Mansrollen i feminismens Sverige

Bland mina anteckningar hittar jag nedanstående citat. Tyvärr har jag slarvat, jag vet inte vem som skrev det och heller inte när. Jag kan inte ens avgöra om det är en man eller kvinna som skrivit ner det, men misstänker att det är en kvinna. Jag vill tro att en man inte riktigt har rätt att ta i så från tårna – risken är stor att han bara blir avfärdad som en kvinnohatare:

Svensk feminism är banne mig det sjukaste jag har stött på under hela min livstid. Sedan när blev det en viktig kvinnofråga att hata män, mobba tonårspojkar och dreva i tusental mot den som inte håller med dem om deras världsbild? Ja, jag anser faktiskt att feminism idag snarast är att betrakta som en autoimmun sjukdom, som angriper det egna systemet, mänskligheten i dess grundvalar. Som en slags kollektiv masspsykos. Självhat som inte har ett endaste dugg med kvinnofrågor att göra. Bevare mig väl! Försvinn så långt bort från mig och mina barn som ni bara någonsin kan. Nu! Kom aldrig någonsin i närheten av mig. Bara håll er så långt borta som möjligt.

När jag googlar texten finns den inte på nätet. Istället hamnar jag på en facebook-länk från den 5 april 2020, som vill fira att Sveriges första feministiska parti funnits i 15 år. ”Grattis till oss alla!” När jag vill läsa mer så fungerar inte länken, men jag funderar lite över den karismatiska Gudrun Schyman, partiets grundare. Någonstans minns jag att jag har en anteckning om några av hennes försyndelser. Ja, jag hittar den:

1996: Biopremiär av filmen Hemligheter och lögner på Sveavägen i Stockholm. Under föreställningen behöver Gudrun Schyman kissa, men orkar inte gå ut på toaletten utan sätter sig i gången och utför sina behov. De blöta trosorna kastas ut bland publiken.

1997: SVT:s Rapport spelar in Gudrun Schyman när hon erkänner att hon kört rattfull. Vägverkets chefläkare säger att hennes körkort bör dras in, då chefläkaren anser att hon är alkoholist.

1998: Gudrun Schyman anlitar sin dotter och hennes 16-åriga kompis som svart städhjälp.

1999: Gudrun Schyman har problem med att redovisa inköp för över 250 000 kronor på det kreditkort som tillhör riksdagen. Kostnaderna gäller taxi, hotell och flygresor. Kvitton saknas helt.

2002: Gudrun Schyman jämför svenska män med talibaner.

2003: Gudrun Schyman flyttar till Simrishamn på skånska Österlen och gör samtidigt ett ekonomiskt klipp. Skattefria hyresbidrag och traktamenten gör att hon ökar sin inkomst med över 100 000 kronor per år.

2003: Uppdagas det som ska kosta Gudrun Schyman posten som partiledare för Vänsterpartiet. Hon försöker då göra skatteavdrag för resor och krogbesök som hon redan fått betalt för av partiet eller riksdagen.

2003: Gudrun Schyman godtar ett strafföreläggande på 50 dagsböter – vilket innebar att hon erkände skattebrott. Åklagaren i fallet, Gösta Ivarsson, säger att ”femtio dagsböter tyder på att det är ett kvalificerat bötesbrott”.

2010: Eldar Gudrun Schyman upp hundratusen kronor i Almedalen för att få uppmärksamhet.

Se där ett CV som heter duga för en proffspolitiker som vill leda ett feministiskt politiskt parti! Vilket hon startar år 2005, efter en period i Riksdagen som politisk vilde. På ett av partiets första möten sjunger deltagarna kampsången Jävla gubbe. Så här lyder de sju första raderna:

SNUBBE GUBBE JÄVLA MAN
FÖRSTÖR VÅR VÄRLD HELT UTAN SKAM
VÅLDTAR, KRIGAR, SLÅSS OCH FÖRSTÖR
FATTA ATT DU INTE KAN ELLER BÖR
TA MIG PÅ FITTAN NÄR DU BLIR KÅT
ELLER PÅ BRÖSTEN NÄR LUSTEN FALLER PÅ
JAG HATAR DIG DU JÄVLA MAN

Och de avslutande tre sista raderna:

FÖR HÄR SER DU EN KVINNA
SOM HATAR DIG SÅ MYCKET
VI SKA SLITA DIG I STYCKEN

Den obehagliga texten får mig först att minnas något som Doris Lessing sa för snart tjugo år sedan: ”Vi lever i en tid när korkade, obildade och elaka kvinnor kan smäda de snällaste, vänligaste och mest intelligenta männen, utan att någon protesterar.” Därefter reagerar jag på de mer än lovligt haltande rimmen och tänker att jag skulle kunna skulle kunna göra en del åt både rimmen och rytmen, men så inser jag att jag är ju en sådan där ”jävla gubbe”, så feministerna skulle nog inte vara intresserade av att få min hjälp. Nå, hur som helst, det var ju bra att Fi tog bladet från munnen och klargjorde vilka usla varelser de svenska männen är.

Fi lyckades aldrig nå längre än till extremsektstadiet, men som bekant segrade feminismen och 2014 fick Sverige världens första feministiska regering. Det sitter också ett antal gubbar i den regeringen och jag undrar varför i all världen de vill kalla sig för feminister. Det mest trovärdiga men också sorgliga svaret är att män blir feminister därför att de älskar kvinnor. Mäns första instinkt är att gå kvinnorna till mötes och på så sätt göra att de blir glada och mår bra. När kvinnorna är lyckliga blir de vackra och männen älskar vackra och lyckliga kvinnor! Det är själva grunden till att de vill uppvakta dem, bilda familj och få barn med dem. Könsrollsspelet är, att om männen inte behagar kvinnorna, så kan de inte fortplanta sig. Kräver kvinnorna av männen att de ska bli feminister, att de ska hjälpa dem att riva ner patriarkatet, annars blir de inte lyckliga, så ställer männen upp! Anything! Men kvinnorna kör med dubbel bokföring därför att de attraheras inte särskilt av dessa feminina män, som de säger sig vilja ha.

Kvinnor tror inte på ondska. De tror att bara vi är snälla mot andra människor, så är de snälla tillbaka. Alla ska med, här ska ingen mobbas! Får kvinnorna bestämma kan konflikter lösas med dialog och kanelbullar. Det är en egendomlig motsättning mellan hur elaka och hatiska feministerna kan vara mot de egna männen och hur generösa och förlåtande de kan vara mot dem, som de betraktar som skadade av samhället – ”olycksbarnen”.

Med en feministisk samhällssyn går det till och med att integrera de invasiva muslimerna, de som avskyr mångkultur. Ge dem bara stora famnen! Så ljugs det om islam som en fredens religion, det talas om religionsfrihet och hur angeläget det är att möta ett hot som är religiöst grundat, genom att ivra för åsiktsfrihet. Det kvinnliga paradigmet försöker tillmötesgå muslimernas krav och förstår inte att det bara leder till att de trappar upp sina krav. Vi vägrar att se att muslimerna inte alls vill integreras. De vill ta över och har ett riktigt bra redskap för att klara av det: världens snabbast växande religion.

Och låt de unga papperslösa männen komma in i landet, låt dem få stanna och gå i samma skola som alla andra barn! Att de inte har några identitetshandlingar, det är ju alldeles rysligt. Alla måste nu vara särskilt snälla mot dem, som har det så svårt.

Men det där satans patriarkatet måste kämpas ned! För alla, precis alla är lika mycket värda. Fråga bara den feministiska regeringen!

Män blir osäkra. Mindre än någonsin begriper de sig på kvinnorna. I feminismens Sverige vet de goda männen inte riktigt hur de ska vara. De vet att kvinnorna är farliga, att de kan vända sig emot dem, vare sig det nu är Gudrun Schymans arvtagare som är på jakt, eller ett eller annat metoo-drev som sveper genom samhället. Och samtidigt kräver kvinnorna att männen måste vara snälla, inte bara mot dem som förtjänar det utan, i synnerhet, mot dem som inte förtjänar det. Männen traskar därför med i prideparader utan att begripa att det är liktydigt med att sova med fienden. Pride bekämpar inte bara patriarkatet utan också kärnfamiljen.

Svenska män är omfamnande, inkluderande och välkomnande, som mödrar, som kvinnor. Svenska män förstår sig inte på ondska. De kan inte hantera terror och inte heller våldtäkt. Det är med hjälp av kristendomen som Europa tidigare försvarat sig framgångsrikt mot islam. Nu är det första gången utan kristendomen som vapen och det går inget vidare.

Så blir de svenska männen snälla mesproppar, svennar, inga riktiga män. Manliga kvaliteter, som mod, heder, självförtroende och självdisciplin går förlorade. Våra ledare kan inte försvara vår västerländska kultur därför att de vet inte hur man bär sig åt som män. De har förlorat sin maskulinitet. De vågar inte slå tillbaka. Svenska killar är fega, det får många invandrarkillar klart för sig redan i plugget. Männen från Menaländerna respekterar bara starka män, inte starka kvinnor. De betraktar kvinnor som veka. Män som beter sig som kvinnor är också veka. Då kan man göra lite som man vill.

Feminismen har skapat en mansnorm som gör att kvinnorna blir offer för manlig aggression, inte från dessa vita män som de vänder sina aggressioner mot, utan från män från andra kulturer. På så sätt är feminismen kvinnornas fiende. Svenska kvinnor är inte förtryckta, de kan göra som de vill, inklusive svika sin viktigaste samhälleliga uppgift: att föda barn. Det håller inte! Europa behöver en mansrevolution, om den västerländska kulturen ska kunna räddas.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version