VAD ÄR DEMOKRATI?

Författaren till dagens bloggtext är anonym och det finns ett särskilt skäl till det. Jag vill nämligen att ni, kära bloggbesökare, läser texten utan att veta vem som skrivit den. Det ska jag avslöja i nästa blogginlägg, där jag samlat några funderingar kring en viktig fråga, nämligen hur en text ska värderas – ska den bedömas utifrån vad som står där eller utifrån vem som skrivit den? Jag kan också lägga till att jag tycker den är intressant och fortfarande relevant, trots att den skrevs för femton år sedan.

Egentligen består texten av två delar, som inte hör samman, i varje fall inte direkt, men som parats ihop av mig. Den första delen är konstaterande, även om den knappast är neutral. Den andra delen är argumenterande och för fram ett synsätt som tål att begrundas.

Den som har synpunkter får gärna maila sin uppfattning till mig.

Karl-Olov Arnstberg

***

Demokrati betyder folkstyre. Vid demokratiska beslut i olika organisationer så använder man sig av styrelseformen en person = en röst. Det förslag som får de flesta rösterna vinner. Demokrati är alltså en styrelseform. Den demokratiska styrelseformen har ingenting att göra med det man beslutar om, utan är endast en regel, en administrativ teknik för att fatta beslut.

Detta är dock en väl bevarad hemlighet för den stora majoriteten av medborgare. Om vi frågar folk vad som menas med demokrati så får vi många olika svar. De flesta kommer först att nämna den allmänna rösträtten, men dessutom får vi hundratals andra synpunkter på vad demokrati är för något. Ungefär 93 % tycker att demokrati är bra, men alla har en egen tolkning av vad demokrati konkret betyder. Ett tydligt exempel på begreppsförvirringen kunde vi höra när statsministern framträdde i TV den 11 september 2001 för att kommentera flygattacken mot World Trade Center i New York. “Det här är ett angrepp mot demokratin“, menade Göran Persson, som också påtalade vikten av att försvara demokratin. Skulle terrordådet vara ett angrepp mot styrelseformen i Sverige, USA och andra länder? Knappast. Vår statsminister måste ha menat något annat, men vad?

Bloggläsare, efter valet

Det var strax efter kl 21 i söndags kväll som jag insåg hur det skulle bli. Nästan bokstavligt, gnuggade jag mig i ögonen. Kunde detta verkligen vara det rätta resultatet? Det är något som skaver, något som är mycket snett. Jag kan inte sätta fingret på den rätta punkten. Jag får fortsätta att förhandla med mig själv när det gäller att försöka inse att SD bara har drygt 17 procent. Konspirationen blir alltför ohanterlig, om man också ska ta in valfusk och annan manipulation. Jag lägger det åt sidan, så länge. Men om bilderbergarnas nya lilla svenska kuttersmycke, Annie Lööf, blir statsminister, då checkar jag ut totalt.

Det som är smärtsamt att ta in, är att över 80 procent av det svenska folket inte fattar vad som pågår. Över 80 procent ställer sig bakom ett globalistiskt synsätt, sju partier mot ett nationalistiskt. Det är också skrämmande.

Paradigmskiftet från gruppomsorg till individomsorg

Detta är den andra och avslutande delen av Per Hagenäs´ text om värdegrunden.

Det fanns en tid då makthavarna utgick från en någorlunda saklig beskrivning av verkligheten och självklart prioriterade svenskarnas intressen. Mer genomgripande beslut utformades i enlighet med grundlagen och föregicks av konsekvensutredningar. Statens offentliga utredningar borgade för att politikerna tog hjälp av experter. Vallöften skulle vara något så när realistiska. Svenska folket var ett bra folk och valda politiker utgick inte från att de var onda och förtryckande. Eftersom den tidens värdegrund företräddes främst av män och styressättet var traditionellt, skulle man kunna kalla det för en traditionell och manligt styrd gruppomsorgsdiskurs. Man värnade den egna gruppen, även om klassamhället och könsdiskriminering naturligtvis fanns. Fokus låg på att svenskarnas land och pengar tillhörde svenskarna. Gåvor till andra folk skulle klart redovisas i budgeten. Makten skulle utgå från folket genom representativitet och folkomröstningar skulle föregå stora beslut.

Den rätta värdegrundens dolda agenda

Detta är den första delen av en text uppdelad i två. Per Hagenäs har skrivit den. Den avslutande delen bär rubriken ”Paradigmskiftet från gruppomsorg till individomsorg”.

***

När blev massinvandring en svensk angelägenhet? Vilken folkrörelse har jag missat, vilken folkomröstning, vilka statliga utredningar? Det går inte längre att dölja krisen i skola, sjukvård, polis, kriminalvård, MSB, försvar, socialtjänst, bostäder, äldreomsorg, psykvård. Även vallöftena handlar om att lösa problem orsakade av massinvandringen. Sett utifrån konsekvenserna för svenska folket måste de senaste regeringarna bedömas som oförmögna att regera ett land. Den så kallade rätta värdegrunden verkar vara en central orsakande faktor. Hur uppstod den? Vilka konsekvenser har den fått? Varför är svensken så lojal?

Försöken att hitta svaren på dessa frågor är som att befinna sig i en kriminalroman. Mördaren gör allt för att förvilla genom att peka åt fel håll, dölja information och komma med falska anklagelser. För att avslöja mördaren och motivet får man se över fakta, se hur de hänger ihop och framförallt skilja ut det vi säkert vet från dimridåerna.

Yttrandefrihet – argumenten

Sverige är numera ett land där det för medborgaren är farligt att fritt säga sin mening i ett antal viktiga samhällsfrågor. Det gäller i synnerhet den mest infekterade: massinvandringspolitiken och dess konsekvenser. Till exempel raderade Youtube det snabbväxande politiska partiet Alternativ för Sveriges kanal, efter att de fört fram uppfattningen att ”nyhetsankare” bör kunna tala flytande svenska. Motiveringen var att detta var ”hets mot folkgrupp”, alltså något åtalbart. Det är ett argument som direkt leder till det forna Sovjet, med sitt politiserade rättsväsen. Vilken folkgrupp har AfS hetsat emot? Invandrare är ingen folkgrupp. Och på vilket sätt kan kravet tolkas som hets? Det handlar ju om kompetens. Ett nyhetsankare som inte talar bra svenska gör ett sämre jobb och det drabbar alla medborgare och förmodligen invandrare mer än etniska svenskar, eftersom dåligt språk är svårare att förstå för den som har ett annat modersmål.
Partiledare Gustav Kasselstrand kommenterar:

Alternativ för Sverige är på väg mot riksdagen och det politiskt korrekta etablissemanget gör allt i sin makt för att sätta käppar i hjulen för oss. “Hets mot folkgrupp”-lagstiftningen innebär åsiktsbrott och används av etablissemanget för att tysta opposition och begränsa yttrandefriheten. Att det skulle vara hets mot folkgrupp att tycka att nyhetsankare i Sverige ska kunna tala flytande svenska visar vilket skämt till lagstiftning det är.

Ett par dagar senare hände något som nästan aldrig sker i sådana här sammanhang. Youtube ändrade sig och Alternativ för Sverige var tillbaka på Youtube. Det hade varit av stort värde att få veta hur de resonerade både när de sparkade ut Alternativ för Sverige och när de ångrade sig. Var det förnuftet som talade eller blev de utsatta för oväntade påtryckningar?

Gör precis som du vill … eller?

En klassisk fråga inom både filosofi och religion handlar om den fria viljan. Är det Gud som styr, eller människan? Ett talesätt som numera inte används så ofta ger svaret: ”Människan spår men Gud rår.”

Eller så är det ödet som styr. Fatalismen är en av flera teorier inom determinismen som säger att allt som sker är bestämt på förhand. En annan är predestinationen. Det är en osedvanligt elak idé som argumenterar för att Gud redan från början har utsett vilka som ska frälsas och vilka som ska hamna i helvetet. De gudfruktiga släpps in i himmelriket, men inte på grund av att deras handlingar fört dem till rätt plats utan resonemanget är vänt bakfram. Deras handlingar är goda därför att Gud har på förhand bestämt vart de ska komma efter döden. Den vid sidan av Luther mest betydande 1500-talsreformatorn, Jean Calvin, trodde på det här och jag kan bara konstatera att för mig framstår hans Gud som satanisk. Hur som helst, determinismen hävdar att den fria viljan är en illusion.

Bloggläsare augusti 2018

Universitetens har gjort ett stort misstag genom att släppa in aktivistdiscipliner som genusforskning och mångkultur. Men även traditionella ämnen som sociologi, pedagogik, psykologi, antropologi och etnologi är svårt drabbade. De dödar universiteten. När universiteten inte längre är trovärdiga med sitt påstående om att leverera objektiv kunskap, kommer de att dö. Dels sker det genom att de som vill syssla med riktig kunskap överger dem, dels sker det genom att anslagen kommer att sina. Ingen vill betala för en ideologiproduktion som bedrägligt utger sig för att vara kunskap.