Corona, perspektiv


Du som läser denna blogg har säkert upptäckt att jag gillar att spalta isär olika frågor för att kunna ha viss kontroll över svaren. Coronahypen kan, som jag förstår det, delas upp i ett antal olika grundperspektiv varav det första och största kan kallas för mänskligheten. Den fråga som säkert många rört vid men som inte besvaras i medierna – inbegripet sociala medier – är om coronaviruset hotar mänskligheten. Svaret kan te sig cyniskt, i synnerhet för den som förlorat en anhörig eller på annat sätt drabbats svårt, men om man diskuterar mänskligheten så Corona inget som helst hot. Vad som nog är än mer provocerande är att det inte med detta fågelperspektiv gör så mycket att ett virus får de äldsta och sjukaste att stryka med. Det är dessutom demografiskt endast ett pyttelitet myggbett. Jorden går mot åtta miljarder invånare och låt oss säga att så många som en miljon dör innan virusepidemin är över. Jag är rätt övertygad om att folkökningen är snabbare. Vi kommer att vara ännu flera – inte färre – när epidemin är överstånden.
Fortsätt läsa

Corona – förnuft och rädsla


Det är fantastiskt hur politiker, media och medborgare enar sig i kampen mot corona. Vilken kraft! Det är också intressant att se, att i skarpt läge är överstatliga organisationer som EU och FN rätt tandlösa. Till och med i Sverige är det nu nationalstaten som gäller. Regeringen talar till folket med fanborgar bakom sig och nålar med svenska flaggan på rockuppslagen. Nu hyllar de den nation som de annars, i globalismens och överstatlighetens namn, ägnar sig åt att motarbeta. Alla ni som drömmer om en gränslös värld, välkomna till verkligheten!

Men givetvis det finns också det som är djupt oroande – utöver att bli sjuk i Covid-19. Restriktionerna är på många ställen stenhårda. I teve fick vi se hur i Kina dörrar till nedsmittades hem svetsades fast – med de sjuka på insidan. Polis och militär har i flera länder kallats ut på gatorna. I Johannesburg i Sydafrika öppnade polisen eld med gummikulor, när det blev trängsel i kön till en mataffär. I länder som Storbritannien, Frankrike och Schweiz riskerar man böter om man bryter mot reglerna. Även i demokratier blir gränsen mellan frivillighet och tvång oklar.

För att hålla sig till vår den av världen, häromdagen sattes Nyland och Helsingfors i karantän. Finland hade då nio eller tio som avlidit och förmodligen var det så att de som dog gjorde det av andra sjukdomar, som fick lite hjälp av corona. I Sverige är snittåldern på de döda 82 år, men det är samma snittålder som vi har även utan corona! Och de flesta blir inte så sjuka att de ens behöver läkarvård.
Fortsätt läsa

Meningen med livet


När Sverige i mitten av 1970-talet bytte från att sätta den egna etniska befolkningens intressen främst till minoriteternas villkor och mångkultur, förstod den politiska eliten inte vilka omvälvande samhällsförändringar (så gott som entydigt till det sämre) det skulle resultera i. Det ansågs allmänt att vi hade råd, och så var det till en början. I ryggen hade vi en obruten tillväxt från andra världskrigets slut. Den första recessionen kom så sent som 1971 och var inte särskilt långvarig.

Hittills har jag sett kursändringen som inkompetens, eller kanske som en form av missriktad och naiv välvilja. Typ: ”Sverige är världens bästa land och alla borde få ha det lika bra som svenskarna”. Men efterhand har jag börjat inse att det finns en annan förklaring, nämligen att den politiska eliten hade ett prioriterat intresse av att skaffa en ny moralisk legitimitet för den utökade välfärdspolitik, som det rådde stor enighet om. När både nationalismen och den kristna etiken hade förpassats till historiens sophög blev det nödvändigt med en ny moral. Inget pris var för högt, eller rättare sagt, vad den nya moralen kostade var en icke-fråga. Jag kan visserligen undra om folk i gemen förstår hur helt avgörande för samhällets stabilitet efterkrigstidens ekonomiska tillväxt var, men det hjälper inte. Kapitalismen och konsumtionskulturen gav inte legitimitet åt välfärdssamhället.

Hur vet jag det? Svaret är att det vet jag inte, men man kan gå ”bakvägen” och fråga om det finns några samhällen som inte har något moraliskt perspektiv och heller inte bryr sig om att besvara frågan om meningen med livet. Såvitt jag vet finns det inga sådana samhällen.
Fortsätt läsa

Trösterikt om Corona


Land efter land stänger sina gränser. Myndigheter och makthavare runt om i världen uppmanar människor att stanna kvar i sina hem. Håller vi oss till Europa, lever 300 miljoner invånare under karantänliknande villkor. Många av dem lämnar bara sina bostäder för att skaffa sig nödvändiga förnödenheter, på halvtomma varuhus och affärer. Skolor stänger, flyg, bussar, tunnelbanor stannar. Företag slår igen och permitterar anställda. Folksamlingar förbjuds, i ett land får högst 500 samlas, i ett annat land inte fler än 10. Börserna faller med upp till 30 – 40 procent, flera av dem mer än någon gång tidigare i sin historia. Också fastighetspriserna faller och gör de det för mycket måste bankerna börja ta tillbaka sina lån. Samhället riskerar att drabbas av svåra kedjereaktioner.

Fortsätt läsa

Mönstermedborgaren

Under 1900-talets andra hälft var Sveriges mönstermedborgare en person som kombinerade arbetsamhet och skötsamhet, med siktet inställt på att förbättra sin och den egna kärnfamiljens materiella standard. Den kollektiva identiteten var självklart nationell och politiskt härskade socialdemokratisk välfärdspolitik. Moraliskt var det religionen, det vill säga kristendomen i en av sina varianter, som fortfarande satt i högsätet, men den var varken på tillväxt eller stabil, utan avklingande. Välfärden blev för flertalet svenskar ett mål överordnat himmelriket.
Fortsätt läsa

Bloggläsare mars 2020


När det gäller statistiken över hatbrott söker BRÅ inte igenom alla brottskategorier, utan bara de som ”främst förekommer vid hatbrott”. Från Hatbrott 2018 Teknisk rapport sid 11 (BRÅ är avsändare):

”De brottstyper som ingår är de som främst förekommer vid hatbrott, enligt Säpos bedömning vid inrättandet av den nationella hatbrottsstatistiken: våldsbrott (misshandel, mord, dråp, och våld mot tjänsteman), olaga hot, ofredande, ärekränkning, hets mot folkgrupp, skadegörelse, klotter, olaga diskriminering och diverse övriga brott (en fullständig beskrivning av brottstyper finns i bilaga 2).

Denna avgränsning har behållits för att eftersträva jämförbarhet i statistiken över tid. Av samma anledning görs inte någon sökning på anmälningar om exempelvis stöld, personrån eller sexualbrott. Effekten av denna avgränsning är svår att uttala sig om, men det innebär troligen att en del hatbrott förbigås.”

Troligen ja, och troligen är det en hel del hatbrott mot just svenskar som förbigås, när man väljer bort just dessa brottskategorier.

***

Du skriver att Orwell var för gammal för att bli soldat i andra världskriget, men han deltog aktivt som befäl i spanska inbördeskriget, vilket han beskriver i ”Hyllningar till Katalonien”. Han var övertygad om att förlusten i kriget till största del berodde på Stalin och dennes dödsskvadroner, som mördade många anarkister och andra på vänsterkanten. Dessutom gör han några intressanta iakttagelser om att krig är 90 procent väntan och 10 procent action, och förvirringen i action.

I ”Down and out in Paris and London” beskriver Orwell svälten och vad svält gör med människor, insikter och kunskaper som gått förlorade i vårt land, men som kanske är på väg tillbaka? Jag ansåg att detta var boken man ska läsa för att förstå svält, tills jag kom över Hamsuns Svält, som slog Orwells bok.
Fortsätt läsa

Woke


Det är frestande att översätta begreppet woke rätt av och säga att en woke person är en person som vaknat upp, men det handlar inte om ett uppvaknande i den mening som jag skulle tro gäller för er som läser den här bloggen. Istället refererar begreppet woke till unga personer som är födda in i en politiskt korrekt miljö, men som vill driva den politiska korrektheten ett steg längre. Unga kvinnor, mellan femton och trettio år, dominerar. Woke betyder att de är aktivister och slår larm så fort de stöter på något som inte passar samman med deras världsbild.

Woke är en slags upptrappning av politisk korrekthet till en ny nivå, en giftigare sort. Vissa åsikter får du helt enkelt inte ha. Massinvandring får inte diskuteras och naturligtvis inte heller islam. Den som är woke är en auktoritär puritan, som dömer andra människor. Han eller hon tål inte att det här i världen finns människor som tycker annorlunda.

PK-generationen och woke-kulturen syns tydligast på universiteten. Lärarna är PK och studenterna är woke. I synnerhet finns dessa wokestudenter vid de mest prestigefyllda universiteten i Storbritannien och USA. Även om de ser sig själva som revolutionärer, så är de nästa generations myndighetschefer, politiker, journalister och maktelit.

Forskning är samhällets mest avancerade form av ”sanningssökande”, vilket betyder att när en forskare eller ett forskarlag klarlagt vad som är sanning inom sitt forskningstema, är det meningen att nästa generation ska kunna ta vid, bildlikt stående på den föregåendes forskargenerationens axlar. Resultatet blir en ständig kunskapstillväxt, en ständig samhällsutveckling. Det är inte kontroversiellt att konstatera att de vetenskapliga metoderna under bara några hundra år resulterat i framsteg för mänskligheten, som dessförinnan var otänkbara. Den som vill ha det mest tillförlitliga svaret på en eller annan fråga, vänder sig till forskningen, inte till religionen, medierna eller politiken, för att ge några alternativ.

Under 1960-talets slut och under 1970-talet skedde ett paradigmskifte, som tog sin start i studentvärlden. Nya krav ställdes på i synnerhet humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Forskarna skulle välja sådan forskning som gagnade samhällsutvecklingen. De skulle bl.a. verka för jämlikhet och jämställdhet. Dessutom var det önskvärt att forskarsamhället i sig gick före med lika många män som kvinnor, löner och privilegier som var rättvist fördelade etc.
Fortsätt läsa