Till min stora glädje läser jag i lokalpressen att det skuldtyngda landsting jag bor i nu tillsatt en ”kommunikationsdirektör” och en ”kultur-och kompetensdirektör”. Jag hoppas verkligen att dessa båda och deras respektive avdelningar under den närmaste tiden formulerar en behaglig tillvaro för mig, så livet blir värt och leva och jag slipper fundera över verkligheten.
***
Dumhetsteorin sysselsätter mig fortfarande. Om vi diskuterar korpelanernas längtan efter att kamma varandra och din fråga ”Vem vill bli extremt fet, vem vill bli alkoholist, vem vill bli knarkare” går det att ge begripliga svar, om man kopplar dem till kroppsliga begär. Men vem fan vill öka antalet våldtäkter, nedslagna pensionärer, och bilbränder samt få en skattespiral som slutar i kaos utan försvar, polis, pension, skola och obeboeliga getton?
ibland funderar jag om det är naturens sätt att uppmuntra dem som inte hör framtiden till att skynda på sin egen undergång. En annan tanke som kommer upp är likheten med fobier fast ”tvärtom”, det går inte att prata bort en fobi utan man måste se den i vitögat, möta den upprepade gånger, för att bli kvitt den. På samma sätt måste kanske de som helt saknar erfarenhet av problemområden utsättas för smärta för att myntet ska trilla ner (fast det haltar, man borde fatta att stövlar är bra om nån varnar för ormar).
Definitionen på dumhet är inte att man begår misstag, utan att man upprepar dem och hoppas på ett annat resultat. När så många begår samma dumhet om och om igen under så lång tid, trots att vi befinner oss i en tidsålder när information är lättare än någonsin att tillgå, så är det så oförklarligt dumt att man misstänker att alltsammans är riggat ( som ett dataspel).
Läs mer
