Stefan Löfvens valfläsk


Via en bloggläsare har vi fått tillgång till det stora tal som Stefan Löfven kommer att hålla till svenska folket, inför valet år 2018. Så här kommer det att låta, åtminstone så långt vi vet i dag:

Kära svenska medborgare!

Ett viktigt val närmar sig. Därför vill jag rikta mig direkt till er, ett av Europas äldsta folk – med stolta anor tillbaka till fornstora dar. Av tradition älskar ni att äta både fläskkött och fläskkorv. Ni älskar öl och nubbe, sill och potäter. Och ni gillar att fira midsommarsolen med att dansa hela natten, och lite annat till. Ni har alltid älskat djur som hästar, hundar och katter av alla de slag – kanske med undantag av perserkatter, som är platta och fula i nosen.

Numera har ni även lärt er att tycka att jämställhet är det enda rätta, att ha sexualundervisning i skolorna och att inte komma med några invändningar, inte ens när prepubertala skolflickor följer det senaste lättklädda modet. Ni förstår att ungdomarna behöver tatuera och vaxa sig samt att det är nödvändigt att ha sex innan bröllopet. Det senaste är att ni tågar i prideparader. Många av er är normkritiska och tar med rätta avstånd från den föråldrade kärnfamiljen, med sitt patriarkala förtryck.

Människor i andra delar av världen förundras över svenskarnas sätt att leva. En del kallar till och med den svenska kulturen haram. Trots detta älskar människor från avlägsna länder att vandra till vårt land. Varför det? Det är jag stolt över att kunna tala om för er.
Läs mer

Vi behöver inte ljuga


En journalist jag känner tror inte att det pågående samhällshaveriet någonsin kommer att leda till att svenskarna bygger upp ett motstånd värt namnet. Ingen situation kan bli så vidrig och farlig att det svenska kollektivet säger att nu djävlars får det vara nog! Det finns ingen nedre vändpunkt, ingen nivå där missnöjet växer till ett aktivt och organiserat motstånd, utan svenskarna kommer att lydigt traska på, hela vägen fram till sin icke-existens. Lite gnäll längs vägen, men något mer blir det inte. Om det beror på att vi inte haft krig på flera hundra år och därför förlorat vår försvarskompetens eller om det kanske beror på – det hävdar min vän journalisten – att välfärdssamhället premierar ”det kvinnliga” och på så sätt gör svenska män godhetsreligiösa, mesiga och till förbindliga syltryggar, det kan diskuteras. Antagligen går det att föra in flera hypoteser och på så sätt få en lista över möjliga förklaringar.

Jag frågar honom om inte Sverigedemokraterna kan ses som en motståndsrörelse. Han skakar på huvudet. Sverigedemokraterna må vara både emot massinvandringen och folkligt förankrade, men de har anpassat sig till sina politiska motståndares spelregler. Han jämför med någon som får åka med i bilens bagageutrymme och där, för att bromsa, pressar fötterna mot plåten så att tårna vitnar. Men så kan man inte bromsa en bil, då måste man sitta i förarsätet. När man väl sitter där, om man nu någonsin kommer dit, då gör man inte motstånd utan då kör man.

Jag tänker att det är så man resonerar, när man är upplärd på en högskola att tackla samhällsfrågor. Först identifierar man problemet och prövar diverse sidospår, varefter dessa avfärdas. Därefter ställer man upp ett antal hypoteser till att det blev som det blev. Och så prövar man dem, i syfte att komma fram till en empiriskt underbyggd och trovärdig förklaring, exempelvis: det är feminismen! Eller kanske: det är älgjakten!

Därefter är det dags för lagstiftare, opinionsbildare och politiker att ta över stafettpinnen. Med hjälp av en ansvarig myndighet och dess tjänstemän inför eller ändrar politikerna det som behöver införas eller ändras, justeringen konfirmeras i diverse juridiskt hållbara dokument och så är problemet löst. Diskuterar vi till exempel hedersrelaterat våld och forskare kommer fram till att massinvandringen från Afrika och Mellanöstern är roten till problemet, då stänger politikerna landets gränser för invandring därifrån. Kanske finner forskarna att européer och vissa asiatiska folk inte ägnar sig åt hedersrelaterat våld och dessutom lyckas bäst med sin integration. Då bestämmer politikerna att dessa folkgrupper får komma in i landet, men att volymerna givetvis måste kontrolleras. De kan inte släppas in i så stort antal, att de konkurrerar med landets egna medborgare om välfärdsförmåner och jobb.
Läs mer

They took our jobs!

I dag släpper vi åter in Dick Taytor på bloggen. Den här texten är pinfärsk och finns således inte med i hans nya bok Diktat.

***

I ett avsnitt av den populära animerade TV-serien South Park dyker det helt plötsligt upp några immigranter från framtiden. År 3045 finns det uppenbarligen för många människor och för få arbetstillfällen. För att råda bot på detta uppfinner någon en tidsmaskin så att framtidens arbetslösa därmed kan resa bakåt i tiden, till början på 2000-talet för att hitta jobb. Idén för the aliens är att öppna ett sparkonto, så att deras familjer drygt tusen år senare kan använda de förräntade pengarna.

Problemet är bara att de jobbar för i stort sett ingenting, vilket medför att en hel del invånare i South Park följaktligen blir arbetslösa, varpå en proteströrelse bildas bland först och främst ”arbetarklassens” folk, då de är de första som förlorar jobben. Trey Parker och Matt Stone, skaparna av serien, förlöjligar och driver med dessa pissed of white trash redneck conservatives genom att låta dem en efter en indignerat upprepa frasen: They took our jobs. Dey took yer jobs!

Detta syftar givetvis på den illegala invandringen till USA där miljontals mexikaner och folk från Latinamerika på jakt efter ett bättre liv tar sig över gränsen och erbjuder sina tjänster till mer eller mindre skrupulösa arbetsgivare, som ser chansen att tjäna pengar på billig arbetskraft. Även medel- och överklassen använder sig av dessa immigranter i form av exempelvis lågavlönade trädgårdsmästare och hushållerskor.
Läs mer

Lite nordisk asylstatistik och dess konsekvenser

Sverige har hittills i år beviljat ungefär dubbelt så många asylansökningar som övriga Norden har gjort TILLSAMMANS.

Business as usual, om nu någon trodde någonting annat…

OBS! Detta rör beviljanden i första instans (Migrationsverket). Räknar vi med de ärenden som också beviljats av migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen, så är det 23.183 personer som hittills har fått uppehållstillstånd i Sverige i år på asylgrunder. Sedan fördubblas allt genom den påföljande anhöriginvandringen.

Med tanke på de prognoser som Migrationsverket senast gjorde i juli kan vi förvänta oss att mellan över en halv miljon upp till drygt 800.000 personer söker uppehållstillstånd i Sverige fram till och med 2021. Se tidigare blogginlägg här.

Kopplingen till den senaste tidens händelser och den pågående massinvandringen är någonting som borde diskuteras livligt i media. Mer än någonsin är ett journalistiskt helhetsgrepp nödvändigt därför att en offentlig diskussion om konsekvenserna av det fortsatta stora inflödet är en överlevnadsfråga.
Läs mer

Svenskarna äger Sverige


Regina Lund ställer i en tevedebatt frågan vem som äger världen. Ämnet är de afghaner som fått avslag på sina asylansökningar och strejkar på Medborgarplatsen. Ytterligare en fråga som ska debatteras i samma program är ”kvinnlig orgasm”. Filosofen och författaren Ann Heberlein, som också bjudits in som debattör, tar för givet att det är i det senare ämnet Regina Lund ska delta. Dock visar det sig att den kvinnliga orgasmen blivit inställd. I en text på ”Ledarsidorna” skriver Ann Heberlein om hur debattörerna samlas i vip-loungen innan programmet startar:

Skådisen Regina Lund, känd bland annat för att ha visat sig i tv iförd endast blåbärssoppa, förlovat sig med sig själv i ett flygplan och för sina spirituella förmågor (f ö den enda gäst som fått egen loge) kommer insvepande iförd en kaftan. /…/ Sminköserna gör ett bra jobb med både mig och Regina. Hon vill ha glitter i sina dreads och sminköserna engagerar sig mangrant i att välja rätt färg. De fastnar för guld. Producenten kommer in för kort briefing. Det blir inget prat om orgasm. Regina ska istället bidra med sina åsikter om demonstrationen på Medborgarplatsen. Den har hon, enligt sig själv, funderat mycket på och dessutom skrivit om (?). Producenten frågar om hon vill säga något om terrordådet (i Barcelona). Hon nickar så att hennes glitterbeströdda dreads piskar runt hennes väna ansikte. ”Jag kan prata om allt!” svarar hon och producenten klappar om henne. /…/

Läs mer

Det demografiska självmordet


Som skrivande personer får Gunnar och jag många mail från läsare och andra som hittat material de tror att vi kan ha intresse av. Många skriver också själva. Det är en ström av information, där ingen av oss vare sig hinner eller har lust att ta del av allt. Med tiden har vi lärt oss att vissa personer är bättre än andra på att förmedla och själva skriva texter som vi har ”glädje” av. Så tack Stefan, Stefan, Julia, Memento, Lars-Erik, Darkwing Duck, Janne, Ann, Christer, Magnus, Anders, Lotten och alla ni andra. Några nämnda och andra som också borde ha nämnts. Medaljens baksida är att det vi får oss tillsänt nästan aldrig är uppmuntrande att läsa, se och lyssna till. Så gott som allt handlar om hur det går åt helvete, såväl för Sverige som för Västerlandet.

En del texter och filmer värjer vi oss emot, därför att de gör för ont. Men vi reagerar inte helt lika. Gunnar är känsligare än jag, vilket möjligen beror på att han inte skriver lika ofta. För mig handlar det om arbetsmaterial, där jag sorterar det som väcker mitt intresse i tre kategorier: sådant som jag tar del av men inte skriver om, sådant jag tänker mig att skriva om (vilket långt ifrån alltid blir av) och – givetvis – sådant som på ett eller annat sätt hamnar i mina texter. Det är något av en terapeutisk process, där känslorna aldrig riktigt släpps fram. Jag har inte tid att voja mig, jag arbetar!

Ibland, men inte ofta, händer det att en text, ett inspelat föredrag eller en film trasar sönder mina arbetsrutiner. Det hände med en video där den kanadensiske kommentatorn och författaren av politiska bestsellers Mark Steyn ger en påläst redogörelse för Europas demografi. Den är drygt tjugofyra minuter lång och Stefan som skickat länken föreslår att jag ska ta upp den på bloggen.

Sådana förslag nappar jag nästan aldrig på, men den här gången gör jag det, därtill på ett mycket osjälvständigt sätt. Jag ska helt enkelt sammanfatta det som Mark Steyn säger om Europas demografi. Det blir ingen text där jag blommar ut med egna formuleringar. Det är heller ingen mjukistext där man kan tycka si eller så. Det är granithård och mycket skrämmande information. Fan ta dig Mark Steyn för att du gjorde mig illa! Och tack för att du tar det ansvar och gör det jobb som svenska journalister inte gör.
Läs mer