Kära Mamma!
Nu har jag varit på min första arbetsdag på den nya skolan i Mälarhöjden och det känns verkligen bra. Ditt älskade barnbarn Angela börjar samtidigt här i första klass och vi är båda mycket förväntansfulla. Det här är en väldigt progressiv och könsneutral skola där alla lärare är socialt medvetna. Skolböcker och mycket annat återanvänds och vi har återkommande seminarier rörande mänskliga rättigheter, värdegrunden, och klimatet. Den är också Hbtqi-certifierad av RFSL. Det finns emellertid ett stort problem, och det är att skolan inte är mångkulturell. Den handfull mer mörkhyade barn som finns är alla adopterade. Jag nämner det därför att i Bredäng, den förort som är granne söderut, finns det flera skolor där problemet är det motsatta. Där finns det alldeles för få svenska elever. Jag tog upp frågan med lärarkollegiet och de insåg också att det var ett problem.
Mångfalden är inte minst viktig för våra svenska barn. Vi lever ju i globaliseringens tidsålder, så de behöver inte bara träna sin tolerans utan också bli bättre på att förstå kulturskillnader. Enkelt uttryckt behöver de höja sin kulturella IQ. Jag fick därför direkt i uppdrag av rektor att bli vår skolas mångfaldskoordinator. Mångfald är berikande och det var dags att göra något åt problemet här i Mälarhöjden!
Efter att jag fått uppdraget åkte jag iväg till Bredängsskolan och träffade bland andra Ahmed, en fantastiskt charmig kille som kunde spricka upp i det största och varmaste leende jag någonsin sett. Han tillhör en familj med fem barn och de har det inte så lätt eftersom hans mamma är ensamstående. Jag kan knappt föreställa mig vilket hårt arbete det skulle vara att fostra och hålla ordning på fem barn när det inte finns någon pappa.
Stackars Ahmed går i en skola som är hårt sliten. Det är graffitti överallt och det är bråkigt under lektionerna. På rasterna delar eleverna upp sig i olika gäng som inte verkar sams med varandra. Det är väl därför skolan har anställt väktare för att hålla ordning på skolgården. Tyvärr så lyckas de inte alltid med det. Det är också väldigt skräpigt, både inne och ute. Flera papperskorgar är svarta för att någon har eldat i dem. Ahmed ska inte behöva ha det på det sättet!
Skolresultaten är också över lag dåliga. Betygen ligger en bra bit under snittet för svenska skolor. Jag tänkte att varför måste Ahmed gå i en så hopplös skola när det bara är två kilometer till vår egna väl fungerande skola? Det är ju enkelt att förstå vad det handlar om. Det är ren och skär rasism! Det bästa sättet att bekämpa rasismen på är att bra skolor, som vår egen, görs tillgängliga för alla. Så det får bli min uppgift som mångfaldskoordinator, att se till att vår skola blir mer mångkulturell.
Din son Anders