I backspegeln: Nio förspillda år

För nio år sedan skrev jag en debattartikel i Dagens Nyheter om hur journalisterna mörklade sanningen om asyl- och anhöriginvandringens konsekvenser. Den ende som följde upp den var Janne Josefsson som bjöd in mig till SVT Debatt. Där diskuterade jag med Jan Guillou som hävdade motsatsen. Tittarna fick rösta och av de 4000 rösterna fick mitt påstående 91 procent.
Läs mer

Bidragsfusk

En fråga till läsarna:

Finns det någon bland er som kan och vill göra en insats med att omvandla PDF-filer till e-böcker? I så fall, maila mig: koa@arnstberg.se

***

Detta är den femte och näst sista texten som spinner på det moraliska ”turn-around-temat”. Det är också den första av två texter som handlar om kriminalitet bland finska romer. Först en introduktion, som inte blev fullt så kort som avsikten var:

Ett lands politiker måste se till att bestraffa och förhindra kriminalitet i en sådan omfattning att medborgarnas förtroende för rättssamhället upprätthålls. En stat vars ledare inte klarar den uppgiften riskerar att förlora sitt våldsmonopol, vilket är liktydigt med en samhällskollaps. Den svenska makt- och medieeliten bejakar tre dogmer, som måste klassas som samhällsfarliga, eftersom de bäddar för den typ av kriminalitet som undergräver medborgarnas förtroende för staten. De tre dogmerna är:

1. Samhällets bär alltid ansvaret. När människor begår kriminella handlingar är den gängse förklaringen att det handlar om ett samhälleligt tillkortakommande. Samhället har misslyckats med sin fostran av individen. Detta förhållningssätt syns bland annat genom att intresset främst riktas mot den kriminelle. Vad är det som samhället gjort fel? Hur kan felen korrigeras? Eftersom brottsoffer inte ska ”processas” på något särskilt sätt hamnar de i skugga. Så fungerar det inte i ett samhälle där den kriminelle bär personligt ansvar för sina brott. Där har staten i uppdrag att utföra hämnden på brottsoffrets vägnar. Där ska den felande inte vårdas och korrigeras utan straffas.

2. Brottslingar ska alltid hanteras som individer. Människan är ett socialt djur och likaväl som kriminalitet kan vara asocial och ett normbrott, så kan det vara precis tvärtom – brottsliga handlingar kan vara socialt accepterade inom den egna gruppen. Det kan handla om ”outlaws” i form av kriminella gäng, etniska grupper, släkter, familjer, sekter etc. Att begå brott kan till och med vara positivt, i den meningen att de bekräftar den egna gruppens överlägsenhet. Bland romer anses det ofta hedrande och värt beröm att lura gadjo, det vill säga personer som inte är romer. Enkelt uttryckt, så är bandet mellan kriminalitet och grupptillhörighet en empirisk fråga. När dogmen är att kriminalitet alltid ska knytas till individen, som i sin tur representerar ett samhälleligt tillkortakommande, kan mycket kriminalitet gå ”under radarn”.

3. Offerperspektivet. I det postmoderna och postkoloniala tänkande som i dag har företräde i offentligheten – det är också utbrett inom rättsväsendet – måste den vita majoriteten i ett land som Sverige, i synnerhet männen, förstå att det är de som har både makten och tolkningsföreträdet gentemot minoriteter, dit också kvinnorna räknas. Även om detta perspektiv översiktigt kan ha fog för sig, så stämmer det långt ifrån alltid när den tillämpas i vardagen. Den som är kriminell är oftare i ett överläge än ett offer. När exempelvis två romer lurar sig in hos en äldre vit svensk man och stjäl allt värdefullt de kan få med sig, så handlar det inte om att de är i något underläge. Det finns alltså ingen anledning för media att, vilket de regelmässigt gör, undvika att tala om vilken ”offergrupp” dömda förövare tillhör.
Läs mer

För åtta år sedan


Nu när åsiktskorridoren murar börjar spricka kan det vara bra med en påminnelse om hur länge kritikerna varit tystade. Lars Berglund heter en docent i konstvetenskap som tidigt ifrågasatte invandringens påstådda lönsamhet. De ekonomiska beräkningarna i citaten nedan må vara överspelade men det är intressant hur överens samtliga nationalekonomer och andra relevanta forskare också då var om att invandringen inte är lönsam, utan en kostnad.

Det var inte den bild som medierna vill föra fram. Jag undrar fortfarande varför de var så angelägna om mörklägga kostnaderna. Säkerligen skulle de gärna fortsätta med det, om de bara klarade av trovärdigheten. Varför, vem har glädje av det? För journalister borde det väl vara frestande att sätta tummen i ögat på politiker, som av ideologiska skäl vilseleder medborgarna. Det är ju ett perfekt sätt att inför läsekretsen legitimera den tredje statsmakten. Men det är först efter massinvandringen hösten 2015, som det blev rent fånigt att hävda att invandringen är lönsam. Någon omvändelse har väl egentligen aldrig skett, trots att galgen står på plats.

Också politikerna vägrar att tala om kostnader. ”Vi får väl inte se till kostnaderna när det gäller medmänsklighet”, säger de stolligaste bland dem. Men aldrig de skulle använda den frasen med referens till den växande skaran av svenska fattigpensionärer. Där finns inte medmänskligheten med på den politiska agendan.
Läs mer

Tidens Dogmer

  • Alla människor har lika rättigheter
  • Alla världens flyktingar kan få ett bättre liv, i Sverige
  • Alla är rasister, utom antirasister
  • Burkini, en kvinnlig rättighet
  • De som nekats asyl är flyktingar
  • De som saknar identitetshandlingar är papperslösa flyktingar
  • Det finns inget svenskt kulturarv
  • Det goda samhället förutsätter fri invandring
  • Det är ingen skillnad på oss och alla andra
  • Drunkningsdöden i Medelhavet, godhet måste få kosta
  • Etniska svenskar är förtryckare
  • Fri debatt leder till ett totalitärt samhälle

Läs mer

Tidsresenärer


I dag handlar bloggtexten varken om invandring eller PK-samhället. Inte heller om feminism. Läs den som ett något omodernt kåseri, en fundering över vår moderna livsform.

Det är skönt att inte längre vara ung, sjöng Zarah Leander för fyrtio femtio år sedan från något av Sveriges slott och herresäten. Jag tror att det mest handlade om en hopplös besvärjelse. Det är visserligen för djävligt att vara ung, men av det följer inte att det på något som helst sätt är bättre att vara gammal. Men det är annorlunda.

I synnerhet är det annorlunda i traditionella samhällen, där människorna under livets gång klättrar i en ålderstrappa med distinkta trappsteg – för att inte säga avsatser. Först barn, då är man nästan ingenting, endast någon som så småningom skall bli vuxen. Som skall läras att bli vuxen. Barnen är inte mycket värda, som barn, men i morgon … Barnen blir till ett slags framtida kapital för familjen. Eller en försäkring. Det är dom som ska betala undantagskontraktet, för att hämta ett exempel från det förindustriella Sverige.

Så småningom blir man upptagen i arbetsgemenskapen. Man blir värd något när man är nyttig. Konfirmationen kan lika gärna ses som en bekräftelse på arbetsvärde, det vill säga människovärde, som på en än fastare knytning till Guds rike. Vad konfirmeras genom konfirmationen? Jo, människovärde. Den människa som inte kan arbeta är ingenting värd.
Läs mer

Bloggläsare mitten av maj

Tro inte att terrordådet leder till att svenskarna vaknar upp!  Folk är bara tillfälligt litet omskakade, vilket etablissemanget cyniskt utnyttjat, inte minst i den smaklösa ”kärleksmanifestationen”. Manifestationens syfte var uppenbart: att vrida människors fokus bort från rättmätig vrede och oro. I bästa jehovas-vittnen-stil uppmanades vi att fortsatt värna om vårt ”öppna samhälle”.  Vara mänskliga, vara tappra, inte låta oss skrämmas, inte stänga gränserna, inte återinföra REVA. Tyvärr tror jag många är mottagliga för detta bibliskt/politiska budskap.

***

Snart blir vi uppmanade att destruera alla våra svenska flaggor för att bevisa att vi är ”humble to the world”.  Snart har vi med feghet som högsta mantra utplånat oss själva till en förödande identitetslöshet, trots att vi predikar hur viktigt det är med identitet för de hundratusentals lågutbildade och analfabeter, som vi öppnar både våra hjärtan och våra portar för.
Läs mer

Att förstå sin samtid II – Gruppmoralen gör oss solidariska med fientlig politik


Pseudonymen PH återkommer med en lång och kompakt text. För mig bestäms teoretiskt tematiska texter – det här är en sådan – av sitt förklaringsvärde. Jag kan utan omsvep erkänna att jag önskar det hade varit jag som skrivit den. Det är en av de absolut bästa som publicerats på bloggen, inbegripet det som Gunnar och jag skrivit. Många dimmor skingras.
K-O Arnstberg

***

Gruppmoralen
När jag läser alternativmedia så återkommer ständigt frågan varför vi har ett etablissemang som utan minsta tvekan, och utan att utreda, så i grunden förändrar Sverige. Vi ser nu resultatet, ett kaos nästan överallt. Invandringen har varken varit problem- eller kostnadsfri och det finns ingenting som tyder på att det kommer att bli bättre i framtiden, tvärtom.
Varför är MSM-journalister så eniga om invandringens välsignelse och varför försvarar de en utveckling som främst slår mot de svagare i samhället? Varför låser politiker in sig med en politik som kommer att ge dem stora bekymmer i framtiden, så stora att vissa partier helt kommer att försvinna? Det enkla svaret är att de kan inget annat. De är låsta av tidens gruppmoral.

I en debatt i Swebbtv nyligen ställdes också frågan varför. Fritt tolkat menar Jan Tullberg att ingen törs vara den första att ha en avvikande åsikt och Nima Dervish menar att svenskar, trots att de ser sig som individualister, är väldigt kollektivt orienterade. Gunnar Sandelin menar att de personligen inte vill diskutera saken och Andreas Henriksson att vi är väldigt konsensusstyrda.

Min egen förklaring är att vi är lojala mot gruppen (svenskarna), ledningen (etablissemanget) och gruppmoralen (värdegrunden). Detta är en naturlig och riktig instinkt för oss människor. Vi måste hålla ihop och vi måste ha en ledare. Problemet ligger i att vår ledning inte är lojal mot oss utan mest mot sig själva och mot den grupp de egentligen representerar, etablissemanget, de som sitter på pengar och har inflytande i världen. Sverige styrs idag med en gruppmoral som innebär ”allas lika värde”, det vill säga vi svenskar har inte längre en särställning, i princip framför vem som helst i världen. Paradoxalt nog så innebär detta den ultimata egoismen. Allas lika värde innebär att mina intressen inte längre skyddas av min egen grupp och jag måste alltså klara mig själv i en allas kamp mot alla. För dem som inte lyckas bra av svenskarna, ja sorry. Alltså: Vi är betingade, evolutionärt skapade, att vara lojala mot en ledning som inte bryr sig om svenskarna som grupp. Saken förklaras närmare nedan. Beträffande journalister och politiker är de en del av den makt- och klätterpyramid, vars klättervillkor bestäms av den gruppmoral-värdegrund som vår ledning satt. Denna ledning består inte bara av regeringen utan också av chefredaktörer, partiledare och intressegruppers toppar, speciellt offergrupperna.

Läs mer