Hur allting hänger ihop


I dag återkommer Per Hagenäs med en text där titeln säger mer än vad titlar vanligtvis gör. De flesta som upprörs av PK-samhällets alla galenskaper är upptagna av att säga ”Titta, nu gör de så här och så här, de är fanimej inte riktigt kloka”. Per Hagenäs är mer intresserad av att begripa. Han söker förklaringar till att makteliten i Västvärlden och Sverige inte längre verkar för sina länder och medborgares bästa.

***

En ny auktoritär och repressiv ideologi har uppstått, med det övergripande målet att kontrollera västvärldens länder och folk. Sektideologins kärnbudskap är att lyckoriket hindras av att det finns skillnader mellan människor. Dessa ses som förtryck och ska fostras och lagstiftas bort. Speciellt fokus finns på att eliminera skillnader som rör våra grundläggande mänskliga identiteter som kön och könsroller, sexuell identifikation, etnicitet, släkt och nation. Den nya ideologins har sitt epicentrum i USA och förs fram av västvärldens nationella regeringar, FN och EU samt olika tankesmedjor och den globala finanseliten.

Makteliterna har gått samman till en superelit, med ambitionen att bilda ett sorts västvärldens imperiebygge runt EU, FN, Nato och USA. De nationella demokratierna blir skendemokratier. Sådana stora riken kan bara styras totalitärt. Detta kan emellertid inte sägas rakt ut, vilket skapar behovet av trovärdiga men falska argument, för att motivera imperiebygget. Dessa ges av FN:s dokument Agenda 2030. Huvudargumentet är att klimathotet bara kan lösas på global nivå, med supereliten som ledare.

Jag ska här pröva att analysera den nya ideologin och de som för fram den som en politisk sekt, i grunden av samma slag som samtidens två andra stora sektburna ideologier: nazismen och kommunismen. De funktionella likheterna finns i

  • Den binära världsbilden (ont och gott)
  • De tvingande dogmerna
  • Medias och den djupa statens lojalitet
  • Sektgemenskapen
  • Utpekade fiender
  • Angiveriet
  • Irrationalitet/faktaignorans
  • Undergroundoppositionen

Sekten känns också igen på hur rädslan sprider sig i samhället, att stora samhällsfrågor blivit tabu i det offentliga samtalet, myndigheter som slutar att besvara medborgarnas frågor, att journalister undviker att ställa kritiska följdfrågor till makthavare.

En möjlig förklaring till att dessa tre stora sekter uppstått och kunnat spridas i Europa kan komma ur vår känsla av alienation, efter övergången från samhällen baserade på släkt- och bygemenskap (Gemeinschaft/Livsvärld) till det identitetslösa och anonyma urbana samhället (Gesellschaft/Systemvärld). Sekten ger en ny form av ledning och samhörighet med en enkel världsbild och moral, som ersättning för den vi förlorat.

De tre stora politiska sekterna med globala härskarambitioner har i västvärlden naturligt samma fiende, den demokratiska nationen, styrd av männen, som vill skydda sin etniska grupp, familj och frihet. Samma slags män som under 1900-talet offrade sina liv i krig och inbördeskrig för detta samhällsideal, riskerar att förtalas, frysas ute och avskedas, under den nya sektens styre. Gårdagens kristna hierarkibejakande moral har idag överlagrats av en sektideologi som behållit arvsynden, skulden och botgöringen, det som Nietzsche kallade för slavmoral. Denna predikas av ett nytt prästerskap; MSM-journalisterna, som fyller tomrummet efter de kristna prästerna. Gårdagens präster var en del av församlingen vilket dagens sektpräster inte är. Det betyder att de är en del av nyaristokratin. Vi ser detta speciellt vid val där nyaristokratins makt och sektmoral skyddas av journalisterna, genom strikt moderering av debatt och information, så att sektkritiska frågor inte tas upp. Att vara i allmänhetens tjänst innebär för dem att vara i de sektlojalas tjänst. De som inte är sektlojala får så att säga inte var med. För att släppas in och slippa drev måste politiska partier som minimikrav erkänna sektideologin vilket har gjort alla politiska partier till sektpartier. Förr hade vi två politiska block att rösta på vart fjärde år. Idag, när alla partier mer eller mindre är sektpartier, har vi bara ett block. Därför är Sverige en skendemokrati, av samma slag som DDR var inom det sovjetiska imperiet.

Sekten har lyckats ta makten tack vare att politik och media ingått en pakt som tillfredsställer många MSM-journalisters önskan att vara sektpräster. Detta har lett till att den också snabbt blivit hegemonisk bland makthavare och chefer på en mellannivå. Genom den kvinnligt kodade ideologin och kvinnors större sektlojalitet har sekten via kvinnorna lyckats försvaga det manliga samhällsidealet. Den viktigaste faktorn är dock att dagens karriärpolitiker inte längre representerar sina folk utan bara sig själva i sin sammanhållna strävan efter makt och karriär inom överstatliga och globala organisationer. Detta syns på deras intressefokus med diffusa argument för EU, invandring, klimat och feminism. Vi ser också illojaliteten genom oansvariga och extremt kostsamma skrytprojekt som höghastighetståg, Nya Karolinska, sportarenor.

En sekts viktigaste vapen är polariseringen mellan goda och onda människor, som hela tiden måste förnyas för att fungera. Det är den som skapar sektlojalitet. Den pekar ut och skändar fienden (den reella oppositionen), de som påstås hota demokratin och därför inte får beredas tillträde till offentligheten. Denna egenskap, att genom polarisering motivera repression, kallar jag för sektfunktionen.

Att bekämpa ondskan är sektens räddarnarrativ. Det sker efter receptet ”Den som sa’t han va’t”, det vill säga, att deras egen världsbild inte håller för kritik löser de genom att beskylla sina meningsmotståndare för fake news , fake facts, fake science, fake history, fake debate, fake threats. De skyddar sig också genom en sorts god dag-yxskaftsargumentation vars avsikt är skuldbelägga kritiker. Som exempel kallas all kritik relaterad till invandring för främlingsfientlighet, det som tangerar raser för rasism, kritik av den alltmer krävande feminismen för manliga härskartekniker och varje kritisk hållning mot HBTQ-rörelsen för en psykisk sjukdom. Klimathotskritiker kallas för högerextrema klimathatare. Dessa moraliskt undermåliga kritiker (främlingsfientliga, högerextrema och klimatförnekare) kan naturligtvis inte släppas in i den offentliga debatten.

Sektens idealmänniska, alla åldrar, är den översexualiserade konsumerande homo ludens, med sekten som förälder, underhållen av SVT:s lek och tramsprogram och med Facebook som sin viktigaste personliga arena. Sekten menar att detta är frihet. Vi kan leka vilken identitet och kompetens som helst och inte förtryckas av verkligheten. Sexualiteten är idag nästan helt frikopplad från sin biologiska funktion och transsexuella och könsförvirrade tilldelas en näst intill helig status. Barn ska så snart det går överlämnas åt sektens fostran och kontakten med den äldre generation med dess livserfarenhet minimeras.

Vi luras till lojalitet av sektens goda men falska värdegrundsfraser. Vi diskuterar på makthavarnas hemmaplan och bekräftar dogmernas relevans. I stället bör vi lita mer på vad vi ser än på vad vi hör. Om vi sluter öronen och öppnar ögonen ser vi en omfördelning av makt och förmögenhet till dagens nyaristokrati. På ett par årtionden har Sverige förvandlats till ett brutalt klassamhälle. De fattiga tilldelas alltmer begränsade liv och har inte råd att delta i samhällets funktioner. Dyra bostäder, ökade trängselavgifter, parkeringsavgifter, energiskatter, överbelastade institutioner tränger ut de fattiga. Den nya överklassen, nyaristokratin går själva fria från negativa konsekvenser genom lönesegregation, privata sjukförsäkringar, skol- och bostadssegregation med vaktbolag och portkoder, dyra segregerade semestrar, kultur- och fritidsintressen. Och när svensken och Sverige inte längre sägs finnas, så. Varför bry sig om de utsatta?

För att dölja denna omoral behövs ett ”dubbeltänk” kring begrepp som nationalist, jämlikhet, demokrati, flykting och vänster. Den tidigare definitionen på jämlikhet handlade om utjämning av förmögenhet och makt. Den nya definitionen handlar om kvotering och befrielse från våra grundläggande identiteter. Demokrati handlar nu inte längre om hur folk röstar. Att vara vänster idag är att kämpa för sektideologin, vilket förklarar att 68-talsvänstern samtidigt kan vara vänster och överklass. Gårdagens vänster finns inte längre.

Men trots maktinnehavet infinner sig inte heller nu lyckoriket. Orsaken sägs vara sektfiendens strukturella makt och en kulturrevolution ska nu förgöra denna. Det är så engagemanget för Black Lives Matter kan förstås. Under antirasismens fana och med svaga övriga argument hetsar politiker, media och viss industri mot ”det vita samhället”. Skyltfönster krossas, affärer plundras, byggnader sätts i brand. Även mord förekommer. Sekten behöver polarisering, inte försoning. De som regisserar tuppfäktningen går samtidigt fria och kan nu spela beskyddare mot de aggressioner de själva skapat. Genom rikliga ersättningar (George Floyd anhöriga lär få en kvarts miljard) prostituerar sekten ”beskyddet” och säkrar så offergruppens medverkan och följsamhet. MeToo och den svenska våldtäktslagstiftningen kan ges en analog analys.

Sektfunktionen förklarar också varför flyktingfrågan är viktig för både EU och enskilda länder. Eftersom det inte finns några som helst analyser och flyktingbegreppet är fake kan det inte handla om ”flyktingarna” själva, utan om att stärka sektelitens egen hjältegloria, för att öka repressionen mot ”populister” och olydiga länder. Den dolda maktagendan ger dem den interna sammanhållningen och moraliserandet gör att kritiker inte behöver bemötas i sak. Som i en teater visas deras goda moral av att flyktingarna tas emot i hemlandet. Detta är lätt genomskådat men budskapet är främst till för att sektens chefsskikt ska veta vad de ska kräva av sina anställda. Den svenska feministiska regeringen ser sig som en ideologisk föregångare och vill nu visa sig bäst i klassen i att ge bort sitt folks pengar och ta emot invandrare, med hopp om centrala poster inom EU och FN.

Problemet med fokuset på rasism och sexism är dock att temat kan väcka vrede i den globala elitens multikulturella miljöer, speciellt inom FN. Sammanhållningen måste därför stärkas med något mer värdegrundsneutralt. Undergång via klimathot blir nu det perfekta argumentet, eftersom det bara lurar de sektlojala folken. De andra behöver bara spela med. Klimatskrämseln som argument uppfanns i USA, togs tacksamt upp av FN, EU och dess lokala regeringar. Den är kulturellt okontroversiell och fungerar särskilt bra i kristna länder med deras skuldtänkande. Andra hot som asteroidnedslag och ny istid skulle därför inte fungera. Klimatprocesserna är dessutom idealiska då de är så komplicerade att allt går att bevisa. Av förklarliga skäl är dock vetenskap en farlig partner och fokuset måste därför förskjutas till det moraliska planet. MSM har därför utsett ett barn till klimatexpert, Greta, som läser deras manus. Nu blir det bara onda människor som kan kritisera ett barn och journalisterna kan på så sätt dölja sin aktivism. Barntricket känner vi igen med den drunknade Alan, de apatiska barnen och de ensamkommande barnen från Afghanistan. Moraliserande kring energi har också lett till den något surrealistiska situationen att gräddan av Sveriges kraftingenjörer idag bygger ett elförsörjningssystem som bara fungerar när det blåser.

Sektens vilja att förvandla vetenskap till ett verktyg som moraliskt rättfärdigar deras förtryck av oppositionen visas av att de nu i praktiken vill förbjuda forskning som strider mot värdegrunden samt hindra alternativmedia att få del av presstödet, om de vill diskutera sektstödjande vetenskap. Det hela påminner om den katolska kyrkans strid mot Galileo Galilei. Vetenskap som inte tål kritik är inte vetenskap och den häpnadsväckande tystnaden från journalister och även från forskarvärlden visar sektens grepp över dessa miljöer.

Enligt Elsa Widding på Klimatkarusellen förvandlades IPCC 1995 till ett politiskt alarmistiskt organ, på begäran av Bill Clinton-administrationen. Vi ser här samtidigt hur sektstyrda samhällens halvpolitiska administrationer som IPCC eller universitetens kan påverkas. Liksom administrativa centra är forskare och lärare inte okänsliga för sektens lockande gemenskap och karriärfördelar och de kan i den torra akademiska världen få nöjet att få praktisera som sektpräster.

Vår tids största revolution är dock förändringarna mellan könen. Mitt försök att förstå relevansen av detta utgår ifrån den enkla observationen att könen evolutionärt är utvecklade för att komplettera och stödja varandra. Mannens intresse riktas mot gruppen i sig, med kvinnan och barnen som främsta skyddsobjekt. Kvinnans dito rör främst omvårdnad och barnens fostran. I dessa kompletterande funktioner skyddade förr mannens med sin yttre sfär kvinnans inre sfär – socialt, rättsligt, ekonomiskt och till liv och egendom. Samtidigt gör kvinnans eget behov av skydd henne mindre revolutionär, vilket leder till en större lojalitet (sektlojalitet) till den dominerande ledningen. Detta och sektideologins omvårdnadsfokus gör henne mer lättstyrd och lojal gentemot sektlojala partier. Det kan också förklara både varför ”duktiga flickor” har bättre skolresultat och drabbas hårdare av psykiska besvär, med sin vilja att vara sekten till lags. Skyddet av kvinnan har genom ny teknik, ett utbyggt rättsväsende samt skattetransfereringar övergått till staten, i stort utförd av män men nu anonymt.

Eftersom den feministiska regeringens intresse för kvinnans situation endast är propagandistisk har detta skydd succesivt avvecklats. Detta har lett till att trygghetsfunktionerna rasar för främst kvinnor och ungdomar med nyfattigdom, brott, våldtäkter, stress, utbrändhet, psykisk ohälsa, otrygghet och utslagning.

Man skulle kunna tänka sig att män, vars skyddsobjekt är just kvinnorna och barnen, skulle ha protesterat, men detta har hindrats av sektpartiernas fanatiska feministvurm. Eftersom den manliga mannen är sektens främsta maktkonkurrent så har man lyckats förvränga bilden av hans roll och kalla den förtryckande och manlighet för toxisk.

Sektideologins kvinnligt kodade omvårdnadsfokus och för kvinnor höga moral (allas lika värde), tillsammans med allt fler kvinnliga chefer gör att samhället idag styrs som om det vore en inre sfär, självklart skyddad av en yttre manlig sfär. Vi ser denna föreställning in absurdum i den feminiserade svenska kyrkan där allt ska lösas med kärleksbudskapet och skattepengar. Men sektens fokus på kvinnliga värden är skenbar. Dynamiken kan förstås genom att dela upp feminismen i nyaristokratins statsfeminister vars främsta intresse är prestigetitlar och styrelseuppdrag och folkets relationsfeminister som främst vill må bättre. De senare skulle kunna kallas antifeminister då deras missnöje följer graden av länders statsfeminism. Missnöjet skylls dock på patriarkatets förtryck. Mäns förtryckargrad är dock inte större än att frågor som döps till kvinnofrågor blir fredade från manligt tyckande.

Varför är då världens mest frigjorda kvinnor så missnöjda och aggressiva just mot världens kanske mest kuvade män? Förklaringen kan ligga i att det alltid är till den yttre sfärens män den inre sfärens kvinnor gått för att klaga på sin situation. Man kan därför lika gärna se de lilafärgade aggressiva relationsfeministernas mansfixering som smickrande. Klagomålen kunde lika gärna omformuleras till ”hur kunde ni låta denna utveckling ske”. Det vill säga, om man sluter öronen och öppnar ögonen.

Per Hagenäs

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.