Bloggläsare mitten av december 2017

Apropå ditt inlägg Vännerna där du drar parallellen mellan PK-folk och religiösa fanatiker väcker det en del tankar. Jag har själv använt den parallellen då likheterna ofta är slående. Men inte ens under medeltiden sjönk man till den låga nivån att man vägrade sätta sig in i kättarens eller meningsmot­ståndarens argumentation. Vid skolastiska disputationer var det ett oeftergivligt krav att den som debatterade skulle kunna, på ett för motståndaren godtagbart sätt, redogöra för dennes argumentation.

Från inkvisitionens protokoll vet vi att domstolarna var intresserade av att ta del av hur kättaren tänkte och argumenterade. Frikännanden var för övrigt inte alls så ovanliga som det har antytts i den protestantiska historieskrivningen.

Den nutida politiska korrektheten innebär i ljuset av detta en intellektuell tillbakagång. Hur denna ”utveckling” varit möjlig framstår som en av vår samtids absolut största gåtor.

***

Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver. Till exempel känner jag mig tvingad att “lämna mina 70-åriga föräldrar åt sitt öde” då dom vägrar att förstå mig, trots att jag hänvisar till dina böcker, och YouTube-klipp, samt olika sändningar med Sjunnesson på “SwebbTV” och Engellaus “Det goda samhället”. Jag har också visat dem flera av Katerinas Janouch debatt-bloggar, utan att lyckats få dem att ändra ståndpunkt. Jag säger: “Ni behöver inte lyssna på mig, men läs böcker och bloggar som skrivits av dom som vet någonting! Den info ni får från gammelmedia är inte alls tillräcklig!”. Då svarar dom “Hur kan du vara så självsäker? Vi har väl varit med i 70 år och vet mycket väl vad som händer i samhället!” “Nej, det gör ni tydligen inte, när ni vägrar läsa dom böcker jag ger er!”

Jag gav dom Heberleins “Den banala godheten” som jag tyckte var ytterst lättläst och pedagogisk för alla “nybörjare”. Denna bok avfärdade dom efter första kapitlet som en “mycket förvirrad författare” och “Heberlein är ju bipolär, har vi läst på nätet …”.

Dissidenterna skall alltså icke lyssnas på och tas på allvar. Dom ska stämplas som oseriösa och intoleranta. Istället ska vi visa empati och solidaritet och hjälpa alla människor som vill ha vår hjälp – dom är ju människor för bövelen!”.

Så mina föräldrar får väl skylla sig själva, medan jag själv fortsätter att insupa allt vad du KOA och Gunnar Sandelin skriver och säger på YouTube. Jag läser och lyssnar även på Sanandaji, Heberlein, Janouch, Sjunnesson, Engellau, och nu på sistone även på Mohammed Omar och… Paul Lillrank!

Detta gör jag med ett enda syfte i åtanke – att kunna förmedla sanningen till min 11-åriga dotter om några år, då hon ska stå på egna ben. Förhoppningsvis har samhället förändrats radikalt inom de närmsta två åren så att fler har lättare att “öppna ögonen”. Har inte våra “högdjur” Lars Leijonborg, Tobias Billström, Kjell-Olov Feldt med flera öppnat några små dörrar nu på sistone?

***

Vad jag också tycker är märkligt att ingen, inte ens från Sverigedemokraterna, påpekar det faktum, när det gäller de s k ensamkommande afghanska barnen, att flertalet kommer från Iran. Ett Iran där många av dessa ”flyktingar” är både födda och uppvuxna. I Iran råder det inte krig, varför asylskäl i många fall helt saknas.

Då det är dags för utvisning, till Afghanistan, kommer dock sanningen fram. ”Vi kan inte skickas tillbaka till ett land, där vi aldrig har satt vår fot, där vi inte kan språket, inte har släkt, familj eller kontaktnät”… hörs då mer än en säga.

Vad har man uppgivit i sin asylansökan? Att man har flytt från Iran? Då föreligger ej asylskäl. Står det att man flytt från Afghanistan? Då handlar det om ren lögn. Jag har försökt lyfta frågan i bland annat Göteborgs-Posten, tyvärr utan resultat. Det är bara att konstatera att åsiktskorridoren fortfarande existerar. Tragiskt.

***

Förutom all skit som händer i landet hela tiden, drabbas vi just nu av denna tafs- och våldtäktpsykos. Just nu är det över 4000 kvinnliga journalister som måste berätta om att de är sexuellt attraktiva genom att bli aktivister.

Man tror inte det är sant med det som händer nu. Här har under decennier den fria sexualiteten varit mantrat som skulle förlösa alla människor. Tänk Pride, tänk HBTQ och allt snuskigt info-material från RFSL som ska lära förskolebarn att hitta sitt rätta kön och allt annat sjukt som har sköljt över oss.

Och nu, just nu upplever jag att vi befinner oss i någon form av situation där priorinnan i klostret piskar upp kvinnorna till att bikta sig. De ska helst visa upp sin oskuld med prydheten som den egentliga profileringen. Männen ska bannas och ställas vid skampålen för att de är sexuella varelser.

Kanske är priorinnan egentligen vårt kollektiva undermedvetna, som nu med kraft ger sig i kast med den västerländska själen. Något är galet, något måste göras. Och då blir det så här absurt och hysteriskt i landet.

Och var är all rapportering om våldtäkterna och gruppvåldtäkterna med anledning av massinvandringen? Finns det politiska motiv bakom metoo-kampanjen? Konspirationstankarna tar aldrig slut.

***

Tack för en krönika om MeToo. Jag har kliat mig i huvudet och försökt förstå denna störtflod av anklagelser – många banala, men också om allvarliga brott vad jag förstår. Är det kvinnorna i kampanjen som blivit tokiga, eller vi män som blivit vilddjur? Din krönika hjälper till att reda ut begreppen.

Jag vill bjuda på ett eget försök till förklaring, nämligen avsaknaden av Gudstro nuförtiden. Jag läste Jonathan Haidts ”The Righteous Mind” med stort intresse. Hans förklaring av GAL-kulturen som utgående från enbart två av människans ”moraliska smaklökar” – care/harm och fairness/cheating – är mycket övertygande.

Haidt kallar sig moralfilosof, eller moralpsykolog. Som sådan har han gett ett stort bidrag genom att visa på hur viktiga de övriga tre moral-faktorerna är, i detta sammanhang helighet/blasfemi. Jag tror det är Haidt, men också Steven Pinker, som lyfter fram vilken stor evolutionär betydelse moral sannolikt haft för människosläktets utveckling. Och moral fungerar i sista hand inte utan förmåga att uppfatta helighet och dess motsats helgerån/blasfemi, i praktiken en levande, allmänt (dock tillåtande minoriteter) förekommande religion.

Känslan av helighet, och dess organiserade form religion, är fullständigt omoderna idag. Kanske är dagens Sverige det samhälle där sekularism och hedonism brett ut sig allra mest eftertryckligt och obestritt. Moral utan religion är som kärlek utan kyssar – en rationell och genomtänkt hållning i en viss fråga kan säkert upprätthållas, men utan en djup, nästan atavistisk känsla för dess vikt och helighet, kan den inte upprätthållas. Och källan till denna känsla måste vara en religion. Min tanke är att det MeToo berättar är en följd av denna brist.

***

Polygamisten i Nacka är beviset för att svensken aldrig kommer resa sig.
En muslim ”invandrar” med sina tre fruar och 16 barn och får tre bostäder och bidrag – på bekostnad av invånarna i värdlandet. Tror ni verkligen att det hade accepterats i något annat land? Hans grannar i området hade tagit honom under behandling. Inte i Sverige. Där säger en gammal granntant bara ”Det känns ovant”, när jag ringer upp henne.

Utvalt och något redigerat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.