Folkutbytet fortskrider

I dag återkommer Sven Valerio (AfS)

Tänk dig en ö med tusen invånare. Fruktsamheten är i snitt 2,1 barn per kvinna. Det är det tal som krävs för att en befolkning ska behålla sin numerär och inte heller öka i storlek. Tiden på ön går och invånarantalet består. Så smått börjar dock kvinnorna föda färre barn. Fruktsamheten faller i snitt till 1,8 barn per kvinna istället för 2,1. Sakta börjar befolkningen att minska i antal. Öns styrelse börjar då tillåta invandring från fastlandet i en sådan omfattning, att öns befolkning hålls på tusen invånare. Befolkningens sammansättning består nu av en stor del öbor och en mycket liten del fastlandsbefolkning. Öborna fortsätter att parbilda inom sin grupp och den invandrade fastlandsbefolkningen gör detsamma i sin grupp. Öns styrelse fortsätter kompensera lågt födelsetal med invandring. Sakta men matematiskt säkert växer den invandrade fastlandsbefolkningens andel.

Invandrarna från fastlandet assimileras inte. De fortsätter att parbilda inom sin grupp, behåller sitt språk och reproducerar sin kultur. Öns styrelse arbetar inte heller för att assimilera gruppen. Man upptäckte tidigt att det inte var möjligt. Istället övergick man till att försöka integrera gruppen i öbornas samhällsstruktur. Fastlandsbefolkningens kultur skulle trimmas lite, men i det mesta bestå och läras att leva parallellt med ökulturen. Inte på något sätt blir fastlandsbefolkningen bärare och reproducenter av ökulturen.

Det är exakt det här som skett i Sverige, fast med ett obehagligt tillägg: invandringen har varit våldsamt mycket mer omfattande än vad som krävs för att befolkningsmängden inte ska minska.

Ett begrepp som djupt och innerligt avskys av den härskande klassen är folkutbytet. Avskyn springer ur insikten att begreppet äger sin riktighet och därför besitter stor politisk sprängkraft. I en teoretisk diskussion förstår de flesta, att om folkets politiska företrädare ivrigt arbetar för att byta ut samma folk, lämnar man det illojalas domäner och rör sig in på förräderiets område. Därför försöker aldrig kultureliten att försvara att ett folkutbyte sker. Man angriper istället begreppet som sådant och påstår att det är en konspirationsteori, ett påhitt skapat av onda krafter.

Så länge det inte handlar om svenskar är det tillåtet, att diskutera hur folkgrupper ska kunna skydda sina sedvänjor och traditioner. Vi är inte att anse som en skyddsvärd minoritet i en global mångfald. Att kurder, araber, somalier, m.fl. koloniserande grupper, alla är vida större folkgrupper, tas det ingen hänsyn till. De får ha sina kulturföreningar, där etnicitet och kulturell identitet är grunden för medlemmarnas gemensamma tillvaro. Vi svenskar däremot, tillåts inte ens att existera i denna etnonationalistiska bemärkelse. Medan kurdernas särart och folkliga tillhörighet aktivt stöds med skattefinansierade bidrag, så är svenskheten till salu. Alla som vill kalla sig svenskar kan göra så. Invandrare blir inte bara svenska medborgare utan påstås bli svenskar. Detta trots att man inte är född i Sverige, tröstades av sin mor på kurdiska och aggressivt hävdar kurdernas rätt till ett land och att inte kallas för turkar även om man bott där sedan många generationer tillbaka. Kurdisk etnonationalism accepteras. Svensk dito är att betrakta mer eller mindre som nationalsocialism.

Denna syn på svenskhet och det svenska medborgarskapet får stöd av samtliga riksdagspartier, även av SD med begreppet öppen svenskhet. Det man träter om är endast hur stor invandringen ska tillåtas vara och vilka länder och kulturer invandrarna ska komma ifrån.

Maktetablissemangets beskrivning av migrationen som tämligen oproblematisk kan endast upprätthållas om det parallellt ges en bild av invandrargrupperna som små och obetydliga, i ett outsinligt hav av svenskar. Bevisar man existensen av ett i matematisk mening verkligt folkutbyte, så faller den bilden. Därför är det angeläget att gå i envig med medlöparnas falsarier om att folkutbytet är en konspirationsteori, som upprätthålls av outbildade foliehattar.

Jag har tidigare på denna blogg skrivit ett antal inlägg där jag klätt folkutbytet i siffror ned på kommunnivå. Här väljer jag en annan metod. Kanske kan man kalla det ett resonemang, som sedan exemplifieras med myndigheternas egna helt färska befolkningsprognoser. När resonemanget kombineras med dessa blir den häpnadsväckande slutsatsen denna: Myndigheterna redovisar helt öppet att ett folkutbyte förväntas upprätthållas som allra minst fram till år 2080.

Med tiden kommer storleksförhållandet mellan ursprungsbefolkningen och den invandrade gruppen och deras ättlingar att förändras alltmer. Hur snabbt det sker beror framför allt på ursprungsbefolkningens födelsetal, invandrargruppens födelsetal och invandringens storlek, men även på förstföderskornas ålder i respektive grupp. I Sverige har inte befolkningsmängden hållits konstant genom invandring. Tvärtom, den har vuxit extremt fort. Perioden 2000-2019 ökade rikets folkmängd med 1,3 miljoner, varav 1 miljon är hänförlig till ackumulerad nettoinvandring och resten födelseöverskott. År 2002 utgjordes Sveriges befolkning till 78,6% av inrikes födda med två inrikes födda föräldrar. Förra året var samma siffra 66,5%. Låt det sjunka in att endast 66,5% av befolkningen är födda i Sverige med föräldrar som båda är inrikes födda.

Det är alltså detta som är folkutbytet:

  1. ursprungsbefolkningen minskar genom lågt födelsetal samtidigt som
  2. invandrargruppen ökar genom invandring eller höga födelsetal eller båda, och
  3. detta pågår under lång tid och förändringarna i grupperna är sådana att ursprungsbefolkningen minskar snabbt och/eller invandragruppen växer snabbt.

Folkutbytet är inte en fråga om åsikter. Det är ren matematik.

I april 2021 publicerade SCB en demografisk rapport med namnet Sveriges framtida befolkning 2021-2070. Den verkar ha gått både mainstreammedia och alternativmedia förbi. Rapporten prognostiserar respektive slår fast att förstföderskeåldern förväntas stiga ytterligare för svenskfödda kvinnor.

Idag är fruktsamheten för kvinnor födda i Afrika som lever i Sverige drygt 2,5 barn/kvinna. SCB förväntar sig att den sjunker och når 2 barn/kvinna fram mot år 2070. För kvinnor födda i Asien är fruktsamheten idag 2 barn/kvinna och den förväntas sjunka till 1,9 barn/kvinna. Svenskfödda kvinnor – utan att beakta olikheter i olika etniska grupper – har en fruktsamhet runt 1,6 barn/kvinna och förväntas på sikt nå 1,8 barn/kvinna.

SCB gör även alternativa antaganden om fruktsamhet, både lägre och högre sådana. Alla har dock det gemensamt, att de förutspår högre fruktsamhet hos kvinnor invandrade från Afrika och Asien, än hos svenskfödda kvinnor. I SCB-rapporten finns även antaganden om migration. Nedan visas det högre antagande som görs. Även i det lägre antagandet finns en betydande nettoinvandring.

SCB säger att fruktsamheten kommer att understiga 2,1 barn per kvinna. Nettoinvandringen kommer att vara betydande och kvinnor födda i Afrika och Asien kommer att ha högre fruktsamhet än svenskfödda kvinnor. Folkutbytet skall med andra ord fortsätta. Notera här, att ingenting sägs om hur fruktsamheten bland svenskfödda kvinnor kommer att fördela sig mellan etniska svenskor respektive andra etniciteter födda i Sverige. Det är högst troligt att en rad etniciteter kommer att ha väsentligt högre fruktsamhet än etniska svenskor. Det är något vi förmodligen aldrig kommer att få se statistik på.

Lyssnar regeringen på sin expertmyndighet SCB? Kan man säga att regeringen är informerad om utvecklingen och prognosen? Ja, det kan man. Som EU-medlem utanför valutasamarbetet, lämnar Sverige regelbundet ett ”konvergensprogram” till EU. Det är en redogörelse för rikets offentliga finanser. Konvergensprogrammet har helt nyligen offentliggjorts och i det hittar man nedanstående tabell.

Regeringen använder förra årets prognos från SCB. Som klart och tydligt framgår, rapporterar regeringen till EU att folkutbytet skall fortsätta. I den delen av befolkningen som är 35 år eller yngre, utgörs nu endast 60,6% av inrikes födda med två inrikes födda föräldrar. Efter 35 års ålder sjunker barnafödandet snabbt. Därför är det i de yngre generationerna man ska söka det demografiska svaret på hur framtiden kommer att bli. Detta är vad etablissemangspolitikerna har gjort mot svenskarna. Utstuderat, systematiskt och under lång tid.

Sven Valerio

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.