Bloggläsare juni 2019


Utanför Hudiksvall, nära stadens strandpromenad, ligger Kastellholmen, en ö som är poppis bland hudiksvallsborna. Nu har skarvar börjat häcka på ön och hur det brukar gå är känt. Skarvarna tar över. Nu vill Hudiksvalls kommun ha skyddsjakt men länsstyrelsen sade nej i första instans. En bloggläsare kommenterade:

Vår länsstyrelse är nog en av de mest “postmoderna ” institutionerna i landet. Ifjol ville man få oss jurister att deltaga i en kurs benämnd “Djur som lever i våldsamma relationer”. Skarvskyddet är kanske en del av den ideologin.

***

Jag är en 37-årig norrlänning som flyttat till Tumba, eftersom jag varit arbetslös länge i norr. När jag kom hit fick jag en chock. Uppfostrad som jag är så sa jag till en ensamkommande på pendeltåget att han borde köpa biljett nästa gång istället för att planka. Svaret blev en rak höger, när jag väl var på marken fick jag en rejäl spark.

***

Nu kommer med jämna mellanrum rapporter från Sveriges kommuner och vad dessa innehåller behöver ingen fundera över. Nu är det annat ljud i skällan. Hösten 2015 och framåt fostrades befolkningen i läror om den naturnödvändighet som låg bakom invandringen och dess demografiska konsekvenser. Vi fick veta att, om välfärden skulle räddas, måste det till en kraftig invandring. Ylva Johansson och Åsa Romson förklarade i kör att det anlänt läkare och ingenjörer. Nu gällde att validera dessa som med ett “snabbspår” snabbt skulle komma in i det svenska välfärdsarbetet. Att man lyckades föra stora skaror av befolkningen bakom ljuset är uppenbart och kritiken från resterande del har man lyckats tysta med stämplar som “rasism”, “islamofobi” och “xenofobi”. Att utvecklingen skulle ta dessa former borde i princip varje läskunnig person begripa, eller så var man så upptagen av sin egen värdegrund att man inte ville förstå. Att Löfven måste krypa ur försvarsöverenskommelsen känns inte överraskande, eftersom det nu gäller att se till att det finns pengar till Sveriges kommuner. Att det sedan går ut över en så pass banal sak som att försvara landet och dess gränser, väger lätt i sammanhanget. Hur han sedan skall övertyga sina väljare om nödvändigheten med slopad värnskatt, blir nästa stora nummer. Naturligtvis kommer han att tvingas revidera stora delar av 73-punktsöverenskommelsen och då får väl C och L stå där med lång näsa och bilda en egen koalition. Mitt i all sorglighet kan man se det som komik i den högre skolan.

***

Skuldsättning vs folkmängd

Streckade blå linjen = folkmängd. Ska läsas mot vänstra axeln som är graderad i antal. Siffror är SCB:s siffror per 31/12 för vart år.

Heldragna röda linjen = skuldsättning i procent av nettoinkomsten. Ska läsas mot högra axeln som är graderad i procent. Riksbankens siffror i stabilitetsrapport. Man ger fyra siffror för varje år. Jag har gjort ett medelvärde av dem för vart år och plottat i grafen.

***

Jag skulle vilja påstå att de värsta galenskaperna börjar ebba ut. De talas om problem i de mest oväntade sammanhang. Känner två kvinnor som nu har en mycket pessimistisk syn på Sveriges utveckling. De har barn som stiftat bekantskap med mångkulturen. Verkligheten har hunnit ikapp. Här i huvudstadens förort så är det dock fortfarande PK. Det verkar anses dräggigt att ens behöva bekanta sig med problemen. Det får de fattiga och olyckliga utanför Täby befatta sig med. Här gäller semesterplaner och det som gör livet värt att leva. Dock så diskuterade gubbarna i båtklubben nyligen muslimer ganska fritt. Men många är så rika att de kan dumpa Sverige och flytta till Portugal om utvecklingen skulle urarta.

***

Jag var i Göteborg i april och lyssnade på ”Hur kan vi”. Intressant att det alltid är ”invandrare” som vågar säga sanningen (Mustafa Panshiri, Rekor Hamid och Hanif Bali). Men det förändrar ingenting tyvärr. Dessförinnan var jag och lyssnade på Hanif Azizi som föreläste om integration för ca 100 batikhäxor och några samhällsintresserade i Jakobsberg. Dock samma sak där, det förändrar ingenting, eftersom publiken slutade lyssna när han levererade sanningar. Det blev som ”Bluescreen” i deras ögon, man såg att batiktanterna zoomade ut och försvann bort i horisonten för att sedan återkomma när han började prata om något annat. Surrealistiskt!

***

På mitt extrajobb har en nyligen lämnat Sverige för andra länder och den andra är i planeringsfasen. Den ena är från Jemen och den andra från Azerbadjan. Han sa helt ärligt att Sverige är så sjukt eftersom det förstör sig själv. Han berättade att i sitt hemland såg han aldrig människor i slöja, framförallt inte barn. Han håller på att etablera ett nytt liv i ett annat land, och det kommer vara klart inom cirka tre år. Han sade att det var tråkigt för han trivdes i Sverige men det här kommer helt enkelt inte att sluta bra. Svensken förstår inte vilken destruktiv kraft som islam för med sig.

***

I den lilla kråkvinkel där jag arbetar deltid inom psykiatrin är det NOLL diskussion om de frågor du lyfter. Det som ändå sägs över kaffekopparna tolkar jag som ”vänster” – man tycker synd om alla människor och det är vårdens uppgift att hjälpa alla. Att det skulle finnas en legitim och saklig kritik mot samhällsutvecklingen hörs inte alls – endast det vanliga vänstergnället. Inte en bokstav om massinvandringen. Väldigt nedslående, men jag är van. Angående frågan om uppror/huka sig så är jag pessimistisk. Den sammanhållning och det mod som behövs för att resa sig och protestera mot makthavarna finns inte idag.

Politiskt växer t ex muslimer som politisk grupp i kommande val. Det spekuleras i att de muslimska S-rösterna är bortåt 600.000, alltså nästan en tredjedel. Det kanske vore det bästa, att muslimer så snart som möjligt kom fram som ett eget parti så att folk och övriga partier fick klart för sig vilken trojansk häst vi har.

Jag tror det kommer att rulla på som nu några år till. Det som kommer att märkas för folk med liten ekonomi är att kostnaderna ökar. Hos pensionärer/låginkomsttagare i första hand. Otryggheten ökar eftersom MENA-folket flyttar fram sina positioner. De möter inget motstånd.

***

Svenskarna kommer att göra uppror och den utlösande faktorn kanske blir när den första svenska kommunen hamnar på obestånd, och därefter börjar följas av andra. Allt enligt de välgrundade förutsägelser som gjorts av Hans Jensevik med flera. Även andra tecken i tiden tyder på detta. Några exempel är de många offentliga manifestationer av olika oppositionella kampanjer och rörelser som sker på olika platser (ex. Mynttorget i Stockholm) i landet och bensinupproret 2.0. Prognoserna för utfallet av det förestående EU-valet pekar i samma riktning.

***

Jag bor i ett Visegradland, Tjeckien, där förruttnelsen inte har gått så långt ännu, även om EU gör sitt bästa med hjälp av mainstreammedia att knäcka folket och få dem att vilja öppna sitt hjärta för migranter. President Milos Zeman är demokratiskt vald och skyddar sitt folk från massinvandring och islamisering, men blir hånad och smutskastad av landets motsvarighet till DN, och det handlar nog bara om enstaka år tills EU tar kål på det folkliga motståndet och tillsätter en ny Reinfeldt som president. Men nu till ämnet, nämligen hur beter sig de svenskar som jag har kontakt med? Mitt klara intryck är att de är livrädda. De törs inte säga ett ord om läget, inte ett dåligt ord om ens den svenska sjukvården. Man törs helt enkelt inte knysta om något negativt. Häromdagen besökte jag min väninna i Malmö, som jag inte träffat på länge, och frågade henne om situationen i stan. Rektionen blev blixtsnabb: ”Ja, här märker vi ingenting!” Fortsättningen blev att hon dock undviker närbelägna stadsdelar och att hon vill flytta till ett radhus i Staffanstorp – en sverigedemokratiskt styrd kommun. Hennes föräldrar bor i Ronneby, som är hårt ansatt av invandringsrelaterad kriminalitet, och om detta sade hon bara lakoniskt att där är det ännu värre där än på Möllevången. Slut på pratet, sen var hon inte villig att fortsätta med att bli utfrågad.

Berättar jag för svenskar att den tjeckiska sjukvården är toppen, att man får en tid till lungröntgen redan samma dag som man besöker vårdcentralen, flackar de med blicken och säger något neutralt, utan att vilja gå in på temat eller ens kommentera det. Min tjeckiske man, som har ett balkanskt utseende och som besöker Sverige varje år, säger att svenskar nu bemöter honom med rädsla och fientlighet, vilket de inte gjorde tidigare för några år sedan, att de stelnar till när de ser honom gå i naturen, och inte hälsar när de passerar varandra. Bara för ett antal år sedan lovprisade min man svenskarna för deras öppna och vänliga bemötande – men nu har tiderna förändrats på ett dramatiskt sätt. Vad jag vill säga är att jag som utlandssvensk tycker mig se en nyfödd misstänksamhet mot mig från de svenskar som lever i landet, och att svenskarna, helt befogat, känner en rädsla för personer med ickesvenskt utseende.

Jag, som inte bor i Sverige längre, delar inte deras vardag och har således ingen rätt att fråga och ifrågasätta, för deras känsla av panik är förlamande, och ingen vågar prata öppet om brännande frågor. Passiv aggressivitet kan man kalla det. Hoppas bara att det ger något utslag i EU-valet, för det som jag verkligen inte fattar är att de politiskt väljer dessa globalistiska partier fortfarande. Det är för mig ett mysterium som jag inte kan få kläm på hur många böcker i ämnet jag än läser.

En liten detalj: i dag gick jag till svenska ambassaden i Prag för att rösta till EU-valen, och vilken flagga vajar vid ambassadens entré jämte EU-flaggan? Den svenska? Nädå, Prideflaggan! Kommentarer överflödiga.

Utvalt och något redigerat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.