Könskrigets landvinningar


I föregående krönika, Den fatala förnekelsen lyfte jag den häcklade sanningen att män och kvinnor är olika. Jag ställde frågan huruvida de könstypiskt kvinnliga egenskaperna empati, vårdande och anpasslighet är ett framgångskoncept i maktpositioner, och om det är en slump att kvinnors erövrande av makt hänger ihop med vårt samhälles förfall.

Låt oss backa femtio år. Sedan 68-rörelsens intåg på arenan under mottot ’kvinnor kan’ har Sverige sett en kvinnornas revolution av episka dimensioner. I träskor och platåskor marscherade kvinnor fram och över det och dem som stod i deras väg. Högljutt skanderande lyckades de tuta i det manliga kollektivet att det var velourpappor de skulle vara för att erhålla kvinnors gunst – raka motsatsen till all ovedersäglig fakta som visar att det är den resursstarke alfahannen som kvinnan åtrår och vars barn hon vill bära. Femtio år senare står nu våra män avmaskuliniserade och förvirrade. Dessa välmenande, hänsynsfulla och goda män som med kvinnors väl för ögonen bjudit till i den förtäckta jämställdhetens namn.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Förskolorna Tittmyran och Björntomten gick på 1990-talet i bräschen för de genusidéer som har präglat förskolorna sen dess, där flickor uppmuntras tävla och ta för sig och pojkar uppmanas att vänta på sin tur och samarbeta. Undervisningen i skolan har anpassats efter flickors behov och de senaste trettio åren har flickor haft högre skolresultat än pojkar. Sedan 1961 har sjätteklassares verbala, spatiala och empiriska kunskaper testats och inledningsvis presterade flickor och pojkar lika verbalt, medan pojkar var bättre spatialt och även empiriskt. Drygt 40 år senare (2005) var flickor bättre både verbalt och spatialt. Vid slutbetygen i årskurs nio 2014/2015 hade flickor ett högre betygssteg i tio ämnen, och var bättre än pojkar i samtliga ämnen förutom idrott och hälsa.

Steg för steg. I träskor och platåskor. Sedermera pumps och sneakers. Och våra inhemska gentlemän har eftergivet och gentilt låtit sig bortkvoteras enligt ’damerna först’ och ’varannan damernas’ och därmed lämnat sektor för sektor alltmer i kvinnors händer. Och kvinnor har minsann flyttat fram positionerna. Hälften av alla myndighetschefer är kvinnor 2017, sextio procent av universitet- och högskolestuderande är kvinnor, andelen kvinnor i styrelserna för de största börsnoterade företagen har fördubblats mellan 2003 och 2016, ärkebiskopen är en kvinna och kvinnor innehar båda VD-posterna för Public Service. Figuren ovan visar ökningen av kvinnor på olika positioner och inom vissa yrken för de årtal jag har funnit data för.

De av er som nu eventuellt tänker att det här är utomordentligt goda nyheter ber jag läsa min föregående krönika ’Den fatala förnekelsen’ och kontemplera en dag. Och en dag till. Min analys är nämligen att kvinnors biologi i kombination med ökad makt i ett samhälle är en mycket ödesdiger brygd för det inhemska folkets överlevnad. För oss som tagit till oss obestridliga fakta – nämligen att kvinnor och män är biologiskt olika och generellt sett skiljer sig åt avseende styrkor och svagheter – ger de biologiska skillnaderna i kombination med ovanstående könsförskjutningar på arbetsmarknaden en övertygande förklaring till varför vårt feministiska samtidssverige barkar fullkomligt åt skogen. Kvinnor har lättare att se det konkreta och det individuella – en drunknad 4-åring på en strand – än det abstrakta och generella – Sveriges sönderfall som drabbar tusentals människor varje dygn.

För beslutsfattande kvinnor är empati, vårdande och anpasslighet otvetydig barlast. Inte en sådan där barlast som successivt kastas överbord och håller ett skepp i balans, utan den typ av permanent barlast som sakta men säkert för det överlastade skeppet mot botten. I takt med kvinnors landvinningar i könskriget hasar alltså Sverige alltmer utför, mot ruinens brant. Det gör mig oerhört ont att se mina medsystrar missbruka de evolutionens gåvor i form av modersinstinkter, som vi fått för att kunna tillgodose behoven hos våra små barn. Vårdslöst och aningslöst riktas empatin mot kreti och pleti, på bekostnad av våra egna barns trygghet och livsförutsättningar.

Vi är i alarmerande behov av en nationell Churchill som tillsammans med sina rådgivare kunde fatta det oerhört svåra beslutet att se till nationens och folkets bästa och inte till de enskilda individernas – offra liv och lem i Coventry för att enligt militärhistoriker därmed förkorta andra världskriget med två år och uppskattningsvis skona fjorton miljoner människors liv. Jag beklagar mina damer, men mot bakgrund av våra biologiska förtjänster och tillkortakommanden är det mindre sannolikt att en kvinna kan axla denna mantel.

Maj Grefve

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.