Vi behöver inte ljuga


En journalist jag känner tror inte att det pågående samhällshaveriet någonsin kommer att leda till att svenskarna bygger upp ett motstånd värt namnet. Ingen situation kan bli så vidrig och farlig att det svenska kollektivet säger att nu djävlars får det vara nog! Det finns ingen nedre vändpunkt, ingen nivå där missnöjet växer till ett aktivt och organiserat motstånd, utan svenskarna kommer att lydigt traska på, hela vägen fram till sin icke-existens. Lite gnäll längs vägen, men något mer blir det inte. Om det beror på att vi inte haft krig på flera hundra år och därför förlorat vår försvarskompetens eller om det kanske beror på – det hävdar min vän journalisten – att välfärdssamhället premierar ”det kvinnliga” och på så sätt gör svenska män godhetsreligiösa, mesiga och till förbindliga syltryggar, det kan diskuteras. Antagligen går det att föra in flera hypoteser och på så sätt få en lista över möjliga förklaringar.

Jag frågar honom om inte Sverigedemokraterna kan ses som en motståndsrörelse. Han skakar på huvudet. Sverigedemokraterna må vara både emot massinvandringen och folkligt förankrade, men de har anpassat sig till sina politiska motståndares spelregler. Han jämför med någon som får åka med i bilens bagageutrymme och där, för att bromsa, pressar fötterna mot plåten så att tårna vitnar. Men så kan man inte bromsa en bil, då måste man sitta i förarsätet. När man väl sitter där, om man nu någonsin kommer dit, då gör man inte motstånd utan då kör man.

Jag tänker att det är så man resonerar, när man är upplärd på en högskola att tackla samhällsfrågor. Först identifierar man problemet och prövar diverse sidospår, varefter dessa avfärdas. Därefter ställer man upp ett antal hypoteser till att det blev som det blev. Och så prövar man dem, i syfte att komma fram till en empiriskt underbyggd och trovärdig förklaring, exempelvis: det är feminismen! Eller kanske: det är älgjakten!

Därefter är det dags för lagstiftare, opinionsbildare och politiker att ta över stafettpinnen. Med hjälp av en ansvarig myndighet och dess tjänstemän inför eller ändrar politikerna det som behöver införas eller ändras, justeringen konfirmeras i diverse juridiskt hållbara dokument och så är problemet löst. Diskuterar vi till exempel hedersrelaterat våld och forskare kommer fram till att massinvandringen från Afrika och Mellanöstern är roten till problemet, då stänger politikerna landets gränser för invandring därifrån. Kanske finner forskarna att européer och vissa asiatiska folk inte ägnar sig åt hedersrelaterat våld och dessutom lyckas bäst med sin integration. Då bestämmer politikerna att dessa folkgrupper får komma in i landet, men att volymerna givetvis måste kontrolleras. De kan inte släppas in i så stort antal, att de konkurrerar med landets egna medborgare om välfärdsförmåner och jobb.

Ja, så ska det naturligtvis gå till! Det vetenskapligt skolade förnuftet och politikernas rationella beslutsfattande måste gå hand i hand. Resultatet blir ett samhälle som servar invånarna väl och som de är tacksamma över att få leva i, ett samhälle de är stolta över: ”Hela världen, titta vilket fint samhälle vi har fixat till!”

Bara det att så går det ju inte till, inte alls. I varje fall inte i Sverige. Notera begreppen massinvandring och volymerna ovan. Massinvandring är ett helt korrekt begrepp för det som politikerna har tillåtit i Sverige och Europa. Massinvandringen pågår fortfarande. Och att volymerna måste kontrolleras, på vilket sätt kan det vara fel?

Jodå, uj så fel det kan bli! Den forskare, jurist, opinionsbildare eller politiker som, helt korrekt, identifierar massinvandringen som ”roten till det onda”, skulle stöta på motstånd, och förmodligen värre än så. Den personen riskerade att förlora såväl jobbet som sitt sociala anseende. Och volymer, fy fan ett sådant oanständigt ord! Minns den kritikerstorm som mötte dåvarande migrationsministern Tobias Billström när han i februari 2013 talade om att ”minska volymerna” av asylsökande till Sverige.

Många krävde hans avgång. Aftonbladets ledarsida menade att han använde SD:s retorik och politik. Statsminister Stefan Löfven, då i opposition, skrev på Facebook att Billströms utspel var oanständigt och avhumaniserande, då ”man har pekat ut en av samhällets mest utsatta grupper: de människor som söker skydd från krig, terror och förtryck”. Även Göran Greider krävde Billströms avgång i TV4 Nyhetsmorgon och skrev vidare: ”För någon vecka sedan kunde SD jubla åt moderaten Tobias Billströms uttalanden …”

Massinvandringen är tydligen av godo och att begränsa volymerna är av ondo. Frågan är hur man avgör vad som är gott respektive ont? Svaret är självklart att man måste se till konsekvenserna, det vill säga man måste förflytta sig från språkets ”detta är gott/ont” till verklighetens ”det här blev konsekvenserna”.

Eftersom konsekvenserna är kända går det att ge ett vetenskapligt korrekt svar på frågan, åtminstone om man frågar vad som är bra respektive dåligt för landet Sverige och dess invånare. Svaret kan bara bli ett: Massinvandringen är samhällsdestruktiv och det är gott att minska volymerna. Relaterar vi frågan till de asylsökande är svaret betydligt mer komplicerat. Är det gott att bo i en storskalig och sliten miljonprogramsförort, vara arbetslös och leva på bidrag? Ja, kanske, i jämförelse med att bo i ett flyktingläger eller där man bodde tidigare. Både Afrika och Mellanöstern har en befolkningsökning som dessa delar av världen inte själva klarar av. Eller: nej det är det inte, eftersom den relevanta gruppen att jämföra med är svenskar, som lever ett mycket bättre liv.

Det är också så, att massinvandringens konsekvenser drabbar medborgarna urskillningslöst, vilket förmodligen är en av förklaringarna till att många av dem som vänder sig mot massinvandringen själva är invandrare. Det leder till den lätt absurda men inte helt orealistiska hypotesen att det istället för etniska svenskar blir invandrare som bygger upp en motståndsrörelse mot massinvandringen.

Ovanstående resonemang, känns det rimligt, om än ofullständigt? För mig som ställt samman texten är det givetvis så. Förhoppningsvis är det också det för dig som läser texten. Den är stegvis uppbyggd, så att man ska kunna se vad man som läsare förhåller sig till.

För våra makthavare är den här typen av resonemang helt ointressanta. I juni i år avslöjade Riksrevisionen att samtliga propositioner som regeringen under perioden 2004 till 2015 ställt till riksdagen om migration – ett trettiotal – saknade konsekvensbeskrivningar. Under denna tid beviljade Migrationsverket över en miljon uppehållstillstånd, vilket betyder att Sveriges befolkning ökade med tio procent, utan att våra politiker brydde sig det minsta om konsekvenserna. Riksrevisionen uttrycker sig lite snällare, men det går inte att ta miste på budskapet:

Regeringen har under perioden lagt närmare ett trettiotal propositioner med förslag som påverkar förutsättningarna att söka, eller få, uppehållstillstånd i Sverige av asylrelaterade skäl. En översiktlig genomgång visar att nästan alla förslagen bedömdes sakna väsentliga konsekvenser för statlig och kommunal verksamhet eller ekonomi. I den mån förslagen bedömdes ha ekonomiska konsekvenser, beskrevs de som små. Bedömningarna motiverades i allmänhet kortfattat och det saknades ofta redovisning av bakomliggande analyser.

Den översiktliga genomgången tyder på att regeringens redovisningar i regel sällan förutsåg ekonomiska och andra konsekvenser för statliga och kommunala verksamheter, eller belyste osäkerheter eller risker med förslagen.

Detta kan medföra att statens budgetprognoser inte blir rättvisande samt att exempelvis statliga och kommunala verksamheter inte fullt ut kan förbereda sig på konsekvenserna. Det gör att verksamheterna riskerar bli mindre effektiva eller onödigt dyra. Utan genomarbetade konsekvensanalyser ökar också risken för andra oväntade bieffekter.

Således, massinvandringen är god, oavsett konsekvenserna, vilket med ett tydligare och mer brutalt språkbruk betyder att regering och riksdag skiter i det folk som gett dem förtroendet att styra landet. Frågan om gott och ont reduceras därmed till att handla om makt. Etablissemanget säger – eller sade, därför att i dag låter det lite annorlunda – att massinvandring (även om just det ordet absolut inte får användas) är något gott. Och att minska volymerna blir då, som en logisk konsekvens, något ont. Det handlar ju om att hjälpa så många människor som möjligt!

Således, massinvand-ringen är god, oavsett konsekvenserna, vilket med ett tydligare och mer brutalt språkbruk betyder att regering och riksdag skiter i det folk som gett dem förtroendet att styra landet.

Struntprat det också. Det handlar inte om solidaritet utan om vad som ger makten legitimitet. Är det arbetare? Ja, då blir det arbetare. Duger inte längre arbetarnas väl och ve som argument, vilka duger? Jasså invandrarna duger, ja då tar vi dem!

Det finns en liten och rätt splittrad skara av personer som förutsättningslöst håller koll på vad som händer i samband med massinvandringen. Medelåldern är hög och vi är nog inte fler än ett hundratal. Eftersom jag är en av dem vet jag ungefär hur ”gruppen” ser ut. Några bland oss är lekmän, andra proffs i form av erfarna journalister och samhällsforskare. Vi skriver bloggar, som den här. Vi gör teve, poddar och skriver böcker.

Varför gör vi det?

Jag tror att min uppfattning är representativ för oss som tar kostnaderna för att gå mot strömmen. Så här: som medborgare i en demokrati bär jag ett delansvar för utvecklingen. Jag har inte rätt att bara sitta och pilla mig i naveln utan måste se till att inte bara vara välinformerad utan rätt informerad. Misstänker jag att politiker och journalister lurar mig, får jag söka information på annat sätt – det är inte precis svårt. Väljer jag istället att vara totalt passiv och inte leva upp till några medborgerliga skyldigheter, då är jag delansvarig för att samhällsutvecklingen går galet. Jag och alla andra medborgare kan inte på något självklart sätt förvänta oss att ledarna gör ett bra jobb. Det är därför demokratier som Sverige har regelbundet återkommande allmänna val. Vi väljer inte bara nya ledare utan vi väljer också att göra oss av med dem som inte håller måttet. Hur ska man kunna sparka inkompetenta ledare om man har noll koll?

Gillar Sveriges politiker att vi dissidenter med vår kritik gör dem mer kompetenta i sitt jobb? Får vi beröm i den offentliga debatten för att vi är engagerade och medvetna medborgare? Får vi hedersamma omnämnanden, anslag och stipendier så att vi kan fortsätta med att relatera politiken och samhällsdebatten till medborgarnas verklighet?

I helvete heller! För oss, som känner ansvar för nästa generation, inbegripet våra barn och barnbarn, och vill lämna över ett välskött samhälle med fokus på sina egna invånare, i maktelitens ögon är vi paria. På gräsrotsnivå är många av oss hjältar men i offentligheten finns ingen tacksamhet för att vi gör det jobb som politiker, opinionsbildare och journalister inte gör, det vill säga frilägger massinvandringens konsekvenser. Politiker, opinionsbildare och kulturelit har inte bara tagit till hårda sanktioner utan också försett sig med en hel arsenal av smädelser. Mobbning är paradgrenen. De påstår att vi är främlingsfientliga, rasister, fascister, nazister och antisemiter.

Möjligen kan någon av dessa förödande etiketter passa in på en eller annan av oss som spjärnar emot, som ser att politikerna för samhället mot katastrof och att det år efter år blir sämre och sämre. Jag vet inte, jag känner inte någon, men som sagt visst är det tänkbart. Det finns rötägg i varje mänsklig gemenskap. Allmänt gäller att vi är pålästa och bättre än gemene man vet riskerna med nazism, kommunism, islam och antisemitism. Vi är absoluta motståndare och smädelserna är därför grova lögner. Jag har flera gånger i offentliga sammanhang kallats för nazist. Det finns ingen täckning för det, ingen alls. För mig liksom övriga dissidenter gäller att smädelserna inte är kopplade till någon verklighet. De är maktens verktyg inte bara för att tysta oss, för att desarmera vårt friläggande av deras inkompetens och maktmissbruk. Till oss säger de ”håll käften” och till dem som hör vad vi säger ”lyssna inte på dem, de är nazistrasister!”. Observera, denna maktelit tar aldrig nästa steg, efter att ha utslungat sina smädelser. De ser aldrig sina påståenden som hypoteser som måste verifieras. Det behövs inte. Smädelserna har gjort sitt jobb i och med att de uttalats.

Ok, på dissidenternas vägnar antar jag utmaningen, men vill gärna vara lite bättre än våra vedersakare. När ni påstår att vi är rasister (eller vilket invektiv det är som ni tar till) så ljuger ni. Ni inte ens försöker visa att det är sant. Vi kan visa att det är lögn, alltså är ni lögnare. Det är det första av det epitet jag vill klistra på er: lögnare.

När ni, helt ointresserade av konsekvenserna, iscensätter en massinvandring och därmed irreversibelt försämrar och på sikt förstör den svenska välfärden och landets ekonomi, segregerar invånarna, ökar kriminaliteten etc. så är ni antingen inkompetenta – ni förstår inte vad ni gör – eller så gör ni det avsiktligt, ni förstör medborgarnas Sverige. Det gör er till folkförrädare.

Lögnare och folkförrädare, smaka på de båda klassificeringarna. Jag kan spä på med vad ni inte är. Ni är inte demokrater, eftersom ni svikit det förtroende ni fått från folket att styra landet. Ni är inte heller för den grundlagsfästa yttrandefriheten, eftersom ni avsiktligt och med starkt verksamma medel går in för att tysta den folkliga oppositionen och sprider rädsla.

Till skillnad från er som sprider lögner om oss, kan vi dissidenter empiriskt bygga under våra påståenden om vilka ni är. Vi behöver inte hitta på, det räcker med att noggrant studera det material som svenska myndigheter producerar. Med ett vetenskapligt språkbruk vill jag påstå att hypotesen att ni är lögnare och folkförrädare inte bara går att verifiera utan redan är verifierad, av oss dissidenter. Det underlag som behövs för att bygga upp en motståndsrörelse finns på plats. Och därmed är vi tillbaka där jag började: har min journalistvän rätt?

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.