Hets mot svenskar


I föregående bloggtext visade jag på hur ”Hets mot Folkgrupp” från slutet av 1940-talet till i dag har omvandlats från en bra och angelägen lagparagraf till en paragraf som angriper både yttrande- och tryckfriheten. Syftet vid tillkomsten var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. I alla avseenden utom ett har lagen omformats för att passa samman med den politiska maktens behov av att kontrollera medborgarna.

I dag är det relevant att fråga om inte förföljelserna och skändningarna som invandrare riktar mot svenskar är ett mer elakartat samhällsproblem. Där har emellertid såväl jurister som politiker slagit dövörat till. En utlänning eller invandrare kan säga eller skriva snart sagt vad som helst till eller om etniska svenskar, utan att det resulterar i något åtal. Som en Flashbackskribent konstaterar: ”Gå in på något arabiskt forum och det är inte så att man talar om äckligt ens, utan mycket värre om oss svenskar. Men det bryr man sig inte om, för ingen kollar där.”

År 2003 hävdade en insändare i tidningen Mitt i Södermalm att ”ursvenskar är de mest tråkiga, enfaldiga, elaka och korkade människor som jag har träffat”. En privatperson anmälde tidningen för hets mot folkgrupp. Den dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz lade ner ärendet med följande motivering:

Syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet.

Sju år senare säger nästa justitiekansler, Anna Skarhed, i stort sett samma sak, efter att en krönika i tidningen Byggnadsarbetaren hade polisanmälts för påståendet att ”svensken är vår tids största handikapp”. Även denna gång avstod JK från att inleda en förundersökning. Motiveringen var att kritik mot svenskar ”inte var avsett att träffas av straffstadgandet”. Hon angav JK:s tidigare beslut som motivering. År 2013 skrev journalisten Katarina Mazetti i Ica-kuriren:

Allra renast är förstås de folkslag som isolerat sej i generationer och bara gifter sej med varann. De sitter där gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70.

Som Dan Malmqvist i Nya Tider konstaterar, var stycket ett angrepp på sverigedemokrater – vilka i Mazettis föreställningsvärld förespråkade ”en sorts etnisk rensning” – och det var otydligt huruvida yttrandet syftade på svenskar eller någon annan folkgrupp. JK slog hur som helst fast att svenskar inte omfattas av lagen – nu med Lambertz beslut från 2003 och sitt eget från 2010 som källor – innan hon även påpekade att det var oklart vilken folkgrupp Mazetti syftat på. JK har alltså i minst tre beslut slagit fast att svenskar inte ska skyddas av lagen om hets mot folkgrupp.

Riksdagens justitieutskott har gått på en annan linje och tolkat HMF-lagen som att den i lika hög utsträckning gäller för etniska svenskar som för andra folkgrupper. Detta har förts fram vid flera tillfällen, när Sverigedemokraterna motionerat om en översyn av lagen. Det problematiska är emellertid att ingen har någonsin i fällts för hets mot folkgrupp, när det handlat om hets mot svenskar.

I mars 2014 skrev en 24-årig stockholmare, som beskrev sig själv som jude och socialist, på sin blogg:

Svenskar är de sämsta av gojer. Svenskar är ett folk som aldrig kunnat bete sig civiliserat, utan de har barbariet inprogrammerat i sina gener. Detta leder till att hart nära varje svensk är en potentiell sexualförbrytare, och till att svenskar inte hyser respekt för judar och andra. Svenskar beter sig som djur. Jag vill gå så långt som att säga att svenskar – såväl etniska som kulturella svenskar – jämförda med andra folk, är ohyra, vidrig ohyra. Det vore inte mer än rätt om alla svenskar utrotades – försvann från jordens yta.

Det är ett klockrent exempel på ”hets mot folkgrupp”, även om man utgår från den första snäva skrivningen från år 1948. Mannen som skrev texten utlovade också att den som kunde belägga att han begått något brott skulle få 25 000 kronor. En ideell förening, Spiritvs Neronis, stämde honom, men Norrköpings tingsrätt omvandlade målet till ett tvistemål, där mannen friades. Domstolen förklarade att gränsen för hets mot folkgrupp ska sättas högre när det gäller svenskar än andra folkgrupper: ”Behovet av att inskränka yttrandefriheten beträffande uttalanden som riktar sig mot majoritetsgrupper torde enligt tingsrättens mening inte göra sig gällande i lika stor utsträckning som i förhållande till minoritetsgrupper.” Och vidare: ”Uttalandet torde dock vara av sådan karaktär som bäst bemöts i en fri och öppen debatt.” Nya Tider skriver:

Sedan domen föll har många debattörer påpekat att Norrköpings tingsrätt genom domen bibehåller de dubbla måttstockar där den pursvenska majoritetsbefolkningen anses mindre skyddsvärd än andra folkslag. Om det inte räcker med att skriva att en viss folkgrupp är vidrig ohyra och förtjänar att utrotas – hur ska då någon alls kunna fällas för hets mot denna folkgrupp?
Vi ställer frågan till Marie Eidenbrant, som var referent i målet och en av de tre domarna som enhälligt dömde till 24-åringens fördel.
– Det är svårt att ge något svar på det. Allt kan ju inte vara hets, oavsett vilken som är målgruppen, utan man får sätta en gräns och i just det här fallet bedömde vi inte att det uppnådde den gränsen. Sedan kan inte jag säga exakt hur grovt ett uttalande måste vara, det får man bedöma från fall till fall, svarar Eidenbrant.

2019 skrev Sverigedemokraten Mikael Strandman en interpellation, rubricerad ”Hatbrott mot svenskar”. Nu handlade det inte bara om hat som uttryckts på nätet och i media, utan om regelrätta övergrepp. Han riktade sig till justitieminister Morgan Johansson:

När rånoffret inte kunde ta ut pengar på sitt kort blev de unga rånarna missnöjda och straffade honom genom att överösa honom med sparkar. En film från händelsen började cirkulera i mitten av december, och nu har domen mot de 16-åriga gärningsmännen kommit. Misshandeln avslutas med att de säger ”vidriga jävla svenne” och tvingar honom att öppna munnen så de kan urinera i den. Detta är bara en av otaliga filmer som cirkulerar på nätet där ungdomsgäng gruppmisshandlar andra ungdomar i vad som inte kan beskrivas som annat än hatbrott.
Problemet har nu vuxit sig så stort att det påverkar en hel generation av svenska tonåringar, unga män och kvinnor som hela tiden måste beakta det faktum att de kan bli misshandlade och rånade på grund av att de till sitt ursprung är svenskar.
Varje år görs ett antal anmälningar där offren misstänks ha valts ut eftersom de är svenskar. Hatbrott är inte en egen brottskategori utan en straffskärpning som beror på att gärningspersonen velat kränka offret baserat på vem offret är. Det handlar om personens religion, hudfärg, sexuella läggning, ursprung eller etnicitet. Om åklagaren lyckas bevisa att någon misshandlar någon annan på grund av att hen är mörkhyad så blir straffet hårdare. Men detta borde även gälla om det anses bevisat att offret utsatts eftersom hen är svensk. Men hittills finns det inga fällande domar när offren valts ut för att de är svenskar, och inte ens åklagarna känner till hur fallen ska drivas.
I förarbeten och lagkommentarer till 29 kap. 2 § brottsbalken kan man bland annat läsa att bestämmelsen oftast torde aktualiseras vid brott som riktas mot minoritetsgrupper eller någon som tillhör en sådan. Som framhålls i förarbetena kan den emellertid tillämpas även om någon eller några angripits av exempelvis det skälet att de är svenskar.
Med andra ord görs det en åtskillnad här på ursprunget. Hatbrott mot en person med svenskt ursprung anses inte lika allvarligt eftersom personen med svenskt ursprung tillhör en majoritet totalt sett i landet.

Han går också in på lagen om hets mot folkgrupp och konstaterar att segregationen skapat många områden där de etniska svenskarna är en minoritet och att det gör lika ont och är lika kränkande för en med svenskt ursprung att bli misshandlad eller hetsad mot, som det gör för en med annat ursprung. Som förväntat svarade Morgan Johansson med att hänvisa till Justitieutskottet och att ingenting i lagstiftningen säger att inte svenskar också skyddas av lagen. ”Jag kan alltså inte se att de nuvarande bestämmelserna skulle särbehandla svenskar”. Däremot undvek han skickligt konstaterandet att det inte finns några domar där personer fällts för hatbrott mot svenskar. Han gick också till motattack och påstod att detta handlade enbart om Sverigedemokraternas fientlighet mot invandrare och vilja att slå split mellan Sveriges olika folkgrupper. När jag lyssnar tänker jag att det är skickligt formulerat. Och vämjeligt. Vad har vi för jurister och politiker som inte vill skydda den egna befolkningen?

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.