Hymmelriket


I dag får läsekretsen göra en ny bekantskap. Han (eller hon, men det tror jag inte) är så anonym att inte heller jag vet vem det är. Som devis har han valt ”Hellre ensam med en obehaglig sanning än i vackra lögners sällskap”. Bidraget är redigerat.
Karl-Olov Arnstberg

***

Jag försöker förstå och frigöra mig från den växande galenskap jag ser i samhället. 87 procent av väljarna röstade i senaste riksdagsvalet på de partier som för landet mot en katastrof. För 15-20 år sedan varnade jag, likt en hund, för vad som var på väg. Sedan kom en period då jag kände hur mina rötter sakta men säkert dog. En dag för kanske fem år sedan grät jag över hur ”guldfiskarna” omkring mig totalt struntade i både sexuellt våld mot unga tjejer och åldringsbrott. Minnet, när övergreppen ens blev till nyheter, varade i max en eller två dagar.

Det känns som att befinna sig på en fest i ett höghus och genom fönstret se hur det brinner på bottenvåningen. När jag försöker prata med de andra gästerna, vill de varken lyssna eller se ut genom fönstret. På väggarna finns det till och med skyltar som förbjuder deltagarna att prata i alarmistiska ordalag. Det kan förstöra festen och därför blir sådana gäster behandlade som nå’t brunt. Mest otäckt blev det när jag upptäckte hur de som styr festen faktiskt ringer och beställer både mer bränsle och hjälp med att elda upp huset. Jag tror att den klassiskt bildade brittiske politikern Enoch Powell träffade helt rätt när han 1968 i sitt ”Rivers-of-Blood-tal” konstaterade att De som gudarna önskar förgöra gör de först galna.

Jag är uppväxt i två av Sveriges utanförskapsområden och har haft första parkett i deras förvandling. Av de snart fem utanförskapsområdena i den ena staden är det två som är hårdare drabbade än de tre andra. Under veckorna jag skriver detta har vi haft beskjutningar i två stadsdelar och en våldtäkt i snitt varannan dag. På nära håll har jag sett mordhot, både ”hedersrelaterat” och som ren utpressning. Butiker har systematiskt trakasserats och fått skyltfönster krossade, tills ägarna slutligen gav upp. Bilbränder, totalförstörd ungdomsgård, nedsparkade pensionärer och gängkrig.

Runtom i Europa upprepar sig precis samma mönster, vilket raskt avlivar möjligheten att det bara skulle vara ett fåtal områden som haft otur och fått in några rötägg. Speciellt viktigt anser jag det är att titta på Luton, en oälskad engelsk stad norr om London med lite över 200.000 invånare. Drygt 25 procent av invånarna kommer från Pakistan eller Bangladesh och staden är ett centrum för såväl extrema som radikaliserade muslimer. Det var här ”stockholmbombaren” Taimour Abdulwahab al-Abdaly valde att bosätta sig.

Till dig som läser detta och som försöker vifta bort allt, jag ser på dina fötter. Var befinner du dig som fysisk person? Den dag du låter dina barn växa upp i ett sådant område eller låter dina föräldrar dagligen gå med rullator till centrum, då ska jag ta dina åsikter på allvar. Lev som du lär så möts vi och jämför faktiska erfarenheter och inte utopiska drömmar.
Det som händer skrämmer inte bara mig. Så här säger den norska samhällsdebattören Elin Ørjasæter:

Jag är rädd för att Sverige är på väg mot ett inbördeskrig. Jag tror att det är två länder i Europa som kan hamna där och det är Frankrike och Sverige. Jag tror inte att andra europeiska länder kan hamna där. Men jag är väldigt väldigt rädd för Sveriges del på lång sikt, var Sverige kommer att befinna sig om tjugo år.

Det som skrämmer mig mest, och som samtidigt är den sista pusselbiten, är likheterna med det som redan har hänt i Ryssland, Spanien, Kina, Tyskland. Speciellt dekulakiseringen är tänkvärd om man nu vill lära sig något av historien.

Det tidiga Sovjetunionens ryssar såg självägande bönder, de som föraktfullt kallades för kulaker, som förtryckare därför att de ägde produktionsmedlen, även om en majoritet av dem inte alls var så rika som det påstods. Den 11 augusti 1919 sa Lenin Häng inte mindre än 100 välkända kulaker, de rika blodsugarna, och se till att de hängs där de är fullt synliga för folket. De som inte sköts, hängdes, slogs ihjäl eller på annat sätt miste livet i första vändan, skickades till GULAG. Det var vanligt att grupper av familjer helt enkelt släpptes ut på tundran. De flesta dog. Konsekvensen: åren 1932-33 svalt fyra till fem miljoner människor ihjäl. Värst drabbades Ukraina.

Samtida rapportering från kollektiviserings- och svältperiodens Sovjetunionen förteg förtrycket av kulaker och svälten. En del av den vänsterorienterade pressen och intelligentian höll ofta en okritisk och förskönande bild av situationen i det stora landet, och försvarade Stalins politik (till exempel ”Left Book Club”). Dansken Sigvard Lund i ”Bröd och stål” kom under sitt besök i landet tydligen inte i kontakt med den sovjetiska vardagen och lovordade specialbutiken för utlänningar och speciellt privilegierade, ”Insnab”, i Moskva – ”rikligt försedd, till och med i denna knappa tid, med flera sorters kaviar, otaliga sorters röd lax, […]” och så vidare och till priser som inte äventyrade hans västerländska budget. Vad vanliga sovjetmedborgare speciellt de svältande bönderna åt nämns inte i redogörelsen. Albert Olsen, professor i historia vid Köpenhamns universitet, kom 1933 med liknelsen att vistelsen i Gulag närmast motsvarade de danska folkhögskolorna. Tradition för att förneka avkulakiseringens omfattning och betydelse fortsatte och fortsätter att dominera historieskrivningen inom den sovjetvänliga så kallade revisionistiska skolan …

Lenin och Stalin beskrev det ryska folket som förtryckt av de självägande bönderna. Offertänkande är farligt därför att de som ständigt beskrivs som offer får ett legitimt skäl att resa sig mot sina förtryckare. I Sverige har vi bortåt en halv miljon muslimer, som i den offentliga debatten beskrivs som offer för en västerländsk sjukdom, islamofobi.

Det kanske är ett långskott men här vill jag föra in neurologen Jim Fallons studier av hjärnorna hos psykopatiska seriemördare. Han berättar om sin forskning i en TED-föreläsning. Alla visade sig ha skador i sin orbitala cortex, vilket är en av de båda zonerna i prefrontala cortex. Denna del av hjärnan är nära förbunden med den limbiska strukturen och anses utgöra ett centrum för känslor, värderingar och social förmåga. Jim Fallon fann också att alla hade gott om den högrisk-gen som kallas MAOA och som är relaterad till våld och sex. Det är en gen som bara män har och som de får av sina mödrar. De som styrs av MAOA har i väldigt tidig ålder, före puberteten, upplevt svåra trauman. Det räcker inte med att man blivit lite mobbad eller att man fått stryk, utan det handlar om reguljära erfarenheter i våldsamma miljöer.

I de länder och delar av världen där våldet är konstant är det ”normalt” att männen styrs av denna gen. Det beror delvis på att flickor som lever i en sådan omgivning, tenderar att söka sig till tuffa killar som kan skydda dem, alltså män som är genetiskt styrda av MAOA. Deras söner får också denna gen, som på så sätt koncentreras hos den manliga befolkningen. Min hypotes är att detta till en del förklarar varför våld och sexuella övergrepp är så överrepresenterade bland invandrare från Mellanöstern och Nordafrika – de är av ”det rätta virket”. Ett enkelt sätt att sammanfatta Fallons tes är att våld föder våld, med det tillägget att det inte bara handlar om en social utan också om en genetisk anpassning. Om Jim Fallon har rätt har vi alltså i Sverige en stor befolkningsminoritet, som har mycket närmare till våldet än etniska svenskar. Att dessa beskrivs och känner sig som offer, varför inser inte våra makthavare att det är farligt? Varför lär de inte av historien?

Tillbaka till de 87 procenten. Jag har lagt ner stor möda på att åtminstone förstå den delen av folket som åtminstone i teorin är förmögna till någon form av logiskt resonemang och som har en investering i framtiden i form av barn. Jag anser att näst intill alla ursäkter liknande vi kunde inte förutse detta är omöjliga. Bevisen på hur det svenska haveriet tar gestalt fullkomligt haglar över oss varje dag.

Här följer en lista på olika ursäkter jag försökt med, som förklaring till att så många klarar att blunda för det som sker: Social felkonstruktion, Toxoplasma Gondii, Östrogen, Krympande hjärna, Brist på sunt förnuft, Någon annans problem, Gärna men inte där jag bor, Offentlig botgöring, Betingade reflexer, Illusion av kunskap, Inlärd hjälplöshet, Springa med flocken, Dumhetsbaserad ekonomi, Åskådareffekten, Genus, Patologisk Global Altruism, Nice Guy Syndrome, Aldrig ändra åsikt, Hubot.

Granskar man den så kallade godheten, upptäcker man att den inte gäller för brottsoffer, fattigpensionärer och barnen, som faktiskt ska betala springnotan. Äkta godhet borde stråla villkorslöst i alla riktningar men de goda hittar ständigt pseudolösningar och bortförklaringar till problem. Polisen får ett armband och försvaret blir ett särintresse. Skenhelig egoism och en stor dos dödsönskan kännetecknar den majoritet som vill skänka bort det egna landet.

När man ser att en stor grupp gör något som skadar dem, trots varningar i tjugo år, är det rimligt att anta att de faktiskt vill ha det så! Min slutsats är att Enoch Powell har haft rätt hela tiden. Det offer som nu ligger på altaret i form av framtida generationer är så unikt i historien att inte masshypnos och indoktrinering räcker som ursäkt. Essensen av det svenska tillståndet är en kollektiv dödsönskan. Man känner igen den när man ser den moraliska måttstocken hanteras som ett gummiband samt de godas stora iver att dölja obehagliga mätvärden (jag har stor respekt för mätvärden). De vill verkligen blunda för den ohyggliga skada de tillfogar sitt land. Det är nästan enklare att förstå en ”kultur” med balkonghoppning och bombbälten.

The Darkwinged Duck

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.