DE GODA FÖRESATSERNAS HAVERI


I dag är Håkan Karlberg gästbloggare:

***

Riksrevisionen har 2017-11-09 till Riksdagen överlämnat rapporten ”Bristande konsekvensanalys inför migrationspolitiska beslut”. Granskningen har genomförts mot bakgrund av den stora betydelse som migrationspolitiska beslut har för berörda människor, kommuner och statliga myndigheter och omfattar 26 propositioner från regering till Riksdag under perioden 2004-2015. Under denna period utdelades mer än 1 miljon uppehållstillstånd, till mycket stor del permanenta.

Det fåtal konsekvensbedömningar som gjorts är så svagt underbyggda eller kortfattat redovisade att deras tillförlitlighet inte går att bedöma. Endast tre av de 26 granskade propositionerna anges ha några konsekvenser för kommuner och landsting, och 16 av dem saknar helt analys på området. I 20 av de 26 granskade propositionerna saknas analyser av risker och osäkerheter helt.

Det stora antalet propositioner har i mycket stor utsträckning kommit fram till ingen eller ringa konsekvenser när det gäller statsbudget och kommunala kostnader eller att bedömning saknas helt för de ekonomiska konsekvenserna. För sysselsättning och service, jämställdhet, integration, brottslighet och brottsförebyggande saknas bedömning eller bedöms konsekvenserna som ringa. Särskilt anmärkningsvärt är detta, när det gäller integration, eftersom Sveriges integrationskapacitet i många år varit överskriden och att vi, under den period som propositionerna ställts, tog emot över 1 miljon nya medborgare.

Propositionerna har uppenbarligen tagits fram på ett lättsinnigt och oprofessionellt sätt, vedertagen metodik har inte använts, hänvisningar till forskning och annat kunskapsunderlag lyser med sin frånvaro och i 20 av de 26 granskade propositionerna saknades helt analyser av risker och osäkerheter. Det finns skäl att anta, att samtliga propositioner skulle få underkänt i ett välfungerande företag.

Våra regeringar, främst Alliansen och den nuvarande, har uppenbarligen när det gäller den mycket stora och irreparabla samhällsomvandlingen som Reinfeldts statssekreterare Mikael Sandström kallar ett ”haveri utan återvändo”, inte ansett att konsekvensanalys är viktigt eftersom ”föresatserna är goda”!

Detta borde väckt stor uppmärksamhet i media, eftersom problemen som följd av migrationsbesluten nu tornar upp på alla områden och tycks olösliga. Hans Jensevik, som bl.a. varit lärare i nationalekonomi vid Göteborgs Universitet, berättar i Det Goda Samhället att i Flen, min barn- och ungdomsstad, motsvarar överkostnaderna inom social omsorg en skatteförändring på mer än sex procent. Vad detta innebär bl.a. för äldrevården kan man ju fundera över.

Efter att ha googlat efter reaktioner på Riksrevisionens rapport finner jag ett antal bloggar, som allmänt nog anses som ”främlingsfientliga”, ledare i Svenska Dagbladet, Barometern och Gotlands Allehanda samt fem likalydande nyhetsnotiser utan kommentarer i landsortstidningar. Anmärkningsvärt är ett svagt ord när det gäller pressens intresse för en fråga med så stora konsekvenser.

SvD anser att en rad regeringar uppenbarligen ansåg att ”invandringspolitik huvudsakligen var en fråga om att blunda och köra. Den politiska ledningen har alltså aldrig brytt sig om att räkna ordentligt på vad man gör, man kan inte låta bli att undra ifall även andra politikområden sköts med samma metod.”

”Politik frikopplad från sina konsekvenser”, är rubriken i småländska Barometern.

”Än mer allvarligt är att det i propositionerna helt saknades resonemang om hur kommunerna skulle påverkas. Få företeelser har under senare år påverkat kommunernas ekonomi så mycket, men den sammanlagda kostnadssatta effekten uppgår i propositionerna till knappt 150 miljoner kronor om året. Sådana bedömningar kan omöjligen vara förenliga med de krav som väljare rimligen kan ställa på att beslut ska vara genomtänkta.”

”Fly inte ansvaret”, är rubriken i Gotlands Allehanda. Tidningen berättar att i kommunens ”funktionshinderenhet var det bara fyra av elva tjänster, som var besatta, och att flyktingmottagandet var skäl till att situationen uppstod. Detta är bara ett litet exempel på de prövningar kommunerna utsatts för, på grund av den migrationspolitik som staten bedrivit. Staten har i stor utsträckning skyfflat över ansvaret för kommunerna att klara upp den situation som staten har försatt dem i”. Ansvarslösheten var total, är tidningens slutsats.

En studie i hur ett land INTE skall regeras, skriver Johan Westerholm i Ledarsidorna.se.

Sent omsider kommer en mycket kritisk ledarkommentar av Ann-Charlotte Marteus i Expressen, under rubriken ”Svidande uppläxning efter flyktingkrisen”:

Utfallet var en helt logisk följd av den migrationspolitik som i omgångar klubbats i Sveriges riksdag, ofta i stor enighet och i en anda av varm humanism, blågul hybris och kopiös inkompetens. De struntade i att utreda migrationens konsekvenser för kommuner, landsting och för integration, som de skulle. Men 2017 lyder det stränga, moraliskt uppfordrande mantrat från Stockholm: ”Kommunerna måste ta sitt ansvar!” När ska Sveriges regering och riksdag ta sitt ansvar?

Om väljarna inför nästa års val till Riksdagen får klart för sig vad den så kallade 7-klövern ställt till med, skulle detta naturligtvis gynna ”mörka krafter”. Kanske är det detta, som ligger bakom pressens tystnad?

Håkan Karlberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.