Bloggläsare slutet av mars 2018


Hörde idag att tingsrätten i Malmö kallat in en SD-politiker till förhör. Han hade uttalat sig kritiskt till den ohämmade invandringen, precis som jag själv brukar göra och anser mig ha fog för. Sverige är idag en kopia av Stasi och det går ut påbud från våra makthavare (inte officiellt uttalat) att skrämma medborgarna till tystnad. Det är globalisternas agenda som gäller och glöm det Sverige som varit. I Kina är det fr.o.m. den 16 februari Hundens år och i Sverige är det Bolsjevikernas.

Klart att beslutsfattarna inom media, regering och riksdag vill tysta folk, när saker och ting inte går deras egen väg. Vänta er mer censur och angiveri. Som ni vet finns det redan horder av vänsterfolk som går samman och gör massanmälningar på Facebook mot de personer som tycker annorlunda. Hur har vi det med Nationalsångens inledande fras?
Läs mer

Bloggläsare slutet av februari 2018


I dag blir det ett samlingsheat igen. Om någon undrar över bilden ovan, så har den ingen direkt anknytning till någon av kommentarerna nedan. Den är bara så ohyggligt drabbande. Mina tankar går direkt till patologfeministerna, som vägrar att förstå att islam totalkrockar med deras ideal. Förr kunde man se skämtteckningar om korkade blondiner och om ”lauror” i trafiken. Det är hög tid för ett nytt skämttema: feminister i politiken.
Karl-Olov Arnstberg
Läs mer

Bloggläsare mitten av januari 2018

Medan man i länder som Finland, USA, Kanada och Norge vaccinerar asylsökande mot t ex mässlingen, tillsatte handlingskraftiga Sverige en statlig utredning som sa nej till detta, med hänvisning till den personliga integriteten. Nu förväntar vi bara snabbt ett kraftfullt uttalande från Stefan Löfven om att mässlingen är oacceptabel, gärna i samspel med Margot Wallström för att ge uttalandet extra tyngd.

***

Får vi ett klansamhälle hit? Ja det finns väl redan på plats i vissa stadsdelar. Jag tror att för många svenskar innebär en klan våld och gangsters, men i många invandrares hemländer är klanen snarast en familjeorganiserad försäkringskassa. Släkten är deras enda skydd, om någon blir sjuk eller hamnar i problem. Staten har inget för dem om det kniper. I släktklanen finns kanske en medelmåttig förmögenhet. Man har risfält, föder upp kycklingar eller kanske en fiskdamm. Några stora kontanter har man inte men man överlever på det man har. Största faran är väl att bli svårt sjuk, om inte klanen kan samla ihop och hjälpa. För det gör medlemmarna, då de kan hamna i samma situation själva. Kniper det riktigt kan de ta till kriminella lösningar. Jag har jobbat med folk som sänder hem delar av lönen för att en kusin ska kunna gå i skolan och få en utbildning. De räknar med avkastning framöver, när de blir äldre.

I Manilla, när min son gjorde sig illa, fanns det en läkare i den ”compound” min frus syster bodde i. Han fick sy några stygn och när jag ville betala sa han förnärmat ”Vi tar inte betalt av dem som bor här”. Jag tillbringade ett par veckor på ön Bohol där en arbetskollega i samma rederi var bosatt. Det var en fiskeby och de hade en fångstfälla där de simmade och skrämde in fisken i. En morgon när de kom iland och lade upp all fångst på stranden ville jag köpa en stor fisk, att bjuda min väns familj på. Men det gick inte. De förklarade att fisken skulle delas lika och min väns familj hade redan del i fisket. På marknaden köpte jag ett kalvhuvud som jag tänkte ge till hundarna de hade. Men så fick man inte göra utan de tog in skallen till köket och gjorde mat på den. Vår motsvarighet till klanen är facket, hyresgästföreningen och försäkringskassan, så länge pengarna räcker.

***

Det som är mest ansträngande är att argument inte hjälper. PK-folket är så fast i sin religiöst cementerade Bagdad Bob-världsbild att fakta och logiskt tänkande inte har en chans att tränga igenom.

Läs mer

Bloggläsare början av januari 2018


Jag läser just nu Jukka Tarkkas bok från 2010, ”Max Jakobson. Kylmän sodan diplomaatti. (Diplomat under det kalla kriget)”. Max Jakobson (1923-2013) var av judisk börd, diplomat och Finlands ambassadör i Sverige 1971-74. Bland annat skrev han tal till president Kekkonen. Max Jakobson var också journalist av den gamla skolan, det vill säga, granskande, självständig och så objektiv som möjligt. Hans åsikter var väldigt uppskattade bland politiker, men också bland vanligt – konservativt – folk. Nedan några ur boken översatta satser, som jag tror kan vara av intresse.

Det finns två basförklaringar till att Finland kunde hålla sin självständighet (efter andra världskriget]: militäriskt försvar och politisk skicklighet. Men det finns också en tredje förklaring: det politiska systemets kontinuitet. Under kriget gick parlamentarismen på sparlåga och överlevde med nöd och näppe. Men den slocknade inte och av egen kraft aktiverades den genast efter freden 1944. Det finns inte många länder i Europa som kan visa upp en liknande systemkontinuitet som Finland. En förklaring kan vara att Finland aldrig blev belägrat, men det blev ju inte heller Sverige och där förändrades det politiska systemet radikalt under 1970-talet (s. 64).

Jakobson ser den symboliska skillnaden i de nationella identiteter bland annat på det sätt som Finland och Sverige 1986 gravsatte sina stora ledarfigurer, Palme och Kekkonen. När Palmes jordfästes härskade partiet, vars röda flagga trumfade över det blågula. Minnestalet hölls av partiledaren, den civila jordsättningen leddes av utrikesministern och kungen talade först som tredje person. På plats var representanter från den tredje världen, från Socialistinternationalen och från FN. Ordet fädernesland blev inte uttalat, och i stadshuset ekade inte ”Du gamla du fria”.

Kekkonen var också en radikal, som hade skakat det borgerliga samhället och sökt internationell uppmärksamhet. Han välsignades i Domkyrkan av ärkebiskopen, minnestalet hölls av presidenten och generalerna stod i givakt. Klangen från ”Narvas marsch” och den blåvita flaggan markerade sorgen. Kekkonen följdes till graven av staten, nationen och fäderneslandet. I båda begravningar fanns såväl kontinuitet som ett budskap. I Finland det statliga systemets, i Sverige partimaktens (s.131).

Läs mer

Bloggläsare mitten av december 2017

Apropå ditt inlägg Vännerna där du drar parallellen mellan PK-folk och religiösa fanatiker väcker det en del tankar. Jag har själv använt den parallellen då likheterna ofta är slående. Men inte ens under medeltiden sjönk man till den låga nivån att man vägrade sätta sig in i kättarens eller meningsmot­ståndarens argumentation. Vid skolastiska disputationer var det ett oeftergivligt krav att den som debatterade skulle kunna, på ett för motståndaren godtagbart sätt, redogöra för dennes argumentation.

Från inkvisitionens protokoll vet vi att domstolarna var intresserade av att ta del av hur kättaren tänkte och argumenterade. Frikännanden var för övrigt inte alls så ovanliga som det har antytts i den protestantiska historieskrivningen.

Den nutida politiska korrektheten innebär i ljuset av detta en intellektuell tillbakagång. Hur denna ”utveckling” varit möjlig framstår som en av vår samtids absolut största gåtor.
Läs mer

Bloggläsare slutet av november 2017

När jag googlar ”massinvandring väntetider”, för att få lite koll på hur hårt massinvandringen tär på välfärden, ger Google följande åtta förslag på relaterade sökningar:

  • Fördelar med invandring i Sverige
  • Fördelar med ökad invandring
  • Invandring positiva effekter
  • Invandring positivt
  • Invandring är bra för Sverige
  • Positiva saker med invandring
  • Fördelar med flyktingar till Sverige
  • Negativa konsekvenser av invandring i Sverige

***

I ”Tankar för dagen”, P1 Sveriges radio 6.50 på morgonen berättar Staffan Westerberg om en bussresa till Paris. Han vistas där i nio dygn och allting är som förr, precis lika idylliskt. Programmatiskt omtalas goda judiska vänners vedermödor i samband med tyskockupationen på 40-talet.

-Michelle ser sig om kring med sina sorgsenglada överlevnadsögon i Veras vackra lägenhet.

Inte ett ord om dagens islamisering av Paris. Inte ett ord om alla muslimer med och utan slöja i gatubilden, alla affärer med skyltar på arabiska etc. På hemresan till det idylliska hemlandet, med sitt 34-procentiska inslag av kulturberikande etniska främlingar, gör bussen uppehåll vid Centralstationen i Amsterdam, där Westerberg får syn på en staty föreställande en kamel med förare (SIC!) som sätter igång hans romantiska dagdrömmande, typ shejkroman.

Läs mer

Bloggläsare slutet av oktober 2017


I dag blir det ett uppsamlingsheat och jag börjar med översättningen av ”The Paris Statement”. Flera bloggläsare erbjöd sig att göra en översättning. Den som kom att göra jobbet blev Pia Hellertz. Ett stort tack till dig Pia! Emellertid, nästan samtidigt skickade Fredrik Östman en länk till sin blogg, där han lagt ut sin översättning. Eftersom texten redan finns åtkomlig där och eftersom hans blogg var en för mig ny och givande bekantskap väljer jag att länka till den.

Jag fick också följande kommentar från en forskare:

Författarna till ”The Paris Statement” gör misstaget att kritisera en ideologi med en annan ideologi. Jag tror inte de riktigt förstår den evolutionära sociala dynamik, som vi alla är underställda. Den är allt annat än idealistisk. Jag kom just från en personalkonferens, där vi tvingades genomleva hur marknadsföringsavdelningen undervisade oss om hur vi skall nå och vinna ”Generation Z”. Jag och mina ämnesmässiga kolleger satt i ett hörn av salen och kved. De anpassar mycket systematiskt och på fullaste allvar lärosätet efter barnens och ungdomarnas krav. Vi blir skyldiga att alltid gå studenterna till mötes. Om de inte läser kursinstruktioner är det vårt fel, eftersom vi inte förstår hur Generation Z resonerar. Man behöver inte många poäng i psykologi för att veta att barn och ungdomar i en formativ ålder blir ganska rastlösa och olyckliga, om de aldrig ställs inför krav eller tvingas till egen problemlösning. Man kan alltid diskutera typen av normer, men man kan inte förhandla bort normerna – och det har våra eminenta politiker sett till att vi är i färd med i all svensk utbildning. Efter amerikansk förlaga faktiskt. Amerikansk marknadsföring diskuterar brinnande hur man skall nå denna yngre generation. Jobben skall anpassas efter dem. Den tyskspråkiga världen resonerar tvärtom! Den yngre generationen skall anpassa sig efter den äldre och anställda skall följa gällande regler. Jag tror mer på den tyska modellen i detta fall!
Läs mer