Liten utredning kring klimathoten


Moraliserande kring klimathotsfrågorna visar att dessa tillhör den nya värdegrunden. Tänk er ett scenario där en person, som getts diagnosen lungcancer, blir uppringd av en vän som påstår sig, ganska säkert, veta att denna lungcancerdom bara är en influensa och att den snart går över. Hur troligt är det då att den som fått cancerdomen skriker, ”jag vill inte höra ett ord till”, kallar honom för sjukdomsförnekare och kastar på luren, tänder en cigarett och sätter sig med andra med samma diagnos för att diskutera inköp av cellgifter och operationer.

Inte så troligt, men så reagerar politiker och media inför positiva nyheter om klimathoten. De kallar budbärarna klimatförnekare (vad är det?) och vägrar att publicera eller diskutera den positiva informationen. Trots etablissemangets öronbedövande klimatlarmande flyger de ändå som aldrig förr och tar privatjet till klimatkonferenser och kör SUV:ar (Peter Eriksson MP) och dieselslukande pickup:er (Isabella Lövin MP). Miljöns goda värdeord från ett etablissemang som vill rädda jorden åt våra barn verkar, precis som de goda värdeorden kring flyktingpolitiken, vara ett sätt att lura till sig folks lojalitet. Många ord men inga egna uppoffringar.
Läs mer

Mediernas död


Jag tar del av ett samtal på Youtube mellan Joe Rogan och Jordan Peterson. Det lades ut för en dryg vecka sedan och trots att det är 3 timmar, 20 minuter och 21 sekunder långt, har det visats 2.365.740 gånger. Visuellt är det tråkigt, två medelålders karlar som sitter på varsin sida av ett bord och samtalar. Intellektuellt är det avancerat och inte alltid så lätt att följa. Inga skämt, inga provokationer, inga knep för att hålla dig kvar som tittare/lyssnare. Om det istället hade varit en essä på säg 30 sidor, hade kanske tvåhundra personer läst den, under den korta tid den funnits tillgänglig. Men nu, fler än två miljoner! Och om jag kollar om en vecka är det förmodligen tre miljoner, eller fyra. Det finns skäl att fråga vad det är som händer, något som svenska medier inte gjort. Med deras agendajournalistiska perspektiv tillhör Jordan Peterson ”fienden”. Som en annan av mina favoriter, Karl Ove Knausgård, konstaterat är svenska media enögda och med detta enda öga kollar de först om något är vänstergodkänt. Om inte, så bort med den skiten!
Läs mer

Nu har det hänt igen!


Häromdagen kom det ett mail som sänkte mig totalt. En återkommande tanke blev starkare än någonsin: ”Jag vill inte bo i det här landet! Jag slutför mina bokprojekt och stänger bloggen. Sedan flyttar jag och återvänder aldrig!” Mailet kom från en av mina vänner, professor vid Lunds Universitet, och löd:

Käre KOA. I förrgår blev du angripen i Sydsvenska Dagbladet. Tidningen kan svårligen neka dig plats för ett genmäle. Av egen erfarenhet vet jag att det kan kännas kränkande att behöva besvara anklagelser om nazism och dylikt, men jag tror att det skulle vara bra både för dig och den sak du slåss för, om du ändå gjorde det.

Han skickade med en inscannad artikel. Det här är vad Isobel Hadley-Kamptz skrev:

Arnstberg är alltså numera öppen rasideolog och antisemit och skriver om hur judiska intellektuella har en ”dold agenda att en gång för alla rasera den västerländska vita elitens hegemoni” eller om ”hur den vita rasen kan redan under nästa århundrade vara något som bara går att beskåda på museum”. Man måste anstränga sig rätt hårt för att formulera det som ”kritik mot multikulturalism”.

Läs mer

Bloggläsare början av juli 2018


Populismen utmanar det globala politikerväldet. Den argentinske statsvetaren Ernesto Laclau har konstaterat att populismen uppstår när medborgarna i en demokrati upptäcker att institutionerna inte längre är deras företrädare, när klyftan mellan folkets vardagsverklighet och de politiska institutionerna har blivit alltför stor. Den populistiska logiken eller som han kallar det, det populistiska förnuftet, är demokratins immunförsvar och mer än så. Det är själva drivkraften i en demokratis politiska process. Det tvingar de politiska institutionerna att stå i kontakt med medborgarna, det hindrar den politiska eliten från att fjärma sig från folket. Det håller den politiska debatten i sund och ständig rörelse.

***

Fredrik Reinfeldt har blivit ordförande för något som kallas för Trygghetskommissionen. På en pressträff i juni i Stockholm sa han att det inte bara är upp till polisen att göra ett område tryggt. Det handlar istället om att få människor att söka sig dit – allra främst närvarande mammor. ”För i närvaro av mammor på gator och torg vill kriminella inte vara”.

Vafan? Det är stor humor! Reinfeldt vill således att mammor (!!) ska patrullera det offentliga rummet, istället för polisen. Då upplevs en plats som trygg, och brottsligheten går ned. Också fastighetsägare, företagare och ideella krafter ska aktivera sig själva. Man ska inte fokusera på brottsligheten utan se till att brottstillfällen inte uppstår. När en cykel blir stulen är det alltså, enligt Reinfeldts logik, ägarens fel om denne låst fast cykeln på gatan och inte tog med sig cykeln in till sin lägenhet eller arbetsplats. Sålunda lämpas ansvaret för brottsbekämpning över på medborgarna, som ska anpassa sina liv efter de kriminellas agerande. Mannen kan inte vara i psykisk balans.
Läs mer

Bränna flaggan och håna kungahuset

I dag återkommer signaturen ”Humanist”, nu under eget namn, förhoppningsvis ett tidens tecken. Varför ska vi gömma oss? Det är ju inte vi som förlorat förståndet.

– Sluta upp med det där!
– Vadå, det spelar väl ingen roll?
– Hör du, hur tror du det skulle se ut om alla gjorde så där?

Denna typ av ordväxling känns nog igen av många. De flesta av oss har antagligen deltagit i liknande munhuggande, både när vi under uppväxten blev tilltillrättavisade av vuxna, och när vi som vuxna tillrättavisat barn och ungdomar. Sättet att argumentera – det vill säga att den vuxne försöker generalisera ett beteende för att därmed påvisa att det är negativt (”hur tror du det skulle se ut om alla gjorde så där?”) – äger i sin enkelhet en hel del rimlighet. Vissa handlingar kan, så länge de bara utförs av någon enstaka individ, tyckas ovidkommande. Men om ett stort antal individer utför liknande handlingar kan det få problematiska konsekvenser.

Om en elev kommer ett par minuter för sent till lektionen spelar det knappast någon större roll. Om ett tiotal elever dyker upp med ojämna mellanrum under lektionstiden kan det fullständigt spoliera såväl studieron som lärarens planering. Om en person kastar ett godispapper på gatan märks det knappt. Om hundra eller tusen personer kastar godispapper får man en hårt nedskräpad, otrivsam miljö.
Läs mer

Megalothymia


I flera bloggtexter har jag kritiserat dogmen om alla människors lika värde. Det är inte så svårt, eftersom påståendet är absurt och ungefär lika trovärdigt som jungfrufödsel eller paradiserbjudandet om 72 jungfrur till självmordsbombare och andra muslimska martyrer (vad får kvinnorna, 72 brunstiga ungkarlar?). Det är därutöver en dogm som är oförskämd – jag hittar inget bättre ord – eftersom anhängarna självklart anser sig vara av en bättre sort, vilket de visar genom att kalla oss, som påpekar kejsarens nakenhet, för nazister, rasister, populister och … ja … jag ska inte tjata om allt det där, men jag kan lugnt säga att jag känner mig moraliskt överlägen dessa förnumstigt moraliserande skitstövlar och intellektuella dvärgar.

Uj så fula ord!! Då är jag väl inte bättre än de är? Jo det är jag visst, för jag har aldrig låtit en dogm, i varje fall inte en så uppenbart orimlig, ta kontrollen över mitt förstånd. Det finns många människor som är mindre värda än jag, liksom det finns de som är mer värda – såväl i mina egna som i andras ögon.
Läs mer

Inte vilken bok som helst


I synnerhet i det franska och tyska språkrummet växer det under beteckningen Identitärer fram en ung motståndsrörelse. Googlar man begreppet, formas bilden av främlingsfientliga och ofta våldsamma aktivister på yttersta högerkanten. Det finns säkert sådana grupperingar också, men de som jag intresserat mig för, de mest framgångsrika, har varken våldsinslag eller några bruna rötter. IBÖ (Identitäre Bewegung Österreichs) hör hemma i Wien. Medlemmarna är unga och läser ofta filosofi och juridik på universitetet. Ideologiskt kan de klassas som konservativa , men framför allt är de aktivister, fast beslutna att rädda det Europa som allt fler börjat förstå är i full färd med att begå självmord. Det är inget idealistiskt och utopiskt projekt. För dem handlar det om att rädda sin egen framtid!

Martin Sellner (född 1989), den österrikiska identitära rörelsens mest kände företrädare, har skrivit en bok (se bilden) där han mycket personligt och medryckande berättar om hur de sedan starten 2012 byggt upp sin motståndsrörelse, hur de arbetar och inte minst vilka misstag de gjort. Bokens senaste upplaga kom på tyska förra året och under hösten släpps den också på engelska. Jag har köpt rätten att ge ut den på svenska och förhoppningen är att den ska finnas på marknaden redan i slutet av augusti, alltså före valet. Det blir en pocket på 250 – 300 sidor.

Under närmare ett decennium har ett antal kritiker klarat ut vad som håller på att hända i Europa. Det är vår tids vanvett och det mesta av det jag läst och själv skrivit är nedslående. Nu är det gjort, det totalitära samhällets framväxt är klarlagd och det är dags att agera. Men vad ska man göra? Vad kan man göra? Martin Sellner delar med sig av sina erfarenheter. Det är en både optimistisk och realistisk bok, av typen ”så här gör man”, en bok som gör läsaren hoppfull, ja nästan glad. Jag är övertygad om att den kommer att spela en viktig roll för Europas framtid.

Vi är tre personer som arbetar med översättningen till svenska. Grovjobbet gör en svensk som bor i Schweiz, jag ser till att det språket flyter och en mycket språkkunnig korrekturläsare letar inte bara felskrivningar utan också misstag i översättningen.

Trots insatsen är detta ett lågbudgetprojekt. Jag räknar med att boken kommer att kosta 140 kr, men vill gärna sänka priset, helst till under hundralappen, så att unga människor utan feta plånböcker kan köpa den. Vi lär inte få någon draghjälp från main stream media, så jag börjar med att låta trycka tolvhundra ex. Vill du bidra till att sänka priset på boken, swisha ditt bidrag (1232181931) eller sätt in det på mitt plusgiro 4633386-0. Märk bidraget ”Sellner”. Observera att det inte handlar om något allmänt bidrag till bloggen eller mig, utan till en bok som har möjlighet att bli något av en bibel för en svensk identitär motståndsrörelse – och en sådan behövs! Nedan ska jag presentera gruppens arbete, så att du förstår vad det handlar om.
Läs mer