. Denna senare uppfattning är helt felaktig. Många romer är ytterst skickliga i att, till sin egen fördel, navigera i majoritetskulturen. Socialtjänsten blir något av en bank. Den som kan rapportera mest trovärdigt lidande kvitterar ut den största potten.

Även om jag har svårt att se hur jag kan göra något, så väckte de påstådda lurendrejerierna mitt intresse. För det första är jag alltid intresserad av ”inside information” men detta att en rom (”de resande” räknas numera till romernas gemenskap) anger andra romer, med motiveringen att de ”lurar samhället”, har jag inte tidigare stött på.

Den berättelse jag fick ta del av visade – om den stämmer – att för de verksamheter Flitiga Lisa bedrivit under ungefär femton år, hade hon årligen kunnat kvittera ut tre till fyra miljoner kronor i form av verksamhetstöd, projektstöd, organisationsbidrag, EU-bidrag samt betydande belopp från de kommuner som köpt skyddat boende för utsatta kvinnor. Finansierande myndigheter är Socialstyrelsen, MUCF, Folkhälsoinstitutet, Stockholms Länsstyrelse, Allmänna arvsfonden med flera. Min mailkontakt skriver:

Hur dessa pengar har använts är ett frågetecken då vi vet att det saknas tillfredställande bokföringsunderlag och redovisning. Medel som skulle ha gått till insatser för utsatta kvinnor har i stället gått till henne själv, en dotter och en svärson. Utlandsresor som påståtts ha skett i tjänsten har i själva verket varit semesterresor, där kvinnan rest med väninnor till andra städer för att shoppa. Dessa resor har då samordnats med några timmars deltagande i arbetsrelaterade sammankomster.

Bland romer är det någon av en oskriven och samtidigt ytterst tvingande regel att inte gola på varandra. Gadjo, det vill säga alla vi som inte är romer, är så gott som undantagslöst den gemensamma fienden. De inre konflikterna kan vara så allvarliga att de kostar människoliv, men utåt håller man samman. I ett mail ställde jag därför frågan om kvinnan var socialt accepterad av andra romer och hade ett socialt liv med andra romer, utöver sin egen familj? Jag fick följande svar:

Både ja och nej. Hon och hennes man /…/ tillhör en rätt stor släktklan som hon umgås med, det vill säga sammanlagt ca 1,000 personer. Eftersom hon driver en framgångsrik verksamhet och visar upp sin rikedom, så respekterar många romer henne. Däremot finns det ingen lojalitet eller hållbart stöd för det arbete hon säger sig göra för de berörda. Många är upprörda över att hon säger sig arbeta för romer/resande men inte gör det, utifrån de mål hon anger i sina bidragsansökningar och som hon får medel för. Istället går pengarna till hennes egna behov och intresse. Hon är dock väldigt strikt med att tala om sitt arbete och endast hennes barn och syskon, samt syskonbarn, vet till viss del vad hon gör med de bidrag och medel som hon får på sina ansökningar och för sina tjänster. Vi har kunnat konstatera att hon som person deltagit i andra personers seminarier och sammankomster, tagit bilder och poserat med olika kvinnor och sedan använt detta material för att visa på att det skulle ha varit hon som genomfört och bekostat tillställningarna. Det är ett av hennes fula knep, när det gäller att visa fram de aktiviteter som hon säger sig bedriva.

Utöver att min mailkontakt berättat om kvinnans olika verksamheter har han skickat kopior på beviljade ansökningar om bidrag samt också sammanlagt ett femtiotal bilder, hämtade från kvinnans Facebook. Dessa visar lyxiga hem, både bostadslägenheter i stockholmstrakten och ett nybyggt hus i Finland. Det är välutrustat, med golvvärme, altaner och bastu. Anmälaren påstår att det finansierats med bidragspengar:

För att få fram vem som betalat för lägenheterna och övrig information av vikt så måste man kontakta bostadsrätten/lantmäteri etc. där uppgifterna ska vara offentliga. Men vi vet med säkerhet att lägenheterna har ett genomsnittligt värde på 2 till 4 miljoner och att pengarna kommer från bidragen samt kvinnojoursverksamheten.

Enligt bilderna på Facebook har Flitiga Lisa och hennes familj nya båtar och husvagnar. Om en husvagn skriver anmälaren att Flitiga Lisa och hennes familj anmälde den som stulen och fick ut försäkringspengar. I själva verket hade de sålt den till ryssar i Lettland. Det finns bilder på fyra bilar, bland annat en fyrhjulsdriven stor BMW som anmälaren påstår kostar omkring en miljon kronor. Han skriver också att bilarna är skrivna på andra anhöriga och på firmor som enbart inregistrerats för det ändamålet. Motivet är att kronofogden inte ska kunna lägga beslag på dem. På nummerskylten på en bil kan man läsa Jeesus Rakastaa, det vill säga att hon älskar Jesus. Jag frågar om Flitiga Lisa är religiös och får svaret:

Kvinnan är allt annat än kristen men det är en bra profilering att säga att man är kristen för att folk ska tro man är ärlig.

Min mailkontakt avslutar:

Med denna något korta och lite ostrukturerade redogörelse så hoppas vi att ni förstår och fått en bild av att Flitiga Lisas uttalanden om ärlighet och icke-kriminell verksamhet är en enda stor lögn. Hon agerar aktivt med andra aktörer i omhändertagandebranschen. De går samman, backar upp varandra, byter kostnader och kvittenser för att vilseleda revisorerna. De skattemedel som de på så sätt kommer åt använder de för lyxkonsumtion, investeringar och semestrar.

Eftersom bidrag är offentliga handlingar, så redovisas källorna till dessa påståenden utförligt. Jag har också tillgång till ett rikt bildmaterial som visar att kvinnan och hennes familj har det gott ställt. Handlade detta om en polisutredning, hade jag lagt denna bevisning som bilagor, men eftersom det skulle röja kvinnans identitet, tvingas jag tills vidare att hålla dessa akter för mig själv. Det gäller också för fotografier på bilar, husvagn och bostäder. Det bör dock sägas att jag, efter att ha granskat dem, är övertygad om att den anonyme uppdragslämnaren har ett tillräckligt stort underlag och dragit korrekta slutsatser.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.