Bloggläsare januari 2019


Försök hitta någon av Robert Spencers böcker om Islam, till exempel den senaste ”The history of Jihad” på Adlibris. Jämför med Bokus.

***

Jag har i många år reflekterat över just bokförlagens och bokdistributörernas PK-mässiga och totalitära attityd till bokutgivningen. Här och var fångar man upp intressanta böcker, som helt enkelt inte finns översatta och utgivna i Sverige. I tidskriften Axess får jag en hel del input om internationell litteratur i jättespännande ämnen. Tyvärr hör jag inte till dem som obehindrat läser avancerad litteratur på engelska eller tyska.

I slutet av november upplevde jag en liten ”skakning på däck” hos distributörerna, tror det var Adlibris, med anledning av Lars Berns bok ”Den metabola pandemin”. Den första upplagan var slutsåld och jag skulle beställa flera exemplar för julklappar i familjen. Men den fanns inte tillgänglig.

Det var en mycket märklig information och annonsering om den boken – upplagan var slutsåld osv., precis som de gjorde med Sellners Identitär! Jag såg också i kommentarerna till Lars Berns blogg att det var flera som hade samma misstanke som jag, nämligen att man hade satt stopp för den distributionen. Men det ordnade upp sig. Har ingen aning om hur Lars Bern hanterade detta, men jag anar att någon form av insats gjordes. För ett tag sedan låg boken etta på Bokus i kategorin ”Medicin”.

Men var är ifrågasättandet och debatten om grindvakterna på bokförlag och hos distributörer? Den finns inte, inte ens i de alternativa spalterna. Är det inte nu dags att öppna den asken och låta anden flyga ut, så att luften blir rensad från censur och politisk återhållsamhet!

Jag tycker du åskådliggör situationen på ett belysande sätt genom att visa på hur Adlibris hanterar ”Identitär”. Men det är klart, det är nu fullt krig som pågår. Liberalismen skakar i sina grundvalar och drabbningen i kommande EU-val har redan nu sänt ut kraftig jordskalv. Har nyss läst en bok jag lånat på biblioteket här i Farsta ”Efter Europa”. Mycket intressant med ett fördjupat perspektiv på öststaternas historia och framför allt Centraleuropas förflutna. Och hur ska det gå för EU? Den finns på Bokus och fortfarande, får man säga, på Adlibris.

Nu erkänner de krafter som ständigt slaskar upp nydesignade tapeter att vi har haft en åsiktskorridor men hävdar fräckt att den är utplånad. Avsikten deras har, får vi säga, lyckats väl. De har förhindrat svenska medvetanden att förstå hur illa ställt det är. Det är en märkvärdig operation som bara pågår.

Möjligen har den ett bäst före datum, en kritisk massa som kommer att sätta stopp för den men jag fruktar att det blir en seg omvändelse, ett långsamt uppvaknande, någonting den desperata politiska makten skickligt kommer att skjuta framför sig och oss. Om vi får ett mer eller mindre väl organiserat väpnat motstånd så kommer naturligtvis suprematerna att hävda att denna militanta reaktion är själva problemet – de varnar oss ständigt för det – fastän det bara är en produkt av vansinnigt förd politik.

***

Det postmoderna projektet fortsätter med raserandet av landet. Gymnasielagen antagen av V, Mp och S samt med stöd av “Annie” verkar inte bli vad vi tänkt oss.  I ställe för gymnasiestudier säljer man narkotika på landets gator och torg. Intressant att Åsa Lindhagen, Stockholms förra socialborgarråd, såg det som en självklarhet att bekosta kost och logi för dessa “barn” med upp till 8-10 000 kr per dygn om så behövdes. Att en majoritet sedan inte visade sig vara “barn” intresserade nog henne knappast ett dugg. Hennes medieträning fungerade väl för i det korta avsnittet på 21 sekunder nämner hon ordet “barn” fyra gånger, vilket hon fått lära sig att göra. I den medieträning hon gått har hon fått lära sig att det gäller att “förmedla ett budskap” och i detta fall är budskapet att “barn alltid ska ges tak över huvud” oavsett kostnad.

Jag har under mycket lång tid saknat Ylva Johansson och undrar vart hon tagit vägen. När hon var som “hetast” fick vi veta att dom nyanlända besatt hög utbildning och skulle omgående valideras och föras in på snabbspår för att hjälpa oss bygga upp vår välfärd. Verkar som att dessa tongångar numera klingat av.

Expeditionsministären undertecknade FN:s Migrationsramverk den 10 december. Frågan tystades naturligtvis ned av våra medier (förutom de alternativa medierna och de som stöder “mörka krafter”). Löfven har tidigare sagt att expeditionsministären endast skall sköta “löpande ärenden” vilket det knappast kan röra sig om när man för all framtid binder upp landet genom internationella och statsrättsliga åtaganden.

***

Muslimer har inte kommit till västvärlden för att bli västeuropéer och kristna. Man har kommit till Europa för att få ett materiellt bättre liv och leva efter sin muslimska tro. Sharialagstiftningen befinner sig inte i närheten av de västeuropeiska traditionerna och vårt synsätt. Inte ens om man läser de äldsta lagkodifikationerna i Sverige, Alsnö stadga 1280 och sedan den uppsjö av landskapslagar som vi haft, är vi i närheten av sharialagarna. Imamen i Malmö avslutade en radiointervju för några år sedan med orden, ” vi är många, vi är här för att stanna och vi tänker inte ändra på oss”.

***

Det här skrev en bloggläsare i mars 2009, alltså för nästan tio år sedan. Det kunde lika gärna ha skrivits i dag:

Som liberal hade jag tidigare den åsikten att människor självklart ska ha rätt att fritt röra sig över klotet. Det är en naturlig ambition att försöka förbättra sitt och sin familjs liv. Jag såg nationalstaterna som något som hörde 1800-talet till och som successivt skulle upplösas. Men i och med de senaste decenniernas invandring av folk som kulturellt är mycket olika oss här i Norden har jag insett att det kan finnas gränser för hur stor denna influx kan vara innan det vi känner som Sverige helt ändrar karaktär. Vi står kanske inför en social och ekonomisk kollaps.

Det har varit en smärtsam insikt för mig. Min självbild som en god, tolerant och fördomsfri person har fått sig en allvarlig knäck, men jag är samtidigt realist. Om jag märker att kartan inte stämmer med verkligheten, då ändrar jag på kartan.

Man kan inte upprätthålla ett mångkulturellt samhälle i långa loppet. Det kommer alltid att skapas en dominerande kultur inom ett visst geografiskt område. Och om de olika grupperna ska samsas inom en nation tenderar staten att vara totalitär, annars är konflikter mellan de olika etniska grupperna legio. Det är något vi kan se runt om i hela världen. Nästan alla konflikter har en etnisk/kulturell/religiös komponent.

Generellt gäller att om nya människor kommer in i ett nytt område så kommer de antingen att så småningom assimileras eller så kommer de, om de är tillräckligt många, att bli den nya dominerande kulturen. Antingen så förekommer mångkultur bara under en övergångstid, eller så skapas ingen nationell samhörighet och spänningar och konflikter finns ständigt närvarande. Det finns grupper som genom århundradena bevarat sin särart. Men de har alltid isolerat sig från den dominerande kulturen och de har alltid fått betala ett pris för det – alltid socialt, men ofta även ekonomiskt.

Mångkulturen bör ses som ett globalt projekt – människor på geografiskt olika områden utvecklar en egen kultur. Det är, för mig i alla fall, mer intressant och spännande. Dessutom bygger den politiska idén om mångkultur på identitetspolitik, en persons identitet fastslås utifrån vilken etnisk grupp personen tillhör. Gruppen sätts i fokus, och man uppfattar att det är gruppen som har vissa skyddsvärda rättigheter, inte individen. Därav följer undantagsregler och särlagstiftningar. Det är förespråkarna för mångkultur som är de som verkligen delar upp folk i ”vi och dom”. Dessutom vill de att åtgärder och politik ska gå ut på att bevara dessa skillnader mellan olika grupper.

Mångkultur leder till ett segmenterat splittrat samhälle, där människor inte känner solidaritet med andra än dem som tillhör deras egen ”kulturella” grupp. Ett välfärdssamhälle av Sveriges modell är förmodligen omöjligt att upprätthålla i ett mångkulturellt samhälle där det saknas ett gemensamt socialt kitt. Många framhåller USA, Australien och Kanada som lyckade exempel på mångkultur. Om de kommer att bli det återstår att se. Men dessa länder har främst fungerat som så kallad ”melting pots”. Majoriteten av de invandrade har antagit en amerikansk eller australiensisk identitet i första hand, även om de varit stolta över sitt ursprung. Kanada har ju en långvarig historia med stridigheter mellan dem med franskt ursprung och den övriga engelsktalande gruppen. Just nu är Kanada i full färd med sitt mångkulturella projekt. Rättsapparaten har också fått upp ångan med åtal mot journalister som kritiserat politiken.

Yttrandefriheten är ett av de första offren när mångkulturen blir dogm. I ett samhälle där grundläggande värderingar går vitt isär utgör friheten att säga vad man tycker en källa till konflikter. Därav följer att statsmakten för att dämpa dessa konflikter använder rättsapparaten för att förbjuda vissa åsikter.

***

Ett annat makroekonomiskt problem är kommuner och landstings pensionsskulder. Hur det ligger till med statens pensioner känner jag inte till, men misstänker att även dessa betalas på löpande räkning. Det klarar vi av i dagsläget, men det är lätt att tänka sig vad som kommer att hända den dag vi får en djup lågkonjunktur med hög arbetslöshet, kryddat med att de tärande främlingarna ger sig på dem som betalar deras bidrag. Just det. Ger sig på, för att med våld tillskansa sig det de anser sig ha rätt till. Polisen kan inte ens i dagsläget mer än nödtorftigt upprätthålla ordningen. Hemvärnet tränar visserligen för en sådan situation, men är alldeles för få om hundratusen unga män från MENA-länderna bestämmer sig för att tiden är inne för ett maktövertagande.

Utvalt och något redigerat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.