Politruker, politruker

stefan
Nu, när jag fått vittring på den svenska makteliten som kolonial, bekräftas relevansen på många sätt. I morgonbladet läser jag om den svenska moderata EU-parlamentarikern Christofer Fjellner. Han har gjort den typiskt politiska karriären som går uppåt och ”bort från”. Bort från Västerås, till Bryssel. Fjellner har varit så duktig, att han beretts plats i den maktelit, som inte längre representerar sina väljare. Enligt morgonbladet säger Fjellner: ”Vi får ta reda på vilka personer Trump lyssnar mest på och försöka påverka dem istället för Trump direkt.”

Vilka ”vi”? Fjellner och svenska folket? I så fall, vad vet han om hur och om svenska folket vill påverka Trump? Fjellner är en aktiv snusförbudsmotståndare. Är det i den frågan som han vill påverka Trump? Jag tvivlar på att en svensk EU-parlamentariker har den positionen, att han med sitt tyckande kan nå fram till kretsen kring Trump. Det som Fjellner gör, är att uttala sig som medlem av det globala politikerväldet. På samma sätt som jag skulle kunna säga ”vi samhällsforskare” och Gunnar Sandelin ”vi journalister”.
Läs mer

BRÅ och Sarnecki tyckte tvärtom 1989

När jag gjorde ett program om invandrare och brottslighet för Norra Magasinet (SVT) 1989 sade BRÅ-chefen Jerzy Sarnecki att det är angeläget att utreda förövarnas etnicitet och se vilka nationer de kom ifrån.
”Det är helt givet att vi måste titta på olika etniska minoriteter”, sa han.
Klippet ligger alldeles i början av reportaget.
Efter drygt 10 minuter säger han också om den politiska oviljan att inte vilja beröra frågan om invandrares kriminalitet: ”Man har bedrivit strutspolitik!”

Det var då det!

Vi har tidigare lagt ut reportaget här på bloggen, men här kommer det igen:

Obs! Klicka på rubriken om du vill dela inlägget.

Här är den ursprungliga storyn:

https://morklaggning.wordpress.com/2015/10/27/inflode_och_valdtakter2/

Gunnar Sandelin

 

 

Sveriges koloniala maktelit

global

År 2005 gav fyra forskare, med litteraturvetaren Ingrid Björkman i spetsen, ut den första vetenskapligt genomarbetade granskningen av det mångkulturella Sverige: Exit folkhemssverige – en samhällsmodells sönderfall.

Inledningen och ett efterord skrevs av Jonathan Friedman, socialantropolog i det internationella toppskiktet. Han bor i Sverige med barn och sin svenska hustru, också hon en framstående social­antropolog. Båda har varit professorer i ämnet, vid Lunds universitet.

Det som skrevs i Exit Folkhemssverige om den svenska invandringspolitiken och dess konsekvenser har visat sig utmärkt tåla tidens tand. Bland dissidenter är detta en kultförklarad och fortfarande läst bok. På nätet finns det gott om mycket positiva kommentarer. Här är en från Dr. Gurka:

Jag läste denna för några år sedan och jag måste säga att flera saker som står i den boken har redan hänt mellan den tid jag läste den och nu. Den har med en kuslig noggrannhet kunnat förutspå hur Sverige utvecklas och jag rekommenderar starkt att läsa den. Ingen rolig läsning men mycket informativ.

För medlemmar av den svenska makteliten är Exit Folkhemssverige en sur karamell i gottpåsen, inte precis något att fresta smaklökarna med. På den offentliga scenen har den mötts med tystnad, alternativt avfärdats – mönstret känns igen från bemötandet av de två volymerna ”Invandring och mörkläggning”, som Gunnar Sandelin och jag skrivit.

Läs mer

Lars Åberg: Framtidsstaden

framtidsstaden

Om Sverige i morgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?
(Karneval förlag, 2016)

Journalisten och författaren Lars Åberg har bott i Malmö i nästan 60 år. Hans vida kontaktnät och förtrogenhet med staden och dess omgivningar, gör honom till en mycket trovärdig guide, när han utforskar vart både Malmö och Sverige är på väg. I förordet skriver han:

Befinner man sig länge i samma miljö kan det ta tid att uppfatta hur förhållandena förändras. Så en dag tvingas man söka vård på sjukhuset – och i ett slag inser man hur annorlunda allting har blivit. Jag tror att många kan ha den erfarenheten av Malmö; ett slags ketchupeffekt som bidrar till för att man blir orolig för hur välfärdssamhället över huvud taget ska kunna leva vidare.

Lars Åbergs styrka är att han är en murvel i ordets klassiska bemärkelse: han är på plats och släpper inte taget. Därför kan han utan övertoner blottlägga det floskelbygge och den ihålighet i värdegrundskatedralen som de flesta svenska journalister inte vill eller vågar sig på att skildra. Åbergs förtrogenhet med det han beskriver medför att han kan vara återhållsam. Inga yviga ideologiska penseldrag och heller inga moraliska pekpinnar. Att han har båda fötterna på jorden är förmodligen orsaken till att han fortfarande får skriva i några av våra stora dagstidningar; texterna visar på en verklighet som inte går att trixa bort med politisk korrekt indignation.
Läs mer

Januaripotpurri

question
I dag blir det några av mina egna reflektioner. De har det gemensamt att ingen av dem riktigt räcker för en bloggtext i fullformat.

De globala utopisterna fantiserar om en värld där alla människor är sams och kan röra sig fritt. Intelligens verkar inte utgöra något fullgott skydd mot denna dröm. Exempelvis ansåg Einstein att nationalism var att likna vid en barnsjukdom, som mässlingen. Utopisterna vill inte se de, ibland tusenåriga, konflikter som finns mellan olika folk och religioner. De är övertygade om att de företräder det goda, medan deras ideologiska motståndare, alltså alla vi andra, som förstår att de snöat in på en orealiserbar utopi, demoniseras.

Tydligast blir denna grupp i sin uppfattning av muslimsk terror som, om man får tro dem, inte beror på att islam förespråkar dödligt våld gentemot avfällingar och otrogna, utan på rasism och andra orättvisor. Det är en ganska vanlig hållning i Sverige, till exempel inom svenska kyrkan. Ärkebiskop Antje Jackelén anser att Muhammed inspirerar miljontals människor till strävan efter rättvisa, fred och ett gott liv. Också påven anser att det är fel att se islam som en våldsam religion. När han som­maren 2016 besökte Sverige sa han i en intervju att det är girighet och sociala orättvisor, som gör att unga människor ansluter sig till IS.

Utan att ha någon statistik som stöder min hypotes, så tror jag att i synnerhet kvinnor lockas av denna form av ”globalfredliga” dagdrömmar. Har vi inga nationer, så blir vi av med krigen. Utopin är en värld utan nationella och religiösa identiteter, utan etniska och andra minoritetsgemenskaper. Vi får en värld där alla är inkluderade, ett inom nyspråket alltmer förekommande begrepp. Resonemanget är bakfram och lite barnsligt, på samma sätt som tanken, att om vi bara kunde bli av med alla vapen som finns på jorden, så skulle folk inte kriga med varandra. Om detta sjöng man allsång på sextiotalet (”I natt jag drömde…”).
Läs mer

Asyl 2016. Sverige beviljade tre gånger så många uppehållstillstånd som övriga nordiska länder tillsammans.

Idag kom statistiken från Migrationsverket för hela 2016, som är ett helt överlägset ”rekordår” vad gäller beviljade uppehållstillstånd. Totalt har över 150.000 uppehållstillstånd beviljats, jämfört med tidigare ”rekordåret” 2013, med sina 117.000 uppehållstillstånd.

Nästan 72.000 uppehållstillstånd har beviljats till asylsökande, vilket är dubbelt så många som 2015, som tidigare var ett ”toppår” vad gäller asyl. Bara 593 av dessa var tillfälliga 2016 (TUT) enligt verkets hemsida. Senare mejlar de mig en internfil och då är det 22.000. Samma oklarheter som alltid!
beviljad-asyl-2016b

Jämför vi med våra nordiska grannländer ser vi hur extrema ”vi” är, vilket är ett resultat av många års svensk signalpolitik: I Finland har 6.000 asylsökande fått stanna (jan-okt), i Danmark 7.000 (jan-nov) och i Norge 12.800. Även om vi inte har fått in full årsrapport från alla våra grannländer så kan vi ändå se att Sverige har beviljat ungefär tre gånger så många uppehållstillstånd som övriga nordiska länder tillsammans.

Drygt 50.000 personer fick stanna p.g.a. anknytning, varav 15.000 var anhöriga till asylsökande.

Någon som tror att media kommer att rapportera om detta förhållande? Det skulle i så fall vara första gången.

Detta är konsekvenserna av flodvågen de senaste fyra månaderna 2015, men ännu är det många som väntar på beslut. 123.000 personer är inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem. Dessutom väntas flera hundra tusen anhöriga söka uppehållstillstånd de närmaste åren.

Asylansökningarna har dock minskat till 29.000 under 2016 till följd av restriktivare regelverk, men andelen positiva beslut har istället ökat. I januari fick 38 procent stanna och i december hade den siffran stigit till 72 procent.

Dock nämner inte Migrationsverket uppgifterna i sitt pressmeddelande om det totala antalet som har fått stanna och som fått asyl, utan fokuserar istället främst på hur många ärenden som har behandlats och att det har skett en tydlig minskning under 2016 av asylsökande jämfört med året innan.  Detta kommer givetvis att påverka medias rapportering.

Obs! Klicka på rubriken om du vill dela inlägget.

Gunnar Sandelin

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.

Gott Nytt År!

gott

Reflektioner och rapporter från en av mina favoritmailare

För några år sedan gick jag med i föreningen VoF (Vetenskap och Folkbildning) och trodde att jag hamnat i en sammanslutning  av människor som hyllade vetenskap och verklighet. Fyra gånger om året får man tidningen “Folkvett” som ibland kunnat ha intressanta artiklar och där man ifrågasatt vissa fenomen i samhället. Det kan röra sig om naturmedicin, parapsykologiska fenomen med mera som man velat ge en vetenskaplig förklaring till. Vid något tillfälle skickade jag ett mail till föreningen och ville ha svar på hur man såg på “normkritik” och “postmodernism”, utifrån ett vetenskapligt synsätt. Jag fick då ett svar som förvånade mig. Man sa nämligen i stort sett ingenting och hade ingen uppfattning i frågan. Förklaringen har nu alltmer börjat gå upp för mig och jag kan konstatera att den “postmoderna tankevärlden” fått sitt fäste även här. I senaste numret skriver en RFSL-representant , Xzenu Cronström Beskow, en artikel med rubriken “Kritiskt tänkande, normkritik och HBTQ+“. Där kan man bland annat läsa följande: “Heteronormativens första och mest grundläggande kategorisering är att dela in alla människor i män och kvinnor: två trånga könsstereotyper, där varje människa ska klämmas in i antingen det ena eller det andra facket.”

Naturligtvis fortsätter artikeln på det inslagna spåret och dominerar hela tidningen och är på sammanlagt 26 sidor. Vid närmare kontroll visade det sig att Xzenu Cromström Beskow numera även sitter i föreningens styrelse och förekommer på bild, i samband med att föreningen deltog i en Pridefestival i Göteborg. Som med mycket annat skall det numera bli mig en glädje att när nästa inbetalningskort kommer för fortsatt medlemskap meddela att jag på grund av föreningens “avträde från det vetenskapliga spåret finner mig tvingad att avstå fortsatt medlemskap”. En sådan åtgärd är från min sida inte ovanlig numera. För cirka tio år sedan gick jag ur svenska kyrkan, inte för att jag då kunde förutse det moraliska moras som sedan inträtt, utan mera för att det kändes moraliskt riktigt för mig. Jag kan dock fortfarande läsa kyrkohistoria med mera med stort intresse, utifrån ett historiskt perspektiv. Förra veckan sade jag upp pappersbilagan till lokaltidningen efter diverse läsande av de nyinsatta unga moderna krönikörerna. (Sven Stolpe, Strindberghataren, beskrev samma glädje då han gjorde sig av med all Strindbergslitteratur )

Läs mer