Min far är en hårdnackad miljömuppe, vars stora idol är Greta Thunberg. Han kan inte smälta att jag röstar på Sverigedemokraterna, och menar att man kan jämställa dagens nysvenskar, från Somalia, Eritrea och Afghanistan, med äldre tiders invandrare från Östeuropa – de som ofta hade akademisk utbildning och var stenhårt inriktade på att assimileras in i det svenska samhället. Jag känner avsky/vanmakt, de samtalsmässiga beröringspunkterna blir allt färre, och hade min far inte varit till åren kommen och vid skröplig hälsa så är det inte otänkbart att vi hade klippt kontakten, eller snarare jag med honom. Med min EU-vurmande, mainstreammedieslukande moster är läget liknande, och om någon hade talat om för mig för tio år sen att politik är ett ämne vars kniv kan skära sönder alla slags familjeband så hade jag inte trott det.
***
Jag tror inte att alla värdegrundskvinnor är så uttorkade som de ser ut på ytan. Läser i Eskilstunakuriren om en kvinnlig chef för en flyktingförläggning som hade sex med flyktingpojkar. Samlagen spelades in på film. Hon sa att ”om ni inte har sex med mig ringer jag Migrationsverket så att de utvisar er”.
Enklaste sättet att väcka ”värdegrundskvinnorna” på vore att låta medelålders män vurma för ensamkommande flickor … att på samma sätt låt dem följa med hem och sova i sängen så de får ”närhet och värme”. Det skulle dessutom få männen i MENA-länderna att börja fundera på vad de håller på med (inget biter så hårt som att brudarna drar).
***
På mitt jobb är det 95% män ( 99% pursvenskar ), men som du redan vet så röstar de precis som ”värdegrundskvinnorna”. Jag ser det som omöjligt att väcka dem med ord, jag ironiserar och pekar frekvent på dårskapen, men inget verkar bita.
Jag är mer och mer till freds med förklaringen att det undermedvetna styr. När man är besatt av något blir man blind för allt annat ”by design”. Tyskarna har visat att de på kort tid kan växla från fanatisk krigslust till självutplånande godhetsfjantar. I andra världskriget besinnade de sig inte när de väl hämnats på Frankrike, utan tåget accelererade tills omvärlden satte käppar i hjulet. Godhetståget är uppe i samma fart som 1942-tåget. Bara stora skulder och inbördeskrig väntar vid slutmålet.
Svenskarna är väldigt lika tyskarna. Godheten är heller inte äkta, då man helst gör det med andras pengar och totalt skiter i äldre och konsekvenserna för sina barn. Skenhelighetsknarkare är nog en bättre etikett.
Jag kan lätt förstå korruption och intresse för hämnd och viljan att försvara sitt eget. Men självutplånande godhet i så stor skala är något nytt, samtidigt som det är fundamentet i den kristna tron. Att så många i väst har attraherats av den speglar nog majoritetens ”mentala profil”. Profilen finns kvar även sedan vi slutat gå till kyrkan. Den som har koll på den profilen kan precis som en bra fiskare agna med det rätta ”godhetsbetet”. Lika förutsägbart som en gädda … mer än 80 % kommer igen och igen att bita i godhetswobblern. Personligen förankrar jag mig hellre i ”Den gyllene regeln” och förväntar mig därför inte ett ”gulle dej” om jag bär mig illa åt, utan ser en tillrättavisning som helt på sin plats. Därför är jag också beredd att ge andra en tillrättavisning.
Antag att Sverige skulle sluta upp runt en ”stark ledare” som fick ordning på polis och våra gränser, dumheten skulle ändå växa som ett mögel bakom en fungerande fasad.
***
Känner du till den omfattande förekomsten av insektsbekämpningsmedel bland romer? Saken är den att ingen kan bo på marken utomhus i parker eller i skogsterräng på sommaren någon längre tid, utan att skydda sig mot den stickande/blodsugande insektsfaunan, till exempel myror, som lever där. Den faunan är troligen än aggressivare i Sydeuropas varmare klimat. Ett lägerbygge måste därför grundas med något insektsskyddande medel, till exempel Myrr C eller D (kommersiellt tillgängligt i Sverige), eller kanske ännu starkare gifter från jordbrukssektorn i Rumänien.
Själv har jag sett tre läger i Malmös parker och kunnat märka resterna av Pyretroider. Dessa medel är aggressiva och skadar huden/ögonen på känsliga personer. De är i finfördelad pulverform (eller kanske granulat – som ändå successivt löses upp till pulver). Pulverpartiklarna blir lätt luftburna och virvlar runt i vinden. Naturligtvis hamnar pulvret på romerna själva – det är ett av problemen med användningen, eftersom medlen egentligen är nervgifter (pyretroidföreningar) som inte hör hemma på människor, ens i den försvagade form som de säljs kommersiellt.
Värst är det för de känsligaste – bebisarna – som kan få hjärnsjukdomar, t.ex. ADHD, av giftexponeringen. Skadorna ökar med exponeringstiden. Många romer lever i en permanent kontaminerad miljö, verkligen beklagansvärt och destruktivt för gruppen. Hjärnskadade bebisar ger hjärnskadade vuxna. Är detta en stor andel av gruppen lär den ha svårt att hävda sig i samhället (Se vidare Teresa Rodriguez forskningsrapport: Pyrethroids exposure and neurobehavioral performance in school age children in Nicaragua; DiVA. org: UU-182162 ). Vuxna kan vid långvarig giftexponering få lungskador, muskelryckningar mm, se Säkerhetsdatabladet pkt 4.2 för Myrr D.
Ett andra problem i sammanhanget är att Romer med pyretroidpulver i kläderna tränger sig på allmänheten vid ingångar och i tunnelbanevagnarna. Det kan inte undvikas att en överföring av giftpartiklarna därvid sker. Jag anser att det är otrevligt och skadligt. Ett starkt argument för tiggeriförbud.
I denna vår PK-dominerade värld avfärdas den här typen av konstateranden regelmässigt. Men detta är ingen skröna. Skulle det vara viktigt kan man med hjälp av gaskromatografi, med hög precision, konstatera förekomsten av pyretroider. Den kan således fastställas helt objektivt.
***
Häromdagen gjorde jag en bilresa i min närmsta omgivning i nordvästra Skåne. Speciellt ville jag se hur det var i Åstorp. Denna lilla stad minns jag som helt vanlig, välskött, belägen i inlandet i vacker natur. Helt normala människor bodde där, folk som ville bo i en mindre, lugnare och mer barnvänlig stad än Helsingborg och pendla dit till jobbet. Vad jag nu fick uppleva var en hisnande förflyttning, som till en annan planet. Jag såg sjaskighet, gapande tomma butikslokaler, nyanlända i stor majoritet sysslolöst strosande ute på gatorna. Kring tågstationen pågick öppen knarkförsäljning av ett gäng synbart påtända araber, kring ett nedgånget hyreshus med filtar bakom samtliga fönster. En ensamkommande satt på huk invid en husvägg och iakttog kedjerökande och glasartat sina kamrater. Scenen var obehaglig. Jag hoppade in i bilen igen och tänkte att det är ett bra dumt påhitt av mig att bege sig på safariutflykter av detta slag. Snabbt körde jag iväg och var lättad att lämna stan bakom mig.
Höganäs, en knapp halvtimme därifrån, verkar gå åt motsatt riktning. 1990 var det en grå liten stad, trist, med lokalförankrad arbetarbefolkning. Med tiden fick stan ett rejält ansiktslyft, tack vare ett klipskt och nationalistiskt (!) ungerskt kommunalråd, och nu har det blivit klart fashionabelt, mer och mer för varje år. På sommaren befolkas Höganäs av stockholmare i rosa tenniströjor. Fina bilar varvat med veteranbilar och cabrioleter kör omkring på gatorna och man tänker att Höganäs har blivit ett ställe för bättre bemedlade.
Nyanlända och asylboenden finns naturligtvis också i Höganäs, men på något vis verkar de nyanlända här vara ”bättre”, utvalda på något sätt. På det stora hela alltså. De uppför sig trevligt och sitter i biblioteket och pluggar svenska, helt seriöst. Jag begriper inte om de har gått igenom något filter för placering i den här kommunen. Det slog mig att det är segregeringen som måste göra sig gällande, att vita svenskar, som tidigare bott i ställen som Åstorp, söker en tillflyktsort (innan de lämnar Sverige för gott). På så sätt har Höganäs blivit som en bubbla. Här ser man verkligen relativt få nyanlända, folk är välklädda, välmående och lugna (de är ju trygga i vissheten att de ju alltid kan lämna Europa och dunsta till Nya Zeeland eller Australien när det helt brakar ihop här). Befinner man sig här kan man inte tro att Sverige är ett sjunkande skepp. Om segregation har man ju hört många gånger, men då tänker jag mig alltid den som förlagd inom städer, som Rosengård kontra Limhamn i Malmö.
Utvalt och något redigerat av Karl-Olov Arnstberg
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 