#MeToo och massinvandring


Under förutsättning att det sker i kontrollerad form är invandring vanligen positivt för ett land. Den arbetsinvandring som skedde till Sverige under efterkrigstiden var bra, såväl för svenskarna som för invandrarna. Detsamma kan sägas om de minoriteter som sökt sig till Sverige, för att genom sin egen arbetsinsats få ett bättre liv. Självklart är det också så, att Sverige bör ta ett, med hänsyn till landets folkmängd, proportionerligt ansvar för världens flyktingar.

Av detta följer emellertid inte att det är positivt med massinvandring från tredje världens sämst fungerande nationer, där en majoritet av nykomlingarna är unga manliga muslimer som saknar förutsättningar att hitta ett arbete på den svenska arbetsmarknaden. Att det, trots alla vackra ord om en berikande kulturell mångfald, inte skulle fungera, var inte särskilt svårt att förstå. I dag medger våra makthavare motvilligt att så är fallet, dock utan att stoppa massinvandringen. De undviker att tala om för oss att den fortsätter som förut.

Ekonomiskt har Sverige gått framåt efter millennieskiftet. Starka skikt i befolkningen har höjt sin levnadsstandard. Samtidigt har svaga grupper fått det sämre. Arbetarna har fått det sämre, vilket inte minst antalet sverigedemokrater inom LO-kollektivet skvallrar om. De har fått se hur enklare industrijobb försvunnit till andra länder plus att det kommit invandrare som gör deras jobb för lägre lön. Dessutom har ordningen blivit sämre på arbetsplatserna, i synnerhet byggarbetsplatser, vilket lett till att arbetsskadorna blivit fler. Pensionärerna är en annan grupp som fått det sämre, i synnerhet äldre kvinnor som inte har tjänstepensioner som komplement.

Men framför allt, vi har fått en underklass av invandrare, som bor i de ”utanförskaps­områden” som omringar våra större städer. Dyr, med hög arbetslöshet. Farlig, med hög kriminalitet och en skrämmande statistik när det gäller sexuella övergrepp. Missnöjd utav bara helvete, eftersom den jämför sig med hur svenskarna i gemen har det och ser ”orättvisorna”. Kravfylld, därför att det lönar sig att vara kravfylld.

Vi har fått politiker och journalister som inte längre är sams med folket och representerar dem. De mörklägger, vilseleder och ljuger om det som händer med vårt samhälle.

Vi har fått ett ”värdegrundssamhälle”. Har du inte rätt värdegrund riskerar du att förlora jobbet och få djupa konflikter bland släkt och vänner.

Vi har fått ett samhälle med tydligt totalitära drag, där kritikerna skändas och karaktärsmördas.

Vi har fått ett samhälle där makteliten och intelligentian förstår sitt eget samhälle allt sämre. Hur de ska klara att styra ett samhälle som de inte begriper, det övergår mitt förstånd. Ett exempel är häxjakten på ”främlingsfientliga” och ”rasister”. Rasism betyder att man ogillar folk som ser annorlunda ut, exempelvis om de har svart hår eller svart skinn. Det begreppet har utökats till att alla som har invändningar mot den förda invandringspolitiken är rasister. Tankemässigt är det rena härdsmältan.

För att kunna bekämpa rasismen måste man förstå den, vilket innebär att man ställer följdfrågor. Om vi håller oss till den ursprungliga versionen, varför, exempelvis, ogillar rasister svarta människor? Det är väl inte i sig för att de har annan hudfärg utan för att de uppfattas som annorlunda med avseende på värderingar, vanor, intressen, beteende etc. De representerar och signalerar något annorlunda – inte bara annan hår- eller hudfärg utan ett helt annat moraliskt universum. Det kan hända att detta inte är sant, eller bara delvis sant och överdrivet men ska vi förstå rasismen, så måste vi förstå vad den representerar. Man kan inte bekämpa ett samhällsfenomen om man inte begriper vad det handlar om. I Sverige ska rasisterna tvingas att inte vara rasister. Det är med andra ord en totalitär strategi.

Rasismen är inget stort samhällsproblem, inte i Sverige och i synnerhet inte i jämförelse med intoleransen. Vi har landat i ett samhälle som bejakar etnisk mångfald men bekämpar intellektuell mångfald. Att bekämpa intellektuell mångfald och kritik mot den förda politiken är liktydigt med att bereda vägen för dumhet.

Vi har fått ett samhälle där många medborgare inte klarar att skilja mellan det som de själva gillar och det som är bra för samhället. Ungefär hälften av befolkningen förstår att bryts inte utvecklingen, kollapsar välfärden. Av denna befolkningshälft är ungefär 20 procent öppet missnöjda, medan resterande 30 procent håller tyst, därför att de anser att kostnaden för att öppet visa sitt missnöje är för hög.

Om politiker och opinionsbildare hederligt och efter bästa förmåga redogjorde för de problem som landet, på grund av massinvandringen, står inför, tror jag att 90 procent skulle kräva en politisk kursomläggning och totalstopp för invandringen. Vi skulle förmodligen få en omvänd ”sjuklöver” i riksdagen, där ett parti – antagligen Vänsterpartiet – skulle stå för fortsatt globalisering och invandring.

Frågan är vad som kan få inte bara de i dag tysta trettio procenten att höja sina röster, utan en befolkningsmajoritet att ställa upp på att rädda välfärdssamhället. Gränsen går här inte mellan svenskar och invandrare, lika lite som mellan höger och vänster eller mellan ”rasister” och ”antirasister”. Gränsen går mellan dem som vill att Sverige också i framtiden ska vara ett fungerande välfärdssamhälle och de obotligt ”godhetsreligiösa”, som hellre låter landet gå under, än de överger sin ideologi.

Jag ser framför mig en #metoo-rörelse där folket reser sig ur rädslan och anonymiteten och säger ”jag har också blivit lurad till att tro att massinvandringen är bra”. Denna rörelse kan inte startas av oss som redan slagit larm på många olika sätt, utan att lyckas med att nå de breda befolkningsskikten. Den måste starta med en resning ur anonymiteten, bland medborgare som säger att de inte längre vill vara tysta, att de inte längre kan acceptera det som händer. Så vilka startar den? Vilka reser sig och säger: ”Jag har också blivit bedragen! Nog nu!”

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.