Stödköp?

Många anser att böcker tillhör gårdagen, att de är utkonkurrerade av digitala media. Det är inte sant – eller mer precist: Det borde inte vara sant.

Böcker utgör en form av tidsrapportering som också i framtiden kommer att vara lättillgänglig och varaktig, på ett annat sätt än det som skrivs på nätet, där risken för censur och radering är en realitet. De har också en svårslagen fördel genom att den som vill veta vad en författare har att säga inte behöver tillgång till vare sig nätet eller ens en dator. Och det kanske allra viktigaste: Med tanke på de alltmer totalitära drag som våra politiska ledare visar upp – böcker, när de väl är tryckta och distribuerade –kan inte tystas eller på annat sätt kontrolleras av meningsmotståndare. Inte ens bokbål hjälper, därför att i praktiken är det omöjligt att spåra upp alla de böcker som ska förstöras. Det finns alltid ex. som överlever och på nytt kan mångfaldigas i dissidentkretsar. Därför, det kanske allra viktigaste stödet du kan ge till svenska dissidenter, är att köpa deras böcker. Dissidenterna åldras och dör, de tystas och ibland korrumperas de, men de böcker som de dessförinnan skrev, de finns kvar.

Under drygt ett år har jag arbetat parallellt med två bokmanus, romanen Uppbrott och debattboken Godhetstyranniet, som fortsätter den samhällsbeskrivning och analys som påbörjades i PKsamhället (2017) och jag fortsatte med i Efter demokratin (2019).

Uppbrott har tagit mest tid och var dyrast att producera. Det finns risk för att den går med förlust. Det kanske också gäller för Godhetstyranniet, som från och med nu finns på marknaden. När jag nu skriver, att om dessa projekt inte går ekonomiskt ihop, så lägger jag av, är det inget hot utan en ekonomisk realitet.

På den tiden jag gav ut på andra förlag än mitt eget, var risktagandet inte alls lika stort. Dels köpte biblioteken in, samma bibliotek som i dag inte vill ha dissidentlitteratur, dels bidrog staten ofta med en delfinansiering. Författarna kunde också få olika slags stipendier från Författarförbundet (som jag inte längre vill vara medlem i). Till det kom recensioner i dagspressen och när det ville sig väl också inbjudningar till radio och teve. Allt detta, som hjälpte upp försäljningen, står jag som dissidentförfattare utanför, men produktionskostnaderna – inklusive tryckningen – är desamma.

Lösningen för de flesta dissidenter är swishfinansiering. Jag är också med på det tåget och brukar få några hundra kronor i månaden – mer blir det inte, eftersom jag inte gillar att “tigga”, och därför inte är bra på det. Må vara att detta är en högst anständig form av tiggeri.

Vill du stödja mig i rollen som politiskt inkorrekt samhällskommentator så gör du det därför bäst genom att köpa mina böcker. Jag tror till exempel att romanen Uppbrott – den har redan fått flera smickrande reaktioner från läsare – är en bra julklapp. Det gäller kanske inte för de djupast godhetsfrälsta, men väl för dem som börjat förstå vad som händer med Sverige och Västerlandet. Säkert kan den också väcka en och annan, som borde ha sovit klart.

Med Godhetstyranniet tror jag mig ha blivit klar med en ganska lång ”resa”. Min dessförinnan säkerligen aningen naiva samhällssyn kraschlandade 1998 när jag släppte forskningsrapporten ”Svenskar och zigenare”. Den utlöste ett medialt drev som enligt Svenska Dagbladet gjorde mig till Sveriges mest utskällde professor. Det hjälpte föga att det var bra forskning och att den boken i dag är antikvariskt eftersökt. Jag fick syn på en förljugen svensk offentlighet som gjorde att jag under ett antal år undvek att skriva om minoritets- och invandrarfrågor. Min typ av forskning fungerade inte, men det var inte mig utan universiteten och samhällsdebatten det var fel på.

2006 kan man säga att jag fick syn på dagens Sverige, när jag fick ett manus om massinvandringens konsekvenser, betitlat Koka groda, refuserat av Symposion. De hade tidigare hade gett ut en bok av mig om det som jag då höll på med, nämligen samhällsplanering. Vi hade skrivit kontrakt och förlaget hade förskotterat 10.000 kr, men det hjälpte inte.

Därefter kommer ”de svarta åren”, efter att ett stort EU-projekt i samhällsplanering vid Stockholms universitet tagit slut och efter att jag nekats fortsatt finansiering av ett likaledes stort forskningsprojekt vid Södertörns högskola. Nu i efterhand förstår jag att det fanns politiska orsaker till att jag fick tummen ned. Kvar fanns bara en oavlönad gästprofessur på Stockholms universitet och jag hankade mig fram på akademiskt diversejobb – med det mesta stödet från Ax:son Johnsonstiftelsens tankesmedja och magasin Axess. Den ”finkulturella” framtiden verkade utstakad medan den akademiska pekade nedåt, om den inte redan hade slagit i botten. Men så slutade min supporter Kay Glans som chefredaktör på Axess och det ”finkulturella” fick ett hastigt slut.

Så startade min karriär som dissident. Jag fick mycket skrivet för jag behövde ju inte göra något annat. Ingen universitetsundervisning, inget mer ”diverse” kulturarbete, eftersom jag snabbt blev persona non grata i Åsiktskorridoren. Livet som fri skribent och forskare har med andra ord kostat mig rätt mycket, men jag kan inte säga annat än att det har varit värt det.

Godhetstyranniet kostar 250 kr och kan köpas på samma sätt som mina andra böcker. Du swishar till 123-2181931 eller för över slanten till mitt plusgiro 463 33 86-0. Sedan mailar du mig på koa@arnstberg.se och meddelar vart jag ska skicka boken/böckerna. Ange också mobilnummer. Här är en kort innehållsbeskrivning:

Alla vet vad godhet är. Goda människor vill andra människor väl och gör goda handlingar. Det är hemskt att det finns onda människor. Man kan bara hoppas att de goda är långt fler och att det är de som sitter vid makten.

Vi vet också vad ett tyranni är, ett skräckvälde. I godhetstyranniet lever medborgarna i skräck för att göra fel. Den som ifrågasätter mångkulturen, eller inte bekänner sig till den rätta värdegrunden, riskerar att förlora både sitt jobb, sina vänner och sin heder.

Det svenska godhetstyranniet styrs inte av någon tyrann utan av politiker, myndighetschefer, journalister och opinionsbildare, som är överens om att placera en gränslös godhet i förarsätet. Flyktingvän, det är fint i godhetstyranniet, medan sverigevän är ett begrepp som klassas som nazism, eller åtminstone som främlingsfientligt. De goda har tappat bort att deras uppdrag, om det nu ska definieras som godhet, är att vara goda mot det egna folket.

I det svenska godhetstyranniet har de godas godhet onda konsekvenser för det egna folket och det egna samhället.

Om någon månad lämnar jag (förhoppningsvis, det är en del coronarestriktioner) Sverige för vintern. Kan du tänka dig att göra ”två flugor på smällen”, det vill säga dels få signerade julklappsböcker att ge bort, dels stödja mig som samhällsdebattör, då är det nu du ska köpa en eller flera böcker! Under fliken “Köp böcker” här på bloggen finns instruktioner.

Tyvärr kan du dock inte få ”Godhetstyranniet” signerad, eftersom jag inte själv har hand om distributionen för den boken.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.