Varför är nätet så höger?

Signaturen Bombus är dagens gästbloggare

Många i det så kallade offentliga samtalet suckar över hur det man kallar högerextremism sprids och frodas på nätet. Är det verkligen så, och i så fall varför?

För många år sedan läste jag en bok som heter “Underhållning till döds”, skriven av den amerikanske medieforskaren Neil Postman. Till stor del bygger boken på “The medium is the message”, en tes som myntades i mitten av 1960-talet av den kanadensiske professorn Marshall McLuhan. Därmed ville McLuhan ha sagt att ett medium inte främst påverkar samhället genom sitt innehåll utan genom de egenskaper själva mediet har.

Inspirerad av McLuhan jämförde Postman det äldre textbaserade tidningsmediet med det yngre bildbaserade tevemediet, och beskrev hur tevemediets intåg under andra halvan av 1900-talet förändrat det vi kallar för det offentliga samtalet.

Att läsa är inget som människan självklart behärskar utan det är en kompetens som måste läras in. Postman menar att information som vi tar in i textform till sin natur därför är mer ”svårsmält” för vår hjärna. Den måste bearbetas innan den kommer in i vårt medvetande. Detta till skillnad från tevemediet som, enligt Postman, är “känslobaserat” till sin natur. Det bygger på bilden och bildinformation går mer direkt in i hjärnans medvetande, framför allt till dess känslocentrum. Detta gör att tevemediet till sin natur kretsar mer kring känslor och mindre kring saklighet och fakta.
Läs mer

Välfärdssamhällets svagheter

Darwins mer än 150 år gamla forskningsrapport ”Om arternas uppkomst” är en av det vetenskapliga förnuftets absolut största landvinningar. Det var visserligen inte Darwin som myntade frasen ”Survival of the fittest”, det gjorde den brittiske ekonomen Herbert Spencer, men även om teorin (ja, det är en teori i betydelsen bekräftad hypotes) riskerar att tolkas alltför kategoriskt, fungerar den utmärkt som sammanfattning av Darwins lära. Med två ord: Darwinismen gäller. Ett exempel som skulle kunna tolkas som en invändning:

Påfågelhannen har en fantastisk svans och det borde vara så att den gör fågeln långsam och till ett lättfångat byte för rovdjur med smak för påfågelskött. Med andra ord, enligt darwinismens regler borde fågel med den långa svansen, eller åtminstone den långa svansen, ha försvunnit, som en mutation som inte föll väl ut. Så är det emellertid inte. Honorna väljer den hane som har den stiligaste svansen, det är så den genom många generationens urval har kommit till. Den fråga man då måste ställa är hur detta passar samman med darwinismen. Svaret är att i honans ögon är den långa svansen ett plusvärde. Här är en fågelhane som är så stark och smart att den klarar både att överleva och att utveckla en sexuellt attraktiv fjäderprakt. Det måste alltså vara den hane som är bäst lämpad att föra generna vidare, överlägsen hanar med kortare svans. Och tydligen är det så, för att annars skulle de långsvansade hanarna försvinna, alldeles oavsett vad det var som honorna tände på.

En huvudregel för skribenter är att man aldrig ska inleda en text med ett sidoresonemang. Det är bara vilseledande eller åtminstone förvirrande. Ovanstående exempel skulle alltså i en författarskola få stryka på foten, vilket också det kan tolkas som en form av darwinism. Det som inte riktigt passar in bör inte överleva. Hur som helst, nedan följer det jag egentligen vill ha sagt.
Läs mer

Myndigheten med bensin i brandslangen


I dag har vi en ny gästskribent: pseudonymen Maj Grefve

Novus har på uppdrag av myndigheten Forum för levande historia undersökt hur det står till med rasismen i vårt land. Frågan som ställdes var: Tror du att rasismen i det svenska samhället kommer att förändras under de kommande tolv månaderna? Av de 1.111 tillfrågade trodde 44 procent att rasismen kommer att öka något eller mycket under 2018. Nu bör man väl alltid ställa resultatet i en undersökning i relation till beställaren. Myndigheten har tre regeringsuppdrag för att motverka rasism i samhället och undersökningen kommer förmodligen att läggas till grund för äskande av medel. Dock, antag att nära hälften av Sveriges befolkning tror på ökad rasism. Hur ska det tolkas?

Har Forum för levande historia tolkningsföreträde kan vi, låt mig gissa, vänta oss än mer Emerich Roth i skolundervisningen. Denne man som, på basis av sina fruktansvärda upplevelser i koncentrationsläger, anses ha mandat att inför skolelever varna för Sverigedemokraterna och beskriva dess väljare som fullpottsnazister. Vi kan vänta oss fler värdegrundsheldagar där Behrang Miri, som sorterade ut Tintinböcker som konstnärlig ledare för Kulturhuset, får showa på scen och via vulgaritet lära våra ungdomar vad som är rätt och fel. Vi kan vänta oss fler klassuppsättningar av boken ”När hundarna kommer” som är delvis baserad på mordet på John Hron utfört av nynazister.

Läs mer

Verklighet och språk


En fråga som återkommer i olika sammanhang är om djuren har medvetande, underförstått att de i likhet med människan kan ställa sig vid sidan av sin existens, beskriva den och helt eller delvis flytta in i denna beskrivning, det vill säga använda den som ett underliggande styrinstrument i sitt agerande. Ett enkelt exempel: Den som tror på Gud ägnar tid åt att be till sin skapare. Inga andra djur gör så. Förklaringen är antagligen att bönen, utöver sin psykosociala funktion, är meningslös.

Alla varelser har någon form av vetande, men det förefaller som om endast människan har ett medvetande. En av mina favoritformuleringar för att fånga detta fenomen är att ”människan är ett prisma med vars hjälp Skapelsen betraktar sig själv.” Det kan tilläggas att medvetandet inte enbart är en tillgång som djuren saknar, det är också en begränsning, eftersom människan är den enda varelse som inte har direkt tillgång till verkligheten utan, innan hon agerar, först måste tolka den. Djur tolkar givetvis också, men de gör det genom att agera.

Förmågan att ta ett steg tillbaka och försöka begripa vad det är som sker ger människan ett fantastiskt övertag, i förhållande till andra djur. Men det är också där som det kan gå fel, alldeles för djävligt mycket fel. Det är ett sådant fel som nu pågår i västvärlden, med Sverige som ett ivrigt och ”nyttigt idiotland”. Svenskarna är i full färd med att under godhetens banér skapa mycket svåra livsvillkor i det egna landet. Här är en passus ur ett mail som jag fick häromdagen:

Jag mår så fruktansvärt illa och tänker ständigt på mina barnbarns framtid. Hur kommer Sverige att se ut när de blir vuxna? Våld, laglöshet, kriminalitet, rasistiska gruppvåldtäkter, usla skolor, haltande sjukvård, maktlös poliskår, ingen välfärd men ändå skyhöga skatter. Jag kan inte åka ned på stan och se alla dessa kedjerökande, mobilpratande negrer, araber och hucklekvinnor utan att tänka:

– Dig ska jag försörja – och dig och dig. Varför ska jag försörja er, ni som inte kan sköta er i ett västerländskt land? Än mindre bidra till det gemensamma samhällsbygget.
Förtvivlad mormor

Om ovanstående text publicerades i Main Stream Media skulle reaktionen bli att detta är ett rasistiskt mail och ”fy, att hon skriver negrer!”. Postmodernismens opinionsbildare klarar inte att sätta verkligheten framför språket.
Läs mer

Bloggläsare mitten av januari 2018

Medan man i länder som Finland, USA, Kanada och Norge vaccinerar asylsökande mot t ex mässlingen, tillsatte handlingskraftiga Sverige en statlig utredning som sa nej till detta, med hänvisning till den personliga integriteten. Nu förväntar vi bara snabbt ett kraftfullt uttalande från Stefan Löfven om att mässlingen är oacceptabel, gärna i samspel med Margot Wallström för att ge uttalandet extra tyngd.

***

Får vi ett klansamhälle hit? Ja det finns väl redan på plats i vissa stadsdelar. Jag tror att för många svenskar innebär en klan våld och gangsters, men i många invandrares hemländer är klanen snarast en familjeorganiserad försäkringskassa. Släkten är deras enda skydd, om någon blir sjuk eller hamnar i problem. Staten har inget för dem om det kniper. I släktklanen finns kanske en medelmåttig förmögenhet. Man har risfält, föder upp kycklingar eller kanske en fiskdamm. Några stora kontanter har man inte men man överlever på det man har. Största faran är väl att bli svårt sjuk, om inte klanen kan samla ihop och hjälpa. För det gör medlemmarna, då de kan hamna i samma situation själva. Kniper det riktigt kan de ta till kriminella lösningar. Jag har jobbat med folk som sänder hem delar av lönen för att en kusin ska kunna gå i skolan och få en utbildning. De räknar med avkastning framöver, när de blir äldre.

I Manilla, när min son gjorde sig illa, fanns det en läkare i den ”compound” min frus syster bodde i. Han fick sy några stygn och när jag ville betala sa han förnärmat ”Vi tar inte betalt av dem som bor här”. Jag tillbringade ett par veckor på ön Bohol där en arbetskollega i samma rederi var bosatt. Det var en fiskeby och de hade en fångstfälla där de simmade och skrämde in fisken i. En morgon när de kom iland och lade upp all fångst på stranden ville jag köpa en stor fisk, att bjuda min väns familj på. Men det gick inte. De förklarade att fisken skulle delas lika och min väns familj hade redan del i fisket. På marknaden köpte jag ett kalvhuvud som jag tänkte ge till hundarna de hade. Men så fick man inte göra utan de tog in skallen till köket och gjorde mat på den. Vår motsvarighet till klanen är facket, hyresgästföreningen och försäkringskassan, så länge pengarna räcker.

***

Det som är mest ansträngande är att argument inte hjälper. PK-folket är så fast i sin religiöst cementerade Bagdad Bob-världsbild att fakta och logiskt tänkande inte har en chans att tränga igenom.

Läs mer

En växande vrede

I dag återkommer signaturen Humanist som gästbloggare

Jag tänker i denna text ta upp ett par olika tankegångar som har med invandringsdebatten att göra, och som kan sägas vara besläktade. Jag inleder med att förklara tankegångarna, varpå jag i slutändan ska försöka ”knyta ihop säcken” och förklara varför jag anser att dessa resonemang hör samman.

2018-01-10 publicerade författarinnan/debattören Katerina Janouch på sin webbplats Katerina Magasin en bloggartikel med rubriken ”Så radikaliseras en liberal”. I artikeln redogör Janouch för ett samtal hon haft med en person som är på väg att bli alltmer invandringskritisk. Personen är en akademiker med liberala värderingar, sannolikt i övre medelåldern, som efter hand börjat känna allt mer hat och vrede inför samhällsutvecklingen. Följande citat torde ge en viss antydan om innehållet i artikeln:

– Jag kan ligga och se scener framför mig när jag ska somna, säger min vän. Vad jag skulle göra om någon krökte ett hårstrå på mina döttrars huvuden? Det ger mig ångest. Att jag börjat bli som en primitiv jäkla populist. Den här radikaliseringen är så jobbig att bära på. Håller jag på att bli sjuk i huvudet? Det känns så ibland. Som om jag höll på att förlora förståndet. Jag orkar inte läsa om en enda jävla handgranat till. Eller om en våldtäktsman som inte blir utvisad. Men samtidigt förstår jag mer och mer vad som kan hända när människor drivs in i ett slags utanförskap i sitt eget land. Jag förstår dem som går med i konstiga sekter och gerillagrupper. Frustrationen är sinnessjuk. Jag står inte ut.

När jag läste Janouchs text slog det mig att jag själv också ”radikaliserats” i min syn på invandring och islamisering. Det blev tydligt för mig att jag numera känner motvilja och vrede inte bara gentemot de invandrare som begår brott, förespråkar muslimsk fundamentalism eller på andra sätt utgör problem i det svenska samhället. Nej, numera är jag så medveten om massinvandringens alla negativa konsekvenser att jag även känner vrede mot välintegrerade, skötsamma invandrare.
Läs mer

#MeToo och massinvandring


Under förutsättning att det sker i kontrollerad form är invandring vanligen positivt för ett land. Den arbetsinvandring som skedde till Sverige under efterkrigstiden var bra, såväl för svenskarna som för invandrarna. Detsamma kan sägas om de minoriteter som sökt sig till Sverige, för att genom sin egen arbetsinsats få ett bättre liv. Självklart är det också så, att Sverige bör ta ett, med hänsyn till landets folkmängd, proportionerligt ansvar för världens flyktingar.

Av detta följer emellertid inte att det är positivt med massinvandring från tredje världens sämst fungerande nationer, där en majoritet av nykomlingarna är unga manliga muslimer som saknar förutsättningar att hitta ett arbete på den svenska arbetsmarknaden. Att det, trots alla vackra ord om en berikande kulturell mångfald, inte skulle fungera, var inte särskilt svårt att förstå. I dag medger våra makthavare motvilligt att så är fallet, dock utan att stoppa massinvandringen. De undviker att tala om för oss att den fortsätter som förut.

Läs mer