Söndagskrönika: Helgar ändamålet medlen?


Första gången jag fick läsa i en dagstidning att jag var nazist var 1998. Det var naturligtvis obehagligt men framför allt var det osant. Jag hade skrivit en forskningsrapport om relationen mellan svenskar och zigenare, som var tidens gängse benämning på romer. Den boken byggde både på många års studier och ett grundligt fältarbete. Det jag kom fram till håller fortfarande alldeles utmärkt.

Jackie Jakubowski, en av Dagens Nyheters kulturskribenter som jag aldrig träffat, och som förmodligen inte heller hade träffat så många romer i sitt liv, visste i kraft av sin ideologiska övertygelse bättre än jag. Han ansåg sig därför ha rätt att kalla mig nazist, till på köpet ”en gammal övervintrad”. Uppenbarligen var jag brådmogen eftersom jag ännu inte fyllt två år när andra världskriget slutade.

Hur detta relaterade till mitt forskningsresultat förklarade han inte. Han ville bara att jag skulle hålla käften. Samtidigt var det en varning till andra att de riskerade denna typ av skändningar om de inte höll sig i den accepterade tankefållan. Att det han dömde ut var en forskningsrapport var ingen ursäkt. Inte heller forskare skulle minsann inbilla sig att de hade någon rätt att redovisa olämpliga slutsatser, hur välgrundade de än var.

Den 2 oktober 2015 skrev jag en krönika på min blogg med titeln Så vitt jag vet. Där diskuteras den ideologiproduktion som kallas ”vithetsforskning”, det vill säga att vithet minsann inte är något att vara stolt över. Jag tycker det är fel att denna typ av tänkande letat sig in i akademierna och fortsatte på samma tema och med samma ”vithetsbegrepp”, men vände på perspektivet:

Därmed kommer vi in på vad den vita rasen uträttat och då hamnar vi tveklöst inom ett förbjudet område. Här finns ord som inte får sägas, tankar som inte får tänkas. Det som får sägas är att den vita rasen förtrycker andra folk. De har koloniserat och exploaterat resten av världen. De har uppfunnit den där djävla kapitalismen och är världens mest farliga och hemska ras. Den som inte förstår det bör skaffa sig lite elementär kunskap om nazism, andra världskriget, herrefolksmentalitet och – framför allt – Förintelsen. Detta är vad den vita rasen åstadkommit!

Så finns det ju en del annat också förstås. Allt det där som vi i dag tar för självklart. Visst, vita människor, i synnerhet män, har gjort en massa ont under sin existens. Men det har ju alla folk och raser gjort, utan undantag! Tar vi slavhandeln som exempel så var den första person som legalt ägde en slav i USA inte vit utan svart. I juli år 1651 hade Anthony Johnson från Angola fem svarta slavar, som arbetade för honom i Virginia. Ser vi på den arabiska slavhandeln i Afrika så varade den längre och omfattade miljoner fler afrikaner än den transatlantiska slavhandeln. Och vilka fångade, samlade ihop och såldes afrikanerna som slavar till araberna? Svar: andra afrikaner.

Det som skiljer ut vita västerlänningar är inte illdåden utan att de har skapat världens bästa samhälle, världens bästa välstånd, världens bästa tänkande alla kategorier. Det är därför alla jordens folk, hur stolta de än är över sig själva, vill bli delaktiga i den västerländska vita rasens storverk. Alla vill ta del av deras uppfinningar: köra runt i deras bilar, flyga med deras flygplan, anlita deras sjukvård, bo i deras samhällen och bostäder, lyssna på deras radiosändningar, se deras filmer och teveprogram, arbeta med deras datorer, ägna sig åt deras sporter och fritidssysselsättningar. Kort sagt: den vita rasen är inte bara bäst i världen utan den bästa någonsin – och det har alla andra raser fått del i. De vita har motat bort religionen från sitt tänkande, uppfunnit demokratin, åsiktsfriheten, tryckfriheten, mänskliga rättigheter, flyktinghjälp … ja ta vilket område som helst, så befinner de sig främst i ledet. Utom kanske när det gäller tortyr. Vissa säger att kinesisk tortyr är bäst i världen.

Och högst inom den vita rasen står den vite heterosexuelle mannen. Är det någon som alla världens folk borde sätta på en piedestal, också de vita kvinnorna, så är det den vite mannen. Den som nu läser detta och storknar av ilska: kom med sakargument, visa att påståendet inte är sant. Då menar jag inte ”kompletteringar”, som att kvinnorna också har bidragit. Självklart är det så, men håller vi oss till perioden från upplysningstiden och fram till i dag, så är männen i förkrossande majoritet när det gäller framåtskridande och utveckling. Det är framför allt de vita männen som skapat det västerländska samhälle som med sin levnadsstandard lockar så många människor att försöka ta sig in i västerlandet, att de till och med riskerar sina liv.

Det är hög tid att vi sträcker på oss. Vi finns, vi har rätt att se oss själva och vara stolta över det vi själva och våra förfäder har gjort, inte bara för oss själva utan för att jorden ska bli en bättre planet att leva på. Går den vita västerländska civilisationen under, så försvinner också mycket av det vi åstadkommit. Det blir mänsklighetens största förlust, någonsin.

Tycker ni kära läsare att den där texten visar att jag är nazist? Är det typiskt för nazister att de vrider och vänder på begreppen för att få syn på något annat än det som sägs? För Expo är detta ”beviset” på min nazism och jag hamnade i deras arkiv. Därmed fick aktivistjournalister, som Daniel Suhonen, Isobel Hadley-Kamptz och Patrik Oksanen ett vapen att använda, dels mot mig, men framför allt mot andra som tänkte i samma banor som jag. Daniel Suhonen har för övrigt deklarerat sitt eget samhällsideal, utan att det diskvalificerar honom som tyckare i den svenska offentligheten:

Jag vill ha en politik där man varje morgon kan bidra till ett socialistiskt samhällsbygge och blir det att ta upp Kalashnikoven och skjuta – då gör vi det.

Och för Isobel Hadley-Kamptz, numera ledarskribent i Dagens Nyheter, jag erinrar mig att hon på valnatten 2010 twittrade att hon ville döda meningsmotståndare. Det förvånar mig inte heller, när hon skriver att konspirationsteorierna kring George Soros är påhitt och att den som skriver att romer stjäl är rasist. Och alla som skriver på nättidningen Fria Tider är rasistsvin. Suck, alla dessa invektiv Isobel Hadley- Kamptz så lättsinnigt och utan någon som helst sakkunskap sprider omkring sig! Jag förstår varför hon, tyvärr rätt framgångsrikt, fört ett veritabelt korståg och ivrat för att tidningarnas kommentarsfält helst borde stängas, eller åtminstone censureras.

Patrik Oksanen är på samma linje. Häromåret tyckte han i Aftonbladet det var helt ok att tysta Trump och stänga av Swebbteve från Youtube. Han försvarar energiskt maktens yttrandefrihet, men meningsmotståndare och vanligt folk som formulerar sig grovt, de vill han ha tyst på. En kommentar på Flashback:

Intressant att den rysshatande tjockisen gafflar om yttrandefrihet när han själv vill begränsa den. Han hade en kampanj mot Granskning Sverige bl.a. Där han ville strypa yttrandefrihet för dem.

Första gången jag utsattes för denna skändning frågade jag en erfaren jurist och vän om jag inte kunde stämma tidningen. Varför skulle jag finna mig i att det påstods något om mig, som bevisligen var osant? Det var ju rimligen ett mål som jag måste vinna! Han svarade ”Glöm det, du har inte råd. Det kostar massor av pengar som du inte har, och utgången är alltid osäker.” Han konstaterade att yttrandefriheten fungerar för journalister, också när de blåljuger och skadar människor. Men att rättvisa i det sammanhanget skulle finnas för vanligt folk med vanliga inkomster? Icke sa Nicke.

Dessa vänsteraktivister varken kan eller vill ta till sig det jag påstår. De letar bara efter formuleringar som kan vändas emot mig, tveklöst avsiktligt. De trollar bort att det är deras begrepp jag vänder till sin motsats, men inte som en åsikt utom som ett empiriskt faktum. Jag lyfter fram allt det goda som kan tillskrivas ”den vita rasen”, om man nu, som vithetsideologerna, envisas med att vilja föra rasresonemang.

Nazism är inte något som man kan hitta i en eller annan formulering hos en meningsmotståndare som man vill täppa till truten på. Nazism är en ideologi som man kan vara motståndare till eller anhängare av. Den karakteriseras av:

  • Den germanska rasens överlägsenhet, (etnisk nationalism/rasism)
  • Den tyska folktillhörigheten är överordnad religion, ideologi och klass
  • En stark centralstat
  • Korporativism
  • Kollektivism
  • Ledarskapet hos en person (führerprincipen)
  • Antisemitism
  • Antikapitalism
  • Antiliberalism
  • Antikommunism
  • Antiparlamentarism
  • Avvisar demokratin
  • Propaganda, censur och hemlig polis

AV dessa 13 punkter kan jag bara ställa upp på en, nämligen antikommunism. Jag har för övrigt aldrig varit lockad av någon ideologi. Att ansluta sig till ett kollektivt tänkande ser jag som en dödssynd för den som valt forskning som yrke. Mera: det är en intellektuell svaghet, en tankens lättja. På ett personligt plan är det till och med värre än så, jag är allergisk inte bara mot ideologier utan mot allt som liknar ideologi.

Jag är en lika absolut och total motståndare till nazismen som de vänsteraktivister som beskyller mig för att vara nazist, men observera; Jag är det inte utifrån någon ideologisk plattform. Det är för mig fullt tillräckligt att veta vad nazisterna gjorde. Och nu vill jag ha något sagt som vänsteraktivister har väldigt svårt att förstå, och som inte bara gäller mig: Man kan vara motståndare till en ideologi utan att själv inta en ideologisk position.

Att vara ideologiskt positionerad är att ansluta sig till ett kollektivt tänkande. Det betyder att man för att få vara med i de trosvissas gäng måste bejaka vissa dogmer, eller på annat sätt styrande trossatser. Jag är varken vänster eller höger, inte högerextrem, inte fascist, inte nazist och inte högernationalist. Jag är inte ens nationalist. Däremot gillar jag demokrati, åtminstone i ordets egentliga betydelse (jag är alltså inte demokrat i östtysk eller nordkoreansk betydelse) och eftersom nationen är demokratins förutsättning anser jag det nödvändigt med nationalism. Jag kallar mig inte för globalist, därför att det begreppet är ideologiskt intecknat, men det är nog vad jag är, i betydelsen en svensk som inte måste bo i Sverige. Sedan ett antal år tillbaka bor jag mindre än halva året i Sverige.

David Goodharts distinktion mellan anywheres och somewheres har slagit igenom också i svensk samhällsdebatt. Jag är en typisk högutbildad och urban anywhere som till råga på allt i många år bott på Södermalm i Stockholm. Antagligen är jag också mångkulturell eftersom jag, när jag inte bor i Sverige, lever i en mångkulturell och trespråkig miljö.

Fortsätter jag att beskriva mina värderingar med de begrepp som tillhör vår tids moraliska slagfält är jag feminist, i den klassiska betydelsen att kvinnor ska ha lika rättigheter och möjligheter som män. Det betyder att jag är för jämställdhet, liksom naturligtvis jämlikhet. Jag gillar öppna gränser eftersom jag vill kunna resa vart som helst och även kunnat bosätta mig var som helst. Vi kan spä på med sexuell frihet – några av de personer jag gillat bäst i mitt liv är homosexuella. Religion? Ja, fritt fram där också. Jag är varken kvinnopräst- eller gubbprästmotståndare.

Eftersom jag vill se mig själv som en ansvarig samhällsmedlem bemödar jag mig om att rösta när det är val. Alla riksdagspartier, utom KD och Vänsterpartiet, har i något val fått min röst. Vänsterpartiet — i min ungdom så var de kommunister och hyllade massmördare som Mao och Stalin. Om det finns gradskillnader rörande det slaget av statsledarmonster, så är båda två värre än Hitler. Dels hade de ihjäl fler, men framför allt så hade de ihjäl sina eget folk. Stalin lät till och med avrätta sina ideologiska kumpaner (förlåt, ”kamrater”). Inte kan jag rösta på ett parti som helst vill släta över sådant. När det gäller KD, jag är visserligen inte någon militant ateist men ändå djupt främmande inför allt religiöst tänkande. Också religioner är ideologier.

Nu ska jag växla till det samhälle jag tillhör och lever i och då blir det annorlunda. Det handlar inte längre om mig som individ, mina preferenser och mina känslor, utan om sådant som jag ägnat större delen av mitt yrkesliv åt att studera och forska i – samhällsplanering och etnicitet är mina specialiteter.

Även om jag privat inte är särskilt konservativ, så måste samhällspolitiken vara det. Ett bra samhälle skapas inte med visioner och ideologier utan genom ”trial and error”. Det som makthavarna infört och medborgarna mår bra av, det bör man fortsätta med, medan alla andra ingrepp i deras liv, hur välmenande och ideologiskt anständiga de än är, bör ransoneras. Det finns ingen anledning att vara orolig för samhällets förnyelse, den går ändå inte att stoppa.

Politiker måste vara nationellt sinnade och patrioter. De måste, som det kanske viktigaste inslaget i yrkeskompetensen, alltid och i alla sammanhang först se till det egna folkets och landets bästa. I annat fall missköter de sitt uppdrag och bör röstas bort eller avsättas. Det är inte överstatliga organisationer som EU och FN, lika lite som landets politiska partier, som är uppdragsgivarna. Politiker har undantagslöst i första hand ansvar inför det egna folket/väljarna/skattebetalarna, vilket bland annat betyder att de inte har medborgarnas mandat att skänka bort landet till andra människor.

Politiker är i första hand samhällsbyggare. Det betyder att försvarsmakt och rättsväsen är de två överordnade uppgifterna. Det uppdrag de har, som valda representanter för sitt land och sitt folk, är att garantera dessa funktioner. För livskvaliteten fullkomligt avgörande kvaliteter, som sjukvård och skola, kommer i andra hand. Det betyder inte att de är mindre viktiga, utan det handlar om turordningen.

Familjen är samhällets byggsten och alla rörelser och ideologier som ifrågasätter familjens existens är samhällsfarliga. Det betyder att även om jag på ett personligt plan inte alls provoceras utan roas av pridefestivaler, så anser jag det fel av politiker, poliser och andra samhällsrepresentanter att lägga sina samhällsroller i pridevågskålen. Vill de traska nakna och skrika könsord, så får de för mig gärna göra det som privatpersoner, men som samhällsrepresentanter ska de förstå familjens nödvändighet, inte bara när det gäller att fostra goda samhällsmedborgare utan också för det långsiktiga projekt som går under namnet barnuppfostran. Där behövs både en pappa och en mamma samt ett harmoniskt familjeliv.

I ett bra samhälle är könsrollerna komplementära, inte konkurrerande. Det betyder att det har gått fel i Sverige när kvinnorna bekämpar männen och vänder sig mot patriarkatet. Konsekvensen för många män blir att de spegelvänder sin könsroll. De blir veka och angelägna om att vara till lags. Med ett manligt samhällsperspektiv är denna eftergiftspolitik käpprätt åt helvete. Churchill begrep faran med eftergiftspolitik när han sa ”Man slänger stora köttstycken åt krokodilerna, i förhoppningen att man skall bli uppäten sist!”.

Ni kära vänsterliberaler och andra meningsmotståndare. Ni är ju så många fler än de som tänker som jag, och jag känner mig inte som delaktig i något kollektiv. Jag har därför ställt frågan om det är mig det är fel på. Har jag blivit galen, eller är det så att mitt förnuft inte räcker till? Kanske ger jag förrädiskt enkla eller rent felaktiga svar på frågor som ni förstår så mycket bättre än jag?

Men, om nu mina förståndsgåvor inte räcker till, varför tar inte någon enda av er på er besväret att lära mig? När ni slänger ur er så grova anklagelser, som den om nazism är, så borde jag väl rimligen också få en seriös förklaring. Det ni gjort är ju att rycka ett resonemang ur sitt sammanhang och anse att det utgör något slags bevis. Ni blåljuger och jag är övertygad om att ni vet det, men det tycks varken bekymra er själva eller den yrkeskår ni tillhör.

Ni skadar inte bara mig och andra meningsmotståndare utan också er själva. Plus att ni sänker förtroendet för medierna – jag är ju inte precis ensam om att anse att er demagogiska aktivism är djupt skadlig. Den tystar och skrämmer människor vars röster borde höras både i offentligheten och runt kaffeborden på jobbet. Ni skapar en tystnad och en rädsla som vi framför allt känner från det samhälle som förverkligade era vänsterpolitiska ideal: Sovjetunionen.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.