Bloggläsare början av juli 2018


Populismen utmanar det globala politikerväldet. Den argentinske statsvetaren Ernesto Laclau har konstaterat att populismen uppstår när medborgarna i en demokrati upptäcker att institutionerna inte längre är deras företrädare, när klyftan mellan folkets vardagsverklighet och de politiska institutionerna har blivit alltför stor. Den populistiska logiken eller som han kallar det, det populistiska förnuftet, är demokratins immunförsvar och mer än så. Det är själva drivkraften i en demokratis politiska process. Det tvingar de politiska institutionerna att stå i kontakt med medborgarna, det hindrar den politiska eliten från att fjärma sig från folket. Det håller den politiska debatten i sund och ständig rörelse.

***

Fredrik Reinfeldt har blivit ordförande för något som kallas för Trygghetskommissionen. På en pressträff i juni i Stockholm sa han att det inte bara är upp till polisen att göra ett område tryggt. Det handlar istället om att få människor att söka sig dit – allra främst närvarande mammor. ”För i närvaro av mammor på gator och torg vill kriminella inte vara”.

Vafan? Det är stor humor! Reinfeldt vill således att mammor (!!) ska patrullera det offentliga rummet, istället för polisen. Då upplevs en plats som trygg, och brottsligheten går ned. Också fastighetsägare, företagare och ideella krafter ska aktivera sig själva. Man ska inte fokusera på brottsligheten utan se till att brottstillfällen inte uppstår. När en cykel blir stulen är det alltså, enligt Reinfeldts logik, ägarens fel om denne låst fast cykeln på gatan och inte tog med sig cykeln in till sin lägenhet eller arbetsplats. Sålunda lämpas ansvaret för brottsbekämpning över på medborgarna, som ska anpassa sina liv efter de kriminellas agerande. Mannen kan inte vara i psykisk balans.
Läs mer

Bloggläsare mitten av juni 2018

Det gäller för det västerländska samhället att återfå sitt självförtroende. Men vi har inte tappat det utan vi har blivit bestulna. Här har postmodernister, feminister med flera gjort allt för att vi ska tycka och tänka att vi inte är ett dugg bättre än somalier, araber etc. Alla eventuella svagheter vi kan skönja hos dem finns även hos oss. Finns det brister i andra kulturer har dessa naturligtvis orsakats av oss och vi bär på skuld för detta. Kritiserar vi hederskulturer får vi veta att även västerländska män slår sina fruar och barn och att det är “samma” strukturer som styr. Vi får veta att länder och kulturer är “sociala konstruktioner”, varför den ena inte är bättre än den andra. Då terrordåden i Paris pågick med full styrka hävdade en ”forskare” på Sekretariatet för genusforskning att gjorde man yttrandefrihet till norm exkluderade man andra grupper som inte har samma uppfattning. Detta med anledning av de så kallade Mohammedkarikatyrerna. Yttrandefriheten var således inte något absolut värde utan kunde begränsas för att inte exkludera muslimer. Man kunde således både ha och inte ha yttrandefrihet. Naturligtvis förklarade hon att frågan var “problematisk”, ett ord som regelmässigt används av postmodernister. När något ogenomförbart skall utföras eller påstås ska ske, används ordet “utmaning”.
Läs mer

Bloggläsare början av maj 2018


Politiker och Journalister har med sitt trixande gjort sanning till lögn och lögn till sanning. De har medvetet svartmålat sanningen för “den goda saken”. De har förstört livet för många (inte mig – ännu) som stått upp för den av dem medvetet mörkade delen av sanningen.

Nu har de (S + M) svängt om och låter själva som SD gjorde för något år sedan. Tidigare kallade de den person som framförde sådana åsikter de framför idag för rasist, nazist, xenofob, islamofob, ja, denne var en beklagansvärd mörkermänniska. Någon som samhället borde ta avstånd ifrån. Det här har i de allra flesta fall skett medvetet, man har medvetet motarbetat sanningen. Nu försöker de smita undan sitt ansvar med att de varit NAIVA. Att med slug teknik ljuga och smutskasta människor som stått upp för det som är sant, är det naivt? Ingalunda. Det är lögn – det också!

Det är det sista som retar mig mest, att lägga skulden för sina hopsnickrade lögner och smutskastning av andra människor på naivitet. Löjligt.
Stå upp – ta ansvar! Gör avbön – be om förlåtelse, erkänn lögnerna, upprätta sanningssägarna!
Läs mer

Bloggläsare slutet av mars 2018


Hörde idag att tingsrätten i Malmö kallat in en SD-politiker till förhör. Han hade uttalat sig kritiskt till den ohämmade invandringen, precis som jag själv brukar göra och anser mig ha fog för. Sverige är idag en kopia av Stasi och det går ut påbud från våra makthavare (inte officiellt uttalat) att skrämma medborgarna till tystnad. Det är globalisternas agenda som gäller och glöm det Sverige som varit. I Kina är det fr.o.m. den 16 februari Hundens år och i Sverige är det Bolsjevikernas.

Klart att beslutsfattarna inom media, regering och riksdag vill tysta folk, när saker och ting inte går deras egen väg. Vänta er mer censur och angiveri. Som ni vet finns det redan horder av vänsterfolk som går samman och gör massanmälningar på Facebook mot de personer som tycker annorlunda. Hur har vi det med Nationalsångens inledande fras?
Läs mer

Bloggläsare slutet av februari 2018


I dag blir det ett samlingsheat igen. Om någon undrar över bilden ovan, så har den ingen direkt anknytning till någon av kommentarerna nedan. Den är bara så ohyggligt drabbande. Mina tankar går direkt till patologfeministerna, som vägrar att förstå att islam totalkrockar med deras ideal. Förr kunde man se skämtteckningar om korkade blondiner och om ”lauror” i trafiken. Det är hög tid för ett nytt skämttema: feminister i politiken.
Karl-Olov Arnstberg
Läs mer

Bloggläsare mitten av januari 2018

Medan man i länder som Finland, USA, Kanada och Norge vaccinerar asylsökande mot t ex mässlingen, tillsatte handlingskraftiga Sverige en statlig utredning som sa nej till detta, med hänvisning till den personliga integriteten. Nu förväntar vi bara snabbt ett kraftfullt uttalande från Stefan Löfven om att mässlingen är oacceptabel, gärna i samspel med Margot Wallström för att ge uttalandet extra tyngd.

***

Får vi ett klansamhälle hit? Ja det finns väl redan på plats i vissa stadsdelar. Jag tror att för många svenskar innebär en klan våld och gangsters, men i många invandrares hemländer är klanen snarast en familjeorganiserad försäkringskassa. Släkten är deras enda skydd, om någon blir sjuk eller hamnar i problem. Staten har inget för dem om det kniper. I släktklanen finns kanske en medelmåttig förmögenhet. Man har risfält, föder upp kycklingar eller kanske en fiskdamm. Några stora kontanter har man inte men man överlever på det man har. Största faran är väl att bli svårt sjuk, om inte klanen kan samla ihop och hjälpa. För det gör medlemmarna, då de kan hamna i samma situation själva. Kniper det riktigt kan de ta till kriminella lösningar. Jag har jobbat med folk som sänder hem delar av lönen för att en kusin ska kunna gå i skolan och få en utbildning. De räknar med avkastning framöver, när de blir äldre.

I Manilla, när min son gjorde sig illa, fanns det en läkare i den ”compound” min frus syster bodde i. Han fick sy några stygn och när jag ville betala sa han förnärmat ”Vi tar inte betalt av dem som bor här”. Jag tillbringade ett par veckor på ön Bohol där en arbetskollega i samma rederi var bosatt. Det var en fiskeby och de hade en fångstfälla där de simmade och skrämde in fisken i. En morgon när de kom iland och lade upp all fångst på stranden ville jag köpa en stor fisk, att bjuda min väns familj på. Men det gick inte. De förklarade att fisken skulle delas lika och min väns familj hade redan del i fisket. På marknaden köpte jag ett kalvhuvud som jag tänkte ge till hundarna de hade. Men så fick man inte göra utan de tog in skallen till köket och gjorde mat på den. Vår motsvarighet till klanen är facket, hyresgästföreningen och försäkringskassan, så länge pengarna räcker.

***

Det som är mest ansträngande är att argument inte hjälper. PK-folket är så fast i sin religiöst cementerade Bagdad Bob-världsbild att fakta och logiskt tänkande inte har en chans att tränga igenom.

Läs mer

Bloggläsare början av januari 2018


Jag läser just nu Jukka Tarkkas bok från 2010, ”Max Jakobson. Kylmän sodan diplomaatti. (Diplomat under det kalla kriget)”. Max Jakobson (1923-2013) var av judisk börd, diplomat och Finlands ambassadör i Sverige 1971-74. Bland annat skrev han tal till president Kekkonen. Max Jakobson var också journalist av den gamla skolan, det vill säga, granskande, självständig och så objektiv som möjligt. Hans åsikter var väldigt uppskattade bland politiker, men också bland vanligt – konservativt – folk. Nedan några ur boken översatta satser, som jag tror kan vara av intresse.

Det finns två basförklaringar till att Finland kunde hålla sin självständighet (efter andra världskriget]: militäriskt försvar och politisk skicklighet. Men det finns också en tredje förklaring: det politiska systemets kontinuitet. Under kriget gick parlamentarismen på sparlåga och överlevde med nöd och näppe. Men den slocknade inte och av egen kraft aktiverades den genast efter freden 1944. Det finns inte många länder i Europa som kan visa upp en liknande systemkontinuitet som Finland. En förklaring kan vara att Finland aldrig blev belägrat, men det blev ju inte heller Sverige och där förändrades det politiska systemet radikalt under 1970-talet (s. 64).

Jakobson ser den symboliska skillnaden i de nationella identiteter bland annat på det sätt som Finland och Sverige 1986 gravsatte sina stora ledarfigurer, Palme och Kekkonen. När Palmes jordfästes härskade partiet, vars röda flagga trumfade över det blågula. Minnestalet hölls av partiledaren, den civila jordsättningen leddes av utrikesministern och kungen talade först som tredje person. På plats var representanter från den tredje världen, från Socialistinternationalen och från FN. Ordet fädernesland blev inte uttalat, och i stadshuset ekade inte ”Du gamla du fria”.

Kekkonen var också en radikal, som hade skakat det borgerliga samhället och sökt internationell uppmärksamhet. Han välsignades i Domkyrkan av ärkebiskopen, minnestalet hölls av presidenten och generalerna stod i givakt. Klangen från ”Narvas marsch” och den blåvita flaggan markerade sorgen. Kekkonen följdes till graven av staten, nationen och fäderneslandet. I båda begravningar fanns såväl kontinuitet som ett budskap. I Finland det statliga systemets, i Sverige partimaktens (s.131).

Läs mer