Vi såg det aldrig komma


I november 2019 intervjuades Stefan Löfven i SVT:s Agenda om våldsbrottsligheten. Sverige låg då etta i Europa när det gäller dödsskjutningar bland unga män. Statsministern svarade yrvaket att han såg det aldrig komma. För det fick han mycket kritik, bland annat skrev SvD-journalisten Göran Eriksson att Stefan Löfven visst såg det komma. I sitt sommartal 2015 sa statsministern nämligen att han och regeringen ”sedan dag ett” föresatt sig att bekämpa gängkriminaliteten och att han hade gett ”justitieministern och inrikesministern i uppdrag att ta fram insatser, för att öka polisens förmåga att möta organiserad brottslighet”. Stefan Löfven såg vad som hände – han talade bland annat om ”orons sommar” – men de insatser som gjordes blev i praktiken inte så effektiva. Det var väl mera så att en och annan sakkunnig fick förstärkning i lönekuvertet, medan våldsbrottsligheten eskalerade.

Det som intresserar mig som inledning till det här blogginlägget är emellertid inte vår statsministers och regerings handfallenhet, när det gäller att stoppa eller åtminstone minska på våldskriminaliteten, utan uttrycket ”vi/jag såg det aldrig komma”. Det gäller nämligen skrämmande ofta för avgörande händelser, riktigt stora förändringar, att de tar såväl makthavare som opinionsbildare och oss andra på sängen.

Tsunamin i Asien 2004 visade hur oförberedda de svenska myndigheter var, som har ansvar för krishanteringen, inte minst Utrikesdepartementet. Skogsbränderna i Västmanland visade också ett oförberett myndighetssverige. Vidare, det var nog inte många som förstod vad som höll på att hända när Metoo-rörelsen tog fart. Likadant med Corona-pandemin. Den överraskade svenska beredskapsmyndigheter med brallorna nere och har hanterats så illa – vilket dödstalen visar – att New York Times konstaterar att Sverige blivit ett pariahland i Skandinavien. Övriga länder vill som bekant inte släppa in svenskar.

Den senaste ”överraskningen” är Black Lives Matter-rörelsen. När jag såg att polismordet på George Floyd ledde till upplopp i Minnesota, som sedan spred sig till andra städer i USA, så blev jag inte överraskad. Däremot var jag totalt oförberedd på att svenska ungdomar (mestadels) – trots förbudet att samlas fler än femtio personer – skulle sluta upp i tusental och demonstrera – i Stockholm och Göteborg. Vi har ju ingen rasistisk historia av amerikanskt slag och det finns ingen jämförbar motsättning mellan svenska poliser och svarta medborgare. Dessutom, hur ligger det till med statistiken? Hur ofta är det som vita poliser dödar svarta medborgare – i jämförelse med andra amerikanska mord? I tidskriften Fokus skrev chefredaktören Johan Hakelius:

I en undersökning mellan 1976 och 2004 var nästan 95 procent av de som mördat svarta amerikaner själva svarta. Andra mätningar som gjorts ger liknande resultat: mellan 1980 och 2008 mördades 93 procent av svarta offer av svarta förövare, under 2018 var 88 procent av de som misstänktes för mord på svarta själva svarta.

Se också diagrammet ovan, som visar statistik från FBI. Nya Tider är mig veterligt den enda svenska tidning som publicerat denna viktiga sakinformation.

Min egen spontana reaktion var att det var totalt uppåt väggarna med BLM-demonstrationer i Sverige. Om de hade demonstrerat mot den svenska äldrevården, där frågan är om inte ett massmord blivit resultatet av myndighetsinkompetensen och nonchalansen, då hade jag begripit det. Men detta med en BLM-demonstration – enkelt uttryckt, jag såg det aldrig komma.

Då tror jag mig ändå vara en av dem som har lite bättre koll än gemene man på ungdomsgenerationen och fenomen som Woke, SJW (Social Justice Warriors), transrörelsen och den rasism som i form av ett approprieringsförbud (också det totalt oväntat) växer fram hos den unga generationen. Ibland, lite elakt och samtidigt träffande, kallas den för snowflakes – eftersom anhängarna ser sig själva som offer i alla möjliga sammanhang.

När vi läser att JK Rowling, författaren till Harry Potter-böckerna, möts med massiv kritik för att hon ironiserar över transrörelsen, som inte gillar ordet kvinna – det är för snävt – utan hellre väljer beteckningar som ”Människor som menstruerar”, skrattar vi därför att det är så befängt. På Twitter skrev hon: ”Jag är säker på att det finns ett ord för det. Hjälp mig här” och exemplifierade med engelska felstavningar av ordet women: ”wumben? wimpund? woomud?”

Twitter-följare kallade kommentaren för transfobisk eftersom det finns transpersoner och icke-binära som också menstruerar. Den amerikanska hbtq-organisationen GLAAD skrev att Rowling lierade sig med en ideologi som medvetet snedvrider fakta om transpersoner och att det 2020 inte finns någon ursäkt för det.

Denna extrema ungdomsgeneration uppfattas nog varken i Storbritannien eller i Sverige som ett reellt samhällshot. Det är löjeväckande och kul läsning. På ett likartat sätt tänkte jag också, när jag befann mig vid Stockholms universitet under 68-upproret, ungdomsradikaliseringen och FNL-grupperna. Trots att jag själv var lika ung så var jag klar över att detta var ideologiska krumsprång som hörde ungdomen till. Mina kompisar skulle mogna, det skulle gå över. Inte kunde jag tro att de skulle bära med sig sina övertygelser in i maktens korridorer och skapa det PK-Sverige vi nu brottas med, och som gör så många människor illa.

Det finns flera anledningar till att hissa stora varningsflaggan för BLM. Den har kraft att engagera unga människor – även i städer och länder där den är totalt malplacerad och irrelevant. Nu senast läser jag om Stuttgart i SvD om ett uppblossande våld, som vissa kopplar till corona-krisen men som andra, vilket ter sig mer relevant, kan kopplas till BLM. Förloppet var ungefär detsamma som vid andra upplopp. Polisen kontrollerade en ung man som de misstänkte sålde droger och inom loppet av sekunder attackerades de av omkring 500 ungdomar, som krossade fönsterrutor, plundrade affärer och angrep polisen. I en videofilmad scen ser man en polis som blir sparkad i ryggen. Tomas Lundin skriver:

För polisen och för många tyska politiker finns det en omedelbar koppling till protesterna i hela världen mot rasism och polisvåld efter George Floyds död i Minneapolis den 25 maj. Sedan dess ser man också i många tyska storstäder bokstäverna ACAB, förkortning för engelska ”All Cops Are Bastards” …

För Sverige, som redan har svårt att rekrytera poliser för att möta den eskalerande brottsligheten är detta mycket farligt. Vilka ungdomar vill utbilda sig till poliser och komma på kant med hela sin egen generation?

Men det är faktiskt ännu värre. I USA växer andra parallella rörelser fram, som attackerar de institutioner som byggts upp kring vetenskap och logiskt tänkande (läs: det västerländska förnuftet). En av dem heter #Shut downAcademia”, en annan ”Shut downSTEM” (STEM ska uttolkas Science, Technology, Engineering and Mathematics). Anledningen är att detta är ”vithetens bastioner” (och till en del också asiaternas). Detta trots att samtliga universitet och högskolor gör sitt bästa för att rekrytera från de ”förtryckta” etniska minoriteterna. De ser ju anklagelserna för rasism och för dem handlar det om rena självbevarelsedriften. Men som ni ser med BLM och de fakta som redovisas i diagrammet: Här har de som för fram fakta och sakförhållanden ingen chans att hävda sig.

Se också att här är det ingen Lenin, Hitler eller Mao som lyckas elda folkmassorna och ta ledningen. Det här är en ledarlös upprorsrörelse som är i det närmaste självgenererande. Det är den unga generationen och de kommer att ta plats vid maktens lägereldar. Om inte alla vi med förnuftet och verklighetsförankringen i behåll lyckas sätta stopp, så kommer denna generation att fullborda den västerländska kulturens självmord. Det finns ingen som helst anledning att tro att denna tidsströmning kommer att självdö. Detta vansinne kan bli framtidens ”nya normalitet” på samma sätt som 68-generationen byggde upp det PK-Sverige som lägger sitt största krut på att förfölja oliktänkande. Jag ser att Expo nu varnar för den högernationella reaktion som kan följa efter corona, i lågkonjunkturens Sverige. Jag tror att det är en riktig analys men som varning riktar den sig åt helt fel håll. Den verkliga faran kommer från Woke-generationen. Jag ser den komma!

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.