Bloggläsare början av januari 2018


Jag läser just nu Jukka Tarkkas bok från 2010, ”Max Jakobson. Kylmän sodan diplomaatti. (Diplomat under det kalla kriget)”. Max Jakobson (1923-2013) var av judisk börd, diplomat och Finlands ambassadör i Sverige 1971-74. Bland annat skrev han tal till president Kekkonen. Max Jakobson var också journalist av den gamla skolan, det vill säga, granskande, självständig och så objektiv som möjligt. Hans åsikter var väldigt uppskattade bland politiker, men också bland vanligt – konservativt – folk. Nedan några ur boken översatta satser, som jag tror kan vara av intresse.

Det finns två basförklaringar till att Finland kunde hålla sin självständighet (efter andra världskriget]: militäriskt försvar och politisk skicklighet. Men det finns också en tredje förklaring: det politiska systemets kontinuitet. Under kriget gick parlamentarismen på sparlåga och överlevde med nöd och näppe. Men den slocknade inte och av egen kraft aktiverades den genast efter freden 1944. Det finns inte många länder i Europa som kan visa upp en liknande systemkontinuitet som Finland. En förklaring kan vara att Finland aldrig blev belägrat, men det blev ju inte heller Sverige och där förändrades det politiska systemet radikalt under 1970-talet (s. 64).

Jakobson ser den symboliska skillnaden i de nationella identiteter bland annat på det sätt som Finland och Sverige 1986 gravsatte sina stora ledarfigurer, Palme och Kekkonen. När Palmes jordfästes härskade partiet, vars röda flagga trumfade över det blågula. Minnestalet hölls av partiledaren, den civila jordsättningen leddes av utrikesministern och kungen talade först som tredje person. På plats var representanter från den tredje världen, från Socialistinternationalen och från FN. Ordet fädernesland blev inte uttalat, och i stadshuset ekade inte ”Du gamla du fria”.

Kekkonen var också en radikal, som hade skakat det borgerliga samhället och sökt internationell uppmärksamhet. Han välsignades i Domkyrkan av ärkebiskopen, minnestalet hölls av presidenten och generalerna stod i givakt. Klangen från ”Narvas marsch” och den blåvita flaggan markerade sorgen. Kekkonen följdes till graven av staten, nationen och fäderneslandet. I båda begravningar fanns såväl kontinuitet som ett budskap. I Finland det statliga systemets, i Sverige partimaktens (s.131).

***

Statens första uppgift är, som du skriver, försvar och rättsväsen. Jag skulle vilja föreslå att statens näst viktigaste uppgift är att säkerställa att inga monopol uppstår inom media. En av de faktorer som fört oss till det problematiska läge vi har, är just den ägarkoncentration som finns inom de äldre medierna. Se t.ex. på genomslaget bilden av pojken som drunknade i medelhavet hade.

Problemet går egentligen mycket djupare (med vänsterindoktrinering av blivande journalister m.m.) men att säkerställa att flera röster hörs i samhällsdebatten borde kunna vara en uppgift för staten, av nästan samma rang som att säkra våldsmonopolet. I dagsläget kan det bl.a. handla om att motverka censur på nätet (som vissa krafter verkar för) och att inte Google och Facebook får alltför dominerande ställning.

***

Det var inte Israel som sände arabvärlden in i ett töcken av blod, förvirring och samman­fallande stater, det har de klarat av på egen hand. Det var inte Europa och den vite mannens kolonialism som sänkte tredje världen ned i ett moras av indolens, hat, svält och ständiga krig. Det som sker utanför Europa är inte Europas ansvar.

***

Ordet nyanlända är något svårtolkat, eftersom en nyanländ invandrare, flykting, asylsökande som redan vistats i landet i 3-5år får benämningen nyanländ när denne fått uppehålls­tillstånd. Hur länge räknas då invandraren som nyanländ? Kan den nyanlände fortfarande betecknas som nyanländ efter ytterligare 5-10 år? Då min egen uppfattning om nyanländ kanske sträcker sig kanske till förra veckan blir jag stött och trött på att media helt går på maktens beskrivning av ordets betydelse.

***

Många unga svenska kvinnor slåss för fel saker
De slåss för en utrotning av sig själva
De slåss för en snabb islamisering av Sverige
De slåss för att öka kriminaliteten
De slåss för att rasera välfärden
De slåss för en demonisering av svenska män, samtidigt som MENA-män sprider skräck i vårt land
De slåss även för att feminisera män, med muslimer har de ingen större framgång
De slåss för att till varje pris förneka att gruppvåldtäkter är ett importerat fenomen
De slåss för att till varje pris förneka att det finns en svensk historia och kultur
De slåss för att alla andra nationer och folkslag har en kultur – som är spännande och berikande
De slåss för att maximera inflödet av afrikaner och araber till Sverige
De slåss för att till varje pris bekämpa svenska män som vill rädda Sverige
Varför gör de det?

***

Kyrkan i Västerås stift har efter likabehandlingsarbete (bara det) bestämt sig för att inte ”könskoda” Jesus, säger domprosten Susan Senter. Genusvansinnet når nya orwellska höjder.

***

Så här lyder inledningen till den nya Jämställdhetsmyndighetens första regleringsbrev:

Myndigheten ska främja ett systematiskt, sammanhållet och effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken genom arbete med uppföljning, analys, samordning, kunskap och stöd i syfte att nå de jämställdhetspolitiska målen. Myndigheten öppnar den 1 januari 2018 och får bland annat i uppdrag att främja arbetsmetoder för våldsförebyggande arbete med pojkar och unga män i hederskontext samt att samla och sprida kunskap om sexuella trakasserier.

Ännu ett antal miljoner åt helvete. Kan knappast bli tydligare PK-infekterad plakatpolitik. En undran: Hur gör myndigheten när den ”främjar”?

***

I samma takt som Sverige har avkristnats har en ny ”religion” dykt upp. Det förefaller som om människor måste ha något att tro på. I brist på annat har ”flyktingar” blivit de nya husgudarna.

Det finns så många sjuka exempel på detta att man häpnar över hur annars så kloka människor tänker. Till exempel, den andra mars i år bestämde regeringen att allmän värnplikt skulle återinföras. Hoppa fram drygt 6 månader så vill regeringen att vuxna afghaner ska slippa åka hem. En fråga som jag då ställer mig är varför duger jag (har gjort värnplikt) och mina barn till kanonmat, men inte afghanska män?! Läser imbecilla journalister sina egna tidningar eller tittar de bara på bilderna? Det samma verkar också gälla politiker. Ena dagen debatterar de återinförandet av värnplikten och nästa dag ska ”skäggbarnen” slippa åka hem och hjälpa sitt land.

Visste du förresten att enligt totalförsvarsplikten är minimistraffet fängelse för någon som vägrar hjälpa till, i händelse av krig, Detta gäller alla svenska medborgare mellan 16-70. Vi skulle alltså sätta en svensk 16-åring i fängelse medan en afghansk tjugoplussare ska slippa hjälpa sitt land.

***

I radions lördagsintervju blev Ylva Johansson utfrågad av Monika Saarinen. Intervjun handlade mycket om integration, arbetslöshet och utbildning. Ylva J uppgav att regeringens mål om Europas lägsta arbetslöshet år 2020 numera inte skall ses som ett “mål” utan snarast som en “styråra”, mot vilken politiken skall föras. Begreppet “styråra” användes i sammanhanget tre gånger och kommer förmodligen att låta sig höras åtskilliga gånger under kommande valår. Vad hon egentligen sa var att ett “mål” numera inte är något man ska uppnå utan snarast nått man “styr mot” oavsett utfallet. Ingen har väl egentligen trott på det realistiska i projektet, utan det har naturligtvis varit tom retorik för att förhoppningsvis kunna lura en del väljare.

En fråga som även dök upp gällde utbildning. Monika Saarinen frågade hur vi i Sverige skulle klara av att utbilda alla nyanlända som kommit till Sverige och i princip saknade skolutbildning. Frågan fick Ylva Johansson att under det kommande treminutersintervallet använda ordet “utmaning” nio gånger. Hon förklarade att det måste gå, annars var vi illa ute.

På söndagen dök Ylva Johansson upp i SVT:s Agenda. Frågan gällde en debattartikel om svenska värderingar som hon skrivit. Ylva Johansson förklarade att det här med svenska värderingar var något närmast självklart. Att vi svenskar inte tordes hävda dessa berodde på vår “Jantelag”, som hindrade oss för att vara stolta. Hon uppgav att vi var bäst i världen på jämlikhet och rättigheter för barn och tog som exempel att i Frankrike var barnaga tillåtet. När hon konfronterades med en intervju med Veronika Palm från 2008, där Palm hävdade att “svenska värderingar” appellerade till extremhögern kände Ylva Johansson inte igen sig ett dugg, trots att båda damerna under åratal tillhört partitoppen i samma parti.

Att människor på olika arbetsplatser omplacerats, tvingats sluta mm för att man inte har “rätt värdegrund” eller hyllar “allas lika värde” förfaller vara ett helt okänt fenomen för Ylva Johansson. Att statliga utredningar, statens egna myndigheter, sekretariatet för genusforskning med flera ideligen påpekat att det vore rasistiskt att pådyvla nyanlända våra idéer och kultur, torde vara okänt för Ylva Johansson. Likaså att man under årtionden gjort allt för att dessa ska få behålla och leva efter sin kultur. Att Stefan Löfven hösten 2015 gick ut och proklamerade att “mitt Europa bygger inga murar” och att deras regeringskollegor i miljöpartiet i motioner gjort gällande att Sverige är en social konstruktion, där alla har samma rätt att vara och alla har samma rätt till försörjning och bostad av samhället, torde hon sakna förståelse för.

Säga vad man vill om Ylva Johansson, men utan vidare skulle hon få vilken skånsk hästhandlare eller romsk bilförsäljare som helst att rodna, när hon fått upp sin retoriska ånga.

Utvalt och något redigerat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.