En domstolsjurists vånda


Ett lidande som jag vet många med mig upplever är att om man reagerar eller protesterar riskerar man rasera hela den sociala existensen. För egen del är jag statsanställd så med ett pennstreck kan hela ens situation förändras. Jag talade med en kamrat i Linköping igår. Han är pensionerad men även han upplevde trots detta att han inte vågade protestera och uttrycka sina tankar. Visserligen känner jag några bekanta som på sociala medier kan skriva precis vad man tycker och tänker. De har inget att förlora och skiter fullständigt i omgivningens reaktioner. Man blir avundsjuk. Samtidigt konstaterar jag att jag inte har många bekanta och manliga vänner som inte kommer att rösta på SD nästa år. Det rör sig om domare, lärare, snickare, rörmokare mm. Midsommaraftonen var frun och jag hembjuden till närmaste grannen och i ett undanskymt ögonblick avslöjade min manlige granne att han prenumererade på “Nya Tider”.

***

Kvällens Aktuelltsändning gick i postmodernitetens tecken. Ett ganska omfattande inslag handlade om de marockanska gatubarnen i Stockholm, cirka 200 stycken. Socialborgarrådet Åsa Lindhagen intervjuades av Aktuellts Kristina Hedberg. Helt uppenbart är att kommunen i nuvarande stund totalt saknar förmåga att hantera problemet och samma sak gäller även polisen. Socialborgarrådet var mediatränat och använde begreppet “barn” 21 gånger i inslaget, förmodligen så att vi kan associera till små personer med hink och spade.

Socialborgarrådet såg det hela som ett “oerhört prioriterat problem” men uppgav även att allt vad man hittills gjort saknade effekt. “Barnen” kunde inte låsas in. De rymde från alla institutioner inklusive familjehemmen och HVB-hemmen. Att polisen står helt handfallna vet vi sedan tidigare och kan konstatera att dessa “barn” kan gå ut och in i affärer och stjäla utan att ens riskeras gripas av polis, efter den svenska tolkningen av Barnkonventionen. Hon aviserade från kommunens sida att man skulle få fram “förstärkta familjehem” och även HVB-hem med “särskild kompetens”. Här kan man tänka sig att det rör sig om placeringar där dygnskostnaderna passerar boendet på Royal Viking eller Sheraton. Hon föreslog och hoppades även att staten skulle utöka antalet SIS-platser så att dessa barn kunde placeras i låsta boenden, eftersom de utsätter andra för brott, men även lever i en miljö där man själva riskerar att utsättas för brott. Sistnämnda skrivningen används alltid i sammanhanget så att vi inte ska tro att dessa barn endast själva begår brott.

Det kan i sammanhanget nämnas att dygnskostnaden för en SIS plats beräknas till 5.000:- per dygn. Skulle således hela gruppen SIS placeras skulle statens dygnskostnad uppgå till en miljon per dygn för dessa “barn”. Under hela det långa inslaget nämndes inte med ett ord varför inte kommunen själva verkar för att barnen återförs till sina hemländer och att man där försöker förena dem med sina släktingar och vänner, eller helt sonika bara därför att de kommer därifrån! Naturligtvis är svaret den postmoderna tolkningen av politiken som innebär att länder är sociala konstruktioner. Ingen har mer eller mindre rätt än någon annan till samhällets resurser och stöd, oavsett varifrån man kommer eller tillhör. Att en kommun är uppbyggd för att uppfylla sina kommuninvånares behov och krav gäller inte längre utan kommunernas ansvar är globalt. Att dessa idéer kommer från ett Miljöpartistiskt socialborgarråd är helt naturligt, eftersom det är helt i enlighet med den politik Miljöpartiet förordar om man läser deras motioner. Före senaste valet valde dock alla medier nogsamt att aldrig pressa miljöpartisterna i dessa frågor, så förmodligen är detta helt okänt för den stora majoriteten.

Nästa inslag handlade om “könsdysfori” och man konstaterade att antalet fall av denna diagnos ökat lavinartat den senaste tiden. I nyhetsprogrammet beskrevs det hela som personer som vid födseln tilldelats “fel kön”. För egen del påminner beskrivelsen om en Sankte Per, fast nu på BB, som delar ut och sorterar in oss i kön efter eget godtycke. Naturligtvis vill jag inte raljera och kränka dessa människor men kan inte undgå att uppfatta att dessa individer blivit bondeoffer i ett postmodernt drama, för att utgöra levande bevis på att “kön” är något konstruerat. Det vill säga kön eller rättare sagt “genus” är något man själv upplever och således det som gäller.  Vad jag för egen del fortfarande brottas med som tankekonstruktion är hur det kan komma sig att något som inte finns utan som vi själva konstruerar, kan leda oss på dessa vägar? Jag har fortfarande inte fått klart för mig hur våra postmodernister ser på företeelser som ADHD, Bipolär sjukdom, alkoholism, pedofili, spelberoende med mera. Är alla dessa fenomen sociala konstruktioner eller är det kemi och biologi som spökar och ställer till det för vissa personer?

***

Kom nyss hem efter en journatt i Stormakten. I mitt jourområde satt det tolv anhållna varav elva var av “rätt sort”, som jag och några av mina kollegor säga.

***

Eftersom man är ledig finns det utrymme för att läsa lite av dagens händelser som inträffat. Man noterar att i Malmö har två personer skjutits i samband med ett rån. För övrigt den 36:e skjutningen i Malmö detta år. I samma stad har en person slagits ned och rånats och en kvinna våldtagits på öppen gata under natten. I Alby, Stockholm, har två mord begåtts i en lägenhet och polisen har varit där och bärgat kropparna. Det mest allvarliga verkar trots detta ha varit Anders Borgs excesser natten innan, då han kallat kvinnor horor och sprungit omkring och tagit sina manliga kollegor mellan benen. Att han eventuellt har bett om ursäkt för sitt beteende saknar totalt relevans. Nu ska häxbålen tändas. Naturligtvis kommer inte några detaljer från morden, våldtäkten eller skottlossningen att meddelas och nåde den som tror att sakerna har med invandring eller migration att göra. Vi matas kontinuerligt med informationen från Brå, Sarnecki med flera att brottsligheten inte har ökat, att den inte har med etnicitet att göra och skulle det komma fram information som får oss att tänka i den riktningen får vi omedelbart veta att orsakerna är att hämta ur “fattigdom”, “trångboddhet” eller att man bor i ett “utanförskapsområde”. Polisens högste chef Dan Eliasson var tidigare chef för Försäkringskassan. Hans första åtgärd var då att öka myndighetens servicegrad så att alla fick sina pengar omgående. Kontroller och fusk talades det inte om i organisationen under hans tid. Att tro att en chef med den läggningen skulle kunna lösa landets poliskris eller hantera den omfattande och grova brottsligheten begriper alla är en omöjlighet.

***

Det stora numret i Sthlm verkar vara avvisandet av de demonstrerande afghanerna. Det ska bli en nagelbitare att följa. Att samtliga partier som protesterar varit med och stött och infört den lagstiftning som tillämpas saknar naturligtvis betydelse. Nu är det “allas lika värde” som räknas och andra honnörsord av liknande innebörd. Som vanligt kan jag inte låta bli att reflektera över dessa stockholmare och deras förhållningssätt till omvärlden. Den postmoderna ideologin har lett fram till att dessa innevånare numera känner sig betydligt mera “inkluderande” och ha betydligt “högre värdegrund” än de övriga av Sveriges befolkning. Urban medelklass med ett mångkulturellt perspektiv är nog höjden av lycka och målet för alla människor i dagens samhälle. Den tar sig även uttryck i inredning, matlagning, träning, talekonst och framförallt det rätta synsättet på omvärlden och andra.

***

Lite småroligt med att Löfven inte kommer att delta i Pridefestivalen i år. Han uppgavs vara upptagen av “annat”. Vi låter väl etablissemanget tåga på ett tag till får vi se vad som händer. Tyvärr är nog skadorna oreparabla.

I något redigerat skick återgivet av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.