Bloggläsare februari 2021


Klimatalarmismen sprider sin odör via SVT & SR med flera, konstant och dygnet runt. De som kan stå emot är i minoritet och betraktas som suspekta individer. En del förses med diagnoser såsom demens och vi är alla klimat- och faktaförnekare, påstås det. Ett av budskapen är att värmen dödar liv. Själv skulle jag sätta pengar på att kylan ännu effektivare dödar liv, men vad vet jag? De predikar om massutrotning i värmedödens spår, men alla högkulturer har inträffat i samband med just värmeperioder, och dessutom långt innan vi hade termometrar att registrera graderna med. När nyhetsankarna väser om ”den högst uppmätta temperaturen på jorden” så sträcker sig dessa blott 130 år bakåt i tiden, något man aldrig påminner de förskräckta framför mediautbudets olika megafoner om.

En amerikansk forskare vid namn William Happer (vidareutvecklade lasertekniken) har förklarat varför CO2 kan orsaka värmehöjning med någon grad, men därefter krävs det fyra gånger så mycket koldioxid för nästa grad och 16 gånger så mycket koldioxid för en tredje extragrad, och det kommer aldrig att inträffa. Den mannen suckar, skakar på huvudet åt politiker, politruker och pseudoforskare som gör sitt bästa för att skrämma så många som möjligt så mycket som möjligt. Jag tror att Björn Lomborgs inställning är den klokaste: Mer teknik, mindre panik och fortsätt tillåta även de mindre bemedlade folken utbyggnaden av deras samhällen, även om det sker med kol och gas.

***

När folk har svårt förstå varför jag anser Sverige vara en socialistisk stat brukar jag som bevis anföra systembolaget, vapenlagarna, skattetrycket och socialtjänstlagen. Vi har en ingripande, invasiv, inkräktande, paternalistisk stat som fråntar medborgaren ansvaret för dennes liv och existens. Men det går ju inte så bra. Betänk hur vi inom EU är ledande i antalet skolbränder, bilbränder, gängmord, sprängningar, assistansbedrägerier, utnyttjande av socialförsäkringssystemet, samt i avsaknad av både beslutande folkomröstningar och en fri och av staten oberoende press.

***

Det brukar sägas att politiker planerar i fyraårscykler. Jag hävdar att det är betydligt kortare än så. Afghan-debaclet med de så kallade ”barnen” påvisar en total brist på konsekvenstänk. Makthavarna är inte bara inkompetenta, de är även fega, förljugna och falska. Annie Lööf struttar omkring och kräver att bli nästa statsminister, precis som förra gången efter Bilderbergsgruppens möte där hon deltog. Nu misslyckades hon vid förra valet totalt men har kanske fått nya löften från skuggeminenserna?

***

I Göteborgsposten kunde man den 21 januari läsa att även Göteborgs polismästare förordar den så kallade sluta-skjut-metoden. Den påstås ha varit framgångsrik i Malmö, för att minska den organiserade brottsligheten våldsbenägenhet. Jag tänker dock, att den polis som vill göra karriär, måste visa sig ha de rätta och politiskt korrekta åsikterna. Sen har det ingen betydelse om dessa kan förmodas få någon effekt eller ej mot brottsligheten.

Att säga till pistolmännen och bombsprängarna från den invandrade gängbrottsligheten, att de skall ”sluta skjuta”, är förstås lika verkningslöst som Dan Eliassons ryktbara Tafsa-inte-armband. Men det är politiskt korrekt, och det är som sagt det viktiga, för den polis som vill göra karriär, vilket för övrigt gäller alla som vill göra karriär inom statsförvaltningen. Duglighet är inte det första kravet.

Det enda som skulle kunna få effekt mot gängbrottsligheten, är att införa en lag som förbjuder deltagande i organiserad brottslighet. Då skulle gangsterbossarna kunna häktas några veckor varje gång det sker ett grovt brott som bedöms vara gängrelaterat, medan brottet utreds med låg prioritet. På så vis blir den här typen av brottslighet självsanerande, eftersom gangsterbossarna inte kan tillåta att deras affärsverksamhet blir störd av deras upprepade vistelser i häktet.

Att hoppas på att något effektivt görs mot den organiserade brottslighetens härjningar. är nog tyvärr att hoppas på för mycket, eftersom alla politiska partier kämpar om invandrarnas röster. Att skydda hederliga svenskar mot att bli utsatta för brott, blir därför säkert något som måste organiseras på annat sätt, såsom genom grannsamverkan, rondering av vaktbolag eller frivilliga, samt med hjälp av olika personliga skydd mot överfall.

***

Jag har valt att rikta in mig på bidragsbrottslighet och nog läst de flesta rapporter som kommit de senaste 20 – 25 åren. Hos Riksarkivet blev jag bemött med avsmak när jag begärde ut en kopia av den första rapporten gällande invandring och bidragsbrottslighet från 1995. Den handlade om flyktingar som samlat på sig bidrag och sedan åkt på semester i sina hemländer.

Det är nog så långt bak det går att hitta officiella källor och information. Sedan finns det en uppsjö av material från BRÅ, Försäkringskassan, Skatteverket m.fl., som alla visar att den här typen av verksamhet bara har blivit värre. Jag har även läst de två statliga utredningarna (2008 och 2019) på ämnet felaktiga utbetalningar. Där varierar summorna mellan cirka 11 och 30 miljarder varje år, i både fel och brottslighet. Hur det ser ut i verkligheten vet ingen. Från regeringens håll verkar det finnas noll intresse att komma åt roten till problemet.

I SOU 2020:35 presenteras förslag till en ny myndighet för utbetalningskontroll, vilket ska tänkas hantera alla välfärdsutbetalningar för att få kontroll på svinnet. Som jag förstår det är det här det bästa förslaget för att komma till bukt med fusket och all problematik kring detta område. Nu sitter jag med som revisor i min kommun och det är det ena fusket efter det andra som upptäcks. Man blir helt matt. Vissa kvällar efter jag har lagt barn, umgåtts med min sambo och tränat i en timme, känns det frigörande att spela datorspel, för det gnager verkligen på mig.

Är jag galen som vill ha ett fungerande samhälle? Det spelar ingen roll att jag läst kanske 3000 sidor rapporter om fusk och problem. Det kan ändå komma någon socialdemokrat eller aftonbladsskribent och påstå att ”fusket inte är så utbrett”. Varför vill folk inte att våra barn ska ha en fungerande morgondag?

Moderaterna har kommit med ett antal förslag på hur de skulle vilja dämpa invandrarnas brottsbenägenhet. 

Jättebra förslag, men hur ska moderaterna få socialdemokraterna att gå med på att införa förslagen? Socialdemokraterna har ju förvandlats från ett arbetarklassparti till ett bidragstagarparti. Införande av moderaternas förslag skulle således uppfattas som riktat mot hela det bidragsberoende invandrarkollektivet och inte specifikt mot de kriminella invandrarna. Det är inte sannolikt att sossarna skulle gå med på något enda av förslagen, eftersom det skulle innebära en gigantisk röstförlust och förlorad socialistisk regeringsmakt i valet 2022.

Först måste Moderaterna således lösa detta problem, annars blir deras förslag just bara förslag. Och det hastar med lösningen, för sossarna spurtar nu, för att framtidssäkra sitt innehav av regeringsmakten. Under 2020 har de delat ut 88 814 nya uppehållstillstånd, trots covid och trots Morgan Johanssons ständiga konstaterande att antalet asylsökare ”aldrig varit så lågt som nu”. Det har också delats ut 81.377 nya svenska medborgarskap – alltså motsvarande en medelstor svensk stad. En liten, liten del av dessa invandrare kommer kanske att försörja sig själva, men den största delen skall försörjas med bidrag i olika former, för all framtid.

Men sedan är det ju inte nog med det, för alla de här människorna ska ju ha någonstans att bo, och de ska ha el, vatten, avlopp och kommunikationer. De ska ha sjukvård och så småningom pensioner och deras barn ska gå i skolan. Ett gigantiskt åtagande som moderaterna är medskyldiga till, men som de nu försöker få folk att glömma bort.

Vill moderaterna verkligen ha regeringsmakten, med alla bekymmer denna för med sig? Är det inte mycket bekvämare att vara i opposition och käfta litet med den nuvarande socialistiska regimen?

***

Beträffande det låga antalet utlänningar som döms till utvisning efter att ha begått grova brott, beror det såklart på en vänsteraktivistisk juristkår som ogärna tar till vad som vanliga svenskar ser som ett rättmätigt straff. Till detta kommer också att det på vanligt svenskt och troskyldigt vis inte säkerställs, att de utvisningsdömda verkligen lämnar landet. Man litar istället på att utlänningen gör som han blivit tillsagd. Man vill ju inte att utlänningen skall känna sig kränkt och att myndigheten skall bli beskylld för att inte respektera ”allas lika värde”. Det är bland det värsta en svensk myndighet kan råka ut för. Dessutom utgör ju den utvisningsdömde en potentiell extraröst på sossarna, om han stannar i Sverige.

När man letar efter förklaringar till att regimen handlat på ett visst sätt måste man alltid hålla i minnet att prio ett för sossarna är att behålla regeringsmakten. Med den följer nämligen privilegiet att utnämna lydiga generaldirektörer och andra makthavare i det svenska socialistiska samhället.

***

Den tredje november förra året beslagtogs min dator. Poliserna kom vid lunchtid och visade mig ett hotfullt och vulgärt mejl som jag inte hade skrivit. Jag var alltså misstänkt. De ställde upprepade frågor och insinuerade att det var jag som skrivit mejlet. Mina svar spelades in. Efter en halvtimme försvann de med min dator, utan att lämna någon kvittens. De hade heller inte legitimerat sig när de kom. Vilken polisstation tillhörde de?

Jag valde en polisstation i Stockholmsområdet och skickade ett brev där jag framhöll att jag var oskyldig och frågade när jag skulle få tillbaka datorn. Denna text skickade jag återigen den tredje december, januari och februari. Något svar fick jag inte. Vid det här laget var jag beredd att polisanmäla en datorstöld, möjligen utfört av två personer i polisuniform. Den femtonde februari, efter 3 ½ månad, fick jag hämta min dator. Ärendet hade avskrivits.

Jag har förstått varför detta hände. Under många år har jag skickat både mejl och handskrivna brev till myndigheter, makthavare, politiker, riksdagsmän, partiledare och ministrar. Jag har aldrig hotat någon, men ofta varit skarpt kritisk till politiska beslut, lagar, domslut, censur och medias agenda. Gemensamt för alla dessa mejl och brev är att jag aldrig har fått något svar!

Hur vanligt är mitt ärende? Med den jakt mot oliktänkande som förekommer idag misstänker jag att vi är många som drabbas.

***

Många har säkert någon gång sett julmatinén ”It’s a wonderful life” från 1946. En film som tar upp livets och det moderna samhällets alla paradoxer och ytterligheter. Filmens huvudperson heter George Bailey, en godhjärtad man med stora visioner och med lätt skönjbar ADHD. Han har turen att få gifta sig med stadens vackraste kvinna, som även visar sig vara både jordnära och barnkär. George Baileys dröm är att bygga ett folkhem åt stadens invånare. Med deras insatta pengar som grundkapital i sin bank så kan han köpa mark och bygga egnahemsboenden med förmånliga lånevillkor åt invånarna. Deras alternativ hade annars varit att tvingas bo i den girige mr Potters dyra och sunkiga lägenheter.

Efterhand uppstår problem. George hamnar i en livskris när hans bank hotar att gå omkull. Förtvivlad räddar han en snöig kväll en ängel utan vingar från att drunkna. Ängeln tackar George med att visa honom hur staden skulle ha sett ut, om George inte hade funnits till. Han får se en stad med en kommersiellt råbarkad framtoning där klasskillnaderna är påtagliga och främlingskap råder mellan invånarna. Hans vänner har blivit apatiska, lynniga och missmodiga. Staden har bytt namn till Pottersville, efter stadens nu mäktigaste man. Något egnahemsområde finns inte. Där ligger en ödslig fattigmanskyrkogård. Hans stora kärlek gifte sig aldrig utan förblev ungmö.

George vädjar till ängeln att få komma tillbaka till verkligheten. Filmen slutar sedan lyckligt med att alla problem löser sig. Och ängeln får sina väl förtjänta vingar! Slutvinjetten handlar om hur en stark gruppsolidaritet, där alla ställer upp för varandra och bidrar efter förmåga. kan övervinna alla hinder och besegra mammons destruktiva kraft.

Vad har då detta med Sverige att göra? Jo, väldigt mycket! På 1800-talet och långt in på 1900-talet var Sverige precis som filmens Pottersville! De senaste 40 årens marknadsliberala politik har återigen fått Sverige dithän, som också blivit Europas mest sekulariserade och splittrade land i de flesta avseenden. Några gemensamma värderingar mellan svenskar över klassgränserna finns inte idag, utöver midsommar och julfirande. Sport och publika evenemang är alla gemenskaper av mer ytlig karaktär. Förr fanns åtminstone religionen som en på djupet sammanhållande faktor.

Sammanställt och något redigerat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.