Bloggläsare december 2018

Alternativ för Sverige och Sverigedemokraterna har svikit, med referens till deras lama kritik och i stort sett tystnad när det gäller FNs ”Global Compact”. Sverige har inget parti i klass med till exempel Alternative für Deutschland (AfD), som har många mycket starka kort/personer. Debatterna i Bundestag är intressanta. AfD sätter fingret på fakta och problem och föreslår lösningar. Resten av ledamöterna är med få undantag antingen inte närvarande eller skriker och buar när en AfD-politiker har ordet. Det är ett under att de flesta fortfarande röstar fram dessa skrikande/oärliga/fega pajaser. Man skulle kunna skratta om inte konsekvenserna vore så tragiska.

Bloggläsare november 2018

Att vi svenskar numera blivit mycket mera rädda (åtminstone enligt egen utsago) är också min bestämda uppfattning. Men att det skulle vara feminismens fel tror jag bara är delvis sant, och i så fall enbart i den meningen att kvinnors tankemönster och känslor blivit mer offentliga än förr, bland annat genom Facebook och diverse bloggar och kvinnliga journalister och politiker.

Istället tänker jag mig att rädslan beror på att vi känner oss så ensamma nuförtiden. Det gamla samhällets ganska täta väv av rent civila gemenskaper, såsom församling, föreningsliv, fack, har krackelerat för väldigt många svenskar. Delvis är det nog ”statsindividualismens” fel, det vill säga trygghetssystemens och lagarnas konsekventa (och helt begripliga) inriktning på individer istället för familjer och grupper. Men i ännu högre grad tror jag skulden bör läggas på liberalismen som ideologi. Varje enskild individ förväntas själv ta ställning till påstådda hot, nästan alltid utan att det från stat eller partier presenteras trovärdiga åtgärder för att hantera hoten. Man får inte ens hjälp med att rangordna hur allvarliga hoten är, varken genom att det anges sannolikheter för att de blir verklighet, eller genom skattningar av hur svåra effekterna skulle bli om hoten blir verklighet.

***

Hur säkerställer man att SD inte ges något inflytande i riksdagen? Lätt som en plätt:

1. Låt den preliminära regeringen lägga en proposition om att begränsa rösträtten till partiledningarna i nuvarande anständiga partier.
2. Låt riksdagen besluta.
3. Genomför extraval.
4. Upprepa punkt 1.

Nu hoppas jag ingen i sjuklöverns partier läser ovanstående och får dumma idéer. Fast risken är nog inte så stor, jag twittrade den och inte en kotte gillade eller kommenterade den.

Bloggläsare mitten av oktober 2018

Uppsamlingsheatet idag inleds och avlutas med satir. Inledningen skulle kunna betitlas som ”En PK-sosses försvar av den parlamentariska demokratin”:

Demokratin är den ultimata politiska modellen. Det har aldrig funnits och kommer inte i framtiden att finnas ett bättre politiskt system. Principen att politiska val och beslut fattas genom gruppsamverkan garanterar de klokaste valen. Majoriteten har alltid rätt. Och den demokratiska värdegrunden garanterar att den högsta etiken är hela samhällets rättesnöre.

Vi måste med skola, massmedia och lagstiftning hindra alla politiska och sociala krafter som ifrågasätter den svenska parlamentariska demokratins värdegrund: alla människors lika värde och jämlikhet. Därför är det nödvändigt att implementera demokratins värdegrund i alla samhällets verksamheter. Som det står i Socialdemokraternas partiprogram:

”… Demokratins … ideal måste präglas av samhällslivet i hela dess omfattning – politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt”

Bloggläsare, efter valet

Det var strax efter kl 21 i söndags kväll som jag insåg hur det skulle bli. Nästan bokstavligt, gnuggade jag mig i ögonen. Kunde detta verkligen vara det rätta resultatet? Det är något som skaver, något som är mycket snett. Jag kan inte sätta fingret på den rätta punkten. Jag får fortsätta att förhandla med mig själv när det gäller att försöka inse att SD bara har drygt 17 procent. Konspirationen blir alltför ohanterlig, om man också ska ta in valfusk och annan manipulation. Jag lägger det åt sidan, så länge. Men om bilderbergarnas nya lilla svenska kuttersmycke, Annie Lööf, blir statsminister, då checkar jag ut totalt.

Det som är smärtsamt att ta in, är att över 80 procent av det svenska folket inte fattar vad som pågår. Över 80 procent ställer sig bakom ett globalistiskt synsätt, sju partier mot ett nationalistiskt. Det är också skrämmande.

Bloggläsare augusti 2018

Universitetens har gjort ett stort misstag genom att släppa in aktivistdiscipliner som genusforskning och mångkultur. Men även traditionella ämnen som sociologi, pedagogik, psykologi, antropologi och etnologi är svårt drabbade. De dödar universiteten. När universiteten inte längre är trovärdiga med sitt påstående om att leverera objektiv kunskap, kommer de att dö. Dels sker det genom att de som vill syssla med riktig kunskap överger dem, dels sker det genom att anslagen kommer att sina. Ingen vill betala för en ideologiproduktion som bedrägligt utger sig för att vara kunskap.

Bloggläsare, slutet av juli 2018

I går såg jag en kortare film där skådespelaren Stefan Sauk åkte runt med bil i Stockholm och ondgjorde sig över trafikpolitiken. Främst i skottgluggen för hans ilska stod trafikborgarrådet Daniel Helldén, miljöpartist och trafikborgarråd i Stockholm. Sauk menade att allt syftade till att omöjliggöra för stockholmarna att resa med bil i staden. Drev man politiken som i Norge, med syfte att begränsa utsläppen borde man valt en annan taktik och exempelvis låta elbilar använda kollektivfiler. Vad Sauk kanske inte tänkt på är att miljöpartisterna förmodligen uppfattar bilen som ett patriarkalt attribut som man helst såg skulle försvinna. Vem minns inte Åsa Romsons Visby tal där hon till sina gelikars stora förtjusning beskrev vita köttätande män åkandes runt i SUV-bilar. Studerar man en del uppsatser och ibland avhandlingar bland våra postmodernister och deras genusforskning upptäcker man samma synsätt. Bilen står som en “reproducent av maskulinitet”, vilket innefattar yngre män och deras åkande i Epa-traktorer. Att sedan människor utanför storstäderna behöver bilen som en livsnödvändighet intresserar naturligtvis inte våra miljöpartister i storstäderna ett dugg. Vem hörde senast en miljöpartist nämna “landsbygden”? Samma sak som då det gäller vänstern och begreppet “arbetarklassen”. När hördes en vänsterpartist nämna dem överhuvudtaget?

***

Tron på att ett folk med en på söndagsskolenivå indoktrinerad värdegrund, baserad på en absurd jämlikhetsfanatism, ska kunna stå emot en fascistisk religiös militant övermakt, vars målsättning är global kontroll, förefaller mer än lovligt naiv.

Bloggläsare början av juli 2018

Populismen utmanar det globala politikerväldet. Den argentinske statsvetaren Ernesto Laclau har konstaterat att populismen uppstår när medborgarna i en demokrati upptäcker att institutionerna inte längre är deras företrädare, när klyftan mellan folkets vardagsverklighet och de politiska institutionerna har blivit alltför stor. Den populistiska logiken eller som han kallar det, det populistiska förnuftet, är demokratins immunförsvar och mer än så. Det är själva drivkraften i en demokratis politiska process. Det tvingar de politiska institutionerna att stå i kontakt med medborgarna, det hindrar den politiska eliten från att fjärma sig från folket. Det håller den politiska debatten i sund och ständig rörelse.

***

Fredrik Reinfeldt har blivit ordförande för något som kallas för Trygghetskommissionen. På en pressträff i juni i Stockholm sa han att det inte bara är upp till polisen att göra ett område tryggt. Det handlar istället om att få människor att söka sig dit – allra främst närvarande mammor. ”För i närvaro av mammor på gator och torg vill kriminella inte vara”.

Vafan? Det är stor humor! Reinfeldt vill således att mammor (!!) ska patrullera det offentliga rummet, istället för polisen. Då upplevs en plats som trygg, och brottsligheten går ned. Också fastighetsägare, företagare och ideella krafter ska aktivera sig själva. Man ska inte fokusera på brottsligheten utan se till att brottstillfällen inte uppstår. När en cykel blir stulen är det alltså, enligt Reinfeldts logik, ägarens fel om denne låst fast cykeln på gatan och inte tog med sig cykeln in till sin lägenhet eller arbetsplats. Sålunda lämpas ansvaret för brottsbekämpning över på medborgarna, som ska anpassa sina liv efter de kriminellas agerande. Mannen kan inte vara i psykisk balans.