Bloggläsare slutet av september 2017

Fler svarta än vita på tåget. Tre somaliskor i slöjor, åker på gratis busskort. Konduktören säger vänligt att dessa inte gäller på tåget, men låter dem åka vidare. Hade inte jag fått. I går två afghanska ungdomar på badet häller tio hinkar vatten på bastuaggregatet, som tar stryk. Ler bara när jag säger åt dem. Personalen gör ingenting, men säger att ”de förstår det som de vill förstå”.

Landet söndras, svenskarna backar in i kaklet.

***

Fundamentet för ett fungerande samhälle är allas likhet inför lagen, yttrandefrihet, opolitisk vetenskap och en skola som eftersträvar att skapa självständiga individer. Så fort man börjar pilla på eller strypa någon av dessa grundvillkor skulle det kunna liknas vid syrebrist i samhället. En sorts samhällshypoxia. Det som gör den liknelsen så bra är att piloter som utsätts för syrebrist blir väldigt självsäkra, glada och totalt oförmögna att lösa enklare uppgifter. När de slutligen ombeds trycka på den knapp som skulle kunna rädda dem så klarar de inte att göra det.

***

Att skärskåda svensk debatt är som att slöglo på teven på ett naturprogram från Ngorongoro. Du vet, ett gäng lejonhonor (feminister) letar upp någon stackars gammal och trött vattenbuffel (vit man), jagar ut honom i vattensamling och sedan hoppar hela gänget på honom. De mätta (etablissemanget) breder sedan ut sig på savannen (MSM), slickar lite på varandra, suckar förnöjda, leker med barnen, parar sig med någon halvimpotent hanne och känner sig urstarka.

***

Jag borde kanske tillhöra det sovande, förnekande och hjärntvättade folket, men konstigt nog är jag vaken. Jag bor med sambo och en femårig son i ett ”rikt” område (Lidingö), tjänar som ingenjör 58000kr i månaden, är segregerad från … ja du vet vad och borde kanske sova. Jag tror nu att även vi i rikare förorter långsamt börjar vakna. Jag vaknade redan för cirka tio år sedan, men oron (jag menar obeskrivligt stor oro) började för kanske 1,5 – 2 år sedan, i samband med en sjukskrivning (arbetsrelaterad uttmattnings­depression). Jag fick i slutet av sjukskrivningen tid och intresse för samhällsfrågor på ett annat sätt än tidigare. Hade ingen tevemottagare under väldigt lång tid och tog till mig Youtube. Vilket uppvaknande för en stressad starkströmskonsult, som inte ens tog sig tid att titta på nyheter och vädret innan läggdags. Om inte internet funnits ???????…….hemliga möten i källarlokaler eller flygblad och klotter på toaletter? Jag började trevande söka efter personer på min arbetsplats som bland annat skulle kunna vara mottagliga för olika länkar (och nu din bok) till bra diskussioner på Youtube. Jag har nu funnit fyra personer som jag litar på och vi samtalar nu helt öppet med varandra kring PK och framför allt public service och t.ex Aftonbladets vinklingar, mörkläggningar mm.

Jag är som många andra rädd att säga vad jag tycker rakt ut till vem som helst, och jag skäms för detta. Vill helst komma ut ur garderoben! Jag kan ju inte förlora jobbet (tror jag) då jag inte rumlar runt bland finakademiker, utan torra tekniker. Det är väl en rädsla (skapad av PK) att mina (helt normala) tankar ska misstolkas av vänner och min sons förskolepersonal ( syriska och irakiska kvinnor till stor del). Detta är ju helt sjukt. Jag är rädd som alla andra, att tala om massinvandringens konsekvenser. Jag är rädd trots jag är en person som har vaknat och inser hur slutresultatet troligen kommer att se ut för min son … MÖRKER. Mina föräldrar bor i Örnsköldsvik och är nu mellan 70 och 80. Dom sitter där i sitt Myresjöhus och klappar sina hundar, utan att se det jag gör. De rör sig inte på stan, träffar inga människor förutom grannar och oroar sig troligen inte för sina barnbarns framtid, som jag. Jag har nu informerat dem om ”exakt” vad som kommer att hända i samhället en tid efter deras utträde från jordelivet och farsan är så insatt nu, efter mina samtal med fakta från säkra källor, att han verkligen förstår. De har ju varit helt skadade av SVT.

Varför är jag en person som har vaknat kan man fråga? Jag är inte rasist, jag umgås med en familj som har en pappa från Costa Rica. Jag känner och talar regelbundet med en familj från Palestina (som är jättetrevliga och integrerade fast dom inte äter bacon), är sambo med en indisk kvinna, har barn med henne och känner mer tillhörighet till buddhism än kristendom, vad gäller mycket. Kristen samhällsuppfostran har jag naturligtvis påverkats av och det finns säkert många kristna värderingar inbakade i min hjärna.

Jag är faktiskt väldigt skyldig till införandet av mångkultur i Sverige. Jag skaffar barn med en indisk kvinna! Jag är dock inte rädd för denna marginella mångkultur som så att säga sker på ett naturligt och mjukt sätt. Denna lilla mångkultur tror jag dock verkligen kan vara berikande. Men invasion av massor med människor med totalt avvikande kultur och synsätt under kort tid är ett helvete. Islam och buddhism är ju också lite olika, även om buddhismen har vissa inslag som känns lite si så där för mig (vilken religion har inte det). Finnar och juggar funkade ju bra. Även Italienare och kineser är nog/har varit berikande tror jag. Små volymer under lång tid, så som det ”alltid” varit genom historien, är nog faktiskt berikande.

Vad fan är rasism!

Skrev tidigare att jag inte är rasist, men det är jag kanske? Är det något fel med det i så fall? Jag gillar ärligt talat inte (över lag) muslimer från arabvärlden. Jag hatar islamism och deras sätt att leva. Många av dem hatar ju mitt sätt att leva. De är rasister! När jag på 90-talet åkte på semester till södra Europa tyckte jag och många med mig att tyskar på hotellet var ena jävla gaphalsar, tog plats, och bufflade sig fram. Nu på 2000-talet känner jag samma för engelsmän och framför allt nyrika ryssar som över lag uppför sig som idioter utan hänsyn till kulturen och normer i de länder där de semestrar. Kineser utmärker sig också på turistorter. Ja det finns svenska idioter också, jag vet. Kul socialt experiment det där med semester på hotell med massa olika nationaliteter. Vi klarar inte ens av varandra trots att vi är vita européer! Hur fan ska vi du kunna lira med muslimer från arabvärlden!

Är jag rasist när jag har negativ kritik (gällande beteende jag stör mig på) av tyskar, engelsmän och kineser? Är man rasist när man överhuvudtaget säger något negativt om en person från annat land? Kan jag som vit vara rasistisk mot en vit människa? Då är jag väl rasistisk mot mig själv?

***

Jag såg för ett tag sedan filmen ”The Salvation”. I den iscensätts en grupp ryggradslösa genuint fega bybor som utsätts för en förtryckare. De betedde sig som ryggradslösa kräk, MEN de åkte inte och hämtade fler förtryckare. Det som pågår i Sverige är inte riktigt samma sak. Jag kan förstå korruption, feghet etc. Alla inblandade ger efter för sin svaghet men de ändrar inte sin måttstock. Jag kan inte undgå slutsatsen att svenskarna förnekar mätvärden och ändrar måttstocken. De vill verkligen blunda för den ohyggliga skada de tillfogar sitt land. Det pratas mycket om ”white guilt” men ytterst måste det vara en undermedveten önskan om att riva hela samhället.

***

”Ja”, hör jag föraktfullt överlägset från ovan, ”så är det ju. Ni längtar efter, drömmer om ett förlorat paradis. Folkhemmet. Det som aldrig fanns. I er bottenlösa obildning och historielöshet målar ni upp en vision, lika naiv och falsk som de där planscherna från Gerhards Förlag: blond leende kvinna på fäbodvall, med kjol och frisyr av femtiotalssnitt och en näverlur käckt vilande mot höften. Ni längtar er in i en reklamaffisch för Volvo PV 444, med nybyggd villa i bakgrunden och Den Lyckliga Kärnfamiljen samlad. Ni längtar efter en verklighet som aldrig existerat och som vi heller aldrig kommer att tillåta uppstår. Ty det ni tror er se är blott det allra ytligaste, idylliserande – och därmed för fåvetande och lättledda individer acceptabla – uttrycket för en fascistisk, rasistisk, nazistisk samhällsordning. Ett samhälle som vilar på osynliggörande, exkludering och subordinering av individer, grupper, hela samhällsklasser. Strukturer vilka göder de privilegierade på de missgynnade och utsattas bekostnad. Detta är de drömmar som gömmer sig bakom era urblekta, till synes oskyldiga planscher. Vi kommer aldrig att tillåta dem uttryckas, än mindre förverkligas. Vi kommer att slå till, hårt, obönhörligt, omedelbart. Kon-ti-nu-er-ligt. Vi tröttas aldrig. Vi har outtömliga resurser. Ni kommer aldrig att få ro, aldrig vila, inget minsta lilla andrum. Våra intellektuella instrument, vår överlägsna mentala kapacitet och vår obegränsade tillgång till offentlighetens arenor – media, politik, litteratur, konst – är våra redskap.

Vi kommer att driva er bort från de fysiska och virtuella rummen: gatorna -GATORNA!!! – torgen, arbetsplatserna, samlingsplatserna, scenerna, biblioteken, gallerierna, tidningarna hemsidorna. Vi kommer att hemsöka er, i era kök, TV-rum, sängkammare; in i er dator, ända in i ert medvetandes innersta rum tills era vidriga visioner, tankar och känslor skrumpnar, förtorkar och dör.”

Men så är det ju inte! Jag längtar inte efter ett förlorat lyckorike, ty det lyckoriket – som dock i delar objektivt faktiskt existerade; om detta vittnar fakta, statistik och miljoner personliga hågkomster – ja, detta rike är själva grunden för det förnekande, det förintigande, det förintande vilket med sådan brutalitet nu omsluter mitt plågade medvetande.

Utvalt och något redigerat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.