Läsarröster – uppsamlingsheat oktober 2020

Jag anser att eliten på ett drakoniskt vis drivit fram en stigmatisering av fel åsikter. Det har givetvis haft en förödande effekt för yttrandefriheten. I alla verksamheter krävs det kritiska röster för att de ska kunna utvecklas. Visst, kritiska röster är jobbiga men absolut värda att stå ut med.

***

Jag lyssnade på Mikael Willgerts intervju med dig i Swebbteve om ”Politikernas missbruk av myndigheterna”, där du bland mycket annat nämner att alla föräldrar vill att deras barn skall gå i en bra skola. Men det gäller nog inte alla. Bland andra inte min dotter och hennes man, som båda är övertygade socialister. De vill absolut inte ägna sig åt sådant, eftersom båda är övertygade om ”allas lika värde”. Det strider mot deras värdegrund att välja skola till sina barn, då inte alla kan göra detta för att hitta den bästa skolan. Sådana frågor och andra liknande, vilka du sammanfattar under begreppet ”Godhet” och där mina barn och jag har skilda åsikter, har gjort att jag inte längre har någon kontakt med dem. Det är oerhört smärtsamt.

***

Nu verkar det som om nyhetsflödet om de problem som den stora invandringen orsakar kommit fram i dagen. Plötsligt har gängkriminalitet och snatteriet från vår välfärdsbas blivit synliga. Politikerna urskuldar sig med, att de varit naiva och ej sett problemen. Varje röst som höjdes för att diskutera de problem som invandringen skapade, tystades av journalister med att vederbörande var invandrarfientlig. Även myndigheter lade locket på. Det svenska folket fördes bakom ljuset fram till 2015 då bland annat journalister med utländsk bakgrund undrade vart vi var på väg, med sprängningar och skjutningar. Dessa kunde ju inte anklagas för att vara invandrarfientliga, och i dagsläget lär flera av journalisterna bytt kappa, eller i varje fall fått en mer realistisk insikt.

***

Kvinnor i Belarus går ut sida vid sida med sina landsmän och kämpar mot polisen. De riskerar sina liv. De älskar sitt land och sitt folk. De är lojala med sina män. Skulle svenska kvinnor kunna göra något liknande i Sverige? Aldrig. Om svenska kvinnor går ut på stan, så är det för att agitera för mer massinvandring och mer islam. Eller för att protestera mot påhittad ”rasism”.

***

Önskar jag kunde intala mig att allt är mycket bra och leva i den bubblan. Vem är jag som tror att min syn är korrekt bild av verkligheten? Allt är kanske ganska bra? En del av mig är glad att jag inte har avkomma – men de som inte förökar sig förlorar.

***

Det är tyvärr på universiteten de största dumskallarna finns. ”Vanligt folk” har ofta bättre fotfäste i verkligheten.

***

Sektmedlemmarna som med massinvandringen driver Sverige mot stupet är så övertygade och samtidigt så prestigebundna att de investerar allt de har i ett dogmatiskt försvar gentemot alla som vågar påpeka de ganska uppenbara vansinnigheterna. Censuren i Sverige mår bra. Sekten styr Sverige utan något större motstånd.

***

Kvinnliga livvakter har prövats, även i närtid. Moamar Khadaffi hade ett ”Amazon-garde” bestående av 40 kvinnliga Spetznaz-motsvarigheter, fullt utrustade med nylackerade naglar och förstärkta ögonfransar. Ett antagningskrav var att de var oskulder ”för att inte låta sig distraheras”. Han var oerhört stolt över sin säkerhetstrupp, och visade gärna upp den för besökande dignitärer. Vi vet ju alla hur effektiva de var när de prövades i och mot verkligheten.

***

Här i Sverige testades förr den fysiska förmågan hos alla som var under brandräddningsutbildning. Bland annat prövades hur lång tid eleven behövde för att ta sig igenom en låst och stängd standarddörr i ett mörkt, varmt och rökfyllt utrymme utan andra verktyg än pannlampa, brandyxa och egna kroppskrafter. Förutsättningen var att brandhärden fanns på andra sidan dörren, tillsammans med ett okänt antal människor. Maximal tidsåtgång (som dock inte meddelades eleven i förväg) var 100 sekunder, efter det antogs alla rök- och brandutsatta vara döda. Ett typiskt resultat var att ungefär hälften av de manliga eleverna lyckades ta sig igenom, ingen av de kvinnliga. Vid ett tillfälle lyckades en kvinnlig elev bryta sig igenom efter 9 minuter, men de flesta tvingades ge upp. Detta test har sedermera tagits bort eftersom det ansågs diskriminerande, istället lägger man större vikt vid empatisk förmåga och psykologisk beredskap.

***

Det efterkrigstidens Sverige som jag växte upp i, var ett samhälle med stark framtidstro. I synnerhet var det ett väldigt bra samhälle för ungar som jag. Jag var inte ensam om att få göra en klassresa. Men det samhället finns inte kvar. Varken framsteget eller framtidstron fortsatte. Hur gick det med välfärden? Vård, skola och omsorg brukar i synnerhet av socialdemokraterna beskrivas som välfärdens kärna.

Vården, är den bra? Visst, världsbäst, försäkrar oss våra politiker. Men lyssnar jag till vårdpersonalen är budskapet ett annat. Väntetiderna är långa, det saknas personal, framför allt sjuksköterskor. Tillgängligheten försämras och samordningen fallerar. Värst av allt: patientsäkerheten är hotad.

Skolan? Där visar PISA-mätningarna att svenska 15-åringar nu presterar bättre än när resultaten störtdök 2012. Men såväl Skolverket som regeringen har i propagandasyfte använt friserade siffror. En stor mängd utrikesfödda elever plockades felaktigt bort ur det senaste PISA-urvalet. Inte heller svenskfödda elever med svaga språkkunskaper togs med i statistiken. Därmed bröt Sverige mot OECD:s regelverk, men vem bryr sig?

Omsorg? Var femte av alla äldre på boenden i Stockholms län smittades under coronapandemins början. Sju procent avled, 1058 personer. Socialstyrelsens statistik från augusti i år visar att av 882 avlidna på äldreboenden fick 111, alltså bara 13 procent, tillgång till läkare och sjukhusvård. Det innebar att den palliativa vården med smärtlindrande morfinbehandling aldrig sattes in. Blev svenska ungdomar i Stockholm upprörda över att deras far- och morföräldrar strök med, många under ett stort lidande? Inte alls. Däremot ställde de till med demonstrationer när en svart man i USA blev dödad av en polis.

Varför fortsätter färden mot samhällskollapsen? Det har gått så långt att jag för första gången på allvar ställt mig frågan om det svenska samhället är värt att rädda.

Utvalt och något redigerat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.