Bloggläsare mars 2020


När det gäller statistiken över hatbrott söker BRÅ inte igenom alla brottskategorier, utan bara de som ”främst förekommer vid hatbrott”. Från Hatbrott 2018 Teknisk rapport sid 11 (BRÅ är avsändare):

”De brottstyper som ingår är de som främst förekommer vid hatbrott, enligt Säpos bedömning vid inrättandet av den nationella hatbrottsstatistiken: våldsbrott (misshandel, mord, dråp, och våld mot tjänsteman), olaga hot, ofredande, ärekränkning, hets mot folkgrupp, skadegörelse, klotter, olaga diskriminering och diverse övriga brott (en fullständig beskrivning av brottstyper finns i bilaga 2).

Denna avgränsning har behållits för att eftersträva jämförbarhet i statistiken över tid. Av samma anledning görs inte någon sökning på anmälningar om exempelvis stöld, personrån eller sexualbrott. Effekten av denna avgränsning är svår att uttala sig om, men det innebär troligen att en del hatbrott förbigås.”

Troligen ja, och troligen är det en hel del hatbrott mot just svenskar som förbigås, när man väljer bort just dessa brottskategorier.

***

Du skriver att Orwell var för gammal för att bli soldat i andra världskriget, men han deltog aktivt som befäl i spanska inbördeskriget, vilket han beskriver i ”Hyllningar till Katalonien”. Han var övertygad om att förlusten i kriget till största del berodde på Stalin och dennes dödsskvadroner, som mördade många anarkister och andra på vänsterkanten. Dessutom gör han några intressanta iakttagelser om att krig är 90 procent väntan och 10 procent action, och förvirringen i action.

I ”Down and out in Paris and London” beskriver Orwell svälten och vad svält gör med människor, insikter och kunskaper som gått förlorade i vårt land, men som kanske är på väg tillbaka? Jag ansåg att detta var boken man ska läsa för att förstå svält, tills jag kom över Hamsuns Svält, som slog Orwells bok.

***

Du skriver bland annat att ”svaga män släpper fram starka kvinnor” och att ”den katastrofala samhällsutvecklingen ytterst är männens fel”. Så enkelt är det inte, anser jag.

Jag håller med om grundtesen – att samhällsomvandlingen i negativ riktning sannolikt hänger ihop med att kvinnor erövrar allt fler maktpositioner i samhället och att detta tillåter deras specifika värderingar att slå igenom. Och orsaken till att detta sker är förvisso enkel, men den handlar inte om svaga män, utan om att män har en svagare maktposition.

Kvinnorna har alltid haft en mycket stark naturlig maktbas: makten över sexualiteten och fortplantningen. Detta är huvudanledningen till att äldre och mindre utvecklade samhällen i stort sett alltid varit patriarkat. Männen styr i kraft av sin större styrka och aggressivitet. I synnerhet styr de över kvinnorna. Detta för att de innerst inne vet att om de gör kvinnorna till sina jämlikar i fråga om övriga maktbaser, så kommer kvinnorna ganska snart att bli dem övermäktiga.

Orsaken är som sagt enkel. I ett patriarkaliskt samhälle bestämmer männen över kvinnorna och över kvinnornas kroppar – vilka de skall ha sex med och vilka de skall ha barn med. Med jämställdhet på övriga områden kommer kvinnorna att bestämma vem som får ha sex och vem som får reproducera sig. Om kvinnorna är fria och jämställda så blir det dom som väljer partner.

Detta får på sikt väldigt långtgående konsekvenser. Kvinnorna kan straffa eller belöna män med att samtycka till eller neka till sex. Medvetet eller omedvetet. Detta gör att män tenderar att gå kvinnors önskemål till mötes i högre grad än vad de annars skulle gjort. Kort sagt – kvinnor ges fördelar i konkurrensen mot män som en konsekvens av deras sexuella makt. På sikt ger detta kvinnor ett övertag i samhället som då inte längre bara är kopplat till makten över sex, närhet och reproduktion, utan även till reell makt. Dvs makten över pengar och status – till exempel i form av samhällspositioner och åtråvärda och välbetalda jobb – på grund av att kvinnor avancerat till toppen av lokala strukturer. I företag och inom den offentliga sfären.

På sikt förstärks kvinnornas makt ytterligare genom att de är mer sociala och grupp/konsensusorienterade än män. För när de väl börjat få maktpositioner så backas de upp av sina medsystrar. Detta ökar deras makt, till exempel genom att de numera snabbt kan skapa drev på Twitter och Facebook. I och med att de avancerat till viktiga positioner inom politiken och till chefer inom MSM kan de dessutom påverka informationsflödet i samhället. Som höga chefer inom den offentliga administrationen kan de även påverka till exempel lagstiftning vilket ytterligare förstärker utvecklingen mot ett samhälle som domineras av kvinnligt tänkande och kvinnliga värderingar. Totalt sett blir detta en självförstärkande process. Och när processen pågått så långt som i Sverige blir den nästan omöjlig att stoppa. Kvinnorna sitter på både en stor del av den formella och den informella makten. Männen tvingas spela med för att inte riskera familj, jobb, pengar och social status. Makt skapar också sina följare, så helt naturligt ser vi män som högljutt deklarerar att de är feminister, samtidigt som de förtalar andra män. Allt i syfte att stärka sina egna positioner hos den ”härskande klassen”. Resultatet ser vi runt omkring oss.

***

Sedan några år tillbaka har jag hängt med min schackspelande son på olika tävlingar runt om i Sverige. Vad som gjorde mig fundersam var den totala manliga dominansen kring spelborden på tävling efter tävling. De flesta schackspelande flickorna hoppar nämligen av i 14-15-årsåldern.

Denna könsmässiga slagsida har naturligtvis i tider som dessa, så vitt jag vet, alltid utmynnat i tal om diskriminerande normer och patriarkala strukturer, vilket inte minst fått till följd att många män går runt med dåligt samvete och inte begriper vad dom gör för fel.

Min son studerar också matematik på universitet. Om jag fattat saken rätt råder samma könsmässiga slagsida även där, med närmast total dominans av pojkar. Samtidigt har jag för mig att flickorna i grundskolan ofta ligger före pojkarna på den matematiska nivån.

Tänk om dessa skillnader mellan män och kvinnor i stället handlar om skillnader i IQ.

Av en händelse ramlade jag över ett inslag på youtube om den danska intelligensforskaren Helmuth Nyborg som hävdar att fler män än kvinnor ligger i både toppen och botten av IQ-skalan. Om han har rätt eller fel är jag inte rätt man att avgöra. Men mot bakgrund av mina tankar ovan blir han svår att inte ta på allvar. Om det mot feminismens dogmer råder olikheter i intelligens mellan könen verkar det uppenbart att männens intelligens passar bättre ju mer avancerad matematiken och schackspelet blir.

***

Media har med anledning av domen i det s.k. ”Förnedringsrånet”, där man förutom att stjäla offrets egendom också har urinerat på och klätt av offret naken, publicerat en rad analyser av orsakssammanhangen.

Vår statsminister gav Alliansens skattesänkningar skulden medan alla andra analyser utgår från individpsykologiska eller socioekonomiska faktorer. Det mest intressanta i mitt tycke var föräldrarna till den som urinerat som i TV-intervjuer gav bilden av en tidigare välanpassad individ från ett solitt invandrarhem helt utan extremistiska tendenser. Plötsligt hade den 16-årige sonen utvecklat asociala beteendemönster och kommit i s.k. dåligt sällskap.

I Agenda intervjuades det vanliga gänget av kriminologer och f.d. kriminella men också Mustafa Panshiri som kunde hänvisa till omfattande direkt kunskap om den miljö där denna typ av brottslighet florerar.
För första gången i alla analyser nämner han begreppet ”Klan” som en avgörande faktor för utvecklingen av dessa brott. Självklart tar ingen notis om detta och SVTs programledare hänvisar till fuskstatistik från 1990-talet om rån av mobiltelefoner.

Peter Springare avvisar i sin intervju på Swebbtv teorin att detta rör sig om att förövarna tillhör löst sammansatta gäng. Han säger att detta är en del i ett betydligt större sammanhang. Om det kan vara så att den ovannämnde ”urinerarens” dåliga sällskap är just klangemenskapen, varför förekommer aldrig detta begrepp i den kriminologiska analysen? Är det för att begreppet klan är så fast förbundet med etnicitet och därigenom rasistiskt?

Om man studerar klan ur ett etnologiskt perspektiv finns det massor av bra analyser av hur denna varit och är grundstenen i MENA ländernas och stora delar av central och södra Afrikas struktur. Det ottomanska riket byggde under ett drygt årtusende på att balansera lokala klaners lojalitet. Krigen i Syrien och Irak kan bara förklaras i ljuset av klanmotsättningar.

I Sverige var de ”ätter”, som föregick kungamaktens dominans, typiska klanstrukturer.
Vi har under lång tid tagit emot inflyttare som i tusen och fler år levt och varit beroende av de sociala skyddsnät som klanerna erbjudit men det verkar som att vi vägrar att inse att detta kan ha en betydelse här och nu. När man söker på begreppet klan och Sverige finns det några analyser som pekar på socioekonomiska faktorer, som kan inverka på hur inflyttare bosätter sig för att kunna upprätta klanstrukturer och hur dessa i så fall fungerar. Men kärnfrågan lämnas öppen.

Polisen hävdar att man har ingående kunskap om MC-gängen. Var de finns, vilka som ingår, resurser, brottsstruktur m.m. Vad vet polisen om klanerna? Åtminstone inget jag kan hitta som öppen information.

Det verkar som om vi har en tendens att betrakta klanerna ungefär som frikyrkor, idrottsföreningar och andra harmlösa institutioner. Trots att vi med jämna mellanrum avslöjar storskaliga bedrägerier, svart ekonomi, lokal milis, hedersförtryck, gängkriminalitet och inte minst samordnade aktioner för politisk påverkan som bara kan förklaras med gruppstyrning. Med andra ord klanverksamhet.

Johan Westerholm gör i sin bok ”Islamismen i Sverige” en inträngande analys av hur Islamistiska grupperingar påverkar samhällets organisationer. Är detta möjligt att genomföra utan att bygga på ett omfattande nät av organiserade klaner?

Min dystopiska vision är att vi redan är involverade i ett lågskaligt inbördeskrig mellan de etablerade klanerna och ”svenneklanen”, som dessvärre har förlorat mycket av det skyddsnät de andra klanerna erbjuder. Mohamed Omar kallar oss i ”Det Goda Samhället” för faderlösa. Gängmedlemmar kungör öppet att det är riskfritt att ge sig på svennar för dom har ingen som kan svara på våldet.
Björn Olsson

Utvalt och något redigerat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.