När manligheten var dyrkad

I dag gästas bloggen av Gunnar Sandelin

På senare tid har jag gått igenom en stor samling veckotidningar från femtio- och sextiotalet. Jag fick dem av en vän, vars föräldrar hade efterlämnat ett helt upplag på vinden. Tidsandan fascinerade mig och jag har scannat in mer än hundra annonser. För mig, som är född i början av femtiotalet, utgör de en guldgruva, eftersom de sätter igång en minnesprocess. Kanske är det naturligt för åldrandet att tycka att det var bättre förr, men jag minns ett samhälle, där allt som var enkelt och naturligt i dag har vänts till sin totala motsats.

En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Dessa bilder berättar en historia om ett etniskt sammanhållet land där kvinnan hade makt över mannen i kraft av sin femininitet och där manligheten var självklar, ja närmast dyrkad. Som i den här annonsen för en deodorant från 1966:

Bildtexten lyder:

Ingenting ger Er samma stimulerande känsla av maskulin friskhet som Old Spice After Shave Lotion. Den maskulina friskhet, som gör det härligt att vara man.

Och jag tror inte att den här annonsen från 1969 hade kunnat passera normkritikens och genuscertifieringens postmoderna censur. En snygg, sportig tjej som helt enkelt gillar grabbar, det hade blivit för mycket för dagens intersektionella elitfeminister:

Under rubriken Jag gillar grabbar! kan man i reklamen för Sunsilk hårschampo läsa:

Man kan knappt tro att jag är med i pojklaget i rugby. Eller hur? Inte när jag smartat till mig så här i alla fall. Men på dagarna ser jag fruktansvärd ut. Lera upp över öronen. Håret står som spön i backen. Kolsvarta kläder. Tre kilo jord under skorna. Luktar grabb. Tur att det är så lätt avhjälpt. Snabbrush in i badrummet och sen är man som en ros igen.

Om jag hade haft en tidsmaskin och för någon ur det dåvarande folklagret dristat mig till att nämna sådana begrepp som könsmaktsordning, patriarkat, intersektionalitet, genusdoktriner eller att svenskhet och vithet skulle vara något som vi borde skämmas över, eller att islam alltmer vinner mark i landet, hade de inte förstått vad jag hade menat. De hade inte kunnat få in det i sin begreppsvärld; inte kunna se det komma, som det heter på nutida svensk myndighetsprosa. Antagligen skulle de bara ruska på huvudet, eller så hade jag väl fått en snyting för att de trodde att jag drev med dem. Inte kunde de väl ana att Sverige skulle genomgå en kulturrevolution, delvis med liknande konsekvenser som den kinesiska, som ju pågick för fullt i slutet av sextiotalet.

Idag nedvärderar vår samhällselit klassiska manliga dygder, som att försvara sitt land från yttre och inre hot, för att istället acceptera en invasion av människor från tredje världen med alla dess samhällsdestruktiva konsekvenser. Men de gamla veckotidningarna speglar en tidsanda, fram till slutet av sextiotalet, där mannen inte var feminiserad utan på traditionellt sätt skulle snärjas med kvinnlig skönhet och list.

Texten till den här bilden lyder:

För att bli lycklig måste en kvinna alltid vara tilldragande. Hon måste framför allt vårda sin hy – det finns ingenting en man tycker sämre om hos en kvinna än oren och vanvårdad hy. Därför har jag alltid skött min hy med Tokalon Creme.

Det fanns också en ton av kamratlighet mellan könen, men undertexten var att kvinnorna skulle ”få en slät ring på sitt finger”. Då kanske det var nödvändigt att fara till turistmålen i Sydeuropa och fånga en karl, eller ”vampa”, som det kallades. Till den här bilden fogades texten:

I sommar reser tusentals Evor ut på semester med drömmen om att fånga en karl och få en slät ring på fingret. Men vart ska hon resa, var håller de eftersökta ungkarlarna till? VR:s medarbetare har gjort en fullkomligt otrolig utredning i ämnet och redovisar här resultatet.

Den sexuella revolutionen låg fortfarande i sin linda. Kärnfamiljen var, ända fram till sextiotalets slut, den enda eftersträvansvärda samlevnadsformen, vilket speglas överallt i veckotidningarnas texter och bilder. Texten till nedanstående bild lyder:

Den smaken gick hem!
Nu har herr Nygift ”fått det på gaffeln”. Lilla fru Nygift är inte så slängd i matlagning än, men har lärt sig ett säkert knep – hon använder smör. Hon vet att det ger en smak som går hem! Pröva själv den här sillen så skall Ni se hur rätt hon har.

Annons från 1960

Att det ett halvsekel senare skulle vara normalt med ensamhushåll (38%) i Stockholms innerstad låg också utanför den tidens begreppsvärld. Vår tids kvinnor är inte självklart inriktade på att gifta sig och skaffa barn. Istället fyller Sverige ut de låga inhemska födelsetalen med import av mer fertila folkgrupper, som till stor del lever på bidrag. Var det ett bra sätt att lämna över landet på till kommande generationer?

Gunnar Sandelin

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.