Befolkningsutbytet – ett nedslag i siffror


I dag gästas bloggen av Sven Valerio

Inom en politisk rörelse är det av vikt att skapa ett slagkraftigt gemensamt språk för spridning och försäljning av det egna politiska budskapet. Alla 1900-talets stora ideologier och rörelser har sina egna begrepp, slagord och språkliga formstil. Svenska språket är synnerligen väl lämpat att skapa ett sådant språk, eftersom möjligheten att bilda sammansatta ord är i det närmaste oändlig. I våra dagar har vänstern och vänsterliberaler upphöjt detta till en konst. Smaka bara på ord som ”klimatförnekare” eller ”näthatare”. En något äldre men ändå modern klassiker är ”främlingsfientlig”.

Före internet hade mainstreammedia exklusiv rätt, inte att skapa, men väl att sprida sådana ord. Från och med sociala mediers breda implementering, så har denna exklusivitet upphört. Men vänstern lärde sig vikten av denna praktik. Därför har man god näsa för när den nationella oppositionen lyckas skapa effektiva begrepp och ord att använda i sitt politiska språk.

Två sådana begrepp är ”massinvandring” och ”folkutbyte”. Därför motarbetar och angriper vänstern dessa aggressivt och envist. Inte utan framgång. Tvärtom, så lyckas man reducera effekten hos begreppen genom strategin att kalla dem för myter och dess användare för foliehattar (ännu ett sammansatt ord i politikens tjänst!). Tredje man, den obeslutsamme som ännu ej tagit ställning och därför varken har foten i det vänstra eller nationella lägret, är den som ska fås att skygga inför retoriken.

Sålunda är det av yttersta vikt att kunna försvara och förklara begreppen ”massinvandring” och ”befolkningsutbyte”, genom att visa att de som språkliga konstruktioner äger sin riktighet.

År 2000 hade Sverige 8,88 miljoner invånare. År 2018 hade det antalet stigit till 10,23 miljoner. En ökning med 1,34 miljoner. Under den här perioden har det årligen varit födelseöverskott (fler barn har fötts än det dött människor) utom åren 2000-2001. Det ackumulerade födelseöverskottet är 306 000 sedan år 2000. Från 2009 fram tills idag har det årliga födelseöverskottet legat över 20 000 varje år, med toppar på 26 000. Den som påstår att det i Sverige föds för få barn ljuger.

Ett land kan bara öka sin befolkningsmängd genom två mekanismer: födelseöverskott och invandring. Eller snarare en positiv nettoinvandring, vilket helt enkelt betyder att fler invandrar än utvandrar. Det betyder att om vi drar ifrån det ackumulerade födelseöverskottet från den totala befolkningsökningen under perioden 2000 – 2018, så får vi kvar den befolkningsökning som beror på nettoinvandring. Den är drygt 1 miljon människor.

Det är här man, förhoppningsvis, börjar förstå att huruvida invandringen till ett land är hög eller inte, avgörs av hur nettoinvandringens storlek förhåller sig till det inhemska barnafödandet. Om man till 10 födda barn i förlossningsrummen på BB lägger en nettoinvandrare, så är nettoinvandringens storlek 10% av det inhemska barnafödandet. Så hur ser det ut i Sverige? Under perioden 2000 – 2018 har inte nettoinvandringens storlek uttryckt som procent av inhemskt barnafödande understigit 25% något år.

Efter den socialistiska regeringens tillträde 2014, så har nettoinvandringen uttryckt på detta sätt varit 68, 100, 86 respektive 74% av antalet årligen födda barn. Redan en nettoinvandring på 25% enligt detta sätt att räkna, måste betraktas som massinvandring, ty för varje fyra födda barn tillförs en nettoinvandrare. Vi har i 18 års tid legat över denna nivå. 2016 toppade vi med 100%. Det året nettoinvandrade det en person på varje fött barn.

Så vad är då befolkningsutbyte? Det är mycket enkelt: massinvandring som tillåts fortgå kontinuerligt under betydande tider. Under de senaste 18 åren har det tillförts i snitt drygt 1 nettoinvandrare på varje två inhemskt födda barn. Men de inhemskt födda är inte alla etniskt svenska. Långt därifrån. De senaste 10 åren har det fötts 1,13 miljoner barn i landet. Av dem har 217 000 två utrikes födda föräldrar.

***

Går det att göra lokala statistiska observationer som kan hänföras till massinvandring och befolkningsutbyte? Absolut. Men vill man förstå den framtida utvecklingen, måste man titta på rätt ställen. Det duger inte nödvändigtvis att betrakta lokala befolkningar i alla åldrar. Den viktiga insikten är att vill man se framtiden skall man besöka en skolgård, inte en bingohall. Framtidens befolkningsutveckling bestäms av dem som ännu inte skaffat barn.

Så hur kan sådana lokala observationer se ut? Här följer några exempel:

I Malmö Stad år 2018 så översteg antalet utrikes födda 18-åringar antalet inrikes födda 18-åringar med två inrikes födda föräldrar. Fler 18-åringar i Malmö var alltså utrikes födda än ”pursvenska”. Vi vet att stadsdelar och förorter som hamnat i sådana styrkeförhållanden mellan det svenska och utländska, snabbt överges av svenskarna. Det finns inget som tyder på annat än att det kommer att bli Malmös öde.

2018 hade 72 av Sveriges kommuner en nettoinvandring som i antal översteg antalet födda barn i kommunen. Bland de värsta exemplen återfinns Flen med 2,3 nettoinvandrade per inhemskt fött barn. Motsvarande siffra för Älmhult, Norberg, Ljusnarsberg och Munkfors var 2,3 – 2,1 – 1,8 – 1,8.

Den lilla kommunen Ljusnarsberg i Bergslagen har ett svårslaget och obehagligt rekord från 2014. Då föddes 41 barn i kommunen, samtidigt som nettoinvandringen var 405 personer. Det är 9,8 nettoinvandrade per fött barn. Ett rent övergrepp av närmast stalinistiska proportioner. Följande år var siffrorna 9,0 – 8,7 – 3,9 – 1,8. Proportionerna är häpnadsväckande.

När Ingvar Carlssons regering i december 1989 fattade det s.k. Luciabeslutet om kraftigt strypt invandring, så berodde det på att bruttoinvandringen varit 20 000 personer under de senaste 6 månaderna, alltså motsvarande en årstakt om 40 000 personer. Sedan 2006 tills idag har nettoinvandringen aldrig understigit 50 000 personer. År 2016 var den 117 000 personer. De senaste 5 åren summeras nettoinvandringen till 430 000 personer. Det motsvarar en kommun mellan Malmö och Göteborgs storlek. Motsvarande samhällsservice i form av sjukhus, vårdcentraler, poliser, daghem, skolor, lärare, avloppsnät, parkeringsplatser, o.s.v. har förstås inte tillkommit. Det som ändå har expanderats genom politiska beslut, har inte finansierats av de som invandrat hit. Bostadsbristen bärs dock av landets ungdomar. Inget snabbspår till bostad finns för dem.

***

Det är Migrationsverket som anvisar s.k. flyktingar till kommunerna, som i sin tur är tvingade enligt lag att ta emot de som anvisas och ordna boende åt dem. Så varför skickar Migrationsverket enorma mängder invandrare till en kommun som Ljusnarsberg? Det blir tydligt om vi studerar hur födelseöverskottet i landet fördelas. För även om det råder ett positivt födelseöverskott i landet som helhet, så betyder inte det att samtliga kommuner har ett sådant. Tittar vi på år 2015 så hade en majoritet, hela 167 kommuner, ett negativt födelseöverskott. Det betyder att fler människor dog än det föddes barn i dessa kommuner.

Tittar vi dessutom på i vilka kommuner som födelseunderskottet var störst, så klarnar bilden. Men först måste vi förstå vad ett stort negativt födelseöverskott är. Om det föddes 100 barn i en kommun och dog 150 människor ett år, så är födelseöverskottet -50. Vad ska vi ställa den siffran i relation till? Kommunens invånarantal? Nej. Siffran ska jämföras med antalet födda barn. Det blir i exemplet detta: det negativa födelseöverskottet var 50% av antalet födda barn.

Rangordnar man rikets kommuner på detta sätt för år 2015 så visar det sig att 100 kommuner har ett negativt födelseöverskott som är 20% eller mer av antalet födda barn. I topp hamnar Övertorneå. Där dog 78 människor, men det föddes endast 24 barn. Födelseöverskottet var -54 eller -225% av antalet födda barn.

De översta 40 kommunerna på denna lista återfinns med några få undantag i Norrland, Värmland, Bergslagen och Småland. De är lands- eller glesbygdskommuner och de ligger i skogslandskapet. På plats 16 hittar vi Ljusnarsberg. Där dog 85 personer, men det föddes endast 41 barn år 2015.

När man så jämför listan över kommunerna som år 2015 hade besvärande stora negativa födelseöverskott i förhållande till barnafödandet, så märker man snabbt att de kommuner som hade mycket hög nettoinvandring i förhållande till barnafödande år 2018, tenderar att finnas med högt upp. Migrationsverket försöker fylla födelseunderskotten genom invandring. Vad är det annat än ett befolkningsutbyte?

***

Hur snabbt går befolkningsutbytet? Det är olika i olika kommuner. Låt oss titta på tre kommuner och jämföra åren 2009 och 2018.

I Stockholm har andelen utrikes födda i befolkningen ökat från 21,8% till 25,2%.

I Ljusnarsberg har andelen gått från 12% till 19,4%. Den ackumulerade nettoinvandringen till Ljusnarsberg under denna period är 1937 personer. Men antalet utrikes födda i kommunen har endast ökat från 586 till 941 personer. En ökning med 60%. Den enda möjliga förklaringen är att de anvisade invandrarna raskt flyttar från Ljusnarsberg.

Småländska Lessebo har också haft hög invandring, men tillskillnad från Ljusnarsberg så hade Lessebo inte ett så stort födelseunderskott år 2015. Ljusnarsberg hamnade på plats 16, medans Lessebo återfanns på plats 147 med 93 födda och 100 döda. Den ackumulerade nettoinvandringen till Lessebo 2009-2018 är 2218 personer. Antalet utrikes födda ökade från 1146 till 2378, vilket är en ökning med 108%. Det är betydligt mer än i Ljusnarsberg. Invandrarna stannar i Lessebo i högre grad och det syns på hur andelen utrikes födda utvecklats: från 14% år 2009 till 27,1% år 2018. Den lilla landsbygdskommunen Lessebo har alltså idag en högre andel utrikes födda än Stockholm.

Men det är när man tittar på barnafödandet i Lessebo som vemodet verkligen griper tag i en. År 2018 fanns det i Lessebo 57 2-åringar med två inrikes födda föräldrar. Antalet 2-åringar med två utrikes födda föräldrar var 64. När skolan startar i Lessebo i augusti 2022, strax före valet, så kommer fler av 6-åringarna att ha två utrikes födda föräldrar än två inriktes födda föräldrar.

I årskullarna 0-9 år gamla barn i Lessebo, så låg år 2018 andelen barn med utländsk bakgrund i intervallet 35-51%.

***

Ja, det pågår ett befolkningsutbyte och detta utbyte är allt annat än jämt fördelat. Storstäderna har under lång tid drabbats av massinvandring. Förort för förort, stadsdel för stadsdel, så skapas nya avsvenskade områden, när civilsamhället självorganiserar sig i en ny verklighet. I de mellanstora städerna finns idag utanförskapsområden sammansatta uteslutande av invandrare, vilket var ett okänt fenomen förr.

Hur kommer det att bli i små kommuner som Lessebo? Det finns ingen anledning att tro något annat än att svenskar där kommer reagera som svenskar gjort i större städer: man drar upp bopålarna och flyttar. Precis som man flyttat från alla dessa riksbekanta förorter. Men frågan blir vart de kommer att flytta? Från den lilla kommunens centralort till omgivande landsbygd? Eller kommer vi att få se mer omfattande flyttmönster, där hela kommuner överges av det svenska?

Sven Valerio
Kretsansvarig Västernorrland, Alternativ för Sverige

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.