Folkvilja i underläge II:II


När beslutet om en folkomröstning om flyktingmottagandet i Sjöbo i oktober 1987 blev känt skrev Iris Birath och Ann-Marie Strömberg, som båda satt i Stockholms kommunfullmäktige som representanter för Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) en motion, där de protesterade mot att en folkomröstning anordnades i flyktingfrågan.

Därmed visade de att de inte visste vad demokrati var för något. De förstod inte att det var folket som skulle ta ställning, inte de kommunala politikerna. Observera också att det inte var i Riksdagen de förde fram sina synpunkter, utan som politiker i Stockholms kommun. Det är 60 mil mellan orterna och det tar närmare sju timmar att åka bil mellan dem. Man kan givetvis fråga sig varför i all världen lokala politiker i Stockholm ska lägga sig i politiken i landsbygdskommunen Sjöbo. Iris Birath och Ann-Marie Strömberg skrev:


Det blåser en vind av nazistiskt 30-tal över Sjöbo. Detta beslut är också ivrigt applåderat av sverigepartister och andra nynazister i Sverige. Det är utan tvekan så att majoritetens agerande i Sjöbo redan medfört stor skada. För det första så bryter man mot den internationella flyktingkonventionens grundläggande principer och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter – internationella avtal, som Sverige har anslutit sig till och har skyldighet att följa. För det andra så strider Sjöbos agerande mot grundlagens bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet (Regeringsformen 2. kap., § 15). För det tredje så skadar man de flyktingar och invandrare som redan finns i Sverige. Som läget är i Sjöbo så önskar vi inte att flyktingar skall komma dit och utsättas för ett mottagande som ens i ringaste grad påminner om tonläget hos de ledande m- och c-politikerna i Sjöbo. Men vi menar att Sverige är skyldigt, både ur moralisk, hurnanitär och solidarisk synpunkt, att vara generös i sitt flyktingmottagande och erbjuda de flyktingar som kommer hit en bra framtid. Man kan också fråga sig, om en kommun har rätt att besluta att utestänga en del människor från att bosätta sig där – och vilken grupp som i så fall Sjöbo kommer att rikta sig mot härnäst. Blir det t. ex. pensionärerna? Det är viktigt att vi alla tar ansvar för den flyktingpolitik, som bedrivs här i landet. Det gäller även parlamentariska församlingar som Stockholms kommunfullmäktige. Staden bör verka för att sudda bort den svarta fläck, som Sjöbo har blivit, på vår karta. Det kan man bl. a. göra genom en framställan om ändrad lagstiftning till regeringen och genom sitt inflytande i Kommunförbundet. Med hänvisning till ovanstående föreslår vi att fullmäktige beslutar att framställa hos regeringen om att ändra reglerna för flyktingmottagande så att mottagning av flyktingar blir en kommunal skyldighet, att i Kommunförbundet verka för att påverka Sjöbo kommun att ändra sitt beslut om folkomröstning samt att anta ett uttalande som riktar sig mot majoritetens i Sjöbo beslut om att folkomrösta om flyktingars framtid.

Det som de båda VPK:arna således påstår är att beslutet om en kommunal folkomröstning:

  1. har en nazistisk anstrykning
  2. bryter mot den internationella flyktingkonventionens grundläggande principer
  3. bryter mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter
  4. skadar de flyktingar och invandrare som redan finns i Sverige

För att förhindra ett demokratiskt agerande i framtiden vill Iris Birath och Ann-Marie Strömberg att Stockholms kommunfullmäktiga dels vänder sig till regeringen och begär en lagändring, dels lägger press på Kommunförbundet. De vill att mottagandet av ”flyktingar” blir en kommunal skyldighet och de vill också att resultatet ogiltigförklaras, trots att folkomröstningen ännu inte ägt rum. Både den totalitära slagsidan och de båda politikernas omedvetenhet skrämmer.

Ännu en gång: Detta handlar inte om hur Sjöbos politiker ska förhålla sig till flyktingar utan om att ta reda på vad hur de som bor i Sjöbo vill ha det. För att få veta detta är partierna i Sjöbos kommunfullmäktige överens om att nyttja det ena av demokratins båda viktigaste verktyg: folkomröstningen.

Socialdemokraternas starke man, John-Olof Persson (som två år senare omkom i en flygolycka) föredrog motionen. Dessförinnan hade den remitterats dels till den juridiska avdelningen, dels till kommunens invandrarnämnd.

Den juridiska avdelningen avfärdade motionen med konstaterandet att ”motionen inte innehåller något som sammankopplar framställan till regeringen med frågan om flyktingmottagande just i Stockholm.” Invandrarnämnden satte också tummen ned. De påpekade det uppenbara, att kommunerna har självbestämmanderätt och att detta inte var en fråga för Stockholms kommun. Flyktingmottagandet hanterades via avtal mellan Statens Invandrarverk och kommunerna i landet. De skrev också:

Enligt förvaltningens mening är det en för flyktingarna mycket viktig princip att överenskommelser om flyktingmottagandet är frivilliga från kommunernas sida. Denna princip utgör grunden för att flyktingarna skall få ett gott bemötande i kommunerna.

John-Olof Persson konstaterade att det fanns risk för en inkompetensförklaring, om de tillstyrkte motionen och där kunde det ha slutat. Han föreslog att fullmäktige skulle avstyrka och formulerade sig på följande sätt:

Jag delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att vi alla tar ansvar för den flyktingpolitik som bedrivs i Sverige. Enligt min uppfattning är det vår skyldighet att ta emot och hjälpa flyktingar. Staden har aktivt arbetat för att de flyktingar som Stockholm tar emot skall få arbete, bostad, utbildning och en meningsfull och aktiv fritid. Stockholms stad gör också en stor insats för flyktingarna att finna sig till rätta i Stockholm och i Sverige. En förutsättning för att flyktingarna skall bli väl emottagna är självfallet att det finns en vilja att ta emot dem. I Stockholm finns en sådan vilja väl förankrad hos alla politiska partier. Det finns också en stor förståelse hos stockholmarna i allmänhet för flyktingarnas problem och det moraliskt riktiga i att hjälpa dem. En lagstiftning som tvingar kommunerna att ta emot flyktingar vore att göra flyktingarna en otjänst eftersom de då skulle hänvisas till orter där denna förståelse inte är lika väl förankrad. Juridiska avdelningen gör dessutom den bedömningen att en hemställan från Stockholms stad om en sådan lagändring ligger utanför den kommunala kompetensen. Beträffande motiveringen härför hänvisas till juridiska avdelningens yttrande. Flyktingar och invandrare utgör ett kulturellt tillskott till vårt land, ger oss utblickar och ökar vår insikt och förståelse för omvärlden. Invandringen kommer – rätt bemött – att bidra till dynamik i Sveriges utveckling och en öppenhet och mångfasettering i svenskt kulturliv. Jag vill därför djupt beklaga vad som inträffat i Sjöbo. Miljontals människor runt om i världen flyr undan svält och krig. Av dessa tar Sverige endast emot en bråkdel. Sveriges insats i flyktingmottagandet är dock viktig och nödvändig. Folkomröstningsbeslutet och den infekterade debatten i Sjöbo om flyktingproblematiken är enligt min mening djupt olycklig. Det är ett beslut som bygger på okunnighet och intolerans och som andas rasism och främlingshat. Jag tar bestämt avstånd från den flyktingpolitik som den politiska majoriteten i Sjöbo står för. Ett fördömande från Stockholms sida av de kommunala beslut som fattats i Sjöbo ligger emellertid, som juridiska avdelningen påpekar, helt utanför den kommunala kompetensen, liksom eventuella försök från Stockholms sida att via kommunförbundet få till stånd en ändring av beslutet. Det är därför inte förenligt med kommunallagen att vidta de åtgärder som motionärerna föreslår. Jag föreslår att motionen anses besvarad med vad som ovan anförts.

Socialdemokraten Janet Mackegård gjorde tillsammans med flera andra socialdemokrater ett särskilt uttalande – alltså inte en reservation utan de ville bara markera hur viktig frågan var för dem. Observera att de kallar beslutet om en folkomröstning för att ”utsätta kommuninvånarna” som om det var ett jäkla oskick att besvära dem med något sådant. De är också säkra på att folkomröstningsbeslutet upprört svenska folket. Att det kom att uppröra politiker och journalister är emellertid inte liktydigt med att svenska folket var upprört. Liksom de båda kommunisterna verka dessa socialdemokrater förtränga att det inte handlar om flyktingmottagandet utan om en folkomröstning. Avslutningen om ”ett givande internationellt utbyte” blir näst intill parodiskt. Det finns nog ingen politiker som i dag skulle formulera sig på det sättet, inte ens inom Vänsterpartiet.

I Sjöbo kommun har man i fullmäktige beslutat att utsätta kommuninvånarna för folkomröstning om flyktingmottagning. Detta upprör svenska folket. Beslutet har emellertid haft det goda med sig att allt fler svenskar nu börjat söka fakta och visat solidaritet med flyktingar. Vi kan bara beklaga att vissa krafter vill förhindra Sjöbos invånare att ta del av ett givande internationellt utbyte människor emellan.

Nu händer något som inte ges någon förklaring. Iris Birath och Ann-Marie Strömberg fick kommunstyrelsen med sig! Strunt samma med de båda remissinstansernas avrådan, strunt samman med den uppenbara risken för inkompetensförklaring, strunt samma med John-Olof Perssons inlindade förslag om att avstyrka:

Det beslöts att Stockholms fullmäktige hos regeringen skulle framställa om att ändra reglerna för flyktingmottagande, så att mottagande av flyktingar blir en kommunal skyldighet. Likaså skulle Stockholms fullmäktige verka för att påverka Sjöbo kommun att ändra sitt beslut om folkomröstning samt att anta ett uttalande som riktar sig mot majoritetens i Sjöbo beslut om att folkomrösta om flyktingars framtid.

År 2013 begränsades möjligheten till kommunala folkomröstningar. Från 1 januari var det inte längre frivilligt för landets kommuner att ta emot ensamkommande asylsökande barn och unga. Medierna påstod att det var logiskt. Precis som kommuner inte får bedriva en egen utrikespolitik eller försvarspolitik, så kan de heller inte hävda en egen migrationspolitik. Det var varken hederligt eller logiskt, eftersom notan för ”flyktingmottagandet” landar hos kommunerna. Dessutom, det är ju inte på riksplanet ”flyktingarna” hamnar utan i kommunerna. Att man i Stockholm vill tvinga Sjöbo att både ta emot och axla försörjningsansvaret för ett antal främlingar, nej det var inte schysst.

I februari 2016 stängdes dörren för folkomröstningar helt. Lagen ändrades och kommunerna blev skyldiga att ta emot alla som Migrationsverket beviljat uppehållstillstånd. De fördelades mellan Sveriges alla kommuner. Några få kommuner med mycket hög belastning slapp undan, till exempel Södertälje och Östra Göinge.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.