Hur demokratier dör II:II

Pansarbilar på gatorna och undantagstillstånd, det är den klassiska bilden av hur högern tar makten och inför diktatur. Demokratier i en lång rad länder dog på det sättet: Argentina, Brasilien, Dominikanska republiken, Ghana, Grekland, Guatemala, Nigeria, Pakistan, Peru, Thailand, Turkiet och Uruguay. Det är de varnande exempel som vänstern lyfter fram, dock utan att tala om vad det var för politik som ledde fram till militärkuppen. Det är emellertid inte från en extrem totalitär höger, det vill säga fascism och nazism, som vår tids hot i Europa och stora delar av västvärlden kommer. Sedan andra världskrigets slut har de flesta demokratiska haverier orsakats av valda regeringar. Det utropas inget undantagstillstånd, den självcensurerande morgontidningen kommer som vanligt, absolut inga pansarbilar och myndigheterna fortsätter att fungera. Medborgarna röstar och politikerna kan till och med, rakt motsatt det som händer, påstå att de förbättrar demokratin.

Det är en tragisk paradox att demokratins banemän använder demokratins institutioner för att subtilt, och ibland också helt lagligt, döda den. Det är en långsam död som sker utan att folkmajoriteten riktigt förstår vad som händer. Stegen mot det totalitära samhället är små och tagna var för sig kan de ofta försvaras politiskt. Det är det som nu händer i Sverige, som ett av flera länder.
Läs mer

Hur demokratier dör I:II

När jag var klar med den här texten insåg jag att den var för lång och har därför delat upp den i två. Det här är första delen.

I den svenska regeringsformens första paragraf kan man läsa att all offentlig makt i Sverige utgår från folket och att riksdagen är folkets främsta företrädare. Trots denna glasklara formulering är det i Sverige inte längre självklart vad som utmärker en demokrati. I det numera nedlagda samhällsmagasinet Neo skrev journalisten Marika Formgren för fem år sedan om den knippe åsikter som brukar kallas för demokratiska värderingar eller ”demokratisk värdegrund”. De som är anhängare av denna demokratisyn anser att först när alla människor delar samma värdegrund kan vi uppnå demokrati och därför kan debatten och åsiktsbildningen inte vara fri.

Ifrågasättandet av den klassiska definitionen på demokrati finns lite varstans. Exempelvis påstår den amerikanska tidskriften New Yorkers kolumnist Jeffrey Toobin i en artikel med rubriken Our Broken Constitution att den klassiska synen på demokrati är föråldrad:

Det noteras ofta att USA styrs av världens äldsta skriftliga konstitution som fortfarande används. Detta brukar anges som beröm, men de flesta andra produkter från sjuttonhundratalet, som resor med häst och vagn och medicinsk behandling med blodiglar, har ersatts av förbättrade modeller.

Läs mer

Klyftan


Den amerikanske statsvetaren Salvatore Babones, verksam som professor i Sydney, vet nog inte så mycket om Sverige. Däremot är han klarsynt när det gäller hoten mot demokratin och följande formulering träffar mitt i prick när det gäller svensk politik:

När alla partiledare har ungefär samma politiska erbjudande till väljarna och inbördes bara skiljer sig åt med referens till mer marginella frågor, är demokratin angripen. När folket gör demokratiska val som deras ledare vägrar att implementera, är demokratin död. (s. 66 The New Authoritarianism, Polity 2018).

Alla vet att Sverige är politiskt delat, såväl i kommun- som i rikspolitiken. De sex riksdagspartier som just kohandlat om makten är tillsammans med Vänsterpartiet övertygade om att släpper de fram eller samarbetar med det åttonde riksdagspartiet, Sverigedemokraterna, går det åt helvete med den svenska demokratin.

Sverigedemokraterna i sin tur anser att det är de nuvarande maktpolitikerna som med sin migrationspolitik driver välståndssverige mot ett haveri. Skillnaden mellan dem och de övriga partierna är främst att SD-politikerna är beredda att samarbeta med snart sagt vilket som helst av de övriga riksdagspartierna, under förutsättning att de får gehör för sin politik. Det betyder att de är riksdagens mest demokratiska parti (obs, ingen åsikt utan ett konstaterande i sak).
Läs mer

Om globalismens konsekvenser: Exemplet Sverige


I dag återkommer Ingrid Björkman

Resultatet av den utdragna regeringsförhandlingen blev till sist en rödgrön regering med uppdraget att verkställa en liberal politik. Den långa processen med sitt slutliga resultat ger anledning till många kommentarer och frågor. Jag ska här begränsa mig till några reflexioner över de två partiledare som var och en på sitt sätt dominerade regeringsbildningen: Annie Lööf som ständigt var på hugget och till synes fick alla att dansa efter sin pipa – och Jimmie Åkesson som var desto mera osynlig men ändå var den som alla ständigt förhöll sig till.
Läs mer

Inför hijabdagen


Idag är Rutger Staaf gästskribent, lärare i NO på gymnasier och högstadier under 30 år

Höstterminen 2017 fick vi alla ett mail från rektorn. Det var skolverkets anvisningar om hur vi skulle bemöta en elev med heltäckande slöja. Vi fick reda på att vi skulle ta hänsyn till detta, möjligtvis var det en olämplig klädsel under kemilabbar. Någon dag efter såg vi en flicka klädd på detta sätt. I den lilla springan såg vi ett par osäkra ögon, på uppträdandet kunde vi också se att denna flicka säkert kände sig obekväm. Vid möte med henne i korridoren gick hon längst intill väggen, verkade att hon ville göra sig så liten som möjligt. Det kändes overkligt. Det var en elev från Somalia som placerats i sjuan, hade inte själv henne i undervisningen men fick höra från kollegor att hon hade själv bestämt sig för att ta på sig denna klädsel. Hennes syster hade inte en ansiktstäckande slöja.

Det var märkligt att läsa skolverkets anvisningar. Vi hade fått höra många gånger hur viktigt det var att ha rätt värdegrund, med jämställdhet, självständighet och att inte diskriminera någon. Nu helt plötsligt var den egna värdegrunden inte längre så viktig, när ett uttryck för en annan värdegrund dök upp. Nu skulle vi alltså ta hänsyn till diskriminerande strukturer från andra kulturer, strukturer som ville osynliggöra flickor/kvinnor i det offentliga rummet.

Vi lärare reagerade starkt mot detta och undertecknad fattade pennan och påpekade för alla på skolan hur skolverkets anvisningar stred mot den egna värdegrunden., som vi fått veta var så viktig. Rektorn svarade att hon inte kunde gå emot skolverkets anvisningar och att vi måste förhålla oss till detta men att vi hade yttrandefrihet i denna sak.
Läs mer

Det sociala djuret


I dag blir det en ganska öppet resonerande text, ungefär på det sätt jag brukade föreläsa på den tiden jag befann mig i universitetsvärlden. Det är en stil som jag själv gillar att lyssna till, föreläsare som tänker högt. Mot slutet av min universitetstid mötte jag en del missnöje från studenterna. De tyckte att det var för löst i köttet, att jag inte tillräckligt tydligt talade om vad de måste kunna på tentorna.

Det djur som kallar sig självt för människa lever på flera nivåer. Först den största och övergripande: mänskligheten. Gränsen är skarp till alla andra djur. Vårt sociala signalsystem, språket, och vår intelligens är av helt annat slag. Detta är den yttre gränsen.

Nå, hur ligger det till med mänsklighetens inre gränser? Svaret är att skillnaderna mellan olika slags människor är så små att de är försumbara, i jämförelse med svalget mellan oss och våra närmaste släktingar i djurvärlden. De som lyfter fram mänskligheten som den viktigaste nivån kan betecknas som kosmopoliter och globalister.

Man kan ha ett kosmopolitiskt ideal – många människor har det. Därav följer emellertid inte att man kan ha en kosmopolitisk kompetens (av grekiskans kosmos/ världen och polites/medborgare). Jag har skrivit det tidigare men det förtjänar att upprepas: en sådan omnipotens är varken attraktiv eller möjlig. Det är inte enbart självhävdelse och ett pretentiöst påstående utan en missuppfattning av vilket slags djur som människan är.
Läs mer

ARV och MILJÖ


I dag återkommer Håkan Johansson som gästskribent

Ändå sedan Darwin lanserade sin teori om det naturliga urvalet har vad som präglar en människas utveckling varit ett hett debattämne. I början på 1900-talet ansåg exempelvis Sigmund Freud att familjen som barnet växte upp i var den avgörande faktorn för hur personen senare i livet klarade sig. Vissa använde evolutionsteorin som ett bevis för att det även fanns folkgrupper som var bättre lämpade för överlevnad än andra. Man tog med andra ord tesen Survival of the fittest bokstavligt och ansåg att det gällde även för raser och olika folkslag.

Denna så kallade socialdarwinism fick under andra världskriget katastrofala följder då nazisterna iscensatte sitt folkmordsprojekt, som i stora drag gick ut på att utrota vissa i deras tycke underlägsna element, som judar, romer och handikappade.

Sedan dess har ärftlighet förknippats med rasbiologi och varit ett i det närmaste tabubelagt område. Den hegemoniska uppfattningen var att miljön och enbart miljön präglar oss människor. Detta i enighet med uppfattningen att vi föds som tomma blad och kan formas till vad som helst.
Läs mer