Bloggläsare januari 2019

Försök hitta någon av Robert Spencers böcker om Islam, till exempel den senaste ”The history of Jihad” på Adlibris. Jämför med Bokus.

***

Jag har i många år reflekterat över just bokförlagens och bokdistributörernas PK-mässiga och totalitära attityd till bokutgivningen. Här och var fångar man upp intressanta böcker, som helt enkelt inte finns översatta och utgivna i Sverige. I tidskriften Axess får jag en hel del input om internationell litteratur i jättespännande ämnen. Tyvärr hör jag inte till dem som obehindrat läser avancerad litteratur på engelska eller tyska.

I slutet av november upplevde jag en liten ”skakning på däck” hos distributörerna, tror det var Adlibris, med anledning av Lars Berns bok ”Den metabola pandemin”. Den första upplagan var slutsåld och jag skulle beställa flera exemplar för julklappar i familjen. Men den fanns inte tillgänglig.

Det var en mycket märklig information och annonsering om den boken – upplagan var slutsåld osv., precis som de gjorde med Sellners Identitär! Jag såg också i kommentarerna till Lars Berns blogg att det var flera som hade samma misstanke som jag, nämligen att man hade satt stopp för den distributionen. Men det ordnade upp sig. Har ingen aning om hur Lars Bern hanterade detta, men jag anar att någon form av insats gjordes. För ett tag sedan låg boken etta på Bokus i kategorin ”Medicin”.

Men var är ifrågasättandet och debatten om grindvakterna på bokförlag och hos distributörer? Den finns inte, inte ens i de alternativa spalterna. Är det inte nu dags att öppna den asken och låta anden flyga ut, så att luften blir rensad från censur och politisk återhållsamhet!

Jag tycker du åskådliggör situationen på ett belysande sätt genom att visa på hur Adlibris hanterar ”Identitär”. Men det är klart, det är nu fullt krig som pågår. Liberalismen skakar i sina grundvalar och drabbningen i kommande EU-val har redan nu sänt ut kraftig jordskalv. Har nyss läst en bok jag lånat på biblioteket här i Farsta ”Efter Europa”. Mycket intressant med ett fördjupat perspektiv på öststaternas historia och framför allt Centraleuropas förflutna. Och hur ska det gå för EU? Den finns på Bokus och fortfarande, får man säga, på Adlibris.

Bloggläsare december 2018

Alternativ för Sverige och Sverigedemokraterna har svikit, med referens till deras lama kritik och i stort sett tystnad när det gäller FNs ”Global Compact”. Sverige har inget parti i klass med till exempel Alternative für Deutschland (AfD), som har många mycket starka kort/personer. Debatterna i Bundestag är intressanta. AfD sätter fingret på fakta och problem och föreslår lösningar. Resten av ledamöterna är med få undantag antingen inte närvarande eller skriker och buar när en AfD-politiker har ordet. Det är ett under att de flesta fortfarande röstar fram dessa skrikande/oärliga/fega pajaser. Man skulle kunna skratta om inte konsekvenserna vore så tragiska.

Bloggläsare november 2018

Att vi svenskar numera blivit mycket mera rädda (åtminstone enligt egen utsago) är också min bestämda uppfattning. Men att det skulle vara feminismens fel tror jag bara är delvis sant, och i så fall enbart i den meningen att kvinnors tankemönster och känslor blivit mer offentliga än förr, bland annat genom Facebook och diverse bloggar och kvinnliga journalister och politiker.

Istället tänker jag mig att rädslan beror på att vi känner oss så ensamma nuförtiden. Det gamla samhällets ganska täta väv av rent civila gemenskaper, såsom församling, föreningsliv, fack, har krackelerat för väldigt många svenskar. Delvis är det nog ”statsindividualismens” fel, det vill säga trygghetssystemens och lagarnas konsekventa (och helt begripliga) inriktning på individer istället för familjer och grupper. Men i ännu högre grad tror jag skulden bör läggas på liberalismen som ideologi. Varje enskild individ förväntas själv ta ställning till påstådda hot, nästan alltid utan att det från stat eller partier presenteras trovärdiga åtgärder för att hantera hoten. Man får inte ens hjälp med att rangordna hur allvarliga hoten är, varken genom att det anges sannolikheter för att de blir verklighet, eller genom skattningar av hur svåra effekterna skulle bli om hoten blir verklighet.

***

Hur säkerställer man att SD inte ges något inflytande i riksdagen? Lätt som en plätt:

1. Låt den preliminära regeringen lägga en proposition om att begränsa rösträtten till partiledningarna i nuvarande anständiga partier.
2. Låt riksdagen besluta.
3. Genomför extraval.
4. Upprepa punkt 1.

Nu hoppas jag ingen i sjuklöverns partier läser ovanstående och får dumma idéer. Fast risken är nog inte så stor, jag twittrade den och inte en kotte gillade eller kommenterade den.

Bloggläsare mitten av oktober 2018

Uppsamlingsheatet idag inleds och avlutas med satir. Inledningen skulle kunna betitlas som ”En PK-sosses försvar av den parlamentariska demokratin”:

Demokratin är den ultimata politiska modellen. Det har aldrig funnits och kommer inte i framtiden att finnas ett bättre politiskt system. Principen att politiska val och beslut fattas genom gruppsamverkan garanterar de klokaste valen. Majoriteten har alltid rätt. Och den demokratiska värdegrunden garanterar att den högsta etiken är hela samhällets rättesnöre.

Vi måste med skola, massmedia och lagstiftning hindra alla politiska och sociala krafter som ifrågasätter den svenska parlamentariska demokratins värdegrund: alla människors lika värde och jämlikhet. Därför är det nödvändigt att implementera demokratins värdegrund i alla samhällets verksamheter. Som det står i Socialdemokraternas partiprogram:

”… Demokratins … ideal måste präglas av samhällslivet i hela dess omfattning – politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt”

Bloggläsare, efter valet

Det var strax efter kl 21 i söndags kväll som jag insåg hur det skulle bli. Nästan bokstavligt, gnuggade jag mig i ögonen. Kunde detta verkligen vara det rätta resultatet? Det är något som skaver, något som är mycket snett. Jag kan inte sätta fingret på den rätta punkten. Jag får fortsätta att förhandla med mig själv när det gäller att försöka inse att SD bara har drygt 17 procent. Konspirationen blir alltför ohanterlig, om man också ska ta in valfusk och annan manipulation. Jag lägger det åt sidan, så länge. Men om bilderbergarnas nya lilla svenska kuttersmycke, Annie Lööf, blir statsminister, då checkar jag ut totalt.

Det som är smärtsamt att ta in, är att över 80 procent av det svenska folket inte fattar vad som pågår. Över 80 procent ställer sig bakom ett globalistiskt synsätt, sju partier mot ett nationalistiskt. Det är också skrämmande.

Bloggläsare augusti 2018

Universitetens har gjort ett stort misstag genom att släppa in aktivistdiscipliner som genusforskning och mångkultur. Men även traditionella ämnen som sociologi, pedagogik, psykologi, antropologi och etnologi är svårt drabbade. De dödar universiteten. När universiteten inte längre är trovärdiga med sitt påstående om att leverera objektiv kunskap, kommer de att dö. Dels sker det genom att de som vill syssla med riktig kunskap överger dem, dels sker det genom att anslagen kommer att sina. Ingen vill betala för en ideologiproduktion som bedrägligt utger sig för att vara kunskap.

Bloggläsare, slutet av juli 2018

I går såg jag en kortare film där skådespelaren Stefan Sauk åkte runt med bil i Stockholm och ondgjorde sig över trafikpolitiken. Främst i skottgluggen för hans ilska stod trafikborgarrådet Daniel Helldén, miljöpartist och trafikborgarråd i Stockholm. Sauk menade att allt syftade till att omöjliggöra för stockholmarna att resa med bil i staden. Drev man politiken som i Norge, med syfte att begränsa utsläppen borde man valt en annan taktik och exempelvis låta elbilar använda kollektivfiler. Vad Sauk kanske inte tänkt på är att miljöpartisterna förmodligen uppfattar bilen som ett patriarkalt attribut som man helst såg skulle försvinna. Vem minns inte Åsa Romsons Visby tal där hon till sina gelikars stora förtjusning beskrev vita köttätande män åkandes runt i SUV-bilar. Studerar man en del uppsatser och ibland avhandlingar bland våra postmodernister och deras genusforskning upptäcker man samma synsätt. Bilen står som en “reproducent av maskulinitet”, vilket innefattar yngre män och deras åkande i Epa-traktorer. Att sedan människor utanför storstäderna behöver bilen som en livsnödvändighet intresserar naturligtvis inte våra miljöpartister i storstäderna ett dugg. Vem hörde senast en miljöpartist nämna “landsbygden”? Samma sak som då det gäller vänstern och begreppet “arbetarklassen”. När hördes en vänsterpartist nämna dem överhuvudtaget?

***

Tron på att ett folk med en på söndagsskolenivå indoktrinerad värdegrund, baserad på en absurd jämlikhetsfanatism, ska kunna stå emot en fascistisk religiös militant övermakt, vars målsättning är global kontroll, förefaller mer än lovligt naiv.