Tio bud om Makten


För att en demokrati skall fungera, menade den amerikanske sociologen C. Wright Mills att det krävs en upplyst allmänhet, inte en oupplyst massa. Det ligger emellertid inte i makthavarnas intresse med en upplyst allmänhet, eftersom en sådan ställer krav på makthavarna och därmed både begränsar och ifrågasätter dess makt. Maktutövning reser motstånd, och det finns således alltid en möjlighet att motståndet förändrar eller till och med kastar ett samhälles maktstruktur över ända. Mills myntade också i mitten av 1950-talet begreppet makteliten, och syftade därvid på det som i dag brukar kallas för den djupa staten, alltså de som styrde ett land, oavsett vilket parti och vilka politiker som medborgarna röstade på. Wikipedia skriver:

Ordet ”Makteliten” har levt kvar i en mer allmän betydelse som beteckning på olika konstellationer av personer i ledande positioner som samverkar för att tillskansa sig rikedomar, makt och fördelar som går bortom de synliga och öppna samhällets kontroll.

I det vänsterliberala Sverige påstås jämlikhet och jämställdhet vara två överordnade politiska mål. Båda begreppen saluförs av den svenska makteliten. Det är paradoxalt eftersom de syftar till ett samhälle där det varken finns någon maktelit eller ens någon maktutövning, alltså till en total samhällsupplösning. I det absolut jämställda och jämlika samhället har varje medlem, man som kvinna, absolut makt över sig själv – i annat fall är det varken jämställt eller jämlikt. Maktutövning är ett nollsummespel. Ju mer makt över dig själv du har, desto mindre makt över dig har andra, och vice versa.

Emellertid, de båda begreppen har, som så många andra viktiga politiska begrepp (exempelvis demokrati) tömts på sitt egentliga innehåll. Under sken av att samhället är på väg mot mer jämlikhet och jämställdhet så går det åt motsatt håll. Alltsedan 1980-talet har inkomstskillnaderna och därmed ojämlikheten ökat i Sverige. Den rikaste procentens andel av inkomsterna har tredubblats och ligger idag på samma nivåer som på 1940-talet. Klyftorna vidgas och makteliten blir alltmer maktfullkomlig. Tillhör du den växande motståndsrörelsen behöver du förstå hur makten relaterar till sådana som dig. Därför har jag nedan ställt samman några punkter.

1. Makten tänker inte på dig.
Själv kan du vara upptagen av ditt förhållande till makten, därför att det är betydelsefullt – för dig. Du är intresserad av hur Makten tänker och fungerar och tillskriver lätt Makten en genomtänkt och beräknande attityd gentemot sådana som dig. Så är emellertid långt ifrån alltid fallet. Lika troligt som att ditt eget förhållande till Makten är mättat med allehanda känslor, lika troligt är det att Maktens förhållande till dig och sådana som du är lidelsefritt och – smärtsamt nog – präglat av ointresse.

2. Makten behöver inte förklara sig.
Makten avstår från att motivera sina handlingar och beslut, i synnerhet när den vet att argumenten är svaga och öppna för kritik. Du däremot måste förklara dig, därför att Makten alltid kan se till att det du gör får konsekvenser, för dig. Det Makten gör gentemot dig, också flagranta övergrepp, resulterar endast sällan i konsekvenser för Makten.

3. Makten sträcker sig bortom din insyn.
Eftersom du inte är insatt i Maktens nätverk så vet du heller inte riktigt på vilket sätt det kan möta ditt eget, bortom din insyn. Plötsligt visar det sig att Makten – så där lite i förbigående – har påverkat din situation inom ett område som du trodde var skyddat. När du råkar ut för detta har du stiftat bekantskap med Maktens grundbult, nämligen att du aldrig riktigt från din egen position kan bedöma hur stor Makten är och vilka sanktioner den förfogar över. Den kanske bara är en papperstiger? Men har du lust att ta reda på det?

4. Makten behöver bara verka.
Detta är oerhört viktigt. Makten behöver bara fortsätta med sin gärning på samma sätt som tidigare. Den behöver inte förnya sig, lika lite som den behöver motivera sig. Det kan innebära att hjälpa fram sådana som du, men också att direkt hindra dig. I båda fallen agerar Makten innanför sina ramar.

5. Makten räknar med fri hemkörsel.
Låt oss säga att du vill påverka Makten med kloka argument. Då skall du inte räkna med att Makten tar på sig något extra besvär för att förstå vad du menar. ”Bevisbördan” faller alltid på dig. Lyckas du inte förklara dig, beror det inte på att Makten är ”för dum” utan på att det du vill åstadkomma inte passar samman med Maktens agenda.

6. Makten lyssnar på sina utvalda.
Räkna med att det betyder mera vem du är än vad du säger. Är du betydelsefull kan du påräkna att Makten alltid får ihop det du säger till något begripligt, även när du pratar strunt. Är ditt kulturella/politiska kapital för litet så kan det motsatta inträffa. Även när du är synnerligen klok, så möts du med skepsis, om Makten överhuvudtaget bryr sig om att lyssna på dig.

7. Makten uppskattar ”självständig kopiering av det redan erkända”.
Att föreslå det nya ger dig inga pluspoäng. Det nya är en risk och Makten har ingen anledning att ta risker i onödan. Det gäller att göra det som redan gjorts många gånger och säga det många sagt, men på ett sådant sätt att det uppfattas som fräscht och stimulerande. Om det fungerade eller var katastrofalt förra gången, är inte viktigt. Makten låter dig gärna köra huvudet i samma vägg, som många före dig spräckt skallen på.

8. Makten är svag för smicker.
Detta är alltid sant, men underskatta inte Maktens genomskådningsförmåga. Det kanske inte alltid är så lyckosamt att prisa och slicka medhårs. Bättre är möjligen att i tid och otid referera till Maktens eget agerande, att visa att du noga följer med i och beundrar det som Maktens gör. Och det gagnar dig att finnas till hands som ett ”solidariskt öra” när Makten behöver utgjuta sig över det ena eller andra.

9. Makten förfogar över kapitalet.
Detta är marxistisk elementa. När du erbjuder ditt arbete, din kompetens och ditt goda omdöme så står det sig ändå slätt mot maktens ekonomiska kapital, kulturella kapital, partipolitiska kapital, våldskapital, retoriska kapital etc.

10. Makten har Gud på sin sida.
Som det heter i det tionde budet (2 Mos. 20:17) ska du inte ha lust till din nästas hus, ej heller till hans åker eller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa. Med andra ord, du ska hålla dig på mattan och inte bråka med Makten, trots att Makten har så mycket av sådant som också du gärna skulle vilja ha.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.