Värdegrundssekten, sprattelgummorna och de kraftlösa männen I

I dag återkommer Per Hagenäs med en text som på grund av sin längd är uppdelad i två.

Den rätta värdegrunden blir i rollen som maktens ideologi alltmer skamfilad och osannolik. Under den pågående pandemin förstärks detta intryck av dess representanters cyniska attityd till äldre svenskars liv. Den absolut mest hänsynslösa illojaliteten mot svenskarna är dock den påtvingade massinvandringen. Detta projekt är skapat över människors huvuden, av ett självtillräckligt politiskt etablissemang. Mer än en miljon människor ska nu tas om hand och ges försörjning, vård, skolor och bostäder, utan att de i någon större utsträckning själva kan bidra. Den politiska eliten sprider också, utan förankring hos medborgarna, svenskarnas pengar över världen. När skatterna är indrivna ses dessa tydligen som politikernas pengar, att använda lite som de tycker.

Elitens självcentrerade ambitioner har under de senaste decennierna förvandlat Sverige till ett ideologiskt auktoritärt land, med en allt fattigare, mer otrygg och splittrad befolkning. Att de politiker som sitter vid makten inte sätter landets egna medborgare i första rummet, är ett klart svek mot deras huvudman.

Svenskens solidaritet med detta etablissemang måste snarast upphöra och en plan för av-sättning och rättsskipning startas. Svenskarna måste ta tillbaka makten över sitt land. Frågan är därför:

  • Varför är så många svenskar och särskilt kvinnor fortfarande lojala mot makten?
  • Varför är Sverige så polariserat och etablissemanget så hatiskt mot sina kritiker?
  • Vilka krafter är det som har kunnat rasera det trygga välmående landet i norr och förvandla det till ett av Europas farligaste och mest splittrade länder?

Förklaringar som dold agenda, storfinans, politisk inkompetens och nymoralism väcker fler frågor än de besvarar.

På nätet finns det gott om skarp analys och kritik som rör invandring, värdegrund och klimathot, som förtigs i regimlojal media. MSM:s journalister ignorerar medvetet dessa debatter, vilket inte betyder att de är faktaresistenta utan faktaignoranta. Det som kan antas störa den rätta värdegrunden får varken diskuteras eller kritiseras.

Ideologins världsbild utgår från idéer om förtryckta och förtryckare, där etablissemanget genom den rätta värdegrunden framställer sig som de förtrycktas räddare. För att vi ska lära oss att tänka rätt stödjer media denna ideologi genom att skapa tillrättalagda berättelser med ett galleri av statiska rollkaraktärer kring kön, sexualitet och etnicitet, som i en italiensk Commedia dell’arte-pjäs.

Den rätta värdegrundens folk formar en sorts politisk sekt. Den har de flesta sekttypiska dragen som

  • Stark inre sammanhållning
  • En utpekad fiende
  • En pseudoreligiös ideologi
  • Faktaresistens/ignorans
  • Handlingsförlamning, när ideologin hotas.

Alla sektens medlemmar har också rätt att förfölja ideologiska fiender, kombinerat med ett absolut krav på ideologisk lydnad till sektledningen. De känner igen varandra på samlande symboler som värdegrundsramsor och prideflaggan. Sekten kräver också distans till sina fiender. En enkel lunch med fel person leder till uteslutning (ex. Marcus Birro).

Den politiska sekten Den rätta värdegrunden är till sin funktion inte olik nazism och kommunism. De tre sekterna har varsin central fiende: patriarkatet, judar och kapitalister. Respektive ideologi har uppstått ur falska tolkningar av historien och de har varsin stor berättelse om kvinnokamp, klasskamp och raskamp.

Man kan tycka att det är magstarkt att jämföra dagens rätta värdegrund med den nazistiska eller den kommunistiska. Men att förlora sitt land, sitt välstånd och att förvandlas till en hårt kritiserad majoritet – på väg att bli en minoritet i sitt eget land – är ingen liten sak.

Värdegrundssekten erbjuder gemenskap och trygghet för dem som bekänner sig till ideologin. Dess bakomliggande historiskt baserade narrativet är att vi lever under ett ständigt akut hot mot det goda samhället som. Det kommer från dem som vill styra landet på traditionellt sätt: meritokratiskt och med svenskarna i fokus. Det är detta hot som legitimerar mediernas utfrysning av nästan 25 % av Sveriges befolkning. Dessa stämplas genomgående som onda människor, eftersom de inte tror på sektens ideologi. På så sätt kan Det är bara på så sätt sekten kan bibehålla sin makt och det är därför MSN demoniserar oppositionen. Om kritikerna skulle mötas med demokratisk respekt kan människor börja lyssna och tänka själva runt sakfrågorna. Etablissemangets konstruerade fiendebild skulle försvinna och korthuset rasa.

Det är viktigt att förstå att det inte är ideologin i sig utan polariseringen som möjliggör för värdegrundssekten att behålla makten. Ideologin Allas lika värde består av förgyllda meningslösa fraser och är bara ett lockbete som syftar till att polarisera svenskarna mellan dem som gillar fraserna och trivs i sekten och dem som ifrågasätter dess konsekvenser. Vi märker inte denna manipulation när vi fokuserar på ideologin och dess orimlighet. På så sätt bidrar vi till polariseringen, eftersom ”ont” aldrig kan vinna över ”gott”.

Offergrupperna är nödvändiga för polariseringen. Dessa beskrivs som historiskt förtryckta och nu äntligen befriade av värdegrundssekten. Dessa grupper kan röra barnet mot den vuxne, kvinnan mot mannen, den rasifierade mot den rasistiske svensken, invandraren mot den främlingsfientlige, den HBTQ-upplyste mot homofoben.

Kritik av ”Den rätta värdegrunden” fungerar inte som ett verktyg för att komma åt etablissemanget. När exempelvis Sverigedemokraterna nästan vänder ut och in på sig för att bli accepterade, så hittar företrädarna för övriga riksdagspartier bara på nya anledningar till att ”aldrig samarbeta med SD”. De behövs nämligen som fiende i det teaterstycke de rättrådiga spelar inför svenska folket.

Den andra slutsatsen är att värdegrundsektens medlemmar inte är intresserade av hur denna ideologi skadar Sverige och svenskarna. Den är en potemkinkuliss hämtad från falska föreställningar om historiska händelser kopplade till vår kulturs mest traumatiska skeenden, som världskrig, kolonialism och kvinnoförtryck. Vi som vänder oss mot värdegrundssekten kan därför inte vinna, så länge de definierar spelreglerna. Vi behövs som fiender. Sekten kommer aldrig att ge upp behovet av att kunna skylla kvinnors problem på männen, invandringens problem på rasistiska svenskar, unga kvinnors psykiska ohälsa på könsroller. Den som kryper till korset och erkänner sin rasistiska, patriarkala och islamofoba skuld blir även fortsatt bemött med förakt och hån.

Det är svårt att förstå att en så skoningslös jakt på misstänkt värdegrundsillojala etniska svenskar kan samexistera med en total vördnad inför värdegrundsdissonanta invandrade kulturer. Men vad invandrare har för värdegrund är fullkomligt ointressant, eftersom de inte hotar polariseringen och sektens dominans.

Min hypotes är att polariseringen, med sin radikaliserande effekt är huvudförklaringen till samhällsutvecklingen. På arbetsplatser blir värdegrundsaktivism en karriärväg och radikalisering gör att värdegrundsfrågor och sektlojalitet blir viktigare än kärnuppgiften. MSB verkar därför fokusera mer på jämställdhet än på beredskapslager och SÄPO på det löjeväckande rysslandsnarrativet och de ”högerextrema”, vad det nu är. I senaste SÄPO-rapporten angavs ju också ”antifeminism” som ett demokratihot. Radikaliseringen kommer ur en sorts ’råttan på repet’-situation där alla är rädda för sin chef, ända upp till regeringsnivån. Dagens samhälle styrs, som i alla ideologiska diktaturer, av rädsla.

Så småningom permanentas rädslan via medias statuerande exempel och en blind fläck av förnekelse uppstår kring dissonanta fakta. Dessa blinda fläckar försvaras aggressivt av de sektlojala, då ett ifrågasättande försvårar deras karriärer och höga positioner i hierarkin.

Att samhällsproblemen och polariseringen till varje pris måste bevaras är något som vi sett förut. Trots att kritiken växte, eller kanske på grund därav, ökade förföljelserna av de oliktänkande under nazism och kommunism. Vi ser samma tendens idag där allt fler döms för ”Hets mot folkgrupp”.

Nätets alla fria debatter av viktiga sakfrågor leder till minskad publik för etermedia, vilket skapar panik. Etablissemangets nyhetskanaler behövs för att upprätthålla den polariserade världsbilden. Tvångsmässig skattefinansiering tycks bli lösningen för de döende medierna. Efter att den nya ideologin i samhället tagit makten så kan man tro att förföljelserna av sektens fiender ska minska eftersom de kan kontrolleras. Istället ökar den, som vi också såg hos nazismen och kommunismen. Orsaken ligger förstås i ideologins falska världsbild och historiska narrativ. Det är varken patriarkatet, judarna eller kapitalisterna som är upphovet till samhällets problem så inget blir egentligen bättre. För att säkra lojaliteten till ledningen och hindra folk från att nu börja kritisera ideologin så måste polariseringen, det vill säga hetsen mot den utmålade fienden öka. Det är denna skärpning vi ser idag genom ett successivt bredare definition med fler dömda för ”Hets mot folkgrupp”, samt i de ständiga utökningarna och skärpningarna av de sexuallagar som främst fokuserar på de etniska svenskarna.

Värdegrundssektens överlevnad hänger på en effektiv demonisering av dess fiender. Polarisationen, som görs genom att svartmåla motståndare, ska hindra folk från att tänka själva, vilket de börjar göra när nu viktiga samhällsdebatterna främst förs på nätets fria kanaler. Den sektlojal pressen och SVT behöver därför konstgjord andning via våra skatter.

Det fria ordet får inte ta över.

Per Hagenäs

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.