Gåtan del I

Den här bloggtexten blev så lång att jag delat upp den i två

Vi som under flera år följt invandringsdebatten inte bara i svenska media utan där den förekommer, samtidigt som vi i våra egna kretsar sprider länkar, blir sällan överraskande. Det är mycket av rundgång och ett dagligt ”more of the same”. För egen del leder det till att jag blir känslomässigt avtrubbad. Det är inte längre särskilt mycket som jag hetsar upp mig över. Men visst, jag fortsätter att streta emot, därför att alternativet är sämre. Att lämna över det havererande välfärdssamhället till nästa generation är ingenting som lockar. Efter ringa förmåga gör jag vad jag kan, för att väcka mina medmänniskor.

Den nu viktigaste uppgiften, för oss som förstått vad som sker och vill göra något, är att sprida kunskapen till den majoritet av befolkningen, som låtit sig luras av våra politiker och opinionsbildare. Men ärligt talat, för egen del går det inget vidare.

Halva min vänkrets har förstått att fri invandring inte går att kombinera med skattefinansierad välfärd. De har också förstått att mångkultur är en ideologisk fantasi av samma destruktiva slag som det klasslösa samhället. Detta har de begripit utan att jag talat om det för dem.

På den andra halvan av vänkretsen biter inga sakargument. För dem är det viktigast av allt att känna sig goda. De är oförmögna att skilja mellan sina personliga ideal och vad som är bra för samhället. Som beresta kosmopoliter är de för fri invandring. De tar politisk ställning utifrån att de själva vill kunna resa vart de vill och bo eller stanna där så länge de har lust. Gränser och stänga folk ute, nej sådan skit ska man inte hålla på med. Det leder bara till krig och konflikter.

Även om de aldrig skulle formulera sig på det sättet, betyder det att deras personliga identiteter är viktigare än deras barns framtid. När jag försökt förklara sammanhangen för dem, har de tolkat det som högerextrem propaganda. Ännu värre har det varit när jag hävdat att det inte är jag utan de som tar politisk ställning. Då har de betraktat mig som totalt snurrig. Som goda vänsterliberaler vill de vara välinformerade men absolut inte ägna sig åt politik. Det gjorde de i sin ungdom och det får räcka.

När jag säger det jag sagt många gånger, att jag sätter nationen Sverige i fokus och att det därför är mig totalt likgiltigt om motståndet kommer från vänster eller höger, bara det kommer, har det inte varit begripligt. Även om de inte är medvetna om det, är det ett skarpt politiskt ställningstagande att vägra förstå vad massinvandringen leder till, och att tolka visselblåseri som högerextrem eller till och med rasistisk propaganda.

Därmed är vi framme vid det som fortfarande är oförklarat för mig. Visst, jag har prövat många förklaringsvägar, i försöken att göra välfärdssamhällets pågående haveri begripligt, men jag landar ändå i samma position. Jag förstår inte varför i andra sammanhang kloka medmänniskor låter sig ledas av känslorna istället för av förnuftet. Politiska beslut, statens tänkande, det agerande som leder till ett framtida ännu bättre samhälle får, som jag ser det, inte bygga på grumliga känslor. Det måste utgå från kunniga, klartänkta och rationella överväganden av de alternativ som står till buds och de konsekvenser som besluten kan leda till. Det gäller både i regeringen och i valbåset.

Med den utgångspunkten har jag försökt få klart för mig om det pågående vansinnet är

  • resultatet av en konspiration av den ekonomiska och politiska världseliten, som ser de nationella demokratierna som ett hinder för sitt världsherravälde. George Soros är omslagspojken, styrd och finansierad av dynastier vars företrädare sitter bakom scenen och rycker i trådarna.
  • vår tids muterade marxism, framdriven av i synnerhet frankfurtskolan, som inriktat sig på att indoktrinera borgarna efter att ha misslyckats med sin indoktrinering av arbetarna.
  • en postmodernistisk masspsykos. Högre hjärnfunktioner löser problem som krokodilhjärnan klarar av bättre. Anorexia är ett besläktat tillstånd där den mer avancerade hjärnan slår ut grundläggande instinkter. Det kanske är som den kanadensiske psykologen Jordan Peterson påstått, att under den förhållandevis välordnade ytan är människor långt mer kaotiska, för att inte säga galna, än de flesta bland oss inser.
  • en välfärdsskada – vi tror att bara vi är snälla så blir alla andra också snälla.
  • En religiös renässans, i form av en ”godhetsreligion”. De drabbade blir djupt förolämpade när man talar om det för dem vilken åkomma de lider av. När man betänker vad religion kan få människor till är ”godhetsindoktrinering” inte särskilt avancerat. Religionen kan få människor som i övrigt är vid sina sinnens fulla bruk att bakom klostermurar leva hela sina liv i celibat, att styra flygplan in i skyskrapor, svält och självspäkning, att slänga ut sina döttrar från höghusbalkonger, att kalla äldre kvinnliga släktingar för häxor och bränna dem på bål, att dagligen ställa sig på knä, år ut och år in, för att rabbla hjärndödande och obegripliga ramsor.
  • en postmodernism där moralen ges företräde framför förnuftet, vilket resulterar i att tillvaron förstås i termer av gott och ont istället för sant och osant. Därmed diskvalificeras det vetenskapliga tänkandet, eftersom det inte går att omvandla vetenskapliga slutsatser till moral.
  • en militant feminism, som underkänner de män som har de för att leda ett land erforderliga kvaliteterna? Den kanadensiske kognitionsforskaren Steven Pinker har konstaterat att många kvinnor känner sig förolämpade när män tillämpar ett logiskt och vetenskapligt skolat förnuft. Till exempel har den amerikanska postmoderna genusteoretikern Sandra Harding påstått att Newtons Principia Mathematica Philosophae Naturalis är en våldtäktsmanual.
  • Det demokratiska välfärdssamhällets urvalsprocesser leder till att fel människor hamnar i maktpositioner, med inkompetens som resultat.

Till alla dessa försök att begripa det obegripliga vill jag i nästa blogginlägg föra ännu ett, en darwinistisk förklaring som jag hämtat från den brittiske evolutionsbiologen Richard Dawkins.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.