Inkompetens


Jag får ett mail från en högt uppsatt jurist. Dagligen möter han det mångkulturella Sverige som bara når den offentliga debatten i tvättat och pixlat skick. Timmen är sen när han skriver till mig, men han behöver lätta lite på trycket, innan han lägger sig:

Det är inte utan att man, samtidigt som man ser hur landet förfaller inom område efter område, trots allt njuter lite av skadeglädje! Debaclet med Transportstyrelsen är nog droppen som får folk att inse att den sittande regeringen i princip är totalt oduglig och visar detta inom område efter område. Hur man nu ska krångla sig ut ur detta ska bli intressant att följa. Haveriet ligger helt i linje med allt annat som förvånat oss. Ett land som under hösten 2015 helt öppnade sina gränser och där människor från hela världen strömmade in och mottogs av folk med västar under parollen “Refugees welcome”. Återvändande terrorister och krigsförbrytare hanterades under lång tid av kulturdepartementet. Utlänningar och tiggare ockuperar sommarstugor och bostäder och när folk vill ha hjälp av polisen möts de av beskedet att det är kronofogden som skall delge och avhysa dessa, trots att förfarandet sedan mannaminne utgjort ett grovt kriminellt beteende.

Antalet områden där polisen saknar möjligheter att agera och ingripa växer dag för dag i våra största städer och kallas “utanförskapsområden” i stället för “laglöst land”, som vore den rätta benämningen. Det har börja “krångla” i en del mindre kommuner då budgetar för skola och omsorg överskrids med stora summor, under åberopande av en ökad “befolkningsmängd”, som beskrivs som nödvändig av demografiska skäl. Listan kan fortsätta i det oändliga.

Det är en suck av ett slag som jag läst så många gångar att jag tappat räkningen. Inte alls originell, men sann. Den får tjäna som en prolog till dagens text, skriven av läkaren Patrik Sten (pseudonym). Om sin egen yrkessituation säger han att politiker och administratörer betraktar läkare som sina fiender. De arbetar oförtrutet på med att ta makten över sjukvården, samtidigt som de i praktiken inte förstår mycket av den praktiska verksamheten.

Karl-Olov Arnstberg

***

Infrastrukturminister Anna Johansson, vars främsta merit verkar vara att hon är dotter till Göteborgs f.d. starke man, Göran Johansson, har åter hamnat i fokus för underlydandes, men högt uppsattas, brottslighet/korruption/omdömeslöshet, nu senast Transportstyrelsens underlåtenhet avseende IT-säkerhet. Som ansvarig minister för transporter och kommunikation har Anna Johansson i sin egen bakgrund själv inte klarat av att ta körkort och hon har tidigare inte heller arbetat med transport- och kommunikationsfrågor. Det är alltså en gåta vad som har kvalificerat henne för statsrådsuppdraget, såväl med avseende på sakkännedom som politisk kompetens. Vad har hon klarat av, utöver en karriär i den av journalisten Anders Isaksson så kallade politikeradeln, präglad av nepotism?

Regeringskansliet publicerar uppgifter om statsrådens formella utbildning i form av CV, och eftersom det handlar om Sveriges högst uppsatta politiker är en del uppgifter uppseendeväckande för personer som nu är i ålder 45-60 år och alltså även som vuxna haft god tillgång till utbildningsmöjligheter, i det land som Sverige varit.

Anna Johansson har ett års studier på Komvux. Detta är hennes samlade högre utbildning. Därefter var hon mogen för Göteborgs kommunfullmäktige och en fortsatt politisk toppkarriär som hon uppenbarligen haft svårt att hantera professionellt, då den är kantad av korruption och skandaler. Ansvarsmässigt kommer hon undan genom att skylla på andra men vad är det för kultur hon återkommande skapar omkring sig?

Politikens egenskap att inte behöva respektera fakta slår igenom och Alf Henriksons rader är tänkvärda: ”I den långa debatten om skolan hörde jag pladdret flöda. Åsikter kostar ingenting men kunskaper kostar möda.”

Tittar man vidare på statsrådens samlade meriter ser man bland annat: Statsministern 2 år ekonomiskt gymnasium. Socialhögskolan i Umeå 1,5 år; Utrikesministern 3 år gymnasium; Försvarsministern 1+1 år gymnasium (alltså ingen examen från gymnasium).

Via fack och parti utsedda och avlönade uppgifter föreligger desto mer för många, men alltså inga akademiska meriter hos flera av de högsta statsråden.

I den läsvärda artikeln ”Den svenska trollfabriken” i tidskriften Filter intervjuas kloka och erfarna personer som Hans Blix och Johan Kihl och den senare fångar något väsentligt med:

– Alla logiska resonemang utgår från ett antagande, och därifrån dras slutsatser som leder till nya slutsatser. När du granskar resonemanget är det lätt hänt att du kommer fram till att slut­satserna är korrekta. Men det är ju grund­­anta­gandet som måste ifrågasättas.

Skolan ska ju utbilda elever till kritiskt tänkande. Det underlättas av kännedom om hur kunskapsfundamentet är beskaffat, något som dock sällan beaktas. Att som en papegoja upprepa andras utsagor avslöjar inget eget tänkande. För en djupare förståelse av exempelvis statistik, som genomsyrar så mycket och många gånger är magnifikt manipulerbar, behövs som regel akademisk kompetens för att kunna belysa och genomskåda de grundantaganden allt bygger på, och hur dessa har bearbetats.  Högre utbildning är naturligtvis ingen garant för djupare insikter och den pågående politiseringen av kunskapsbegrepp är djupt problematisk – allt genuint kunskapssökande är förutsättningslöst. Detta upphäver inte utan snarare understryker betydelsen av att behärska instrumentariet.

Sveriges statsråd saknar alltså på en personlig nivå en del förutsättningar för en mer komplex förståelse av tillvaron, inklusive av hur saker kan gå fel. Den samlade bilden av den feministiska regeringen röjer ett förhållande till kunskap som gör landet illa.

Patrik Sten, medicus

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.