Valanalys


I dag gästas bloggen av Nils-Olov Johnson

Stödet för Sverigedemokraterna utvecklades inte som man kunde vänta sig fram till valet den 9 september. Om man skall förstå vad som hände måste man känna till preference falsification-teorins (PF) beskrivning av hur sympatierna för oönskade åsikter påverkas. I tidigare artiklar (1,2,3,4) har jag diskuterat hur man skall se på opinionsmätningar, när man har en situation där PF föreligger.

En uppskattning av PF-effektens storlek kan normalt vara väldigt svår att göra. I det amerikanska presidentvalet och Brexitvalet fanns bara väldigt grova uppskattningar, vilket ledde till helt felaktiga prognoser. De dolda Trumpsympatisörerna visade sig vara så många att han oväntat vann valet. Med de speciella förutsättningar som finns i Sverige går det dock att skapa en metrik. Vi antar att det föreslagna sättet, att mäta storleken på den ”preference falsification”, som finns kring ökad/minskad invandring, ger en riktig bild av läget i Sverige. Vi kan då ställa upp följande tabell som beskriver utvecklingen av öppna och dolda SD-sympatisörer sedan 2010.



Inför valet 2010 hade SD (minskad invandring) 4,3 procentenheter (pe) öppna sympatisörer och 1,1 pe dolda sympatisörer i de sista opinionsundersökningarna inför valdagen. Med dolda menas människor som sade sig vilja rösta för ökad invandring men som avsåg att göra tvärtom i valet. Det slutgiltiga valresultatet var ännu större eftersom det tillkom ytterligare 0,3 pe dolda, som mätningarna helt missade, och valresultatet stannade på 5,7 pe.

Inför valet 2014 var situationen liknande. SD hade 9,9 pe öppna sympatisörer och 3,0 pe dolda sympatisörer. På valdagen fick SD alla dessa röster plus ytterligare 1,0 pe och stannade på 12,9 pe.

I år var därför förväntningarna något uppskruvade. I juni hade SD 19,5 pe öppna sympatisörer och 7,8 pe dolda sympatisörer. På valdagen, när rösterna var räknade, visade det sig att SD hade tappat 9,7 pe sedan junimätningen. Detta var en sensationellt stor minskning och den skedde under en väldigt kort tid, under de sista månaderna innan valdagen.

Frågan blir då, varför stämde det inte den tredje gången? Hypotesen att telefonmätningarna plötsligt mäter rätt och webbmätningarna plötsligt mäter fel är högst osannolik. Man måste leta efter andra förklaringar.

Det är viktigt att förstå att existensen av dolda sympatisörer gör att opinionen kan svänga kraftfullt åt ena eller andra hållet beroende på relativt små händelser. Personer som offentligt stöder en positiv åsikt ( i vårt fall, ökad invandring) men egentligen tycker att den negativa åsikten (minskad invandring) är bäst, och som i valbåset avser att stödja den senare, är mycket mer lättflyktiga än de som öppet stöder åsikten.

Kan man styra sympatierna för eller mot ett visst parti så kan man utnyttja den så kallade ”bandwagon”-effekten. Detta är namnet på ett fenomen där människors vilja att sympatisera med en åsikt styrs av hur många andra människor som redan har anslutit sig till åsikten i fråga. Olika studier har visat att effekten verkligen existerar men det var först med PF-teorins tillkomst, som man fick en beskrivning av den underliggande mekanismen.

Den enskilde styrs av vad denne tror om den allmänna opinionen. När man uppfattar att fler och fler människor är för minskad invandring blir det lättare att gå över och stödja den åsikten. Personer som börjar bli positiva till den oönskade åsikten har alla, var och en, en unik jämviktspunkt. Det vill säga den fördelning av opinionen som gör den enskilde neutral. Befinner sig allmänna opinionen på ena sidan jämviktspunkten dras den enskilde mot den sidan. Om fler och fler personer blir positiva till minskad invandring kommer den allmänna opinionen att passera ett antal personers jämviktspunkter och dessa personer skiftar efterhand över till att bli dolda sympatisörer för minskad invandring. Omvänt dras den enskilde åt andra hållet om den allmänna opinionen går tillbaka till andra sidan personens jämviktspunkt. Att försöka påverka folks uppfattning om den allmänna opinionen är ett effektivt sätt att i en auktoritär miljö blockera ett skifte mot att en oönskad åsikt tar över i opinionen.

Under perioden 2007 – 2015 ökade antalet öppna SD-sympatisörer hela tiden. Detta förde också med sig ett ökat antal dolda sympatisörer. Efter en period av avmattning började antalet sympatisörer återigen att öka under 2018. Vad händer då om opinionsmätningarna plötsligt börjar visa att mängden SD-sympatisörer börjar minska? Då kommer processen att gå åt andra hållet. Fler och fler av de dolda sympatisörerna ändrar sig och går tillbaka till att fundera på att rösta för ökad invandring. Eftersom olika människor har olika jämviktspunkter gäller det att pumpa ut information om att opinionen går åt motsatt håll under tillräckligt lång tid och samtidigt underbygga med mätningar för att få den önskade effekten.

Analyserar vi nu vad som hände under augusti och september ser vi ett intressant mönster. I Sverige finns nio opinionsinstitut, som mäter partipreferenserna i valmanskåren. De gör normalt en mätning per månad vilket resulterar i 7 – 9 mätningar per månad, beroende på semester och annat. Man kan se hur de dolda sympatisörerna under 8 månader (oktober 2017-juni 2018) sakta men säkert steg med +0,6 pe/månad för att sedan under de tre sista månaderna (juni-september) falla tillbaka med -1 pe/månad. De öppna sympatisörerna visar en ännu mer accentuerad kurva. I oktober-maj steg de med +0,7 pe/månad. Därefter gick de under maj-augusti långsamt tillbaka, med – 0,2 pe/månad för att under den sista månaden innan valet rasa med -1,7 pe.

Under augusti-september gjordes totalt 46 mätningar. Tre institut svarade för 67 % av mätningarna, medan övriga sex svarade för resterande 33 %. De tre ivriga instituten var Sifo (13 st), Skop (12 st) och Initzio (6 st) som alla har mätmetoder vilka bara registrerar öppna sympatisörer. De två instituten som registrerar både öppna och dolda sympatisörer, det vill säga Sentio och Yougov, ökade från normala fyra mätningar under en tvåmånadersperiod till fem mätningar. Den långsiktiga trenden för SD var i början av perioden uppåtgående både för de ivriga och de mindre ivriga instituten. Detta förklarar varför Marcus Oscarsson på TV4 kunde komma fram till 31,4 pe för SD när han extrapolerade siffrorna fram till valdagen.

Under perioden 15/8 till och med 7/9 publicerade SKOP lika många mätningar som man hade gjort tidigare under hela perioden från valet 2014. Resultatet i deras mätningar blev en nästan monoton sänkning av SD:s värden från ”all time high” 20,7 % i juli till 17,4 % den 7 september, det vill säga 3,3 pe. De ivriga instituten har historiskt alltid legat i underkant. De publicerade mätningarna gav alla låga mätetal för SD, vilket de mindre ivriga instituten inte kompenserade för. Dessutom publicerade SvD Siforesultat varje dag. Alla tidningar talade i sina kommentarer om att nu gick det bakåt för SD. Resultatet blev att den offentliga opinionen fick uppfattningen att SD var på nedgående under de två sista veckorna före valet och i praktiken hoppade nästan alla de dolda sympatisörerna av. Helt enligt ”regelboken”. Den som följde vadslagningen kunde genom detta se hur opinionen svängde från SD till förmån för S när det gällde att spela på största parti i valet.

Man måste dessutom ha klart för sig att de dolda sympatisörerna i årets val låg mycket närmare mitten i svensk politik än i tidigare val och därför var mer lättpåverkade av vad som hände runt omkring. Det krävdes alltså mycket mindre kraft för att puffa dem tillbaka till 7-klöversidan. Både SKOP och SvD/SIFO arbetade hårt för att skapa en bandwagon från SD vilket de lyckades med.

Ytterligare en intressant vinkling är att den ändring från minskad invandring till nollinvandring som SD genomförde i sitt valmanifest var farlig om man ser världen med hjälp av PF-teorin. Man kan förstå oron för att AfS med sin nollvision skulle plocka upp ett antal SD-sympatisörer och att detta måste förhindras. Genom den här ändringen försköt emellertid SD skalan för de dolda sympatisörerna, vilka antagligen inte längre upplevde att de tog ställning till alternativen ökad/minskad invandring utan snarare till oförändrad/stoppad invandring. Detta var skillnaden mellan M och SD i årets val. SD hindrade antagligen AfS från att kannibalisera på de hängivna invandringsmotståndarna till priset av att de ljumma sympatisörerna gick tillbaka till 7-klöverpartierna. Ser vi på händelser som lättare påverkar ljumma invandringsmotståndare än hängivna sådana så finns det några andra tydliga aktiviteter att peka på.

Vissa politiker lovar guld och gröna skogar till individer som väljer att stödja det egna partiet. Det mest iögonenfallande inom detta område var att Socialdemokraterna lovade två extra ledighetsveckor till alla barnfamiljer. I en miljö, där all debatt kretsar kring problemet att resurserna inom den offentliga sektorn inte räcker till, bjöd Socialdemokraterna plötsligt 900 000 familjer på en rejäl ledighet där skattebetalarna och arbetsgivarna skulle stå för alla kostnader. Det är naturligtvis svårt att motstå om man tillhör den privilegierade gruppen.

Det finns även politiker som desinformerar om konkurrenternas förslag för att skrämma väljarna från att stödja det attackerade partiet. Här hade vi ett parti som mer än övriga partier fokuserade på negativt kampanjande under valrörelsens slutskede, nämligen Socialdemokraterna.

Efter valet har följande indikationer, som visar att min beskrivning av händelseförloppet innan valet har fog för sig, dykt upp i pressen.

SIFO gjorde en undersökning där en ovanligt stor andel av de tillfrågade beklagade att de inte hade röstat på SD i stället för på 7-klövern. Det stöder tesen att det var många dolda SD-sympatisörer som svängde tillbaka precis innan valdagen.

Det dök upp intern kritik bland S-folket att man inte hade gått ut med lediga veckorna tidigare då man såg att det verkade bita, eller med andra ord verkade SD-sympatisörerna komma tillbaka till S i slutet av valkampanjen.

I väldigt många länder, till exempel Tyskland, Schweiz och Frankrike finns restriktioner kring att offentliggöra resultaten från opinionsundersökningar alltför nära valdagen, så icke i Sverige. Detta utnyttjades av Svenska Dagbladet och den ”hemlige” SKOP-finansiären för att vrida valresultatet till SD:s nackdel. När sedan SD själva gick ut med nollinvandring var det inte mycket att hoppas på för SD.

Den här artikelns slutsats är att några, var och en för sig, relativt obetydliga händelser, raderade ut nästan alla dolda sympatisörer för SD under en väldigt kort tid. Om detta är rätt tänkt så borde SD rimligen komma tillbaka i opinionen med full kraft redan under de närmaste månaderna.

Nils-Olov Johnson

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.