Två nya spännande boktitlar till nästa mässa

Med en text som beskrev hur han blev misstänkt för Hets mot folkgrupp och kallad till polisförhör kontaktade Jan Sjunnesson Aftonbladet, Expressen SVT, Realtid, Journalisten, FIB/K samt Det Goda samhället. Bortsett från Det Goda Samhället, där Mohamed Omar gjort en kort intervju och lagt ut det inspelade förhöret, har samtliga tackat nej.

För två veckor sedan förhördes jag på Stockholms polisstation, misstänkt för hets mot folkgrupp. Den 22 maj lades utredningen ned men själva den juridiska processen behöver debatteras, liksom hoten mot vår tryck- och yttrandefrihet.

Föreningen Näthatsgranskaren hade anmält mig till polisen, efter att jag i september 2017 delat ett par satirteckningar på Facebook. Dessa föreställer två fiktiva bokomslag med titlarna ”Mustafa vill också vara med” (en pojke står i utkanten av en grupp barn som kastar sten på en flicka) och ”Med farfar på jobbet” (två män i långskjortor piskar en liggande man). Förlaget kallades ”Rabies&Sjövild”.

Anledningen till att jag föreslog dessa båda icke existerande böcker till årets bokmässa var att det förra året uppdagades att ett av förlagen på mässan, Författares Bokmaskin, gett ut böckerna ”Mormor är inget spöke” (om en heltäckt mormor) och ”Farfar har fyra fruar” av Oscar Trimbel. Jag och många andra ansåg att dessa normaliserade kvinnoförtryck och polygami, det senare för övrigt ett brott i Sverige. Böckerna såldes på mässan av Somali Nordic Culture, men efter att de uppmärksammats drogs de in av författaren.

De boktitlar som Oscar Trimbel gav ut 2017 ingår i de fundamentalistiska muslimska traditioner där kvinnor måste skyla sig för okända män och där en man kan välja att ha flera fruar. Många med mig vill inte ha dessa traditioner i vårt land och mitt bidrag var att dela ett par bilder med kulturellt förankrade övergrepp, i stil med vad Lars Vilks, Dan Park, Kurt Westergaard och Charlie Hebdo tidigare gjort.

Näthatsgranskaren, en självutnämnd angivargrupp, ansåg uppenbarligen, liksom de båda unga kvinnliga förhörsledarna, att min delning kunde ses som missaktning av islam och de folkgrupper som bor i muslimska länder. I förhöret, som jag spelade in och lade upp på Soundcloud, försöker de leda i bevis att teckningarna syftar på muslimer, som i den svenska juridikens värld definieras som en folkgrupp. Namnet Mustafa och de långskjortor som torterarna bär ska entydigt visa på hets mot muslimer. Detta är befängt, eftersom många pojkar kan heta Mustafa utan att vara muslimer, liksom att långa skjortor bärs av fler än just muslimer. Jag har själv ett par indiska kurtas från mitt äktenskap i New Delhi med en sekulär hinduisk kvinna.

Men oavsett religion är det upprörande att två svenska myndighetspersoner – för övrigt kvinnor – inte anser det legitimt med kritik av kvinnomisshandel och tortyr. Satiren må vara grov men den träffar rätt och är omedelbart begriplig, för övrigt ett kännetecken för satir av hög kvalitet.

Visst missaktar jag dem som öppet och med stöd i auktoritära traditioner, som islams sharia eller andra religioner, misshandlar kvinnor och praktiserar tortyr. De återfinns oftare i Afrika och Asien än i Västeuropa och vi bör kunna både håna och kritisera dem som bejakar dessa avskyvärda övergrepp, liksom dem som relativiserar hedersförtryck, våld mot oliktänkande och rent allmänt en reaktionär kvinnosyn.

Jag har i sammanhanget inte skrivit något specifikt, vare sig om islam eller araber, endast på Facebook lagt ut dessa båda satiriska bilder, med kommentaren att de kunde passa på nästa bokmässa. Larvigt kanske, eftersom ämnet knappast inbjuder till skratt, men satir är ofta det effektivaste medlet mot hyckleri och lögner. Det är svårt att tro att någon kunde missa satiren, men det verkar faktiskt vara just vad dessa poliser gjorde. De hanterade bilderna som om de var autentiska, vilket fick mig att fråga om fotografier på stening och tortyr också hade polisanmälts. Tystnad.

2016 anordnade jag under polisbevakning (på grund av hot från jihadister) en internationell tryckfrihetskonferens i Stockholm, med anledning av att världens äldsta tryckfrihetsförordning, den svenska, fyllde 250 år. Den döptes till Dangerous Words 250 och där talade de välkända debattörerna Douglas Murray, Daniel Pipes, Anne Marie Waters, Hamed Abdel-Samad och danska Trykkefrihedsselskapets vice ordförande Aia Fogh. Total tystnad i svenska medier om denna unika konferens, trots att både Aftonbladet och Expo hade folk på plats.

Det är dags att anordna en svensk tryckfrihetskonferens för att följa upp de fall som nu anmäls av personer och grupper som Näthatsgranskaren. Genom att smutskasta och okynnesanmäla gör de sig skyldiga till hets mot oss kritiker av den politiska korrekthetens tystnadskultur. Över 90 % av Näthatsgranskarens anmälningar läggs ned, som i mitt fall.

Det måste vara tillåtet att kritisera islam precis som andra religioner, liksom de icke önskvärda sedvänjor islam kan föra med sig hit. Många sekulära muslimer som beviljats asyl i Sverige har flytt från muslimskt förtryck och vill knappast se en svensk undfallenhet och ursäktade hållning gentemot så avskyvärda företeelser som stening och tortyr. Jag är rätt säker på att de, precis som jag, uppskattar satir som hånar förtryckarna.

Som avslutning vill jag citera regeringsformens 2 kap. 1 §. Där framgår följande om friheter:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad

  1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
  2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
  3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
  4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
  5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
  6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

I regeringsformens 2 kap. 21 § framgår att begränsningar får göras i yttrandefriheten, men att dessa inte får hota den fria åsiktsbildningen eller göras på grund av bland annat politisk åskådning.

Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Lag (2010:1408).

Hets mot folkgrupp begränsar i sin nuvarande utformning och tillämpning den svenska yttrandefriheten. Därför bör den avskaffas.

Jan Sjunnesson, debattör och författare

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.