Det är intelligensen, dumbom


I dag är Håkan Johansson gästskribent

Under Bill Clintons första presidentkampanj hade hans spinndoktorer hittat på tre slagord för att få väljarna att rösta demokratiskt. It´s the economy, stupid var ett av dem. När den svenske opinionsjournalisten Ivar Arpi nyligen, i en text om den demografiska utvecklingen i Sverige, parafraserade parollen med Det är demografin, dumbom fick han genast mothugg från framförallt vänsterdebattörer, som menade att det var grovt rasistiskt att på det sättet visa på en konsekvens av massinvandringen. Arpi var dock inte först med den parafrasen. En text med samma rubrik och tankar publicerades redan 2006 av den kanadensiske författaren och debattören Mark Steyn.

Jag har valt rubriken därför att nästan alla problem, som det postindustriella kunskapssamhället brottas med, verkar bottna i bristande kognitiv förmåga hos en ganska stor del av Sveriges befolkning. Arbetslöshet, brottslighet, folksjukdomar, missbruk och allmänt kulturellt förfall kan ofta härledas till låg intelligens, en omständighet som inte (får) uppmärksammas i den enkelspåriga och politiskt korrekta debatten.

I det svenska jordbruks- och agrarsamhället var det oväsentligt om en bonde som gick och plöjde sin åker hade lite högre eller lägre IQ än grannbonden med samma syssla. Utkomsten var ändå ungefär densamma för de två. I det följande industri- och klassamhället spelade intelligensen större roll. Gymnasiet var reserverat för dem med så kallat läshuvud. Övriga började att lönearbeta redan i tonåren. I efterkrigstidens Sverige blev yrkesskolan ytterligare ett alternativ. Från 1960-talet och fram till millennieskiftet spelade utbildningsnivån ekonomiskt sett heller ingen större roll, då det progressiva skattesystemet med höga marginalskatter gjorde att nettolöneskillnaden inte var så stor, som den är idag mellan akademiker och lågutbildade.

I dagens kunskapssamhälle betyder utbildning nästan allt, vilket gör det särskilt problematiskt för invandrarelever. På grund av svaga svenska språkkunskaper och bristande tidigare skolgång i det forna hemlandet, är det svårt för många av dem att hänga med i undervisningen. Också deras intelligens spelar roll, vilket som sagt är en tabuerad delförklaring. Inte minst syns detta i den internationellt kunskapsmätande PISA-studien, där Sverige rasat. År 2018 uteslöt Skolverket regelvidrigt de sämsta eleverna, för att på så sätt nå ett bättre resultat. Riksrevisionen upptäckte fusket, där framför allt ett stort antal utrikesfödda exkluderats från studien.

På en stadigt krympande arbetsmarknad är konkurrensen knivskarp. Ibland kan flera hundra välutbildade söka samma anställning, vilket gör att arbetsgivaren kan välja och vraka. För att få ett hyfsat välbetalt jobb krävs det därför inte bara gymnasium utan också utbildning på högskola eller universitet. Det är krav som inte alla klarar. En av tre elever hoppar av gymnasiet, eller går ut med ofullständiga betyg, vilket kan tolkas som att alltför många går i skolan alldeles för länge. Vidare, en fjärdedel av eleverna på högstadiet och i gymnasiet klarar inte av att läsa och förstå en kvalificerad tidningsartikel. Även om det säkert finns en del svenska elever i den procentandelen, är rimligen invandrareleverna en delförklaring till att siffran är så hög.

Utan utbildning är arbetssökande hänvisade till låglönejobb som städare, diskare, renhållningsarbetare, transport (taxi, budbil, långtradarchaufför), vårdbiträde etc. Det är arbeten som i allt högre grad innehas av migranter, inte bara nyanlända utan också av tidigare hitkomna och deras barn. Att många av dessa nödvändiga ”marktjänster” utförs av just migranter är ett faktum som massinvandringsförespråkare ofta poängterar med frasen “utan invandring stannar Sverige”. Det är dessa okvalificerade jobb som snabbast försvinner, mycket tack vare robotisering och AI-teknik, vilket gör att fortsatt hög invandring bara kommer att öka arbetslösheten.

Den asylrelaterade invandringen är inte, vilket ibland påstås, ett “kompetensregn” över Sverige. Majoriteten är immigranter från Mellanöstern och Afrika. Även om de inte klarar att konkurrera på den svenska arbetsmarknaden är många av dem bättre utbildade och med starkare vilja att skapa sig en framtid, än de som stannar kvar. Där finns också läkare, ingenjörer och andra värdefulla specialister, som föredrar en framtid i ett välfärdsland. Frågan är om Sverige med gott samvete kan dränera dessa u-länder på den viktigaste resurs de har, nämligen kunskap och intelligens? Mycket tyder på att tillgång på råvaror inte är lika viktig som hög utbildning och hög intelligens, för att skapa ett nationellt välstånd. Ett utvecklat land som Sverige bör rimligen klara av att utbilda sin egen intelligenta del av befolkningen och ha moral nog att inte stjäla den resursen från fattiga länder i omvärlden.

Samtidigt som brain drain är ett stort hot mot och avbräck för de länder som utsätts för dränaget, utgör det ur Sveriges perspektiv bara en bråkdel av den totala invandringen. Lejonparten av denna utgörs i stället av migranter med en utbildningsnivå långt under den genomsnittliga för svenskar. En känslig fråga är vad som är orsaken till denna lägre utbildningsnivå. Till en del kan den förstås förklaras med sämre studiemöjligheter i de länder migranterna kommer ifrån, men en delförklaring kan också vara lägre intelligens.

Internationella jämförande IQ-undersökningar antyder att så kan vara fallet. IQ-tester är omtvistade, vissa menar att de inte säger något annat om en person, än hur bra denne är på att göra IQ-tester. Andra menar att testerna har en kulturell bias som gynnar västerlänningar. Ytterligare andra hävdar att utbildning slår igenom så att befolkningar i länder där utbildningsnivån är generellt högre får ett högre genomsnittligt IQ-resultat. Emellertid, inte mycket talar för att detta stämmer.

Det finns också de som vidgår att skillnaderna är reella och inte beror på brister i testerna utan på att intelligens är något som grundläggs tidigt i livet och som i hög grad är beroende av huruvida man får i sig alla de näringsämnen som kroppen – och hjärnan – behöver för att utvecklas på rätt sätt. Fattigdom och svält i ett land kan alltså ge utslag på befolkningens genomsnittliga intelligens.

Oavsett vilken eller vilka förklaringar som är giltiga, är IQ-tester ändå det bästa instrument som finns att tillgå för att mäta det vi kallar generell intelligens. De bygger också på mer än hundra års forskning. I skolan betygsätts elever efter system som är utformade med befolkningens genomsnittliga intelligens som riktmärke.

Siffran i ett IQ-test är ett mått på hur bra eller dåliga förutsättningar någon har att klara sig i ett modernt samhälle med de utmaningar människor ställs inför där. Eftersom de här utmaningarna under lång historisk och förhistorisk tid sett ganska olika ut, beroende på var på jorden människan levt, är det en rimlig hypotes att evolutionen haft ett finger med i spelet.

Öppnar Sverige dörren för migranter som inte bara har en låg generell utbildningsnivå utan också en lägre genomsnittlig förmåga att tillgodogöra sig en utbildning när de kommit hit, är ”utmaningen” att få dessa i arbete i ett land med världens förmodligen lägsta andel okvalificerade jobb, ännu större än vad våra beslutsfattare insett. Då är det kanske omöjligt att utbilda bort det så kallade utanförskapet.

För den som inte klarar skolan – och inte har förutsättningar att göra det ens om han anstränger sig aldrig så mycket – och som därmed heller inte blir anställningsbar på den svenska arbetsmarknaden, kan en kriminell karriär vara ett attraktivt alternativ.

Undersökningar visar också att lägre intelligens till viss del korrelerar med bristfälligt konsekvenstänkande, bristande impulskontroll och större våldsbenägenhet, egenskaper som inte är någon tillgång i det vanliga samhället, men som kan komma till pass för den som ska ägna sig åt kriminella aktiviteter. Det andra alternativet, när dörren till arbetsmarknaden är stängd, är ett livslångt bidragsberoende. Inget av dem främjar individens integration eller assimilering, båda är tärande för samhället.

Fortsätter vi att i samma takt som hittills välkomna människor från länder med låg genomsnittlig utbildningsnivå, och kanske också låga genomsnittliga förutsättningar att tillgodogöra sig en utbildning av det slag som efterfrågas i ett utvecklat land som Sverige, då kan till och med vårt demokratiska styresskick vara i fara. Enligt vissa studier behöver ett lands befolkning prestera i snitt cirka 90 poäng eller mer i IQ-tester, för att demokratiska normer och värderingar ska konkurrera ut andra idéer om hur ett samhälle ska styras, exempelvis teokratiska eller klanbaserade.

Stora delar av befolkningen i muslimskt styrda länder föraktar västerländska demokratier. Många migranter från dessa kulturer fortsätter efter att de kommit hit att predika demokrati som haram. En annan demokratirelaterad aspekt är att de med sämre förutsättningar har en tydlig tendens att rösta på bidragspartier, vilka oftast också är motståndare till fri marknadsekonomi – det enda ekonomiska system som hittills visat sig kunna skapa verkligt välstånd.

Klockkurvan för intelligens är brutalt ärlig – hälften av folket är smartare än den andra halvan. Sänker man den genomsnittliga IQ-nivån i ett land som Sverige kommer ännu fler att hamna i arbetslöshet och utanförskap och klyftorna i samhället öka. Det är en utveckling som går stick i stäv med makthavarnas fagra löften om jämlikhet och alla människors lika värde. Är det eftersträvansvärt med ett samhälle där ett utländskt trasproletariat passar upp på en etniskt mer svensk befolkning?

Håkan Johansson

Tillsammans med Samnytts ansvarige utgivare Mats Dagerlind driver Håkan Johansson politik- och kulturpodden Personligt På Begäran. Det senaste avsnittet kan höras på SoundCloud, Spotify eller YouTube. Han har även skrivit två böcker: Diktat (pseudonym Dick Taytor) och Den Humanitära Stormakten.

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.