Populism och näthat – en tänkbar förklaring


Dagens gästskribent skriver i ett mail:

Din senaste artikel ”Godheten är en religion” har fått mig att reagera. Jag har publicerat några artiklar de senaste åren, men den jag bifogar har varit omöjlig att få accepterad. Den ger en möjlig förklaring på godhetsproblemet i dagens samhälle.

Först sväljer jag den närmast sensationella slutsats med hull och hår, men sedan börjar jag fundera över alla dessa ”moderata liberaler” som har minst lika svårt att förstå vad som händer. Kanske har de trots allt hjärtat till vänster? Nu över till Pelle Johanssons text:

Populism och näthat – en tänkbar förklaring

Pelle Johansson

Moral Foundations Theory (MFT) har utvecklats av den amerikanske socialpsykologen Jonathan Haidt. Han besökte Sverige under sommaren 2016 och detta ledde till flera artiklar kring hans teorier i svenska media. Den som vill fördjupa sig i vad som sades kan med fördel läsa här.

En människas moraluppfattning baseras inte på ett logiskt resonemang kring gott och ont, så som de antika filosoferna uppfattade det, utan det är känslostyrt och utvecklas från tidig barndom. Även små barn har klart för sig vem som är ond och vem som är god i en saga. Moralfilosofi är att skapa en teori för vad som är gott och ont. Moralpsykologi är att förstå mekanismerna som styr de människor som måste fatta beslut inom moralområdet.
Genom att utsätta ett stort antal människor för moraliska frågeställningar kunde forskarna konstruera en modell för hur människor tänker. Det visade sig att moraliska frågeställningar alltid bedömdes i enlighet med en eller flera av ett begränsat antal dimensioner. Varje dimension består av en egenskap och en skala från god till ond. Dessa dimensioner bildar tillsammans en 6-dimensionell rymd. De sex moraliska dimensionerna är:

1. Omhändertagande/frånvaro av skada
2. Rättvisa/frånvaro av fusk
3. Frihet/frånvaro av förtryck
4. Lojalitet/frånvaro av svek
5. Auktoritet/frånvaro av ohörsamhet
6. Helighet/frånvaro av vanhedrande

När forskarna gick vidare och kopplade en försökspersons politiska uppfattning till samma persons moral fann de något högst anmärkningsvärt. Det visade sig att konservativa människor hade en moraluppfattning som omfattade alla sex dimensionerna. Alla dimensionerna utnyttjades alltså för att beskriva olika aktiviteter som goda eller onda. Vänstermänniskor/liberaler uppfattade bara de tre första dimensionerna. När det gällde de övriga tre dimensionerna var dessa en fullständigt vit fläck för vänstermänniskor/liberaler. De kunde över huvud taget inte se om en gärning var ond eller god i dessa dimensioner. Det rörde sig alltså inte om olika uppfattning om en viss gärnings egenskaper utan om en total avsaknad av förståelse för att andra människor lägger en moralisk aspekt på en viss gärning. (Se bilden på s. 1).

Man kan jämföra med synen. Människor med synen i behåll på båda ögonen ser en tredimensionell värld, medan de som har förlorat synen på ett öga bara ser en tvådimensionell värld. För att förstå detta, räcker det med att gå till bilkörning. Den enögde kan inte uppfatta djupet i det han ser. Effekten blir att en normalseende, som sitter bredvid föraren, hela tiden ser hur farliga situationer i trafiken utvecklas snabbare än föraren själv ser det. Det hjälper inte att påpeka för föraren att denne måste vara mer uppmärksam på övrig trafik, då föraren inte har någon möjlighet alls att tillgodogöra sig det som passageraren talar om.

Enligt MTF-forskarna har vi således en grupp människor med normal moralsyn, och en grupp med defekt moralsyn. Den senare består bara av vänstermänniskor, ”den vänsterintellektuella eliten”. Enligt MTF-teorin är alltså skillnaden mellan folket och eliten inte att eliten är bättre eller mer god än folket utan att eliten helt enkelt saknar förmågan att utvärdera ett stort antal moraliska frågeställningar. En defekt syn och en defekt moral fungerar i princip på samma sätt varför det går att göra ett antal intressanta jämförelser. En normalseende kan genom att hålla för det ena ögat föreställa sig hur den enögde upplever omvärlden, men den enögde har ingen möjlighet att föreställa sig en tredimensionell värld. På samma sätt är det enkelt för någon med normal moral att föreställa sig hur en vänstermänniska med defekt moral ser på sin omgivning, men det fungerar inte omvänt, en vänstermänniska kan aldrig sätta sig in i hur en medmänniska med normal moraluppfattning tycker och känner. Det finns många exempel på detta, till exempel här och här.

I den första artikeln ser man tydligt hur författaren inte för sitt liv kan förstå normala människor som upplever obehag och frustration på grund av den ondska som visas.

När jag var liten hade vissa barn glasögon med ena öga täckt av en kåpa vilket tvingade dem att bara använda det andra ögat. Avsikten var att träna upp det svaga ögat för att ge dem en normal syn, där båda ögonen fungerade, när de vuxit upp. I dagens skola gör man tvärtom, Figurligt talat sätter man en lapp för ena ögat på friska barn så att de inte skall utveckla en normal 6-dimensionell moral. Detta kallas att lära dem värdegrunden. De som försöker definiera värdegrunden råkar ofta i svårigheter. En definition, baserad på MTF-teori, skulle kunna vara att man medvetet blockerar barnens möjligheter att lägga till de olika moraldimensionerna efterhand som de mognar och låter dem lämna skolan med en förkrympt moralrymd, och därmed parkerade långt till vänster på den politiska skalan.
Begreppet ”godhetssignalering” som nyligen har introducerats i den svenska debatten får genom teorin en naturlig förklaring. Moraliskt defekta människor gör goda gärningar i sin 3-dimensionella rymd, gärningar som får onda konsekvenser i den för godhetsmänniskorna oåtkomliga delen av moralrymden. En bra analys av detta hittar man i en artikel av Ann Heberlein om den banala godheten.

Även näthat får via MTF en naturlig förklaring. Om en medlem av vänstereliten gör något som är tänkt att bryta normerna, så förstår denne inte om handlingen ifråga samtidigt är ond i den otillgängliga delen av moralrymden. Råkar det bli så, blir normala människor extremt frustrerade och vill på något sätt tala om för elitmänniskan hur illa hon har gjort och med dagens kommunikationsmöjligheter blir det gärna ett snabbt och skarpt tillrättavisande, vilket den tillrättavisade helt enkelt inte kan förstå. Hon upplever sig i stället drabbad av näthat. Det omvända näthatet finns också och drabbar sådana som tänker och gör moraliskt rätt, men vilkas synpunkter ligger i den för vänstermänniskor otillgängliga delen av moralrymden. Detta ogillas av vänstermänniskor utifrån att dessa omöjligt förstår vad som är rätt eller fel, ont eller gott i sammanhanget. Ett problem som vänstermänniskorna vanligtvis kommer runt genom att ge sig på personen och inte åsikten som har framförts. Ett åskådligt exempel på detta är det ”karaktärsmord” på Alice Teodorescu som för några månader sedan skedde i Dagens Nyheter. Teodorescu gör skarpa analyser baserade på en normal moralsyn vilket vänstermänniskor inte kan hantera i en debatt.

Med detta som bakgrund kan man även förklara populistiska partier som partier vilka leds av människor med en normal, 6-dimensionell, moral, medan många av dagens icke-populistiska partier leds av politiker med en 3-dimensionell, det vill säga defekt, moral. På samma sätt som folk hellre åker taxi med en normalseende förare så vill de helst att landet leds av politiker med normal moral. Företrädare för övriga partier är alltid frågande inför detta, av den enkla anledningen, att det ligger helt utanför deras förmåga att föreställa sig hur vanligt folk uppfattar världen.

De politiska strömningar, som vi nu ser i västvärlden, kan enligt teorin enkelt förklaras med att människor efter hand ger upp kampen att få moraliskt defekta politiker att göra rätt och i stället vänder sig till politiker som har en moral som får dem att göra rätt hela tiden, utan att behöva reflektera över detta. Detta förklarar också varför vänsterpolitiker av människor med normal moral upplevs som faktaresistenta. De kan inte diskutera eller ens förstå problem som ligger utanför deras begränsade moralrymd. Det sägs ju att de populistiska partierna alltid kommer in från höger. Det är ett annat sätt att beskriva att de består av människor med en normal moral (konservativa enlig MTF). Enligt vänsterpolitikerna utnyttjas de rädda människorna av populisterna. De inser inte att folks rädsla knappast beror på att de är okunniga utan på att de är rädda för oförmågan hos vänsterpolitikerna att se konsekvenserna av sina beslut och handlingar, när dessa befinner sig i den del av moralrymden som de inte har tillgång till.

Att ersätta moraliskt defekta personer i ledningen av etablerade partier med moraliskt normala personer tycks vara svårare än att ge makten till så kallade populistiska partier, vars ledare har normal moral från början. Är detta den enkla förklaringen till att populistiska partier går framåt överallt i Europa? Ett tankeväckande resonemang kring detta finns i en artikel av Jonathan Haidt där han pekar på hur globalisterna (eliten) genom obetänksamt beteende enligt min beskrivning ovan, får tidigare passiva människor att börja agera nationalistiskt för att skydda sig. I dagens värld driver människor med en defekt moral globalism medan människor med en normal moral driver nationalism. Haidts råd till politikerna är att försöka förstå hur människor med en normal moral fungerar och inte av okunnighet driva en politik som dessa människor uppfattar får onda konsekvenser.

Förmedlat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.