Begreppsexcercis


Nedanstående lite skissartade beskrivning av de båda politiska block som står emot varandra tror jag de flesta av bloggens läsare kan orientera sig i. Det gäller också för de enskilda begreppspar som jag ställt samman. Det borde vara så att människor i gemen komponerade samman en personlig profil genom att blanda från båda spalterna: ”Det där gillar jag, men det där stämmer ju inte alls på mig”. Med enstaka undantag tror jag emellertid inte att det förhåller sig så. De flesta av dem som alls intresserar sig för politik ansluter sig till antingen det ena eller andra ledet.

Globalist
Anywhere
Stad
Postmodernist
Många genus
Politiskt korrekt
Känslostyrd
Teori
Ideologi
Klimataktivist
Feminist
Innanför åsiktskorridor
Vill tiga ihjäl ”fel frågor”
För öppna gränser
Samhällets ansvar
Dogmbejakande
Main Stream media
Tabula Rasa-anhängare
Språk
Antirasist
Västerlandets skuld
Vänster
Kvotering
Myndighetsfrom
Trosorienterad
Rättvisekriterier
Maktlojal
Nationalist
Somewhere
Landsbygd
Modernist
Två kön
Kalla en spade för en spade
Förnuftsstyrd
Praktik
Realpolitik
Tvivlar på klimatreligionen
Könsdifferentiering
Utanför åsiktskorridoren
Vill debattera alla samhällsfrågor
Mot massinvandring
Personligt ansvar
Dogmallergi
Fria medier
Darwinist
Verklighet
Raser finns
Västerlandets kompetens
Höger
Kompetens
Myndighetskritisk
Kunskapsorienterad
Kompetenskriterier
Populist

 
Det är säkert en överflödig upplysning att jag själv tillhör det högra ledet. Givetvis är jag fullt medveten om att, hur relevant en sådan här uppställning än är, så finns det en positiv bias för den högra spalten och en negativ för den vänstra. Framför allt framstår det genom ett antal begrepp med negativ klangfärg:

Politiskt korrekt
Känslostyrd
Vill tiga ihjäl fel frågor
Dogmbejakande
Myndighetsfrom
Trosorienterad

Gemensamt för dessa begrepp är att de pekar ut anhängarna som okritiska följare av maktens påbud. Visserligen har det gjorts försök att lyfta fram Politiskt korrekt som något positivt. Komikern Henrik Schyffert säger sig vara stolt över att vara politiskt korrekt. Inte desto mindre är begreppet pejorativt. Det är inte positivt att påpeka att en person är PK, även om det är snäppet värre att säga att någon är känslostyrd, myndighetsfrom och trosorienterad. Det är alla tre begrepp som markerar en oförmåga till självständigt tänkande. Begreppet Dogmbejakande ör dock mer problematiskt, även om också det har en starkt negativ klang. En av vänsterliberalernas viktigaste dogmer är att alla människor är lika mycket värda. Från vänster är det starkt negativt att påstå om en annan person att ”hen anser inte att alla människor är lika mycket värda” medan dogmen från högersidan är en av vår tids mer praktfulla och problematiska lögner, helt i klass med det orwellska nyspråk där Krig är fred och Frihet är slaveri.

Trosorienterad är ett begrepp som visserligen är pejorativt men samtidigt har ett högt analytiskt värde. I synnerhet är det tydligt när det gäller det som händer – eller inte händer – med vårt klimat. Det är en avancerad naturvetenskaplig fråga som i åsiktskorridoren behandlas med ett trosperspektiv. Forskare som ifrågasätter budskapet att världen på grund av Co2-utsläppen håller på att gå under får inte komma till tals, hur goda argument de än har och hur vetenskapligt välmeriterade de än är.

Det mest tänkvärda är dock kanske att en sådan här redovisning av flera skäl inte är möjlig att göra med helt motställda och neutrala begrepp. Till exempel är motsatsparet rasist – antirasist vilseledande för alla, utom möjligen för de mest extrema rasifieringsaktivisterna och mest lojala anhängarna av wokekulturen. De hittar som bekant rasism i varenda buske.

Inte heller är den motsättning jag stannade för, antirasism och raser finns, helt lyckad, eftersom anledningen till att antirasism alls finns med i uppställningen är, att detta är den kanske viktigaste frågan för den vänstra spalten, medan den högra spalten också – utom i sina mest extrema former – ogillar rasism. Där anser man dock att rasismen är ett perifert problem i ett land som Sverige: Svenskar i gemen är inte rasister och det finns ganska många andra samhällsfrågor som är långt viktigare än rasismen. Det är frestande och inte helt felaktigt att spetsa till argumenteringen: antirasismen är ett större samhällsproblem än rasismen – inte generellt, men i den svenska kontexten.

I uppspaltningen finns det tre några helt neutrala begreppspar. De kan accepteras av båda sidor utan att alls behöva kommenteras:

Globalist
Innanför åsiktskorridoren
Vänster
Nationalist
Utanför åsiktskorridoren
Höger

 
Men också där är det frestande att ge några kommentarer. I synnerhet gäller det motsatsparet Vänster – Höger, som blir allt mindre relevant. Till exempel röstar fler svenska manliga arbetare på Sverigedemokraterna än på Socialdemokraterna, vilket punkterar den klassiska uppdelningen i höger och vänster. Globalist – Nationalist träffar långt bättre, det är en dikotomi som tål konstaterandet att vänster- och högeranhängare finns i båda lägren.

Åsiktskorridor är inte heller ett helt invändningsfritt begrepp. För vänsterliberaler är det ett begrepp som ”luktar höger”. Helst vill det vänstra ledet inte erkänna att det finns någon åsiktskorridor, eftersom begreppet pekar ut att vissa frågor inte är tillåtna att diskutera.

Ett antal av begreppsparen kan antagligen till nöds godkännas av båda sidor:

Anywheres
Stad
Postmodernist
Många genus
Somewheres
Landsbygd
Modernist
Två kön

 
Anywheres och Somewheres, även om den dikotomin behöver förklaras för den som inte känner till begreppen, se denna bloggtext.

Med nästa motsatspar, Stad och Landsbygd, är det knepigt, eftersom många av dem som bejakar den högra spalten är födda och bor i städer och inte alls känner sig hemmastadda i någon landsbygdskultur. Jag är en av dem. Men det finns något viktigt i att för den som lever i en konkret verklighet – verklighetens folk – är det svårt att bortse från den verklighet som vi människor delar med de andra djuren. Storstadsbor, eller urbanister, har en helt annan möjlighet att skapa sig en abstrakt verklighetsbubbla, och flytta in i den.

Också för Modernism kontra Postmodernism gäller detta. Modernismen bejakar i första hand den rationellt uppfattade verkligheten. Språk är inte en egen verklighet, utan verklighetens beskrivning. För postmodernister däremot finns det ingen verklighet bortom språket. Därmed blir också sanning ett problematiskt begrepp. Postmodernister laborerar med många sanningar, vilket leder till att insikter transformeras till åsikter.

Jag ska inte gå längre i mina funderingar kring de olika begreppsparen. Har du lust att komma med invändningar, kompletteringar, korrigeringar och eller fördjupningar, så skriv till mig (koarnstberg@gmail.com). Det här är ett ämne som intresserar mig.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.