Bloggläsare slutet av oktober 2017


I dag blir det ett uppsamlingsheat och jag börjar med översättningen av ”The Paris Statement”. Flera bloggläsare erbjöd sig att göra en översättning. Den som kom att göra jobbet blev Pia Hellertz. Ett stort tack till dig Pia! Emellertid, nästan samtidigt skickade Fredrik Östman en länk till sin blogg, där han lagt ut sin översättning. Eftersom texten redan finns åtkomlig där och eftersom hans blogg var en för mig ny och givande bekantskap väljer jag att länka till den.

Jag fick också följande kommentar från en forskare:

Författarna till ”The Paris Statement” gör misstaget att kritisera en ideologi med en annan ideologi. Jag tror inte de riktigt förstår den evolutionära sociala dynamik, som vi alla är underställda. Den är allt annat än idealistisk. Jag kom just från en personalkonferens, där vi tvingades genomleva hur marknadsföringsavdelningen undervisade oss om hur vi skall nå och vinna ”Generation Z”. Jag och mina ämnesmässiga kolleger satt i ett hörn av salen och kved. De anpassar mycket systematiskt och på fullaste allvar lärosätet efter barnens och ungdomarnas krav. Vi blir skyldiga att alltid gå studenterna till mötes. Om de inte läser kursinstruktioner är det vårt fel, eftersom vi inte förstår hur Generation Z resonerar. Man behöver inte många poäng i psykologi för att veta att barn och ungdomar i en formativ ålder blir ganska rastlösa och olyckliga, om de aldrig ställs inför krav eller tvingas till egen problemlösning. Man kan alltid diskutera typen av normer, men man kan inte förhandla bort normerna – och det har våra eminenta politiker sett till att vi är i färd med i all svensk utbildning. Efter amerikansk förlaga faktiskt. Amerikansk marknadsföring diskuterar brinnande hur man skall nå denna yngre generation. Jobben skall anpassas efter dem. Den tyskspråkiga världen resonerar tvärtom! Den yngre generationen skall anpassa sig efter den äldre och anställda skall följa gällande regler. Jag tror mer på den tyska modellen i detta fall!

***

Först rubriken i Västerbottens-Kuriren: ”Man häktad för mord i Norsjö”. Därefter nio rader text. Så stort utrymme i lokaltidningen fick mordet på en 80-årig kvinna. Normalt sett borde händelsen föranlett ett tvåsidigt reportage med bilder från platsen, intervjuer med grannar och andra bosatta i området. Kommentarer från polis och spaningsledning med mera. Frågor om hur invånarna mår, om deras trygghet är hotad och så vidare. Vanligtvis brukar även händelser av denna typ föranleda omfattande pådrag med extraöppna kyrkor, ljusmanifestationer och demonstrationer med motiv som “Vi har fått nog” och “Stoppa våldet”. Den här händelsen verkar snarast behandlas som jämförlig med en trafikolycka, ett nedrasat staket eller tågstopp i trafiken. För att få en förklaring till den magra information händelsen föranlett får man leta sig vidare till sidor som sprider “hat”, fake news” eller “alternativa fakta”. Vad man då upptäcker är att den misstänkte och numera häktade är en ung afghan. Den typen av personer som begår brott har inte särskilt högt nyhetsvärde i den PK-baserade mediadramaturgin, utan ses snarast som något man tvingas informera på minsta möjliga sätt.

***

Vänsterliberalers inställning till sådant som folk, nation, ära, stolthet, hänförelse är lite grand som bigotta människors inställning till sex: det är snuskigt, småäckligt. Ändå behöver vi det. Utan det dör vi. Lyssnar på tal av Mannerheim och blir plötslig bara så jävla förbannad när jag tänker på hur han och hans generation förkroppsligade ”ära, frihet och västerländsk kultur”. Bara för att generationerna efteråt skulle kunna förslösa allt på tv-tittande, semester­resor och sinnessjuka vänsteridéer, nyliberalism också vidare.

***

Jag råkade titta på följande program från Axess TV. Det var en intervju med David Goodhart om hans teori om somwherers/anywherers. Efter åtta minuter kommer man in på Jonathan Haidt som skapat en teori som beskriver hur relationen mellan nationalister och globalister utvecklas. Det är en teori som gör det möjligt att påverka mängden nationalister respektive globalister i samhället. Därefter gör Goodhart en passiv katalogisering, av samma slag som Strindberg gjorde när han myntade begreppet knappologi för det vetande som är pedantiskt, systematiskt och meningslöst. Goodharts passiva katalogisering uppfattas som en nyhet och leder till intervjuer och TV-program medan Haidts teori förbigås med tystnad. I det moderna samhället är det tydligen svårt att ta till sig kunskap som ger verktyg som löser problem, medan kunskap som inte går att använda till något vettigt haussas upp. Är detta ett resultat av postmodernismen?

***

Som du kanske förstått skriver jag under pseudonym, något jag skäms över. Orsaken är att min hustru kommer från Jemen. Delvis akham, född som rekabit och hjärntvättad som muslim. Hon har sedan länge tagit avstånd från islam men det är först i Sverige, som hon kommit ut ur garderoben. Det är varje muslims plikt att skära halsen av henne och det är med tanke på hennes säkerhet jag använder alias.

***

Efter att tidigare varit stolt över mitt land, skäms jag nu över att vara medborgare i en ”failed state”. När min hustrus juristutbildning är klar lämnar vi troligen eländet. Jag vill inte att skatten på min förhållandevis höga tjänstepension ska förslösas av, i de flesta fall, synnerligen korkade politiker. Anna Johansson ett år på komvux, statsministern en icke avslutad AMS-kurs i svetsning. Excellensen Margot har troligen högre tankar om sig själv än vad jag har om henne. Bildt, en medelstor hund med svansföring som en stor dito, synnerligen patetisk.

Det värsta för mig är Lögnen. Hur kan någon, som är tillsatt i så kallade demokratiska val, blåljuga sina väljare rakt i ansiktet? Hur kan makten vara så eftersträvansvärd att man vill förstöra ett samhälle, som byggts upp under så många generationer? Varför har vi ett ledargarnityr som är måttligt begåvat, i flera fall med direkt korkade statsråd?

***

Naturligtvis följer Brottsförebyggande rådet (BRÅ) de postmoderna teserna att om vi tillskriver vissa grupper gemensamma egenskaper utifrån ras, etnicitet med mera, är vi rasister. Dessa kunskaper skall förpassas till källaren i stället för att lyfta fram dem och använda till att försöka få nån jävla ordning på kaoset.

***

Varje ansats att förebygga och värna sig mot de ständiga attackerna på occidentens traditionella värden … för att inte tala om de direkta grepp som görs, som måste göras för att försvara dess medborgare – möts av en storm av indignation och anklagelser, inom- och utomlands.

Inomlands faller rasist- och fascistkorten som teatersnö över de få agerande som vågar sig ut på offentlighetens scen. Utomlands vrålas det om hämnd och heligt krig mot förtryckarna av ummah’s bröder och systrar, mot de otrogna, mot grisars och apors avkomma … ”För varje oförrätt, för varje liv ska vi …” Det slår mig att jag hört dessa hot förr, helt nära. Ariska Brödraskapets hederskodex. Hells Angels. Här hemma marginaliserade utkantsföreteelser i samhället, likväl mäktiga och starka genom ett väl upparbetat och marknadsfört skräckens kapital och i praktiken skyddade av en dysfunktionell rättsapparat.

***

Detta ständiga ältande av ”Vita medelålders man med makt”. Alltså är alla vita medelålders män makthavare …
Följden: en aggressiv självmedveten revanschistisk och definitionsmässigt rasistisk mobb av unga muslimska män vilka riktar sitt hat mot vita medelålders män … den manliga delen av ursprungsbefolkningen. Arbetarna. Den kvinnliga delen betraktar de som sexualobjekt. Arbeterskorna. Bakom sig har den på lite sikt uppseglande potenta härskarklassen några av jordens mäktigaste ekonomier och islam, en djupt elitistisk ideologi. Mumma, ummah!

***

Vem delar upp världen i höger och vänster? Vem bestämmer att Marine le Pen befinner sig på den högerextrema ytterkanten? Med vilken rätt beskrivs Nya Tider som en nazistisk tidskrift trots att ingen av kritikerna kunnat visa på någon nazistisk text där? Varför ska kritiker av massinvandringen brunsmetas istället för att bemötas med kunnighet och argument? Varför är de mindre värda i ett samhälle där alla sägs vara lika mycket värda? Många frågor som aldrig kommer att besvaras därför att tiden är ”halv”. Den halva som består av påståenden är intakt, men den halva som består av de argument som ska styrka det som påstås, den har försvunnit.

***

Individualism och etnicism är viktiga leverantörer av byggmaterial till det partikulära subjektet. Målet tycks vara en kosmopolitisk värld, där alla människors har samma möjligheter. Ditt sociala kapital ska vara lika stort vare sig du är vit eller svart, jude eller grek, man eller kvinna, professor eller student, direktör eller processövervakare, homo- eller heterosexuell. I denna tid då andra ideologier tycks ha spelat ut sin roll finns det kvar åtminstone en högst levande och utopisk ideologi: jämlikheten.

Jämlikheten erkänner inte någon maktstruktur som kan identifieras som auktoritär. Därför får det jämlika samhället problem med varje form av ledarskap, som inte bygger på individuell karisma och kompetens. Vi ser redan tendenser till detta, i synnerhet i skolan där auktoritet knyts till personlighet snarare än till profession. Detta innebär att dåliga lärare inte via lärarrollen har något skydd gentemot sina elever. Och motsatt – för att se det goda i detta – bra lärare kan uppnå ett kamratskap med sina elever, som de aldrig kunnat komma i närheten av i ett tidigare samhälle.

En fråga som vanligtvis inte ställs är hur det samhälle skall se ut och fungera, som befolkas av dessa jämlika personer, sysselsatta med att via konsumtion bygga sina individuella identiteter. Vi borde också fråga hur alla etniska och kulturella särintressen skall härbärgeras.

Utvalda och något redigerade av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.