Girighet

I dag blir det en text jag skrev 2008. Här är sakinnehållet överspelat, men mönstret är detsamma i dag, bara ännu något mer förmånligt. De höga ersättningsnivåerna placerar politikerna i en helt annan kategori än medborgarna. Om man tror att ordspråket ”Genom sig själv känner man andra” är giltigt, så betyder det att politikerersättningarna minskar politikernas förmåga att leva upp till mottot ”Alla människors lika värde”.

Frågar man vilka som är mest benägna att sko sig på andras bekostnad, så är det frågan om inte svenska politiker vinner över de stora företagens ledargarnityr. Hösten 2007 hade TV3:s Insider ett program om före detta riksdagsledamöter som inte ville söka jobb. De föredrog att leva på den inkomstgaranti de har rätt till efter ett visst antal år i riksdagen. Denna garanti är tänkt som en buffert mellan två jobb, inte som en form av förtidspension, men i praktiken fungerar den inte så sällan just som en pension. Moderaten Maud Ekendal sa att ”Man är dum om man går ut och jobbar”. Centerpartiets Viviann Gerdin fick 38.980 kronor i månaden och sa att hon inte hade det minsta dåligt samvete. Vänsterpartiets Inga Lantz fick 33.792 kronor per månad. Hon tillbringade sin tid med att måla tavlor, skriva och telepatiskt kommunicera med djur. Hon uttryckte stor tacksamhet över att vara så privilegierad, att kunna måla, skriva och leva ett gott liv.

Dessa lönebelopp stiger avsevärt om vi ser till före detta regeringsmedlemmar och topparna inom det politiska etablissemanget. En uppmärksammad händelse under 2007 var när Fredrik Reinfeldts statssekreterare Ulrika Schenström drack några glas för mycket med en journalist på en restaurang. Mediadrevet gick, Ulrika Schenström blev politiskt omöjlig och fick sparken. Det hindrade inte att hon av skattemedel fick två års avgångsvederlag. Med en lön på 84.000 blir det drygt två miljoner kronor, en nota som man kanske kan tycka att moderaterna hellre än svenska skattebetalare borde stå för. Ett annat exempel är när Cecilia Stegö Chilò visade sig inte ha betalt radio- och tv-licens och därför efter tio dagar tvingades avgå från posten som kulturminister. Det hindrade henne inte från att kvittera ut inkomstgarantin om 97.000 kronor per månad.

Detta belopp, 97.000 kronor, gäller för alla före detta ministrar. Det betyder att hela den socialdemokratiska regeringen med Göran Person i spetsen erhöll denna ersättning efter att de förlorat valet 2006. Enda undantaget var Ulrica Messing, som valde kärleken, gifte sig med en miljardär och hoppade av politiken. Det bör tilläggas att de flesta i den socialdemokratiska regeringen fortsatte som riksdagsmän eller i andra befattningar, varför de drog ner på avgångsvederlagen. De som ett år efter valet fortfarande kvitterade ut fulla ersättningar var till antalet tre: Göran Persson, Hans Karlsson och Jens Orback

Det går att ifrågasätta själva idéen med avgångsvederlag, eftersom toppolitiker med stora nätverk inte är särskilt ekonomiskt otrygga. Om nu mot förmodan inte ett nytt toppjobb väntar, varför kan de inte foga in sig i det system som gäller för vanliga arbetstagare, med A-kassan som skyddsnät? Varför inte gå före med gott exempel och inordna sig i de trygghetssystem de själva byggt upp?


För att gå några år tillbaka i tiden kom Göran Persson och Gudrun Schyman i förhandlingarna om regeringsmakten 2002 överens om att under valperioden tränga tillbaka girigheten. Det var minsann på tiden. Det finns ju hur mycket som helst att göra, även om mycket redan är gjort. Det är ju till exempel sedan länge förbjudet att arsenikförgifta arvtanten, råna banker eller fuska med skatten, som ändå är så dräpande hög att mången girighet kommer av sig redan i portgången. Men girigheten lyckas ändå sticka fram sitt fula tryne överallt i samhället. Inte minst i Görans och Gudruns närmaste omgivning, där till exempel ännu ungdomliga och fullt friska statsråd och kommunalpampar tillägnar sig fantastiska arbetsfria pensioner, medan deras väljare får kämpa för livet för att betala den politiska grannlåten och hålla näsan över vattnet. Fast förstås, vi vet ju att det inte är just den sortens girighet som Göran och Gudrun menar. Och de menar inte heller beskattarnas girighet, statens, landstingens, kommunernas och kyrkans. De bär annars de girigas främsta kännetecken, att intill självutplåning aldrig mättas, att aldrig få nog. /…/ (Björn Karlin: Girighet, sa Schyman, i Tidningen Industria nr 4/2002)

När invandringsministern J.O. Karlsson tillträdde var statsrådslönen c:a 85.000 kr per månad. Samtidigt behöll han lönen från uppdraget som revisor inom EU, 78.000 kr per månad utan arbetsplikt. Minister Karlsson hade inga samvetsbetänkligheter utan hävdade att om han avsade sig lönen från EU skulle har ställa till det för andra EU-ledamöter och dessutom var det ett avtal och ett avtal skall man följa. När jordbruksverkets förre generaldirektör Ingbritt Irrhammar inte klarade av jobbet och fick sparken utlöstes en fallskärm på 62 000 kr i månaden under fem år, utan arbetsplikt. Därutöver hade hon en annan skärm på 37.500 i månaden under resten av sitt liv.

Men det är också möjligt att sko sig utan att avgå. Våren 2008 blev det klart att vice statsministern Maud Olofsson tog ut dubbla löner. Dels fick hon ersättning från sitt parti, dels som statsråd. Praxis är annars att statsråd avstår från sitt partiarvode med motiveringen att politiker redan tjänar så bra. Maud Olofsson backade emellertid inte för kritiken. Hon menade att hon egentligen uppehöll tre jobb och att årslönen på mer än 1.7 miljoner var helt i sin ordning. Hon var ju såväl vice statsminister som näringsminister och partiledare. Som en kritiker konstaterade var detta mest trams, ungefär som om en taxichaufför påstod att han hade fyra jobb när han körde passagerare samtidigt som han tar betalt, tankar bilen och spolar av den efter dagens sista pass.

Tillägg februari 2020: Statsministern har 180.000 kr i månadslön, övriga statsråd 142.000 kr. Statsministerns tjänstebostad Sagerska huset är inte skattepliktig. Dessutom kan statsministern använda Harpsund både för privat rekreation och för representation. Avgångsersättningen för statsråd ska svara mot det arvode som den avgående skulle ha fått som statsråd under högst ett år. Statsråden får alltså behålla sin lön, men om de får ett annat jobb eller har andra inkomster som överstiger 22.000 per år, så ska deras avgångsersättning minskas med motsvarande belopp. Hur de än bär sig åt så tjänar de alltså minst 142.000 kr i månaden under ett år, efter att de lämnat statsrådsposten. De har också rätt till ersättning för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning, eller om de tillfälligt arbetar på annan ort. Bor de längre bort än sju mil från Stockholm har de rätt till både ersättning för boendekostnader med 8.600 kr i månaden och en så kallad avlöningsförstärkning med 4.400 kr per månad.

Riksdagsledamöternas arvoden har just höjts med 1.500 kr per månad till 69.900 kr. Den som är ordförande för ett utskott får 20 procents påslag på arvodet, vilket gör 83.880 kr per månad. Den som är vice ordförande får 15 procents påslag, alltså 80.385 kr. Talmansarvodet är detsamma som statsministerns, 180.000 kr per månad. De tre vice talmännen får 90.870 kr per månad. Riksdagsledamöter som har längre resväg än 50 kilometer mellan bostad och Riksdagshus har rätt till en övernattningsbostad. Den som suttit minst ett år i riksdagen har rätt till ett ekonomiskt omställningsstöd under högst två år. Det ska vara 85% av ledamotsarvodet och om hen (staten använder det ordet) har andra inkomster, minskas stödet proportionerligt. Finns det särskilda skäl (vilket torde betyda att den förre riksdagsledamoten inte hittar något annat jobb) så kan hen få högst 45 procent av ledamotsarvodet fram till 65 års ålder, alltså 31.455 kr per månad. Det är fortfarande en inkomst det går att leva rätt gott på. Det finns ett antal tilläggsregler. Gemensamt för dem är att den som varit riksdagsledamot aldrig riskerar att hamna på bar backe.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.