I dag gästas bloggen av Håkan Johansson – pianostämmare, musiker, tennisspelare och författare.
För nästan trettio år sen publicerade den libertarianske statsvetaren Charles Murray & Harvardpsykologen Richard Herrnstein en bästsäljande bok betitlad The Bell Curve (Klockkurvan), vilken gav upphov till en stor debatt i framför allt USA, då boken tog upp något så tabubelagt som intelligensskillnader som fastställts med IQ-tester. Eftersom önsketänkandet är att alla ska vara lika smarta och att vem som helst kan bli nobelpristagare blev givetvis vissa jämlikhetssträvare upprörda över det faktum att även mänsklig intelligens varierar. Saken blev inte bättre av att ett kapitel i boken handlade om IQ-skillnader mellan vita och svarta i USA.
Det genomsnittliga värdet för den svarta populationen har genom åren ganska konstant legat på en standardavvikelse (15 IQ-poäng) under medelvärdet för vita, vilket har fått kritiker att påstå att IQ-testerna har en etnocentrisk bias och är rasistiska. Dock verkar inte testerna missgynna vissa asiater i USA (kineser, japaner och koreaner) som ofta presterar bättre än vita, vilket i viss mån underkänner rasistanklagelserna. Även det amerikanska högskoleprovet (SAT) ger samma resultat.
Frågan är om dessa fastställda skillnader beror på arv eller miljö. Svaret är att arvet spelar störst roll. Främst genom tvillingstudier har forskare konstaterat att intelligensen är ärftlig till mellan 50 och 80 procent. Det är med andra ord ingen tillfällighet att nobelpristagaren Svante Pääbos pappa också var nobelpristagare. Arvets betydelse tycks även öka ju äldre man blir, vilket går tvärs emot miljöförespråkarnas uppfattning, att skillnaderna försvinner med tiden. Det finns givetvis en hyfsat stor chans att under barnets uppväxt och skolgång “boosta” den intellektuella förmågan. Flera omfattande och ambitiösa utbildningsreformer har genomförts i USA med förhoppningen att krympa gapet mellan svarta och vita, men skillnaderna kvarstår, om än med vissa marginella förbättringar.
Även för resten av jordens befolkning har forskarna med ett stort antal IQ-tester visat på generella skillnader vad det gäller intelligens. Överlägset bäst klarar sig gruppen Ashkenasi-judar. De snittar nästan en standardavvikelse högre än européer, som ligger på runt hundra i snitt, vilket kan förklara denna grupps enorma överrepresentation inom alla möjliga intellektuella yrken och områden. Sämst till ligger afrikaner från länder söder om Sahara och australiska aboriginer, med ett snitt på 70 -75 på IQ skalan. Dessa låga värden kan säkert till viss del bero på bristande utbildningsresurser men skillnaden är alldeles för stor att enbart förklaras bort med dåliga skolor.
Mediaetablissemanget i västländer anser att dessa forskningsresultat bör förtigas. I varje fall får de inte tas upp i offentlig debatt utan att kritiseras. Den som förutsättningslöst vill diskutera dem stämplas därför som rasist och högerextremist, vilket är mycket upprörande, eftersom intelligenstester inom både neuropsykiatri och psykologi är en vetenskapligt sett mycket tillförlitlig mätmetod. Underkänner man de miljontals undersökningar som gjorts världen över under de senaste hundra åren blir konsekvensen att psykiatrisk och psykologisk forskning måste klassas ut som vetenskapligt värdelös.
Eftersom inte några tunga vetenskapliga motargument har anförts kan jag inte förstå annat än att ställningstagandet är politiskt. Vänsterliberaler blir upprörda eftersom IQ-forskningen utmanar dogmen om alla människors lika värde. Detta är emellertid ett tankefel. Man bör naturligtvis skilja mellan vetenskap som slår fast att människor har olika intelligens och politik som har som målsättning att bemöta alla människor med samma värdighet. Ytterst är det en både korkad och till och med rasistisk tanke (sorry alla vänsterliberaler) att politiken måste differentieras efter människors skiftande intelligens, om denna blir vetenskapligt belagd.
Neuroforskaren och filosofen Sam Harris, som för övrigt är politiskt liberal, har vid flera tillfällen påpekat det orimliga i att intelligens och kognitiva förmågor under människans evolution, skulle ha utvecklats identiskt i helt olika livsmiljöer: “It would be a miracle if everything we care about, like intelligence, empathy or aggression was tuned to the exact same population average in every racial group”. Tror man inte att så är fallet tror man heller inte på evolutionsteorin som förklaringsmodell för människans utveckling, utan måste ta hjälp av utomjordiska eller religiösa övernaturliga krafter och fenomen, vilket inte känns speciellt vetenskapligt trovärdigt.
Genetikforskaren och Harvardprofessorn David Reich påtalar i sin bok Who we are and how we got here (2018), att också genetiska studier förmodligen inom en snar framtid definitivt kommer att bevisa kognitiva skillnader mellan olika populationer. Han skriver: “The right way to deal with the inevitable discovery of substantial differences across populations is to realize that their existence should not affect the way we conduct ourselves. As a society we should commit to according everyone equal rights despite the differences that exist among individuals or populations”. Det går helt enkelt inte i längden att alltid dra rasistkortet så fort oönskade fakta kommer upp på bordet.
Tyvärr kommer också dessa framtida forskningsresultat att vara politiskt laddade. Grupper som står till vänster och bygger sin politik på jämlikhet kommer att förneka eller förtiga resultaten. Och tvärtom med människor som befinner sig långt ut till höger. De får sina övertygelser bekräftade. Frågan är om våra tribala instinkter sitter så djupt i vår arvsmassa att rasistiska fördomar är omöjliga att helt befria sig från. Över sextio procent av alla väpnade konflikter i världen sägs handla om etniska motsättningar.
Hur ska man då handskas med dessa fakta för att framför allt undvika stereotypiska föreställningar och fördomar? Ett sätt är att peka på “överlappande klockkurvor” som visar att en majoritet ligger inom ungefär samma område och att det bara är i ytterkanterna som man får de största skillnaderna. Det går kanske 20 judiska genier på ett nigerianskt geni, men då Nigerias befolkning är tjugo gånger större jämnar det kanske ut sig. De nigerianer som emigrerat till USA har hamnat anmärkningsvärt högt upp i inkomstligan i landet, till och med över den vita befolkningen i genomsnitt, så den “systematiska rasismen” som påstås genomsyra landet biter tydligen inte på dessa svarta.
Om man skulle lära ut ovanstående rön i en framtida skola måste man vara väldigt tydlig med att understryka den individuella aspekten, nämligen att forskningen entydigt slår fast att man inte kan avgöra om någon är smart eller korkad med hjälp av grupptänkande.
Men faktum kvarstår ändock, att fortsätter Sverige att importera genomsnittligt lågintelligenta migranter som föder många barn, parat med att högutbildade svenska kvinnor föder färre barn, kommer IQ-nivån sakta men säkert sjunka i landet – en effekt som redan nu kan observeras. Hamnar Sverige under 90 IQ poäng i snitt kommer troligen inte ett demokratiskt styrelseskick att kunna upprätthållas. Inget land med en så pass låg generell intelligens kan trovärdigt kalla sig demokratiskt.
Enligt det demokratiindex som upprättas av Economics Intelligens Unit (EIU) är bara drygt tjugo länder i världen “fulla demokratier”. Det behövs kanske inte så mycket för att degraderas från “full democracy” till “flawed democracy” för att kanske slutligen klassas som “authoritarian regime”, vilket nästan sextio länder i världen bedöms vara. Då de flesta av dessa diktaturer är mångetniska och mångkulturella tycks inte Sveriges mångkulturprojekt – som tydligen till vilket pris som helst ska genomföras – peka mot ökad demokrati i landet, utan snarare motsatsen. Priset för Sveriges frikostiga migrationspolitik kan i längden sluta med demokratins oundvikliga förfall.
Håkan Johansson
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 