Totalitarism?


Kolla in bilden ovan. På företagsprofessorn Don Collins blogg läser jag att detta är en totalitär symbol, men läser slarvigt och missuppfattar budskapet, som naturligtvis är att en polis i tjänst inte med sin klädsel ska tillåtas markera andra och konkurrerande lojaliteter. Jag missar att den kvinnliga polisen, när hon täcker håret med en sjal, meddelar att hon är muslim. För Don Collins – och för mig med – är det en totalitär symbol, eftersom islam är en totalitär ideologi. För en polis tillhör neutralitet och objektivitet yrkeskraven. Genom att sätta på sig uniform markerar poliser sitt utträde ur alla andra identiteter och lojaliteter. I tjänst är de enbart en statens/kommunens tjänare. Detsamma med försvarsmaktens soldater, som med sin uniform markerar att de till och med, om det krävs, förväntas att ge sina liv för nationen.

Hade jag förstått bilden på det sätt som var avsikten, hade jag bara noterat uppfattningen och gått vidare. Budskapet är välbekant och för mig inte värt en krönika på bloggen. Min missuppfattning var däremot värd att fundera över och jag gjorde det utifrån en annan bild jag såg samma dag, i Svenska Dagbladet:

Jag vet det ju inte säkert, men som jag förstår bilden är det tre livvakter som följer finansministern och den bamsigaste går närmast. Kvinnan längst till vänster är knappast livvakt, eftersom de skor hon har på fötterna inte går att springa i. Att det också finns kvinnliga livvakter är nog självklart, men förekommer de i sådana här sammanhang? Frågan är berättigad, eftersom kvinnor fysiskt inte kan mäta sig med män och rimligen vill politiker ha ett optimalt skydd. Fortsätter jag på spekulationernas tunna is, tror jag finansministern hade protesterat, om det istället hade dykt upp tre kvinnliga livvakter. Därmed hade hon inte varit tillfredsställande skyddad. Stora armstarka karlar med mod i barm och pistol i axelhölstret ska det vara.

Jag associerar också tillbaka till ett nyhetsinslag för ett par veckor sedan då en vacker blond polis förklarade att när poliser tog tunnelbanan hem från sen tjänstgöring i Rinkebys nya polishus, så behövde de eskort. Här är kvinnan som förde fram önskemålet:

Det finns fler kvinnliga poliser i Rinkeby. Om där enbart hade funnits manspoliser, hade de då framfört det kravet? Knappast, de skulle inse det löjeväckande. Kände de sig otrygga på egen hand, så fick de väl ordna så att de skyddade varandra. Men för en gracil och snygg kvinnlig polis var frågan om eskort säkert relevant och jag tror inte att hon då skulle känna sig helt tillfreds med att eskorteras av en annan ung och attraktiv kvinnlig polis.

Ok, vi har kvinnliga poliser i Sverige, vi har kvinnliga brandmän (könsneutralt språk: brandpersoner?) och vi har kvinnliga soldater. Att det finns en bakomliggande ideologi, det vet alla men hur kan man tolka det som totalitarism? Det är väl motsatsen? Jämställdhet är ett politiskt mål som inte precis antidemokrater eller högern slåss för. Däremot ligger den vänstern varmt om hjärtat. De mest hängivna brukar ju också tala om för oss att mannen, och då i synnerhet den vite västerländske, är själva inkarnationen av patriarkalt förtryck. I ett samhälle som bejakar allas lika värde måste naturligtvis kvinnor vara mera värda än män.

Hoppar man över allt vänsterpolitiskt pladder och säger att i en demokrati bestämmer folket, så är det ett perspektiv som kan tillämpas också i många andra sammanhang än när det är dags att välja regering och riksdagsledamöter. Om vår finansminister tillåts att välja säkerhetsvakter, då är förfarandet demokratiskt. Men – och det här tål att tänka på – om hon nu hade valt kvinnliga livvakter, hade det varit lika demokratiskt? Kanske, men staten har också en skyldighet att välja den optimalt bästa lösningen och det faller således på statens ansvar att förse Magdalena Andersson med bästa möjliga skydd. Tänk om finansministern hade krävt att bli eskorterad av förskolebarn, därför att man ska inte göra skillnad på folk! Förstår inte Magdalena Andersson detta, så är hon inte tillräckligt klartänkt för att inneha sitt höga ämbete. Således, Magdalena Andersson förväntas acceptera vuxna manliga livvakter och gör hon inte det, så har staten skyldighet att träda in och se till att lösningen blir den bästa möjliga.

Och nu tillbaka till de kvinnliga poliserna, brandmännen och soldaterna, såväl muslimska som andra. Jag tror att om folket fick välja (när folket bestämmer är det demokrati) så blir det män som utövar dessa traditionellt manliga yrken. Men om nu folket av skäl som jag inte tänker gå in på här, också väljer kvinnor på dessa poster, så är det samhällets plikt i en demokrati, att inte göra ett ideologiskt utan effektivitetsoptimalt val. Vilket betyder: gärna kvinnor i högre positioner men om det krävs fysisk styrka och andra manliga ”dygder”, då ska det vara män – och i och för sig kvinnor som uppfyller de krav som ställs på män. Ytterst är detta inte en ideologisk fråga utan det handlar om kompetens. Poliserna i Rinkeby ska inte behöva begära extern eskort, finansministern ska inte ha kvinnliga livvakter när hon rör sig i det offentliga rummet. Kvinnliga brandmän … nej (och inga pluttisar till män heller, för den delen).

För att sluta cirkeln, så ska poliser i tjänst inte bära några andra symboler än de som tillhör jobbet. Vägrar de, så får de väl se sig om efter ett annat jobb. Är detta ett reaktionärt perspektiv? Ja, reaktionär betyder att man reagerar och på dumma beslut är det rätt att reagera. Jag och många med mig reagerar på samhällets politisering. Till sin grund är denna totalitär när politikerna varken lyssnar till vad medborgarna vill, eller ser till medborgarnas bästa. I en totalitär stat vinner ideologin både över demokratin och de optimala valen.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.