Bloggläsare slutet av februari 2018


I dag blir det ett samlingsheat igen. Om någon undrar över bilden ovan, så har den ingen direkt anknytning till någon av kommentarerna nedan. Den är bara så ohyggligt drabbande. Mina tankar går direkt till patologfeministerna, som vägrar att förstå att islam totalkrockar med deras ideal. Förr kunde man se skämtteckningar om korkade blondiner och om ”lauror” i trafiken. Det är hög tid för ett nytt skämttema: feminister i politiken.
Karl-Olov Arnstberg

***

I ett tv-program om människan och hennes hjärna gjordes ett experiment som gick ut på att 15 personer i olika åldrar skulle gissa antalet ärtor i en större glasburk. Vem skulle komma närmast och, hade det med ålder & erfarenhet att göra, eller kanske med intelligens? Det enkla svaret blev, att om man samlade in alla gissningarna och delade summan med 15 kom man förbluffande nära antalet ärtor i burken och betydligt bättre än den individ som låg närmast!

I ett medialt någorlunda väl balanserat samhälle, med en yttrandefrihet värd namnet och en lagstiftande församling utan besvärande utopiska ambitioner, bör folkviljan fungera på samma sätt, som en väl kalibrerad våg, redo att måtta, mäta och väga spörsmålen, för att sedan kunna avge rimliga bedömningar även i de tyngsta och svåraste av politiska frågor.

Om vi anger Sverige som studieobjekt för ovanstående kan vi konstatera att det som står i vägen för den sanna folkviljan är: värdegrunden, konsensustänkandet, den politiska klassen, den mediala klassen, symbiosen mellan den politiska och mediala klassen och, viktigast: frånvaron av beslutande folkomröstningar.

***

Det finns en del märkligheter kring bibliotekens hantering av ”Priset”. I Uppsala finns den i magasinet och ”Endast läsesal”. På andra bibliotek saknar den status. I Malmö finns den inte. Inte heller i Norrland. Jag tycker att du skall uppmana din läsekrets, att de skall beställa boken på sitt bibliotek och därigenom ”skapa” efterfrågan. Även de som redan har läst den bör göra detta. Generellt gäller att ju fler som beställer, desto fler tar biblioteken hem.

***

I en tid när våldtäkter och grupptafsande exploderat måste den postmoderna offerlogikens portvakter fokusera på #Metoo och – som i SVT – göra vita mäns besöks hos prostituerade i andra länder till ett problematiskt nyhetsinslag. Ordningen måste ju återställas. Media har problemformuleringsrätten och använder den till sitt yttersta. #Metoo skulle naturligtvis inte vara så stort, om inte media gjort det till en huvudfråga.

***

Vilhelm Moberg i Dagens Nyheter den 7 november 1947:

”Genom yrkespolitikerns framträdande blir nu faran av en skråbildning uppenbar: politikerna kan bli en hierarki som helt avskiljer sig från övriga medborgare. Klyftan mellan de styrande och de styrda har redan blivit bredare, allteftersom de förra avlägsnat sig från ’civila’ yrken och blivit politiker och ingenting annat. För medlemmar i ett skrå ligger självtillräckligheten nära: man anser sig vara ensam om insikter i politik. Folket ska rösta vid valen men för övrigt hålla sig tyst och stilla.

Men om politiken ska bli en verksamhet enbart för specialister, är detta en olycklig utveckling som endast kan minska allmänhetens politiska intresse och förbereda marken för totalitära tänkesätt.”

***

I ett mail med rubriken ”Identitetsvänsterns kluvna identitet – håller luftslottet på att rämna” skickar en blogglösare mig ett utdrag ur FB-flödet, skriver av Tomas Brandberg:

Från Tomas Brandbergs FB-flöde:

Under januari lanserades nån sorts upprop, #nostranger, där uppemot 700 personer, med lite annorlunda namn eller ett utseende som inte för tankarna till Smålands djupaste skogar direkt, ondgör sig över att de ibland får frågor om sitt ursprung.
Ja folk får väl tycka vad de vill och skriva på vilka upprop de vill, inte mig emot (jag frågar vad jag vill), men så ser jag den här drapan av Jaqueline Lenander, som ondgör sig över att en journalist på DN förbiser hennes tysk-spansk-filippinska ursprung:

Dessutom får vi veta att hon betraktar sig som ”rasifierad” trots att hon ser ut att komma från Vänersborg ungefär. Ja mammamia, här ska man inte tro att någon är ”vit” bara sådär, då får man på moppo. Jamen hur ska vi känna till dina filippinska rötter om vi inte får fråga?

Det är alltså en slak lina vi har att balansera på. Nåt i stil med kränkt-om-du-frågar-varifrån-jag-kommer-kränkt-om-du-förbiser-mitt-ursprung, eller?

Och förresten, när blev de så kallade antirasisterna så besatta av ras?

***

Nazism innebär något i stil med att den starke har rätt över den svage och kommunism vänder på det och menar att den svage kan ta makten över den starke (i kraft att de är många) . Det kan också sägas att denna tanke lett till att minoriteterna (då de är många tillsammans) kan ta makten över den vite mannen, som ju är den starke — eller har varit så i vårt samhälle. Hursomhelst utgår man inom den marxistiska doktrinen från att det finns olösliga motsättningar mellan grupper: jordägare mot drängar, industriägare mot arbetare och idag man mot kvinna, etniska svenskar mot invandrare, heterosexuella mot homosexuella etc. Dessa motsättningar löses när ”proletariatet” eller minoriteterna tar makten över alla, i praktiken genom en faktisk diktatur.

Feltänket är synen på människans natur, att hon konstant är fiende till andra identitärer inom sin grupp, inom samma pyramid så att säga. Emellertid, givet att det finns en viss omtanke och skydd för alla i en grupp, kan man mycket väl finna sig till rätta som arbetare, dräng, kvinna och homosexuell ex.  Människans framgångar och faktiska signum är att vi kan samarbeta inom gruppen för att få fördelar i jakt, skydd och revir. Det kommer hela gruppen till del. Människan är som individ löjligt vek i jämförelse med andra rovdjur – svag och naglar istället för klor, svaga tänder etc. – men ändå det farligaste rovdjuret därför att vi har förmågan att samarbeta.

***

Jag sitter just nu och räknar på hur mycket jag behöver betala till Skatteverket för att inte få restskatt. Jag fortsätter att arbeta, trots min aktningsvärda ålder, eftersom jag har turen att ha hälsan och tycker att jag gör en meningsfull insats för samhället. Min insats är också eftertraktad, i förra veckan fick två förfrågningar om att arbeta mera och då för andra uppdragsgivare. Jag har ingenting emot att betala skatt och klarar mig alldeles utmärkt på den pension jag har fått, efter att hela livet ha arbetat heltid och råkat ha en välbetald syssla. Dock retar jag mig på att mina skattepengar går till människor som parasiterar på vårt välfärdssystem i stället för till mina medsystrar som också arbetat hela livet, men vars insatser som sjuksköterskor och andra samhällsnyttiga och behövliga, inte uppskattats pekuniärt.

För närvarande irriterar det mig särskilt att utländska män i vapenför ålder utan rätt till asyl på synnerligen välvilliga villkor ska få kvarstanna i Sverige, för att fullfölja gymnasiestudier. Varför ska jag och andra skattebetalare stå för kostnaderna för detta?

I stället skulle jag gärna betala för att kvinnor i deras hemländer och i Afrika fick bra preventivmedel så att befolkningsökningen i länder med utvandrande befolkning skulle kunna anpassas till länders förmågor. Nyare lågdosspiraler, kan användas även till kvinnor, som ännu inte fött barn.
Som läkare ser jag med förfäran på hur vi i Sverige tagit emot ett stort antal läkare från MENA-länder. De flesta hamnar inom primärvården, eftersom sjukhus är betydligt mer attraktiva. På sjukhus är patienterna ”sorterade” och genom att det är flera läkare omkring patienten märks det vad som man som enskild läkare kan eller inte kan. Till vårdcentralernas primärvård söker sig svenska läkare som vill arbeta kontorstider och hinna med annat eller har någon naiv föreställning om att bli Dr Finlay, enstaka pensionerade läkare och en hord av utländska läkare som inte står sig i konkurrensen om sjukhustjänster.

MENA-läkare och läkare från forna Sovjet med flera länder förstår vanligen inte vad våra duktiga sköterskor kan, utan behandlar dem illa. Till exempel tar de sällan råd från sina medarbetare. Inte heller förstår de det svenska kynnet, till exempel att en svensk man i 60-årsåldern på frågan från doktorn ”Hur står det till?” svarar ”Tack bara bra!” och sedan efter en stund berättar att hustrun tvingat honom att söka sjukvård, innan egentlig anamnesupptagning kan påbörjas.

Tyvärr vill inte MENA-läkare heller alltid vårda sina landsmän, på grund av olika meningsskiljaktigheter, eller arbeta i områden med många nationaliteter, eftersom de där med sin knackiga svenska inte förstår knackig svenska från patienter och tolkar. I stället söker de sig till vårdcentraler med huvudsakligen svensketnisk befolkning, vilket låter sig göras eftersom vårdcentraler överallt har mycket svårt med läkarbemanningen.

Som jag tidigare berättat för Dig orkar jag inte längre med oförskämda nyanlända män och då min uppdragsgivare inte längre kan fixa arbete åt mig på någon trevlig vårdcentral med ren svensk befolkning någonstans utanför Stockholm, nöjer jag mig med att arbeta på en närakut i Stockholm. Också till den mottagningen kommer förstås ”exotiska” utländska människor, men de uppför sig korrekt och det gör det mig ingenting om de inte talar korrekt svenska, men väl engelska eller tyska.

***

I en lång artikel skriver Malcom Kyeyunes om varför enkla jobb aldrig kan bli en lösning för dagens lågutbildade och arbetslösa invandrare:

En stor och växande grupp i Sverige idag är inte kapabla att nå upp till den produktivitetsnivå som möjliggör deras exploatering till det minimum av ersättning som krävs för att vederbörande ska överleva i Sverige under vintermånaderna. Jobben finns inte här, och jobben kan inte finnas här: de människor som faller inom denna kategori kan liksom inte först leva på bidrag för att sedan sadla om till att bli driftstekniker på ABB. Den sortens ”enkla jobb”, ”instegsjobb” och dylika uppfinningar som är beroende av ekonomiska transfereringar för att existera – och således utgör en sorts förklädda socialbidrag – kommer överhuvudtaget inte att vara till någon hjälp: den dagen man inte längre har råd att betala ut socialbidrag kommer man inte heller att ha råd att betala ut samma socialbidrag bara för att mottagaren förbinder sig att skrapa bort tuggummin från trottoarkanten ett antal timmar om dagen!

Nima Sanandaji har också sågat tanken på enkla jobb i en pod. Jag hittar inte länken, men han sade ungefär så här: ”Jag har varit i kontakt med högt uppsatta människor inom både näringslivet och politiken. Jag vill inte peka ut några enskilda personer, men de bär sig åt som femåringar på dagis när de tror att det ska gå att ordna mängder av enkla jobb. Under nittiotalet kom en hel del välutbildade människor från Irak till Sverige. Ja, vissa av dem tillhörde till och med ”crème de la créme forskare”, men inte ens de hade lätt att få jobb.”

Till sist en lustig kommentar som jag hittade på nätet, apropå att färre måste försörja fler i framtiden: ”Förr kunde man försörja två personer på en lön. Det kan man i och för sig nu också – skillnaden är bara att man inte känner den andra personen.”

Utvalt och något redigerat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.