Sektbeteende I:II


I dag återkommer Per Hagenäs med en text som på grund av sin längd är uppdelad i två bloggavsnitt.

Förkortningen PK-maffia för beslutsfattare antyder att de egentligen vet bättre, att de kan tänka fritt men väljer det korrekta. Sanningen är väl att de knappast tänker, i varje fall inte förutsättningslöst. Besluten är styrda utifrån regelverk, ideologi och egna karriärbehov. Använder man Roy Wallis sociologiska minimidefinition för sekter, visar det sig fruktbart att se statliga och kommunala myndigheter, med sina beslutsfattare, som en sekt:

  1. Frivillig organisation där medlemskapet förtjänas.
  2. Medlemskapet är exklusivt och kan fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
  3. Medlemmarna ser sig som en elit som är i besittning av särskild kunskap.
  4. Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning.
  5. Inom sig är sekten vanligen egalitär, det vill säga alla troende är ett prästerskap.
  6. Sekten är etisk och asketisk, alltså att man har vissa levnadsregler och offrar tid och pengar på sin grupp.
  7. Slutligen är sekten totalitär, det vill säga kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv.

Fortsätt läsa

Imperiers uppgång och fall

Under närmare ett decennium har jag, i likhet med många andra, sökt ett svar på varför den västerländska civilisationen tappat fotfästet och med stor iver ägnar sig åt självskadebeteende, med sammanbrottet som en trolig kommande final. Är det feminismen, globalismen, sekularismen, individualismen, kulturmarxismen, politikerkarriärismen, elitismen, islamismen, islamofobismen, journalismen, postmodernismen, godismen, empatismen, antikolonialismen, massinvandrismen eller någon annan ism?

Det är framför allt en hittepåism, därför att detta behövde inte alls hända. Även om både Kina och Indien, likt skickliga tävlingscyklister, ligger på rulle, så bär västerlandet fortfarande ledartröjan. Världshandeln sker i dollar, västvärlden sätter den teknologiska agendan och engelska är det suveräna världsspråket.

I Sverige tenderar vi att se vägen mot en systemkollaps som ett specifikt svenskt problem. Vi anklagar våra politiker och opinionsbildare. Däremot skyggar vi lite inför att anklaga folket. Det är ju framför allt medierna som lurar folket, så att de inte begriper. Vi hoppas att en majoritet av svenska folket har förstått, även om de inte visar det utan tiger, kniper ihop läpparna och stoppar dem i byxfickan. Sedan, att de i allmänna val fortsätter att ge förövarna makten, det är både obegripligt och oförsvarligt.

Jag vill emellertid inte bära mig lika illa åt som vår svenska överhet, som är rätt ohöljd i sitt förakt inför svenska folket, svensk patriotism och svensk kultur. Det hindrar inte att jag för mig själv kan mumla ”Djävla människor, ni är ju idioter som går med på att förstöra ert eget land! Är detta verkligen vad ni vill lämna i arv till era barn och barnbarn?” Jag kan också tänka att ”Jag vill inte bo här, det här är ett land där man inte tycker om sådana som mig”.
Fortsätt läsa

Ohelig allians förklarar demonteringen av Sverige

Den norske journalisten Arnt Folgerø återkommer i dag med ett inlägg på bloggen

Dagens Sverige med sina ghettoiserade ”utanförskapssamhällen” och politiska klyftor är resultatet av en ohelig allians mellan en postnationell vänster och en statskritisk höger, som man, enligt den svenska historieprofessorn Lars Trägårdh. började se konturerna av under 1990-talet.

För dem som haft problem med att förstå hur det kunde komma sig att politisk vänster respektive höger har dragit åt samma håll i Sverige, var det rena uppenbarelsen att höra det föredrag om det svenska civilsamhället, som Trägårdh nyligen höll på Institutt for samfunnsforskning i Oslo. För andra var det en intressant redovisning av en utveckling som allra redan är känd och förstådd. En central poäng för den svenske professorn är att man i Sverige, i de båda politiska lägren, har rört sig bort från nationen och devalverat det nationella medborgarskapet, för att istället satsa på globalism, minoriteter och mänskliga rättigheter. I Sverige har den utvecklingen drivits så långt att landet snarare än att framstå som ett gemensamt projekt presenterar sig som ett antal delsamhällen.
Fortsätt läsa

Varför integration?



I dag återkommer Ingrid Björkman. Hon har bett mig att låta bli att illustrera texten med mina ”fula gubbar” så då får det bli en bild av henne istället.

***

Nu krackelerar den svenska välfärden, tryggheten och ordningen på bred front. Regeringen skyller sammanbrottet på bristande integration av invandrarna. Enligt moderaterna och SD är orsaken att Sveriges integrationspotential sedan länge överskridits. Som väntat utlovar regeringen nu mer pengar och kraftigare integrationssatsningar för att lösa krisen. Men vad som krävs är helt andra strategier och ett helt nytt sätt att tänka: Återvandring och kunskapsöverföring i stället för fortsatt inflöde och fruktlösa integrationsförsök!
Den nya invandringen till Sverige är en del av den nutida migrationen till västvärlden öster- och framför allt söderifrån – och måste ses i den kontexten. Om inte befolkningsexplosionen hejdas och utvecklingen accelererar i de fattiga länderna, kommer en katastrof av oerhörda mått att drabba inte bara dem utan även de utvecklade länderna.

Ord som ”demokrati”, ”humanitet” och ”generositet” har gravt missbrukats. Med starkt stöd av media har vårt politiska etablissemang i åratal drivit en invandringspolitik som enligt SOM-institutets dokumentation strider mot folkviljan. Politiken är dessutom destruktiv i både invandringsländernas och utvandringsländernas perspektiv. Och den motverkar strävan efter global jämlikhet.
Fortsätt läsa

Befolkningsutbytet – ett nedslag i siffror


I dag gästas bloggen av Sven Valerio

Inom en politisk rörelse är det av vikt att skapa ett slagkraftigt gemensamt språk för spridning och försäljning av det egna politiska budskapet. Alla 1900-talets stora ideologier och rörelser har sina egna begrepp, slagord och språkliga formstil. Svenska språket är synnerligen väl lämpat att skapa ett sådant språk, eftersom möjligheten att bilda sammansatta ord är i det närmaste oändlig. I våra dagar har vänstern och vänsterliberaler upphöjt detta till en konst. Smaka bara på ord som ”klimatförnekare” eller ”näthatare”. En något äldre men ändå modern klassiker är ”främlingsfientlig”.

Före internet hade mainstreammedia exklusiv rätt, inte att skapa, men väl att sprida sådana ord. Från och med sociala mediers breda implementering, så har denna exklusivitet upphört. Men vänstern lärde sig vikten av denna praktik. Därför har man god näsa för när den nationella oppositionen lyckas skapa effektiva begrepp och ord att använda i sitt politiska språk.

Två sådana begrepp är ”massinvandring” och ”folkutbyte”. Därför motarbetar och angriper vänstern dessa aggressivt och envist. Inte utan framgång. Tvärtom, så lyckas man reducera effekten hos begreppen genom strategin att kalla dem för myter och dess användare för foliehattar (ännu ett sammansatt ord i politikens tjänst!). Tredje man, den obeslutsamme som ännu ej tagit ställning och därför varken har foten i det vänstra eller nationella lägret, är den som ska fås att skygga inför retoriken.

Sålunda är det av yttersta vikt att kunna försvara och förklara begreppen ”massinvandring” och ”befolkningsutbyte”, genom att visa att de som språkliga konstruktioner äger sin riktighet.

Fortsätt läsa

Den djupa staten


Per Hagenäs återkommer: Den djupa staten

Dagens ”rätta” värdegrund övervakas idag av förskollärare, lärare, journalister, polisen, av korrekta och ängsliga chefer på alla nivåer. Fel värdegrund, ett obetänksamt uttalande, och du är rökt. Denna repression har DDR-nivåer. Den sätter etniskt svenska pensionärer våra gamla, som sluntit i värdegrunden, i fängelse. Den utdömer ovanligt höga skadestånd för just värdegrundskränkningar och kan på ett ögonblick avsluta en karriär. Alla, speciellt inom etablissemanget, spelar i skräck med i denna teater för att undvika att själva få en värdegrunds-fatwa efter sig. Granskar man relationen mellan värdegrundens fraser och vad dess politik ger, så inser man att värdegrunden i sig är tom. Det är en potemkinkuliss, en härskarteknik, elitens sätt att försvara sin rätt att förfölja kritiker.
Fortsätt läsa

Den manliga empatin

I dag återkommer Per Hagenäs med ”Den manliga empatin”

Den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan Petersons är en megastjärna på Youtube. Hans bok ”12 livsregler: ett motgift mot kaos” är en av världens mest sålda. Utöver hans kunskap om den mänskliga naturen är det intressant att reflektera över intervjuarnas frågor i Youtubefilmerna. Dessa rör sig hela tiden kring samma teman och har oftast en anklagande och misstänksam ton. En tydlig bild av en strid framträder, mellan ett etablissemang som vant sig vid att kunna bestämma vår världsbild, och ”dissidenterna”. I synnerhet syns den i kommentarsfälten, där supportrar ger Jordan Peterson ett massivt stöd.

Den halvtimmesintervju som journalisten Cathy Newman gjorde med Jordan Peterson för engelska Channel Four har setts av fler än 15 miljoner och har över 120 000 kommentarer. De allra flesta hånar intervjuarens politiska korrekthet. Själv menar Jordan Peterson att hans intresse är att hjälpa människor till ett bättre liv, men att intervjuare hela tiden vill förvandla detta till politik.
Fortsätt läsa