Söndagskrönika: Mutanter

Människan har ett ambivalent förhållande till evolutionismen. När det gäller våra hus- och nyttodjur avlar vi fram sådana djur vi vill ha, även om det medför ett lidande för djuren. Se Belgian blue, trubbnosiga hundar med andningssvårigheter, hönor som lägger ägg varenda dag och grisar som på grund av stress får så kallat PSE-kött (Pale, Soft, Exudative).

Det var bingo när man upptäckte en mutation av en gen som verkade styra denna grisarnas tysta protest. Sedan dess har man försökt eliminera problemet med den dåliga köttkvaliteten genom att utesluta grisarna med den så kallade halotangenen ur reproduktionen. Men att grisarna fysiologiskt reagerar mindre markant vid transport och inför slakt betyder förstås inte att de inte blir påverkade av stressen det innebär.

Däremot, när det gäller människoavel är det tvärstopp. Inte bara är alla former av eugenik (läran om att förbättra människans ärftliga egenskaper) djupt oetiska och ett brott mot mänskligheter utan det är också så att vi för ett evigt krig mot evolutionen. Organisationer som WHO, Rädda Barnen, Röda Korset och Läkare utan gränser har som uppgift att rädda människor från att dö, oavsett av vilken orsak de håller på att stryka med. FN transporterar mat härs och tvärs över jordklotet, till olika habitat som inte längre kan föda sina befolkningar. Som om inte allt detta räckte hittar vi på ideologier som förnekar biologiska skillnader som alla kan se, till exempel rasernas existens. Lägg därtill den största boven: Den moderna läkarvetenskapen.

Söndagskrönika: åsikter och insikter

Välfärdssverige är på dekis. Först tänkte jag skriva att alla ser det men så insåg jag att alla faktiskt inte gör det. De flesta kan visserligen hålla med om att det är problematiskt med dödsskjutningar och gängkriminalitet och de ser nog att ”orten” blivit en farlig plats med återkommande bilbränningar och upplopp. Att fängelserna är knökfulla och att sjuksköterskor och barnmorskor inte räcker till är ju heller inte så kul. Läkarbristen också, vårdplatserna och de inte så sällan dygnslånga köerna på många akutmottagningar. Det är också besvärande och oväntat med elbristen och de därmed höga elpriserna. Så drivmedelspriserna! Kanske de också funderar över hur det gå med kronan, var stannar inflationen, om den stannar.

Så där kan man hålla på och rada upp problemen men eftersom medierna undviker att ge en samlad bild och vänder dem ryggen som är kapabla att beskriva helheten och samhällets färdriktning, så uppfattar de flesta svenskar problemen och kriserna partikulärt – de förstår inte att de hänger ihop. De får en bild av att med välfärden är det ibland si och ibland så. De ser en berg- och dalbana, inte en nerförsbacke.

Med lite hjälp från medierna hade nog nästan alla kunnat förstå sambandet mellan merparten av dessa ”utmaningar” och ”kriser” och att Sverige sedan millennieskiftet fått en bra bit över två miljoner nya invånare, de flesta outbildade och med rötterna i världens sämst fungerande länder. Immigrationen har inte medfört att välfärden graderats upp – försetts med en motsvarande kapacitetsökning. Inte fler poliser, inte fler barnmorskor men däremot fler pratmakare (normkritiker, informatörer, värdegrundsaktivister, jämställdhetskvotister, HBTQi+ister etc.).

I de flesta svenskars medvetande är det verkliga Sverige och bilden av Sverige skilda åt. Sverigebilden visar upp ett för evigt rikt land där det bor ett välbärgat folk med hög levnadsstandard. Visst finns det problem men det finns ju i alla länder och Sverige är trots allt en av världens mest demokratiska välfärdsstater. Bland annat visas ju detta av att Sverige ligger i det absoluta toppskiktet bland bidragsgivarna till fattigare länder. Snygg bild, men i verkligheten går det åt helvete, tyvärr utan buller och utan bång!

Söndagskrönika: Vänsterhänthet

Så långt tillbaka jag kan minnas har jag trott att det finns ett samband mellan vänsterhänthet och intelligens, men bara så där allmänt, att vi som är vänsterhänta tänker lite bättre. Emellanåt har jag berättat om när jag av en vänsterhänt arbetskamrat/vän fick en sticker att ha bak i bilrutan. Där stod rätt lakoniskt: Left handed are smarter. Själva beviset för att det var sant tyckte jag att jag fick när denna sticker en dag var borta, säkert stulen, utan att jag förstod hur det hade gått till. Den satt på bakrutans insida och bilen var låst.

I en tidigare krönika har jag beskrivit Iain McGilchrists banbrytande forskning om hur de båda hjärnhalvorna fungerar. En snabbrepetition: Logik och systematisk analys tillhör den vänstra hjärnhalvan. Intuition och fantasi tillhör den högra. Den högra förstår det som den vänstra säger, även om den inte själv kan tänka så. Den vänstra förstår överhuvudtaget inte hur den högra tänker. Det är ett tänkande som är oåtkomligt för den vänstra hjärnhalvan. Medan den vänstra hjärnhalvan skapar en spegelvärld där människan bara kan se det hon själv har skapat, ser den högra hjärnhalvan både nyanser och sammanhang. Den ser en värld i ständig rörelse och förändring och förstår att ingenting är absolut.

Den rationella vänstra hjärnhalvan med sitt logiska förnuft, med sina tvångsmässiga ordningsprocesser, med sin avsaknad av distans har herraväldet över en värld som den i grunden inte alls förstår. Eftersom den högra hjärnhalvan ser och förstår saker som den vänstra varken ser eller ens vet om att de existerar, bör den vänstra hjärnhalvan inte ha ledningen utan vara ett redskap för den högra hjärnhalvan. McGilchrist säger att den vänstra hjärnhalvan är en mycket kompetent hjälpare men en mycket dålig ledare.

Hjärnhalvorna styr våra kroppar korsvis. När höger hjärnhalva är dominant så är vänsterhänthet en av de möjliga konsekvenserna. Kan det vara så att vänsterhänthet är ett tecken på att det är höger hjärnhalva som har kommandot? Den tanken gör mig på gott humör. Att jag är vänsterhänt betyder väl att hos mig är det höger hjärnhalva som har kommandot – det som McGilchrist anbefaller. Vilken fin människa jag är!

Evolutionär missanpassning

Begreppet evolutionär missanpassning (evolutionary mismatch) lanserades 1993 av neurologen Jack E. Riggs och spreds ganska snabbt. En bra populärvetenskaplig översikt kom för fem år sedan med Ronald Gipharts och Mark van Vugts bok ”Mismatch: How our stone age brain deceives us every day and what we can do about it”.

Samtidigt som begreppet visar på något illavarslande som kan leda till en arts undergång, så är evolutionär missanpassning ett normaltillstånd, med det tillägget att denna kan vara mindre eller större. Rimligen har etniska svenskar inte en lika stor missanpassning till det svenska habitatet som de afrikaner och muslimer från mellanöstern som immigrerar hit.

Ett exempel på missanpassning: Den industriella revolutionen gjorde att landsbygdens utomhusmänniskor blev städernas och fabrikernas inomhusmänniskor. Detta ledde till att smittsamma sjukdomar som tuberkulos, kolera och tyfoid spred sig i en tidigare okänd omfattning. Vi är inte biologiskt anpassade till ett inomhusliv.

Ett annat exempel: Moderna arbetsplatser består ofta av stora, komplexa och hierarkiska kontorslandskap där de anställda under förhållanden som skiljer sig mycket från våra förfäders förflutna ägnar mycket tid åt att interagera med främlingar. Jägare och samlare skilde inte arbetet från sina privata liv, de hade inga chefer att stå till svars för, inga deadlines att förhålla sig till. Grundläggande instinkter slår ofta fel på den moderna arbetsplatsen och orsakar stress, konflikter, utbrändhet, arbetsalienation och dåliga ledningsmetoder.

Under en tid har jag i lite olika sammanhang prövat synsättet men innan jag försöker visa på vilket sätt som missanpassningen kan förklara beteenden som både djur och människor uppvisar, vill jag lyfta fram att människan som inget annat djur med hjälp av viljan kan ignorera eller tysta den uråldriga inre röst som talar om för oss vad vi ska göra. Vi är ensamma om att utifrån ideologisk övertygelse kunna gå emot den inre rösten. Som självmordsbombare gör, eller när katolska präster bestämmer sig för att leva i celibat.

Söndagskrönika: Vinnarna

Ovanstående bild publicerade Dagens Nyheter på julafton 2022 med texten ”God jul från oss på Dagens Nyheter”. Jag läser DN dagligen trots att det är en tidning jag avskyr, såväl för dess självbelåtna och politiskt korrekta agendajournalistik som för den medvetet skändande drevjournalistiken. DN är en av de båda ledande svenska dagstidningar som arbetar hårdast med att göra Sverige mångkulturellt. Den andra är Aftonbladet.

Jag tror inte DN:s ledning förstår hur avslöjande bilden ovan är. Endast ett ansikte med något mörkare hud (andra raden, tvåa från vänster), annars är det idel vita medelklassnyllen. I chefredaktören Wolodarskis soffa är det i jämställdhetens namn givetvis tre vardera av de båda huvudkönen. I den andra soffan finns det bara plats för fem, då får man ta bort en gubbe.

Skälet till att jag läser DN: Jag vill veta hur mina politiska motståndare tänker. Eller mer precist, därför att jag med åren blivit alltmer allergisk mot ideologier: Jag vill veta hur Sveriges ideologiska vinnare tänker.

Söndagskrönika: De klyftiga och de korkade

Föregående veckas söndagskrönika hade intelligens och den kvartssekelgamla men fortfarande kontroversiella forskningsrapporten The Bell Curve som tema. I dag tänkte jag skifta fokus från den genomsnittliga IQ-kvoten hos olika grupper till ”den smarta fraktionen” – se bilden ovan.

Tabula Rasa/Blank Slate är en filosofisk teori, som hävdar att människan inte bara formas av sin omgivning och sina erfarenheter utan också att hon kan formas till i stort sett vad som helst. Det påstod Aristoteles i sin avhandling De Anima (Om Själen) och de grekiska stoikerna utvecklade tanken. Nästa stora namn är den helgonförklarade 1200-talsfilosofen Thomas av Aquino, därefter 1600-talsfilosoferna Descartes och John Locke. Den senare myntar i sin Essay Concerning Human Understanding begreppet oskrivet blad (white paper/blank slate). I romanen Émile eller om uppfostran är Jean-Jacques Rousseau inne på samma tanke när han hävdar att vuxna kan forma barnet till vad de vill. Därefter kan vi hoppa fram till Marx, som ju menar att det är kapitalismen som skapar skillnaderna (orättvisorna). I det paradis som proletariatets diktatur leder fram till kommer alla människor att ha det likadant, det vill säga bra. Inga rika kapitalistsvin där inte. Socialdemokraterna lät sig inte övertygas om att man skulle nå detta lyckorike genom revolution och lanserade därför sitt alternativ, den sociala ingenjörskonsten.

Idén att vi alla kan bli lika är överhuvudtaget attraktiv för socialister, vilket som bekant kostat åtskilliga miljoner människor livet. Till de troendes skara kan man också föra Freud, eftersom han menade att arvet har en minimal betydelse. Människan formas under sina tidiga barndomsår. Ännu på 1950-talet var behavioristiska psykologer så övertygade om att alla mänskliga beteenden styrdes av miljön att det till och med fanns de som trodde att rätt terapi kunde bota Downs syndrom.

Söndagskrönika: Moder Svea, klockkurvan klämtar för dig

I dag gästas bloggen av Håkan Johansson – pianostämmare, musiker, tennisspelare och författare.

För nästan trettio år sen publicerade den libertarianske statsvetaren Charles Murray & Harvardpsykologen Richard Herrnstein en bästsäljande bok betitlad The Bell Curve (Klockkurvan), vilken gav upphov till en stor debatt i framför allt USA, då boken tog upp något så tabubelagt som intelligensskillnader som fastställts med IQ-tester. Eftersom önsketänkandet är att alla ska vara lika smarta och att vem som helst kan bli nobelpristagare blev givetvis vissa jämlikhetssträvare upprörda över det faktum att även mänsklig intelligens varierar. Saken blev inte bättre av att ett kapitel i boken handlade om IQ-skillnader mellan vita och svarta i USA.

Det genomsnittliga värdet för den svarta populationen har genom åren ganska konstant legat på en standardavvikelse (15 IQ-poäng) under medelvärdet för vita, vilket har fått kritiker att påstå att IQ-testerna har en etnocentrisk bias och är rasistiska. Dock verkar inte testerna missgynna vissa asiater i USA (kineser, japaner och koreaner) som ofta presterar bättre än vita, vilket i viss mån underkänner rasistanklagelserna. Även det amerikanska högskoleprovet (SAT) ger samma resultat.

Söndagskrönika: Håll dig till höger Svensson!

Utan att ännu ha läst någon av hans böcker, så har jag under några veckor gästat Iain McGilchrists omvälvande tankevärld. Det finns väldigt många intervjuer med och föreläsningar av honom på Youtube, men också på andra kanaler. Däremot hittar jag inget särskilt om eller av honom på svenska. Ingen av hans böcker är översatt till det som Tegner benämnde ”ärans och hjältarnas språk”.

Iain McGilchrist är skotte, snart sjuttio år och bor på Isle of Skye, som för mig nog mest är känd för den utmärkta whiskyn Talisker. Han började som litteraturvetare vid Oxford, utbildade sig därefter till läkare med psykiatri som specialisering, för att fortsätta med neurovetenskap. Dessutom, filosofi har han ägnat sig åt under hela sitt vuxna liv. Det gör honom kapabel att föra samman två världar som egentligen är främmande för varandra: filosofi och naturvetenskap – den interna och externa förståelsen av människan.

De senaste tio åren har McGilchrist vikt åt att skriva det 1500 sidor långa mästerverket The Matter with Things (2021). Det är en bok som liknar ingen annan. Kliniskt bygger den på 1.600 patienter och hans beläsenhet är ofantlig. Bara källförteckningen omfattar 180 sidor. McGilchrist är en renässansmänniska i den meningen att han överblickar vår tids vetande.

Jag tycker mig känna boken genom alla de presentationer och diskussioner som finns på nätet, men det är ändå inte den boken jag huvudsakligen kommer att uppehålla mig vid utan en tidigare och mer blygsam, men kanske ännu mer revolutionerande, nämligen den han gav ut 2009: The Master and his Emissary. Där presenterar han sin teori om hur de båda hjärnhalvorna fungerar.

Söndagskrönika: Den spegelvända formateringen

Under den amerikanska presidentvalskampanjen 2016 spreds via mail en konspirationsteori med namnet Pizzagate. Den påstod att demokratiska toppolitiker och tjänstemän sysslade med människohandel. De var pedofiler och bland annat hade de en barnsexring i källaren till en namngiven pizzarestaurang i Washington DC. En man i North Carolina beslöt sig för att ta reda på om det var sant. Han reste dit och sköt med ett gevär sönder låset till ett förråd, därför att han trodde att det var dörren till barnsexkällaren.

Pizzagate ledde till en annan konspirationsteori som drog in Hillary Clinton, Razzledrip. Tillsammans med sin tidigare kampanjordförande, John Podesta, påstods hon delta i rituella mord på barn. Genom att dricka deras blod kunde man föryngra sig.

Dessa båda rörelser är föregångare till QAnon, en konspirationsteori där anhängarna är övertygade om att ett internationellt nätverk av satanistiska pedofiler ligger bakom ”den djupa staten”. I nätverket hittar man elitistiska demokrater, politiker, journalister, nöjesmoguler och andra offentliga personer. Bokstaven Q är central och det finns två hypoteser. De ena är att de ”Q-droppar”, som sprids på nätet bland anhängare till Donald Trump, hänvisar till energidepartementets högsta säkerhetsnivå för kärnvapen (Q-godkännande). Den andra är att Q en person med militär- eller underrättelsebakgrund i den översta makteliten. Han kommer att avslöja sanningen.

Söndagskrönika: Middag som terapi mot ”rasism” – för rika vita kvinnor

I dag gästas bloggen av den norske journalisten Arnt Folgerø.

Saira Rao och Regina Jackson

I USA, där Woke and Black Lives Matter-kulturen – med direktiv från styrelserummen i Big Techföretagen och det som sker i undervisningen, från förskolor till universitet – erövrar allt större delar av samhället, ska det mycket till för att något nytt ska väcka uppseende. Men på mikronivå sker sådant som kan få människor att bättra sig. Race2Dinner är ett sådant projekt. Under middagsbjudningar erkänner vita överklasskvinnor att de är rasister, en ny förståelse och självinsikt som de får betala tusentals dollar för.

Man skulle man kunna tro att idén till ett sådant projekt kom från kretsar i det vita och politiskt väckta USA, eftersom det är vita människor som är ansvariga för de flesta av tidens ideologiska excesser i USA. Men Race2Dinner-projektet visar att möjligheten att tjäna pengar på den visa skulden också exploateras av ”icke-vita” människor.

Den tidigare Wall Street-advokaten och tv-producenten Saira Rao kom på idén med Race2Dinner när hon försökte bli invald i kongressen för demokraterna år 2018. Saira Rao, som är av indisk härkomst, hade i diskussioner över otaliga mängder med kaffe och te under flera år försökt få vita kvinnor att förstå att de är rasister, utan att lyckas. Under kampanjen för att bli invald i kongressen träffade hon en svart kvinna i fastighetsbranschen, Regina Jackson och de inledde ett samarbete för att förverkliga Race2Dinner för vita kvinnor. En middag, som de påstod vara non-profit, kostade först 2 500 dollar men efter något år höjdes kostnaden till 5 000 dollar. Fakturan betalades av den kvinna som stod värd för middagarna, alternativt delades av de sju till tio kvinnor som deltog.

Avgörande var när de träffade en vit kvinna, Lisa Bond som lät sig omvändas. De engagerade henne som ”resident white woman” Under ett halvår svarade Lisa Bond på 300 mail och följde upp dem med ett hundratal telefonsamtal som vanligen varade mellan 30 och 45 minuter. Det resulterade inte i mer än tre bokningar. “Vi möts med ursäkt efter ursäkt”, sa hon, ”det är typiskt för hur vita kvinnor beter sig”. Det var således motigt i starten men Race2Dinner fick enorm draghjälp av mordet på George Floyd.