Havssköldpaddor lägger sina ägg i sanden och är inte närvarande när deras ungar föds. Efter att den heta sanden ruvat och kläckt äggen så kravlar de nyfödda sköldpaddorna mot havet, vägledda av vågornas glitter. Om allt går som det ska så klarar sig tillräckligt många från de rovdjur som kalasar på dem under deras färd mot havet. De blir vuxna och kapabla sköldpaddor, utan hjälp från föräldrar eller andra vuxna sköldpaddor. På engelska finns begreppsparet nature – nurture. Havssköldpaddorna är enbart nature.
Människan är, som det förefaller, havssköldpaddans antites, enbart nurture. Vi föds helt hjälplösa och ska inte bara matas och hållas rena utan också under många år fostras till vuxna individer och medlemmar i flocken. Medan sköldpaddan föds med all behövlig kunskap inprogrammerad, verkar människan födas som en tom tavla där vad som helst kan skrivas in, en tabula rasa. Den uppfattningen går tillbaka till antikens Grekland: Aristoteles och stoikerna. Senare namn och anhängare är filosoferna John Locke och Jean-Jacques Rousseau.
Det är på denna grund som två av Sveriges viktigaste dogmer vilar:
- Alla människor kan bli vad som helst
- Alla människor är lika mycket värda
Samma tanke ligger bakom den socioekonomiska förklaringen. Eftersom människan kan bli vad som helst, så måste det vara den sociala gemenskapens och samhällets fel när vissa människor blir kriminella. Det är en förklaring som inte bara används för kriminalitet utan för allt möjligt som anses ha gått snett – boendesegregation, skolresultat, psykisk ohälsa etc.
Fortsätt läsa