Ur Mias brev


Mia skriver riktiga brev till mig. Inte så ofta men ändå återkommande. Alltid åttans teckenstorlek och minsta radavståndet. Jag har ingen aning om vem hon är. Hon kanske inte ens heter Mia. Vid ett tidigare tillfälle citerade jag henne i en bloggtext. Det gjorde Mia upprörd, vilket var oväntat, eftersom vi inte känner varandra (eller gör vi?). Jag tänkte att om Mia skriver till mig, så är det för att hon vill göra sin röst hörd. Hon vill tala om saker för mig som jag inte förstått. Det uppskattar jag, men varför ska inte andra också få läsa? Det kan ju hända att inte de heller förstått. I dag serverar jag därför ett sovrat urval ”Miaiana”.

Karl-Olov Arnstberg
Läs mer

Den sabbade kvinnorollen


För åtta år sedan gjorde forskare vid ”Wharton School of Business” vid ”University of Pennsylvania” en studie med material från den stora nordamerikanska General Social Survey, som håller koll på USA:s sociala tillstånd alltsedan 1972. Resultatet publicerades i “American Economic Journal”: The paradox of Declining Female Happiness. Titeln säger det mesta.

En svensk studie av 14.000 självmordsförsök från år 2005 visade att antalet självmord i Sverige går stadigt nedåt, utom för en grupp: unga kvinnor. Där hade självmordsförsöken ökat.

År 2013 rapporterade Socialstyrelsen att 21 procent av Sveriges kvinnor mellan 18 och 24 år mådde så dåligt att de använde psykofarmaka eller uppsökte psykiatrisk vård. För unga män var motsvarande siffra sju procent.

Vetenskapliga och inte fullt så vetenskapliga rapporter brukar, när de undersöker hur lyckliga och harmoniska svenska och västerländska kvinnor är, komma fram till samma resultat, nämligen att kvinnorna varken är lyckliga eller särskilt harmoniska. En undersökning jag hittat visar dock att både kvinnor och män, i synnerhet de yngre, muntras upp av att shoppa, vilket är frestande att tolka som ett slags tröstbeteende. Eller som Nordeas privatekonom Ingela Gabrielsson sa: En flykt från verkligheten.

Medan mätresultaten är ganska tydliga, är förklaringarna mer svävande. Kort sagt, forskarna vet inte varför inte kvinnors lycka stiger, i takt med att hälsan och välståndet förbättras. Den vanligaste förklaringen är att det ställs allt högre krav. Dagens kvinnor ska inte bara vara attraktiva utan också klara yrkeskarriären. Stress gör dem olyckliga.
Läs mer

Bloggläsare början av augusti 2017


Ge turister fri vård också! Tre vänsterpartister föreslår att sylsökande, papperslösa och människor som vistas illegalt i Sverige bör ha samma rätt till sjukvård som svenska medborgare. Detta eftersom alla människor är lika värda. Men då bör det förstås även gälla alla turister på besök i vårt land – de är ju också lika värda som människor. Och tänk vilket uppsving för turismen när hela världen kan komma till Sverige och få fri sjukvård!

***

Det allvarligaste hotet som Sverige står inför på kort sikt är matförsörjningen. Om matimporten stoppas på grund av exempelvis krig, är invånarna i ett kargt massinvandringsland med nedlagda jordbruk på norra halvklotet mycket illa ute. 1932-1933, det vill säga på ett enda år, dog nästan lika många människor som Sveriges befolkning av svält i Ukraina.

***

Idag är 60 % av invånarna i Malmö invandrare eller barn till invandrare. För fem år sedan berättade en förlossningsöverläkare från Skåne för mig att de flesta barn som föds i Skåne har invandrade föräldrar! Redan på 2040-talet kommer Sverige att ha en muslimsk majoritet. Och kaoset på våra BB-avdelningar beror på att invandrade muslimska kvinnor föder många barn. Exakta siffror går inte att få fram eftersom varken etnicitet eller religion får registreras i Sverige. Men Migrationsverket rapporterade nyligen att mödrar med PUT (vilket nästan alltid betyder muslimska kvinnor) under åren 2015 – 2016 fött inte mindre än 11.000 barn. Sannolikt är totalantalet barn som muslimska kvinnor idag föder i Sverige cirka 3.000 per månad.
Läs mer

Ädla-syftet-korruption

I dag är läkaren och psykiatern Ann Gardner gästskribent

***

I slutet av 1960-talet läste jag psykologi på Stockholms universitet. Mycket av den då pågående forskningen på institutionen gällde skillnader i varseblivning och uppmärksamhet. Den bekostades av myndigheter och avsåg sådant som höjdplaceringen av trafikljus i gaturummet, och vilka färgvåglängder för rött, gult och grönt som uppmärksammades bäst i det perifera synfältet.

Den speciella ”intelligenskursen” på utbildningen betraktades som viktig och varade två månader. Viss politisk korrekthet hade insmugit sig. De intelligensskillnader mellan olika folkslag som rapporterats ansågs bara orsakade av att kulturberoende tester använts. Könsskillnader avseende delförmågor ansågs visserligen säkerställda, men kompenserades av att det andra könet hade bättre förmågor på andra deltest. Förmågan att klara akademiska studier betraktades inte som ett individuellt fastlagt öde på grund av intelligens, därför att hög motivation kunde kompensera att ”det tar längre tid att lära sig, men det går om man kämpar.”

Läs mer

Feminismen är en draksådd

Feminismen är i sin nuvarande form en draksådd därför att kvinnor (naturligtvis inte alla, men som kollektiv) tänker annorlunda än män.  Mäns tänkande är format för att bygga samhällen, alltifrån stammen/klanen till nationen. Kvinnors tänkande är inriktat på familjen/hushållsgruppen, dvs. nära relationer.

Så funkar våra hjärnor biologiskt, efter en flera hundratusen år lång utveckling. Det som skett under de senaste sekunderna av den mänskliga existensen är att vi har lurats in i en feminisering – att tro att man kan bygga ett samhälle på samma kvinnliga sätt som man vårdar sina närmaste relationer, byggd på en gemensam “värdegrund”. Så funkar det inte.

15 procent av kvinnorna har visst manliga hjärnor, så där finns det hopp om att det logiska tänkandet tar över, i motsats till den känslostyrning som spillt över på männen, typ kvinnliga pojkar som miljöpartisten och utbildningsministern Gustav Fridolin m.fl. som styr oss mot avgrunden. Eller en statsminister som måste gå en kurs i feminism innan han tillträdde.

Vi har “världens första feministiska regering”, men en raserad försvarsmakt, ett svagt statligt våldsmonopol, där dialogpolis grillar korv med våldsverkare, och inte vågar sig in i ett ständigt antal växande “utanförskapsområden”, nu 63 stycken. Manligt våld är ju en feministisk dödssynd, även när det ska skydda våra yttre och inre gränser. Av tradition betraktades sådant tidigare som någonting hedervärt, i nationens och familjens intresse.

Läs mer

Det demografiska självmordet


Som skrivande personer får Gunnar och jag många mail från läsare och andra som hittat material de tror att vi kan ha intresse av. Många skriver också själva. Det är en ström av information, där ingen av oss vare sig hinner eller har lust att ta del av allt. Med tiden har vi lärt oss att vissa personer är bättre än andra på att förmedla och själva skriva texter som vi har ”glädje” av. Så tack Stefan, Stefan, Julia, Memento, Lars-Erik, Darkwing Duck, Janne, Ann, Christer, Magnus, Anders, Lotten och alla ni andra. Några nämnda och andra som också borde ha nämnts. Medaljens baksida är att det vi får oss tillsänt nästan aldrig är uppmuntrande att läsa, se och lyssna till. Så gott som allt handlar om hur det går åt helvete, såväl för Sverige som för Västerlandet.

En del texter och filmer värjer vi oss emot, därför att de gör för ont. Men vi reagerar inte helt lika. Gunnar är känsligare än jag, vilket möjligen beror på att han inte skriver lika ofta. För mig handlar det om arbetsmaterial, där jag sorterar det som väcker mitt intresse i tre kategorier: sådant som jag tar del av men inte skriver om, sådant jag tänker mig att skriva om (vilket långt ifrån alltid blir av) och – givetvis – sådant som på ett eller annat sätt hamnar i mina texter. Det är något av en terapeutisk process, där känslorna aldrig riktigt släpps fram. Jag har inte tid att voja mig, jag arbetar!

Ibland, men inte ofta, händer det att en text, ett inspelat föredrag eller en film trasar sönder mina arbetsrutiner. Det hände med en video där den kanadensiske kommentatorn och författaren av politiska bestsellers Mark Steyn ger en påläst redogörelse för Europas demografi. Den är drygt tjugofyra minuter lång och Stefan som skickat länken föreslår att jag ska ta upp den på bloggen.

Sådana förslag nappar jag nästan aldrig på, men den här gången gör jag det, därtill på ett mycket osjälvständigt sätt. Jag ska helt enkelt sammanfatta det som Mark Steyn säger om Europas demografi. Det blir ingen text där jag blommar ut med egna formuleringar. Det är heller ingen mjukistext där man kan tycka si eller så. Det är granithård och mycket skrämmande information. Fan ta dig Mark Steyn för att du gjorde mig illa! Och tack för att du tar det ansvar och gör det jobb som svenska journalister inte gör.
Läs mer